Det är nu mindre än två månader kvar. Men jag har tre kriterier jag måste uppfylla på en ny bostadsort innan det känns som hemma: Besöka stans högsta punkt, köra bil lokalt, samt komma hem så pass kissnödig att jag rusar till toaletten utan att hinna ta av mig ytterkläderna.

Endast en av dessa har uppfyllts. På andra destinationer har alla tre klarats av ganska snabbt. Den med toaletten brukar vara sist. Kanske är det därför London alrig har känts som hemma på samma sätt.

Hur som helst får jag evt chansen att köra bil nästa söndag när vi ska till Colorrun i Brighton. Alternativt kanske vi hyr bil och åker till Wales i augusti.

Jag har fortfarande inte varit uppe i The Shard, västeuropas högsta byggnad. Den står också på att-göra listan.

Det strejkas i stan just nu. Hela tunnelbanesystemet ligger nere i nästan två dygn. Ett effektivt sätt att stänga ner hela London.

Runt 200 extra bussar har satts i bruk. Jag valde dock att satsa på vanligt tåg, något jag brukar göra då det går aningen fortare. Problemet: Hälften av oss på platformen kom inte med. Det fanns INGEN plats kvar. Flera klämde sig i dörrarna och det dröjde ett bra tag innan tåget kom iväg från stationen.

Nästa tåg om 30 minuter.

Jag har börjat cykla till jobbet en dag i veckan. Hade ju passat perfekt i dag, men gjorde misstaget att låna ut min cykel. Först såg jag den inte på flera dagar, och när den väl kom hem igen var den trasig. I dag är den på reparation.

Nu sitter jag istället på buss 68 från Tulse Hill mot Euston. Helt OK, för det är en solig dag och skönt att åka buss 🙂

Härom dagen slutade Mirela, vår Housekeeping Manager, efter tre år på RestUp. I mångas ögon är hon RestUp. En kvinna i 35-årsåldern, känd för att vara väldigt sträng och rakt på sak men samtidigt otroligt vänlig och glad. Vi klickade direkt när jag var ny. Hon är en av de personer som betytt mest för mig i London.

Under hennes sista dag frågade jag henne vad hon hade för planer nu. ”Ska du stanna i London eller åka hem till Rumänien?” Hon visste inte. ”Inga andra planer eller drömmar? Du kan ju åka var du vill nu!” Hon hade inget svar på det heller.

”Alla har inte samma tur som du som kan resa till Kina och Australien,” sa Ella, tjejen jag åkte till Island med.

Det fick mig att tänka till. ”Samma tur.” När folk ”klagar” på sina liv, på hur de är fast i det jobb, den stad eller det land de är i, eller på hur livets förutsättningar hindrar dem att fullfölja sina drömmar, fnyser jag alltid inombords. Om du inte är nöjd med livet som det är nu, gör för tusan något åt saken! Och om du är nöjd men samtidigt har andra drömmar, låt inte ”nöjdheten” hindra dig – det är lätt att fastna i bekväma rutiner men allt du behöver göra är att ta tag i saken! Såvida du inte har barn, vad hindrar dig? Och även om du har barn, gör som min lärare gjorde och ta familjen till Thailand i sex månader för att jobba där.

Min kompis Eevie lämnade allt bakom sig för att jobba som engelskalärare i Kina.

I stort sett alla som bor i mitt kollektiv har lämnat sina liv i de länder de kommer från för att starta ett nytt liv i England. En del av dem har knappt några pengar här, men de följer sina drömmar. Andra har så mycket pengar att de lätt skulle kunna ha en lägenhet i centrala London, men de väljer att bo här för att de vill.

Allt är möjligt och det är ditt liv.

Men har jag tur? Det har jag såklart, på många sätt. Jag är född i ett rikt land. Jag har möjligheten att flyga var jag vill i världen. Jag är hyfsat intelligent och väluppfostrad, vilket hjälper enormt om man vill komma någonstans i livet. Men i stort sett alla jag känner har samma möjligheter och privilegier.

Det är en sak jag kan komma på där jag har mer tur än andra: mina föräldrar. Jag har föräldrar som har uppfostrat mig att tänka för mig själv och följa mina drömmar. De har lärt mig att ta saker seriöst men samtidigt att det inte är hela världen om saker skiter sig. De har mer pengar än de flesta vilket jag får ta del av. Kanske har jag även haft tur med min DNA, inte bara uppfostran.

Så därför vill jag passa på att tacka mamma och pappa för att de stöttar mina val, och för att de hjälper mig ekonomiskt. Vem som helst kan jobba i ett åt och spara ihop till en utlandsflytt, men det gör det betydligt lättare när man vet att om allt skiter sig så har man något att falla tillbaka på.

Mamma och pappa: tack för att ni finns och för att jag tack vare er kan och törs leva det liv jag vill. Det betyder mer för mig än vad ni anar! ❤ 😀

I ett par månader nu har jag haft ett ha-begär som jag inte kunnat mätta. Jag har tittat på nya mobiler men jag älskar den mobil jag har nu, den är inte gammal och jag kan inte “justify” de £600 en Samsung Galaxy S6 Edge kostar.

Istället började jag titta på videokameror, men mest på skoj. Jag vet ju att jag aldrig kommer att använda en vanlig videokamera. Jag hittade en produkt som heter Soloshot, som är som ett robotstativ. Men fäster ett litet chip på sig själv eller det man vill att kameran ska följa, så sköter den resten. Som en robotkameraman. Jag såg ett användingsområde här i att filma min quadcopter, men inte heller där kunde jag “justify” (vad tusan heter det på svenska) priset.

Men sen kom jag på det: en GoPro! Jag snubblade över en artikel och fick nytänt intresse. Jag har tittat på dessa hållbara actionkameror för några år sedan men eftersom jag inte sysslar med extremsport har jag återigen inte kunnat “justify” priset.

Artikeln handlade om GoPros användingsområden utöver extremsporter, vilket fick mig intresserad. Den är perfekt när man reser! Och jag är ute efter något att komplettera mitt luftmaterial med när jag gör filmer. En brist i min quadcopter är till exempel att den inte gör slowmotion bra. Otaliga gånger har jag hamnat i situationer där slowmotion hade passat perfekt men blir för hackigt. GoPro Hero 4 Black å andra sidan klarar av extrem slowmotion. Så jag beställde en sådan med lite nyttigt tillbehör. Den borde dyka upp nästa vecka.

Så vad mer exakt tänker jag använda min GoPro till? Jag gjorde en lista innan jag köpte den, som jag nu tänkte dela med mig av:

• Timelaps – Att låta kameran stå still och ta bilder med jämna mellanrum som sedan sys ihop till en film kan ge häftiga resultat.
• Quadcoptern – Att filma det som filmar. Perfekt som komplement till quadcopterfilmer.
• Vattensport – Kajak i Kungsbacka, ring efter båt i Slätmon, osv. Har även köpt flytboj så kameran inte sjunker.
• Australien – Hade jag haft en GoPro under Fritte-åren hade det blivit otaliga videor från utflykter och äventyr. Får kompensera med en väldokumenterad Australienresa.
• RestUp – En timelapsvideo från taket av min nuvarande arbetsplats, antingen med gatan nedanför i fokus eller Londons skyline en bit bort.
• Resan till jobbet. Sett från längst fram i en buss eller från mitt cykelstyre.
• Solnedgången sett från balkongen i Beijing.
• Klättringen i Xian om jag gör om det äventyret.
• Valfri utflykt på Kinesiska muren.
• Närvideo i extrem slowmotion, till exempel en vattendroppe. Jag vill experimentera lite med det.
• Vidvinkelbilder av rum. Kan bli ett kul sätt att minnas kollektivet på.

Det finns många konkreta idéer och jag längtar som attan på att jag ska få leka med dem 😀

Det har visst blivit ett återkommande tema det där med mitt sociala liv vs mitt behov av egentid, som verkar vara större än hos de flesta. Jag trivs bäst för mig själv framför datorn när jag är ledig. Vill jag vara social är jag det gärna med ett kompisgäng och en film.

Jag har ju fördelen att bo och jobba som jag gör. Jag är social och har ett väldigt socialt jobb. Hemma är jag aldrig ensam eftersom vi bor så många här – bara nu när jag klev genom dörren har jag hälsat på fem personer innan jag hann börja skriva det här.

Vill jag vara själv sitter jag i sängen. Vill jag prata sätter jag mig i vardagsrummet. Vill jag festa går jag till ”stora huset” på andra sidan gatan.

Jag behöver alltså inte mer sociala kontakter i mitt liv. Därför blev det lite tokigt när jag träffade Jabbey, en lokal kille som bor i Soho. Vi kommer bra överens, har liknande intressen och det är skönt att få komme bort lite från huset ibland och umgås med någon jag varken bor eller jobbar med.

Problemet: Min perfekta kväll är en myskväll med film och takeaway. Hans perfekta kväll är på en pub eller nattklubb. Vi hade en stor diskussion om det i dag och jag har ingen vidare lust att spendera mina sista två månader i London på det viset. Vi får se hur det fortsätter.

Mina två sista månader ja… I slutet av augusti åker jag till Sverige för att fixa nytt pass och visum. Sedan Kina ett par månader. Och sedan Australien på obestämd tid. Framtiden känns väldigt planerad men ändå så oklar!

I övrigt har jag nystartat min intervjublogg… Mer om det blir det evt. i ett nytt inlägg 😊