Idag skulle jag kliva på tåget mellan Liseberg och Kungsbacka, så som jag gör det varje dag. Men istället för Kungsbacka höll jag på att hamna i Borås.

Min första reaktion var ”vad konstig tågvagnen ser ut, har de bytt modell?” När jag sedan upptäckte mitt misstag tänkte jag ”äh, jag kliver av i Mölndal och byter där”. Men icke. Tåget viker nämligen av efter just Lisebergs station. Nästa stop: Mölnlycke. Wohoo!

Jaha, där stod man alltså i Mölnlycke, en plats jag aldrig tidigare varit på. ”Gör väl inget,” tänkte jag. ”Lite irriterande, men tar bara nästa tåg tillbaka.” Men ack. Det avgår först om en timme!

Så vad gör man då under denna tid? Skolarbete hade varit det mest logiska alternativet, men då jag just denna dag, för att placera ut en geocache i Göteborg tidigare på dagen, hade både caching-väska och GPS med mig fick jag den ljusa iden att jag kunde ta en sväng förbi biblioteket och kolla lokala cacher!

Sagt och gjort, jag begav mig av till biblioteket som inte alls var långt borta. Tyvärr fanns inga cacher lika nära, förutom några med för hög svårighetsgrad för att jag skulle orka ta dem på mindre än en timme. Men, då jag älskar att placera ut cacher har jag alltid en burk med mig…

Halva tiden hade nu gått, så den sista halvan använde jag på att söka en bra plats att placera en ny cache på. Vid tågstationen fanns inga cacher, så det var ju ypperligt. Då kunde jag också berätta min historia på cache-sidan. Så där gick jag och letade och letade. Men aldrig blev jag nöjd. Burken var för stor för de ”bra” gömställen jag hittade.

Fem i halv började jag få brottom, så skyndade att fösa ner burken någonstans. Först var jag nöjd över att vara färdig, men sedan ångrade jag mig. ”Nej, en slarvigt placerad cache och en dyr burk. Det går ju inte!”

Sedan kom tåget. ”Äsch, jag är inte klar!” Men det var bara att ge upp. Ingen ny cache i Mölnlycke alltså, och inte tog jag några cacher heller. Men, timmen gick fort! Jag hade roligt, och det är väl trots allt huvudsaken.

En sak är dock säker, och det är att jag verkligen kommer hålla bättra koll på tågen i framtiden. Även om det var kul har jag inte direkt lust att hamna i Mölnlycke ännu en gång…

Japp, igår arrangerade jag ett geocaching-event i Gäddevik, ett naturreservat i Kungsbacka. Trots att det var ett lokalt event, privat-organiserat och dessutom av någon som mig, som aldrig ens varit på ett caching-event tidigare, blev det riktigt lyckat! Korvgrillning, geocaching, roliga och intressanta samtal och såklart det faktum att man nu har ansikten att sätta på de alias man så ofta stött på när man cachar.

17 geocachare anmälde sig och med vänner och familj blev vi runt 30 personer! Och tur med vädret hade vi också…

Jag hoppas det blir många fler sådana här events i framtiden 😀

Japp, igår var dagen för den första stora tentan – engelsk grammatik. Det känns som man har läst och läst och lärt sig varenda regel utantill, men så bläddrar man till nästa sida och där finns lika många nya regler – för att inte tala om alla dessa undantag!

Skriva både kan och vill jag, men grammatik, då blir det lite väl teoretiskt. Poängen är ju att man ska ”få en bättre förståelse för språket”. Visst, det kan säkert vara nyttigt att veta hur meningar är uppbyggda och så, men ska det verkligen vara nödvändigt att lära sig en massa regler om hur man bildar meningar av olika slag (i vilken ordning olika kategorier av ord bör komma, till exempel) när man redan kan det? Jag menar, det är ju meningar man aldrig skulle skriva fel egentligen. Sådana regler tycker jag man kan lära ut till nybörjare (som man ju också gör när man till exempel som svensk ska lära sig tyska från grunden) för att hjälpa dem att få orden i rätt ordning, men att lära sig det när man redan kan språket känns bara jobbigt snarare än hjälpsamt.

Men provet då, hur gick det? Jag vet egentligen inte, men något toppbetyg är det inte. Jag försökte tjuvräkna på poängen lite (ge mig själv poäng för saker jag vet att jag kan, och halva poäng för ”osäkra” svar med god chans att vara korrekta). Jag var kanske lite snål och fick strax över 30 poäng (man måste ha 40). Men trots snålheten är oddsen att de extra poängen, de jag eventuellt inte räknat med, inte räcker till. Och dessutom kan man ju inte betygsätta sig själv på det viset egentligen… Men vi får se hur det går!

Konstigt förresten att jag skrev detta inlägg på svenska…

Recently I’ve been listening to some less known music by the Black Eyed Peas and The Cardigans (who are Swedish, by the way, for those of you who didn’t know). Or, well, I’ve been doing this for some time now, but it wasn’t until just now that I realized it.

Now you’re thinking ”what’s so special about those, everyone knows about them” (with perhaps the exception of you Christa 😛 ). Of course they do, but have you actually taken the time to listen to some of the more original songs? Like ”Third Eye” (my absolute personal favorite, at least when it comes to the music) by The Black Eyed Peas or ”Sick & Tired” by The Cardigans? The ones that aren’t really *that* well known? Didn’t think so.

Anyway, just for the heck of it I’ve managed to find some YouTube videos and such:

The Hits (aka. the ones you should have heard already):

• The Cardigans – Losing My Favorite Game (full video)
• The Cardigans – Lovefool (full video)
• Black Eyed Peas – Where Is The Love (music only)
• Black Eyed Peas – Shut Up (full version)

The Original Sounds (aka. the better ones by the same artists):

• The Cardigans – Sick & Tired (full video)
• The Cardigans – Carnival (full video)
• Black Eyed Peas- Bebot (full video)
• Black Eyed Peas – Third Eye (lyrics only)

Enjoy 😀

Today I sat, if only for a few minutes while waiting for the train, at Nordstan, a shopping mall in Gothenburg. I sat an watched people, but not in the usual way when you laugh at those appearing funny or speculating as to where they are from and what they are doing. No, this was a highly peaceful moment in a very crowded and loud area. Suddenly everything became so distant. Around me people were talking, walking, running, screaming, laughing and arguing, but I just felt at ease with everything, like if everything was just as it’s supposed to be.

Then I looked at the time, got up and went home.

I helgen var jag (igen) ute och geocachade, och jag lyckades få med resten av familjen (två fotograferings-galna och en svampletare). Vi träffade bland annat en annan geocahare, men störst av allt var ett vattenfall vi upptäckte. Eller, fall och fall, det rann mest, men det var det som gjorde det så speciellt! Jag låter bilderna tala för sig själva:

Vild. Så heter Nanne Grönvalls show. Och igår var vi – familjerna Dahlberg och Johansson – i Göteborg och njöt av detta energiknippe. Nanne alltså, inte showen. Eller, det är klart att vi njöt av showen. Men det var Nanne som var vild. Fast showen hette ju också så, och vild var den. Äh, du vet vad jag menar!

Aftonen började med en rejäl middag (då Rondo är en showkrog) klockan sju. God kyckling, fantastisk glass och roligt sällskap. Jag kissade säkert tre gånger.

Efter middagen, vid halv tio, började själva showen. Nanne presenterade sig själv på ett underhållande sätt i ett videoklipp. Och sedan dök hon upp! Och det var drag från första stund. Dunkandet från basen gjorde mig lite kissnödig.

Nannes budskap i nästan alla hennes sånger är egentligen ganska tydliga: kärlek (duh!) eller ”lev livet – nu!”, eller en kombination av båda. Sånt gillar vi!

Ganska tidigt fick åtminstone jag dock uppfattningen av Nanne som lite egoistisk. Visst, det är hennes show, men måste man prata om sig själv sådär mellan varje låt? Men sedan såg jag det självironiska i det: poängen är ju att man ska känna igen sig! Och det gör man. Dessutom skämtar hon om det hela på ett mycket bra sätt. Först presenterar hon sig själv som värsta divan, sedan skämtar hon bort det och man ser henne istället som en anti-diva. Hur mycket som är verklig diva och hur mycket som är ironi vet jag inte, men jag håller på ironin. Nanne är ju ingen diva, hon är ju ett penntroll!

En annan sak som var bra var dansarna. De gjorde ett jättebra jobb! Särskilt under finalen (som såklart var ”Avundsjuk”, vad annars?). Wow!

Egentligen har jag bara två saker att klaga över:

1. Nanne är kanske inte världens bästa talare. Ibland lät det lite väl inövat. Men skämten var ju roliga!
2. Nanne gick inte ner på knä och hamrade i scengolvet när hon sjöng Avundsjuk (vilket hon gjorde när hon framförde Avundsjuk i Rhapsody in Rock för några år sedan)

Men sakerna som var bra är ju många fler! Här är några få av dem:

• Energin (därav showens namn?)
• Den goda maten
• Scenuppsättningen
• Alla de bra låtarna! (Inklusive sådana skrivna av Nanne men egentligen utförda av andra)
• Att flera av låtarna som annars är lite ”lugnare” var mer rockiga
• Våra två signerade skivor
• Humorn

Humorn, ja. Ett par exempel:

”Min man och jag träffades när han var 16 och jag var 17, vilket är lite konstigt för nu är jag 29 och han 45.”

Hos läkaren, liggandes på mage med rumpan upp: ”Jag såg dig i ‘Så ska det låta’ häromdagen. Kul att få se en ny sida av dig.”

Halvvägs genom showen började jag förresten bli kissnödig på allvar. Först tänkte jag ”det kommer väl en paus”. Sedan tänkte jag ”äh, jag får väl gå när det kommer en dålig låt”. Men den kom aldrig. Så till sist tänkte jag ”NU går jag”. Då sa Nanne, glad och energisk ”nu blir det final!”. Gissa om jag skyndade mig till toaletten när det väl var slut 😛

Kort sagt: Nanne är bäst! Jag vill se showen igen! Nu vet jag ju när man kan unna sig att gå på toaletten.

Mobilkamera-kvalitet

Relevanta länkar:

• Nannes hemsida
• Rondos hemsida
• ”Vild” (YouTube) – Klipp från showen
• Avundsjuk, Rhapsody in Rock (YouTube) – Måste vara hennes bästa framförande någonsin (hamra-näven-i-golvet scenen)

Eller, kanske inte direkt vilse, men ändå aningen lost. Caroline och jag var i skogen (för att placera en natt-geocache – en geocache som bara kan tas i mörker) och försökte skrämma upp oss själva. Det var mörkt och borde ha varit jätteläskigt. Istället blev det mest fånigt, fnittrigt, roligt och otroligt svårt att gå trotts ficklampor.

Men två saker står ut lite. Vi vandrade t.ex. över en äng i mörkret, mitt inne i skogen. Långt borta skällde en hund. Vi pratade, hade roligt och föreställde oss allt möjligt som skulle kunna komma ut mellan träden, då skallen plötsligt kom förvånandsvärt nära, och vi hörde ett morrande. Vi stannade plötsligt upp och lyste med våra ficklampor, och förväntade oss att en stor hund skulle komma springande mot oss. Men vi såg inget. Skallen blev sedan åter avlägsna.

Den andra saken var då vi vandrade runt en övergiven stuga som stod i utkanten av ovan nämnda äng. Dörrarna stod öppna och där inne låg några få möbler, en massa glas och lite allt möjligt. skräp Vi gick aldrig in, men kollade in genom fönster och dörrar. Det var lite kusligt att föreställa sig de människor som tidigare måste ha bott där. Mamman som lagade mat i det nu sönderruttnande köket, pappan som högg ved ute vid skjulet, och barnen som lekte i finrummet.

Fast det blev aldrig riktigt läskikt, tyvärr, bara spännande. Men som sagt, roligt var det!

Och vi ska troligen ut dit igen… hoppas bara inte hunden kommer 😛

Jag har åtta bloggar. Åtta! Vad ska jag med alla dess bloggar till?

Fast nu är det inte så farligt som det låter. Det är nämligen bara tre av dem som är aktiva, och den ena av de tre är det inte ens jag som styr över längre. Såhär ligger det till:

• Den här bloggen, JZ Blogger, är min ”personliga” blogg. Den jag skriver ”det vanliga” i.
• The TMU Blog, den absolut största av alla mina bloggar, stod länge i centrum, men efter många om och men har jag äntligen släppt taget. Jag tröttnade, orkade inte skriva mer om just det ämnet. Men det höll ändå i flera år. Fast den är inte stängd, absolut inte. Istället har en pappa i 30-års åldern från Tjeckien övertagit den. Så kan det gå.
• Min senaste blogg handlar om geocaching i Kungsbacka. Det händer ofta att jag vill skriva om geocaching här, men då skulle jag inte skriva om annat. Så en blogg om ämnet var givet, men sådanna finns ju redan. Därför blev det en Kungsbacka-baserad blogg, riktad mot de lokala geocacharna.
• De övriga bloggarna kan delas in i två kategorier: ideer jag haft som aldrig riktigt blivit till något samt projekt som varit tidsbaserade och som, efter en viss tid, inte varit aktuella längre (bloggen har alltså bara använts under själva projektet).

Anledningen till att jag inte skrivit i den här bloggen på ett tag är att jag istället jobbat på Kungsbacka-bloggen. Men den är nog klar nu. Vi får se hur det gär 😀 Länk.