Vågorna slår hårt och kastas upp över klipporna utanför Åsa. Fåglarna skriker i den starka vinden, det susar kraftigt i träden.
Eleverna på Löftadalens folkhögskola håller sig inomhus. Det är tyst i rummen, bara vinden tjuter utanför fönstren. Alla arbetar, är fokuserade, försjunkna i sitt. Allt är lugnt och fridfullt.
Första helgen och jag lämnar skolan. Hoppas de som är kvar har tråkigt och sparar det roliga till nästa helg istället 😉
Men jag har kul här! I dag har vi paddlat Rolfsån även om vi aldrig deltog i Kungsbacka river. Vi tog en bit av sträckan samtidigt som loppet pågick. Och bland publiken råkade en geocachare stå och började heja på oss. Kul med publikstöd utan att man ens är med i tävlingen.
Vid Spegeldammen – platsen där flest deltagare trillar i vattnet – tog vi fram en hemmagjord skylt: ”Vi tänker paddla Spegeldammen baklänges”. Och det gjorde vi. Allt för att roa publiken lite, även om vi aldrig föll i.
Nu ska vi snart iväg till Göteborg. Midnattsloppet, en mil. De andra var med förra året, för mig är det debut. Tänka sig, med Molkomloppet i våras blir det ju två sprungna lopp samma år! Herregud, dags att tagga ner.
I morgon ska jag packa och flytta på riktigt. Och på måndag, då drar skolan i gång på allvar.
Gissa vem som har flyttat hemifrån. Igen.
Precis när jag klev på bussen inför första skoldagen ringde de och sa ”du har ett rum som väntar på dig”. På kvällen blev det stresspackning, men det stora lastet blir på söndag.
I dag sitter vi i vårt lilla kök och spelar Pictionary. Det har gått otroligt fort att ”lära känna” folk. Eller åtminstone trivas med dem. Och de två senaste dagarna har varit fulla av infomation och förändringar.
Dessutom har jag en rumskompis. Vi kommer hyfast överrens, det ska nog funka det här.
För övrigt: GP ringde i dag. ”Du har vunnit en Iphone”. Jag tackar Jonna och Arvid, de kärleksfulla modellerna på vinnarbilden 😀 Artikeln och bilden hittar ni här.
I helgen blir det tillbaka till Kungsbacka (gatufest, Kungsbacka river, Kungsbacka gran fondo, midnattsloppet i Göteborg). Och på måndag börjar skolan på riktigt. Kul 😀
Äntligen skriver han något!
Nu är sista arbetsdagen slut. Det firades med tårta när sista tidningen precis var klar och skickad till tryckeriet. Kanske återkommer jag till redaktionen som inhoppare någon gång i framtiden, men annars är min karriär som journalist nu officiellt slut. För tillfället.
Istället börjar skolan och den nya inriktningen: turism. I morgon är det introduktion klockan ett. Fast jag avundas de som börjar redan klockan nio – de som får flytta in på skolan!
När jag ringde och frågade för någon månad sedan löd ordet att det alltid är någon som hoppar av en bit in i utbildningen och ett rum blir ledigt. Det kanske låter lite elakt, men jag hoppas verkligen att det blir så.
När jag flyttade till Molkom hade jag inga förväntningar på vad en folkhögskola innebär. Jag hade höga förväntningar på själva utbildningen, men inga på själva flytten och allt runt om. Självklart har jag förväntningar på utbildningen även denna gång, men den största skillnaden är att jag nu har riktigt höga förväntningar på allt det andra. Gemenskapen, det sociala, aktiviteterna både före och efter själva undervisningen. Jag förväntar mig ärligt talat en helt unik upplevelse, ett minne för livet.
Och det kanske inte är så bra. Kanske blir det aldrig något rum ledigt. Kanske blir jag boende hemma hela året. Och kanske relationen till klasskamraterna inte alls blir som i Molkom. Jag kommer ha kul och lära mig massor i vilket fall som helst, men jag kommer inte ha lika kul eller lära mig lika mycket om jag måste ta bussen hem varje dag.
Apropå Molkom har de senaste dagarna varit fulla med tillbakablickar. På facebook skriver alla som går ett andra år att ”nu bär det av till Molkom igen”. Men för oss andra blir det inget mer tedrickande med Jessica, Alex, Emma, Lisa, Cicci och Agnez på Västan.
Fast jag ska låta bli att jämföra med Molkom. Det är något helt annat. En annan värld. Nu är det något nytt som börjar. Bra kommer det att bli, det återstår bara att se hur bra. Förväntningarna är, tyvärr, skyhöga…
Lars von Trier spelar in film på Tjolöholms slott.
Jag: ”Har du träffat några kändisar?”
Maria, slottets vd: ”Jag kan inte säga så mycket. Filminspelningar är en del av vår verksamhet som kanske inte når ut till allmänheten.”
Jag: ”Är det ett ja?”
Maria: ”Vi jobbar ganska tajt, det är ju min arbetsplats.”
Jag: ”Kiefer Sutherland kanske? Kirsten Dunst?”
Maria: ”Vad envis du är. Jag kan säga såhär, det händer en del både före och efter inspelningarna.”
Jag: ”Så ni umgås privat?”
Maria: ”…”
Förlåt mig Maria Sidén, men hemlighetsmakeriet var så stort att jag var tvunget att få ut något. Blev en bra artikel 😀
Tillbaka på jobbet. Yay 😀 En summering av Östergötlandsresan kommer senare, inklusive bilder från veckan.
I dag har det blivit två lite större nöjesgrejer: ett besök i en trädgård och en intervju med Per Nellbeck, en golftränare som firar 25 år inom branschen. Den sistnämnde är veckans profil.
Golfsnack till trots var dock trädgården mest intressant. En trevlig dam som entusiastiskt berättade om växter och hur hon planerat och tänkt. Det rör sig om projektet Tusen trädgårdar, där medlemmar i trädgårdsföreningar runt om i landet låter allmänheten komma in i sina privata trädgårdar nu på söndag.
I dag var också dagen jag gjorde min största miss. Eller inte i dag, men jag fick reda på det i dag. Under min semester blev redaktionen nerringd. Folk hade åkt till en marknad som jag gjorde en medelstor grej på – på fel dag! Något med torsdag istället för onsdag eller tvärtom. Pinsamt, och det känns lite som att arbetet jag la ner på artikeln var halv spillt om det inte ens gagnade de som läst och agerat utefter den.
Nåja, det är bara att se till att det inte händer igen. Det var i alla fall ett kul jobb att göra 😀
