Baaahahahahaha, jag dööör! 😀 😀 😀 Har läst å kallade auto correct, när telefonen rättar det man skriver till vad den tror att man menar, och det ibland blir väldigt, väldigt fel… Här kommer några favoriter:

Jag har tidigare skrivit om att jag någon gång vill jobba på kryssningsfartyg. Drömmen har varit Karibien, men vilket fartyg som helst skulle fungera så länge det inte är Finlandsfärjan och helst på andra sidan jorden. Någon form av guest relations eller serviceroll. Planen har lite löst varit att börja se på möjligheter och söka under nästa vinter, när jag förhoppningsvis bor på Lanzarote igen.

Men jag ska vara ärlig: jag har lekt med tanken att sluta tidigare än så. Eller åtminstone att byta riktning inom företaget.

Norge var länge en tanke. Jag jobbar ju dagligen med norrmän lika mycket som svenskar och danskar, så varför inte? En receptionsposition, eller något kafé, eller en butik. Nu senast har jag dock fått Londondille. Samma jobbtankar, men en coolare och större stad. Det ska även vara lätt att få boende där. Men väldigt dyrt, så om det ska bli London måste jag nog fortsätta vintersäsongen också för att kunna spara ihop tillräckligt mycket.

Även studier har varit på tapeten. Köpenhamn kanske, eller valfri svensk universitetsort. Kanske till och med Finland – hör och häpna! Jag har varit rädd för att bli lika skoltrött som jag en gång var, men universitetslivet lockar ändå, och jag har känt mig riktigt sugen på långa pluggkvällar och stora föreläsningssalar. Frågan är dock en knivig en: vad tusan skulle jag plugga?

Min kära arbetsgivare kan dock vara lugn. Jag tänker inte säga upp mig med kort varsel eller stanna hemma efter semestern eller något sådant, som man hört skräckexempel om. När jag väl bestämmer mig för att ”nej, nu känner jag inte för detta längre”, då kommer jag att slutföra det jag håller på med på ett snyggt sätt. Men jag kommer att vara ärlig och inte stanna om jag vantrivs och ändå inte kan göra ett bra jobb.

Samtidigt som jag har dessa tankar om att göra något helt annat i framtiden har jag inte uteslutit det helt motsatta: att stanna kvar och bli chef nästa vinter. Enda anledningen till att jag inte sökte en chefsposition redan till sommaren var att jag inte var redo att ge upp kontakten med gästerna. Som chef får jag ju inte prata med gästerna personligen på samma vis, utan bara med de anställda i mitt team, och det har ju inte varit därför jag velat ha det jobb jag har. Men om jag nu känner mig redo att gå vidare kanske jag inte behöver leta längre bort än så… Och på ännu längre sikt finns ju då möjligheten till jobb på huvudkontoret.

Även andra tankar än just Lanzarote finns om jag stannar inom företaget. Dubai blir till exempel större nästa vinter, med bland annat ett nytt Blue Village och charterflyg direkt från Sverige. Mexiko är ju alltid en hit. Eller Kenya, Barbados eller nyöppnade Burma. Bara inte Thailand igen. Det landet har jag fått nog av, även om det har varit en underbar säsong. Jag orkar nog inte en säsong till av ”Sollii, no have!” – ska det vara så ska det vara på en välfungerande destination där språket inte är ett lika stort problem. Lanzarote är en sådan, och efter vad jag har hört är Dubai det också.

Ja, som du kanske förstår krävs det någon form av förändring, annars hade jag inte haft alla dessa tankar… Jag måste bara komma fram till hur stor och i vilken riktning förändringen ska ske. Det finns så många alternativ! Tänk vad lätt det skulle vara om det bara var förutbestämt!

Har någon några fler idéer som jag kanske inte tänkt på än? Jag är öppen för alla alternativ!

Jag fortsätter att leka med Ipad-fotografering. Men denna gång testade jag att göra om gamla bilder, med hjälp av appen Tangled.

Då har även jag sett finalen av Melodifestivalen och Robins oslagbara reaktion när han vann. Ulrik – min favorit – fick ändå en värdig tredjeplats och åkte inte ut av någon dum anledning. Att Yohio inte vann kommer jag nog aldrig komma över, trots att det inte var honom jag röstade på.

Nu läste jag precis även vilka regeländringar SVT fått igenom inför årets Eurovision. En av dem är att man nu, för första gången någonsin, inte lottar ordningen, utan värdlandets producenter får välja. Precis om de gör i Melodifestivalen. Visst ger det möjligheten att skapa bättre TV, något som Christer Björkman ju är bra på, men det är ett steg i motsatt riktning av vad många vill se, vilket är en juryfri tävling. Turkiet har till exempel i år valt att inte delta alls på grund av regler som att ”the big five” alltid är garanterade en finalplats, och att varje lands poäng består av 50 procent jury och 50 procent tittarröster.

Nåja, det blir säkert ett jättebra program. Ser fram emot det. Nu ska jag bara gå igenom alla bidrag (Sverige brukar ju vara bland de sista att välja sin låt). Jag kan redan nu meddela att både Norge och Danmark har riktigt bra låtar, och att Finland kör på i sitt gamla vanliga, lite smålarviga stuk…

Jag säger det varje år och jag säger det igen: bort med internationella juryn! Återigen vann ”fel” låt i Melodifestivalen på grund av den.

2005 vann Martin Stenmarck, men svenska folket röstade egentligen fram Nanne Grönvall med ”Håll om mig”. 2008 vann Charlotte Perrelli med Hero, när svenska folket egentligen röstade fram Sanna Nielsens underbara ”Empty room”. Och nu 2013 vann Robin Stjernberg, när den verkliga vinnaren var Yohio.

Stenmarck kom på 19:e plats. Perrelli på 18:e. Inget tyder alltså på att det gett framgångar när den internationella juryn har ”rättat till” svenska folkets val och röstat fram en annan låt.

Och det går såklart bara att spekulera, men jag tror ärligt talat att Empty room hade placerat sig i topp tio och Håll om mig hade kunnat ta hem hela Eurovision, eller åtminstone hamnat i topp tre. Det hade gått klart bättre i alla fall.

Men nu ska vi inte vara så himla negativa och ge Robin en chans. Vem vet, han kanske toppar både Martin och Charlotte med en 17:e plats. Jag gissar på någonstans mellan 11:e och 20:e. Ingen topplåt, men inte helt kört heller.

Yohio hade lätt varit topp tio.