Alex har slutat blogga om mig i hattar 😦 Här är hela serien:

• Del 1 – Cykelmuff
• Del 2 – Mexikanskt
• Del 3 – Orientaliskt
• Del 4 – Grodan

Och såklart den aldeles fantastiska avslutningen, dock utan hatt:

• Slutet

😀

Bilderna på Facebook talar för sig själva!

Serien om mig, djur (wtf?) i hattar, fortsättar xD

Min kompis ”Penny” skrev följande på Facebook i måndags:

Now, the Ugandan gays have brought their campaign to Sweden. They will be presenting a paper at my Uni. dis Wednesday to talk about how they are being persecuted! Guys, advise me on what questions i shd ask them n corner them.

Det här ledde till en lååång debatt i kommentarerna, där en stor mängd människor luftat sina åsikter. Och det skrämmer mig hur pass många som är rent av hatfulla mot homosexuella. Här är några av kommentarerna:

Läs mer →

… Alex gör en serie om mig i hattar 😀

I dag gick det en buss till Karlstad för skolans internatelever som ville vaccinera sig. Jag satt inte på den.

Jessica och jag tog bussen till Karlstad för att möta upp Alex, som just kommit tillbaka från Stockholm. Vi satte oss på ett fik och han berättade hur han, i ett försök att få ett jobb på radio, ringt och donat, och begett sig till arbetsplatsen personligen, snarare än att bara skicka in en ansökan som alla andra. Han tecknade till och med en serie om sin resa från Molkom i jakt på det här jobbet, som han gav till en kvinna i receptionen som lovade att ge den vidare till rätt person.

Samma Alex har tidigare rest runt i Indien, Australien och Nya Zeeland, helt spontant.

Vi pratade länge och diskuterade spontanitet, när Alex plötsligt fick för sig att vi skulle åka till Norge samma kväll. Vi andra var väl lite skeptiska, men vi drog fram en dator och kollade upp tider och priser. Och mycket riktigt, en billig buss gick bara någon timme senare. Skulle vi hoppa på den?

Vi diskuterade vidare, för- och nackdelar, vad vi skulle göra där och hur vi skulle bo, kontaktade personer vi kände och försökte pussla ihop allt.

Och mycket riktigt, biljetter bokades – men bara två. Jag har precis kommit tillbaka till Molkom, och Alex och Jessica sitter på en buss på väg till Oslo.

Tog jag fel beslut? Jag har alltid tyckt att jag borde vara mer spontan, men samtidigt har jag lärt mig att jag egentligen inte får så mycket ut av sådana resor som jag kanske skulle vilja. Det är en jävligt cool idé, men i praktiken spelar det ingens större roll. Jag har lika roligt på hemmaplan, och är väl inte den där spontana personen som jag skulle vilja vara.

Så visst, det hade varit roligt att kunna säga att vi, helt oförberedda, utan kläder eller någon säker stans att bo, åkte till Oslo i helgen. Och ja, det hade absolut blivit en kul kväll. Men måste man verkligen ta spontanturer utomlands för att vara nöjd och belåten? Nej, jag känner inte det behovet.

Det ända som egentligen får mig att tvivla är hur andra uppfattar mig. För självklart vill jag att folk ska se mig som en spontan person, inte den där tråkiga som hellre stannar hemma.

Och visst ska det bli spännande att höra vad de har att rapportera när de kommer tillbaka imorgon 😀

Å herregud, tror jag att vi alla tänkte när vi fick den tegelsten – eller bibel som vi kommit att kalla den – som är ärendena till kommunfullmäktige slängd efter oss. Ingen var särskilt pep på att sitta och höra på politiker bråka om småsaker från sex på kvällen till Gud vet när. ”Det kan hålla på till elva,” sa Helena, och 15 av 16 journaliststuderande föll under redaktionsbordet.

Men det visade sig att KF inte alls är en samling gubbar som sakligt diskuterar pengar och hur de ska användas. Jag skulle snarare säga att det är en samlingsstund för dagisbarn. En cirkusföreställning. En högstadieklass roliga timme. Ja, KF kan sammanfattas som stand-up comedy när den är som bäst!

Ta till exempel politikern som spenderade mötet framför datorn i sällskap av Facebook. Eller tanten som plötsligt brast ut i ett gapflabb då sidokamraten viskade något roligt, medan en kollega stod i talarstolen och försökte fånga publikens uppmärksamhet. För att inte tala om den mystiska lapp som vandrade runt mellan en mindre grupp beslutsfattare.

Till och med ordföranden, per definition den tråkigaste av alla de tråkiga politikerna, skojade till det med sitt ”låt bli att slåss!”

Men höjdaren måste ändå ha varit uppropet. Kaos! Där sitter de, ett antal folkvalda män och kvinnor, och klarar inte ens av att trycka på en knapp. Skratten ekade i rummet och roliga timmen kunde officiellt börja.

Att se våra politiker göra stand-up kostar inte en krona, och möjligheten har du en gång i månaden. Så nästa gång tar du chansen att se vad kommunen gör med våra skattepengar – bättre underhållning än så går inte att hitta!

Har i dag lyssnat på finlandssvenska Radio X3M för första gången på urlänge. Saknar Simosas stiftelse, Boomerang, Najs eller Bajs, och alla de roliga programledarna. Nostalgi! Och insåg hur bra radio det faktiskt är – seriösa nyheter blandat med roliga (random) inslag, tramsprat i stil med Rix Morgonzoo, tävlingar och annat. Och det är aldrig långt mellan låtarna!

Najs eller Bajs tog precis slut, med temat Kalle och Hobbe (som i dag fyller 24 år). De efterlyste några bajs-sms (de flesta var najs), så jag skickade in ett om hur jobbig Kalle kan vara. En riktig djävul. Och 30 sekunder senare läste de upp det.

Nu ska jag fortsätta med dagens stora skoluppgift: att läsa igenom och kommentera sexton rättegångsreferat. Den här veckan har vi nämligen gått på rättegång, rotat i diarier, och besökt olika kommunala byggnader.

Pappa, den här artikeln sammanfattar vad det var vi missade när vi var i Linköping: Fumble After Dark 2009.