Trodde att det skulle bli ett långtråkigt lov, men hittills har det inte känts så. Sitter fortfarande och pillar med min geocachingbok som just nu korrläses för fullt, och har mitt guidemanus att skriva inför Rigaresan.

I måndags blev det kajakpaddling i Göteborg med Cia från skolan, Caroline och kusin-Lisa. Vi blev dränkta av Paddan som var ute och övningskörde. Den ovane föraren kom lite för nära oss, körde in i kanalkanten och råkade dra på motorn ordentligt så vattnet sprutade lång väg. Vi skrattade länge och hejade på killen som säkert kommer att ha lärt sig när han väl börjar jobba på riktigt 😀

I tisdags blev det grillkväll hos Cias flickvän Tina i Hindås. Och i dag har jag varit hos polisen för att förnya mitt pass inför Fritidsresor.

I påsken får vi se vad som händer. Lisa tyckte att Caroline och jag skulle roadtrippa med henne till Södertälje. Helena ringde och tyckte att vi skulle komma till henne och farmor i Rimforsa. Hade varit jättekul, men kände mer för att bara vara här hemma i Kungsbacka den här veckan. Skönt med en lugn skolpaus. Vi har pratat om cykling och paddling och inlines och diverse kortare utflykter. Får se vad det blir.

Pappa har tydligen sagt till någon – kanske dig? – att det är ”Sofiasyndromet” som gjort att jag inte bloggat alls den senaste tiden. Så är inte fallet, jag umgås inte mer med bara henne nu än tidigare.

Däremot tror jag att vi alla – hela klassen och skolan – börjar inse hur nära slutet det är. Dessutom har det varit mycket skolarbete och jobb, och jag ska försöka summera den senaste tiden i det här inlägget.

Utbildningen

Samtidigt är det här folkhögskoleåret inte alls som det förra. Kanske för att förra var min första upplevelse av en folkhögskola, men mer troligt för att vi var en mycket tightare klass och skola då än nu. Då umgicks alla, över klassgränserna, och ingen ville lämna Molkombubblan. Men Löftadalenbubblan är inte densamma, här är det flera som helst av allt bara vill bort. Till viss del på grund av att utbildningen inte har givit dem vad de hoppats på. Journalistutbildningen var betydligt bättre än turismutbildningen, det går inte att förneka.

Å andra sidan har jag ju fått det jag ville ut av året på turismlinjen: ett jobb som reseledare. Vi är fyra personer som har gjort det, och ytterligare några som fått andra jobb inom turismbranschen. Men för lika många har året känts bortkastat, tyvärr.

Det händer på skolan

Nåja, en summering var det ja. På skolfronten har vi precis avslutat temat ”Godmorgon världen”. Otroligt högstadieaktigt där huvuduppgiften var att skriva en längre rapport om ett land man tilldelats. Jag fick Kina. Syftet var att vi skulle bli mer allmänbildade om olika länder och vi avslutade med en konferens där vi fick representera våra respektive länder och presentera dem för varandra. Klart att man lärde sig ett och annat nytt, men hela upplägget kändes som sagt väldigt mycket grundskolenivå.

Annars har vi förberett en hel del inför den kommande Rigaresan. Jag ska till exempel ha två guidningar: en i bussen på sträckan Gränna-Linköping, och en stadsvandring i Riga.

Förra helgen var det öppet hus på skolan och vi gjorde om klassrummet till en gigantisk monter och hälsade besökare välkomna in i turismvärlden. Och innan det var vi på TUR-mässan i Göteborg och på utställningen Gud har 99 namn, som gav en förvånansvärt bra inblick i olika religioners världar.

På fritiden har vi haft påskäggsjakt, filmkvällar och spelat en massa Mariokart.

Nu och framtiden

Och jag vet att ni är nyfikna, så kan lika gärna ta upp det här: Sofia och jag gjorde slut, blev tillsammans igen, bråkade, blev glada och vet varken ut eller in. Anledningen är såklart att jag börjar jobba utomlands – troligtvis i juni, men vet fortfarande inte när jag får åka – och att Sofia åker till Australien till hösten. Vår första idé var att vi skulle återvända till Sverige samtidigt, lagom till nästa sommar. Men i så fall skulle vi vara borta från varandra längre än vad vi känt varandra, och redan nu inser vi att vi inte passar tillräckligt bra ihop för att det skulle hålla. Att säga att vi är tillsammans i ett år utan att faktiskt träffas känns för mycket. Bättre att säga att det tar slut när vi åker.

Samtidigt blir ju det också konstigt. Kan man bestämma i förväg att man ska göra slut ett visst datum? Är det bättre då att inte vara tillsammans alls? Tja, vi testade ju det sistnämnda men var inte alls bra på att inte vara tillsammans. Så nu tar vi det som det kommer istället. Vi är inte tillsammans, fast uppför oss ändå som om vi vore det. Förhoppningsvis lyckas vi med det utan att det känns konstigt och vi börjar bråka igen.

Jobb

Just nu är det påsklov och att vara ifrån skolan en vecka känns behövligt. Ganska skönt faktiskt. Bara det inte blir långtråkigt, men jag har en del jobb att pyssla med. Bland annat har jag fått i uppdrag av Region Halland att göra en geocachingbroschyr. För det får jag 6 000 kronor. Och så har jag projektet Geocaching på Tjolöholm som förvisso är klart rent praktiskt men som kräver ett möte till med slottspersonalen innan det drar igång för allmänheten. Och såklart de två guidemanusen till Rigaresan och en och annan tyskaläxa, för att inte nämna min kommande bok om geocaching som jag har lagt ner ofantligt många timmar på. Den är nu i korrläsningsstadiet och berkänas finns att köpa via nätet i maj.

Melancholia – Kirsten Dunst ligger naken på min geocache

Som avslutning på det här inlägget och apropå Tjolöholms slott vill jag att ni ska titta på trailern till Lars von Triers nya film Melancholia. I somras skrev jag en tidningsartikel om att de – Lars von Trier, Kristen Dunst, Kiether Sutherland, far och son Skarsgård, med flera – spelade in just på Tjolöholm. Men inte trodde jag att de spelade in SÅ mycket just där. Nästan hela trailern visar antingen insidan eller utsidan av slottet – vilket såklart är jätteroligt! Men, som Caroline sa, lite svårt är det allt att ta filmen seriöst när man känner igen allt. När jag ser Kristen Dunst ligga naken på en klippa tänker jag ”har jag placerat ut en geocache där?” (när jag tittar på trailern igen inser jag att just den sekvensen inte nödvändigtvis är inspelad vid slottet, jag känner inte igen klippan – men en hel del utomhusscener är ändå med där jag har flera cacher utlagda).

Jag ska försöka blogga lite mera innan skolan är slut. Lär väl om inget annat bli en Rigasummering om några veckor 😉 Här kommer trailern: