Gay

Featured Gay blur

Jag läste nyligen en artikel i gay-tidningen Attitude, som i senaste numret hade ett ungdomstema. En psykolog svarade på frågor och första frågan var självklar: ”Hur vet jag om jag är gay?”

Det kändes som att det var dags att skriva ett nytt inlägg på gay-temat, nu när det gått ett bra tag sedan jag kom ut. Inte för att jag vill komma ut igen, men för att jag ofta får frågor och jag gärna är öppen med svaren 🙂 Jag vill gärna bryta lite stereotyper och samtidigt låta vem som än läser detta lära känna mig lite bättre.

Spana gärna även in mina två tidigare inlägg i ämnet:

Bi – Inlägget då jag kom ut för första gången.
Livet som bisexuell – Mina tankar sex månader efter att jag kom ut.

Psykologen i tidigare nämnda artikel hade ett gäng frågor personen i fråga borde ställa sig själv. Dem har jag redan ställt mig själv långt innan jag läste artikeln, men jag har nog aldrig delat med mig av svaren:

Fråga #1:

När du är på stranden, är du sexuellt attraherad av män, kvinnor eller båda?

Svar: Män. Kvinnorna skymmer oftast sikten. Jag minns i Danmark när jag var nybliven tonåring och av någon anledning hade fått en kikare, som jag tog med till stranden. Pappa skämtade om att det var för att jag skulle spana på tjejer. Ett tag trodde jag att något var fel på mig, för jag kände inte alls det behovet. Å andra sidan tittade jag inte på män heller, jag var väl bara långsam i utvecklingen.

Fråga #2:

Vem vill du vakna upp bredvid på morgonen, en man eller en kvinna?

Svar: Enligt psykologen svarar gay-män såklart en man, men här är jag inte lika säker. Båda är lika mysigt!

Fråga #3:

Har du ett känslomässigt intresse för män?

Svar: Ja. Blir lättare blixtförälskad i män än i kvinnor.

Fråga #4:

Hade du killar som barndomsförälskelser?

Svar: Oklart. Aldrig någon jag kände, men jag minns att jag varit sådär barndomsförälskad i kändisar. Med ett undantag har de alla varit killar. Tydligaste exemplet är Jonathan Taylor Thomas, som spelade en av sönerna i TV-serien Tummen mitt i handen. Vi tittade alltid på den om kvällarna något år i Danmark, hela familjen. Men på den tiden reflekterade jag inte över att det skulle betyda något särskilt, även om jag mer eller mindre omedvetet höll tyst om mitt intresse för honom.

Så vem var undantaget? Emma Watson när de första Harry Potter-filmerna kom ut.

Jonathan Taylor Thomas, från 90-talsserien "Tummen mitt i handen". Min största barndomsförälskelse?

Jonathan Taylor Thomas, från 90-talsserien ”Tummen mitt i handen”. Min största barndomskärlek?

Efter dessa svar tänker du kanske: ”han är inte bisexuell, han är ju helgay!” Pappa sa en gång att han inte kunde förstå hur man kan vara bi – antingen gillar man tjejer eller killar. Jag tror fortfarande att han har fel, men det stör mig att jag måste erkänna att han kanske har rätt i mitt fall.

Fast jag är inte redo att välja det ena eller det andra än, även om jag kan säga att det lutar tydligt åt ena hållet…

Övriga tankar från artikeln i Attitude:
  • Känn inte att du måste introducera dig själv som ”gay”, även om du är självsäker och trygg i dig själv. Du är en person, inte en stämpel.
  • Du är inte annorlunda än tidigare. Folk uppfattar det bara så.
  • ”People who mind don’t matter, people who matter don’t mind. But for the most part, no one actually cares.”
  • Du måste inte uppföra dig annorlunda eller på ett visst sätt.
  • Var förberedd på alla de dumma frågorna.

Attitude är för övrigt en tidning som passar mig perfekt av många andra anledningar. De hade till exempel en rolig artikel om Eurovision och homosexuella, och deras intervju med Agnetha Fältskog var riktigt bra!

Stereotyper

De där ”dumma frågorna” har jag faktiskt inte fått så många av, även om jag har upptäckt att de flesta – jag själv inklusive – inte har en aning om vad det innebär att vara gay. Alla konstiga stereotyper om klädsel, uppförande, intressen, osv.

Jag får erkänna att jag nog trodde att fler lever upp till stereotyperna än vad som faktiskt är verklighet. Att det direkt går att se på majoriteten av homosexuella att de är just det. Visst finns det vissa som är vandrande klyschor, men majoriteten ser ut och uppför sig som precis vem som helst. Den här bilden om 80-talet är ett slående exempel:

Jag tycker den här bilden säger en hel del.

Samtidigt tycks det vara en hel del konflikter homosexuella emellan. Jag levde i en bubbla där jag trodde att alla är som en enda stor, lycklig familj. Icke! De om faktiskt lever upp till stereotyperna (som också är de som syns och hörs mest, vilket kanske är anledningen till att klyschorna uppstått från början) är… extrema. Jag tillhör majoriteten, den mer lågmälda och, tja, ”vanliga” typen.

En sista stereotyp är sex: att homosexuella bara tänker på sex, att de ofta har det helt utan känslor, och att man måste definiera sig som så kallad ”top” eller ”bottom”. Fel! Det är varken mer eller mindre sextankar än hos straighta män, och alla vill såklart hitta kärleken. Och vad gäller gay-sex finns det inget ”korrekt” sätt att ha det på, precis som för alla andra, oavsett läggning.

Visste du att…?
  • Oscar Wilde satt i fängelse i två år för sin sexuella läggning.
  • År 2010 hävde Obama en amerikansk lag som förvisso tillät homosexualla att tjäna i armen, men som ställde kravet att de inte var öppna med sin läggning. ”Don’t Ask, Don’t Tell”, löd det. Numera är det fritt fram att vara gay i armen, utan att behöva hålla tyst om det.
  • Homosexualitet straffas med döden i sju länder: Iran, Saudiarabien, Jemen, Förenade Arabemiraten, Sudan, Nigeria och Mauretanien. I hela 93 länder leder det till ett officiellt straff av annan sort, ofta fängelse.
Hur ser min ”typ” av kille ut?

Det här är faktiskt en av de vanligaste frågorna jag får: vilket utseende hos killar attraheras jag av? Generellt lite mer pojk-aktigt utseende med renrakat ansikte (inget skägg), men precis som för alla andra kan det vara svårt att beskriva, så därför tänkte jag visa med bilder istället. Här är ett gäng kändisar som jag tycker är snygga – flest killar, men även några tjejer:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag vill avsluta det här inlägget med en kortfilm (ca. 20 min) som leker med tanken om en värld där homosexualitet är normen och där heterosexuella är de utstötta, mobbade och hatade. En gripande historia om en flicka som gillar killar.

Läs mer:
  • Bi – Inlägget då jag kom ut för första gången.
  • Livet som bisexuell – Mina tankar sex månader efter att jag kom ut.

Utflykter och Eurovision

Det är inte länge sedan mamma och pappa var här. I juni kommer Regitze och Kristine som jag känner från Lanzarote, och i augusti kommer Corinne och en kompis till henne. Kul med lite besök då och då 🙂

Men redan nu är Johannas föräldrar här. ”Svärson!” utbrast hennes mamma när vi kramades om för första gången, efter ett internskämt från Thailand. Sedan hade hon tydligen skämts och sagt till Johanna att hon kanske skrämde mig. Icke! Den typen av humor gillas 😀

Den här veckan Instagrammar jag med användarnamnet ”fritidsresor”. Under sommaren är vi ett gäng guider från hela världen som ska lägga upp mobilbilder från våra respektive destinationer. Och jag är alltså först ut med Rhodos. Fritidsresors Instagram-account har bara ca. 2000 följare, vilket såklart är väldigt lite för ett så pass stort företag. Det ska vi råda bot på under sommaren! Och för mig personligen är det såklart kul att gå från några få till tvåtusen följare, om än bara för en vecka. Varje bild man lägger upp får genast en massa ”likes” och ett par kommentarer, och det är kul 🙂 Följ alltså Fritidsresor på Instagram.

Förra veckan fick jag äntligen chansen att åka till både Marmaris i Turkiet och den grekiska ön Symi. Den sistnämnda var även mamma och pappa på, och trots den något långa båtturen hade de helt rätt i hur fint det var där. Marmaris var mer en shoppingrelaterad utflykt, men både Iben och jag, som jobbade tillsammans i Alanya förra sommaren, fick oss en rejäl nostalgikick. Det må vara en kort distans mellan Rhodos och Marmaris, men vi talar om två helt olika länder och Turkiet-känslan infann sig direkt. Jag älskar Turkiet! 😀

I övrigt har jag fått Psys låt ”Gentleman” på hjärnan. Videon är kanske ingen höjdare, men liveframträdandet är världsklass! Sök på ”Gentleman first live performance” på Youtube. Eftersom jag bloggar från Ipaden kan jag tyvärr inte lägga upp videoklipp.

Ah, och Eurovision! Danmark var ju en förhandsfavorit hos många, om än inte en självklar sådan, och en klart värdig vinnare. Min gissning på en 12:e-plats för medelmåttiga Sverige visade sig stämma ganska väl. Men att den fantastiska låten från Irland kom SIST i finalen kan jag inte förstå! Den är ju fantastisk!

Och ett sista ord om Eurovision: Eric Saades fräcka ”hashtag milf”-skämt är nog det mest moderna, klockrena och chockerande som någonsin sagts i Eurovision. Heja Sverige för det manuset 😀 Resten av arrangemanget: genomgående hög standard, men jag hade förväntat mig något mer banbrytande. Varken bättre eller sämre än tidigare år.

Reklamkrig: BMW vs. Audi

Jag visste inte att BMW och Audi har haft ett sånt… intimt reklamkrig. Riktigt roligt 😀 Och bra spelat BMW, som här tog hem storsegern:

Checkmate 1

 

Checkmate 2

 

Checkmate 3

För att inte tala om den här bildserien, där ytterligare två biltillverkare la sig i och Bentley vann stort:

Årets bil 1

 

Årets bil 2

 

Årets bil 3

 

Årets bil 4

Mamma och pappa på besök

22

22Förra veckan var mamma och pappa här. De dagarna bara flög iväg, precis som resten av tiden här har gjort. Jag öppnade precis min blogg för att se om jag inte redan skrivit om mammas och pappas besök, så jag inte skulle upprepa mig, och ser att mitt senaste inlägg börjar med frasen ”Det är ganska exakt en vecka sedan jag lämnade Thailand”. Nu är det ganska exakt en månad.

Jag har fortfarande lite kvar att studera – främst utflykter – men säsongen har dragit igång på allvar. De senaste dagarna har det varit lagom mycket att göra, lagom många som ringer i förhållande till hur många vi är på kontoret. Snart är vi ytterligare två, och det kommer att behövas i takt med att ännu fler flyg i veckan ankommer till ön. Som ett exempel var det 10 personer på mitt senaste välkomstmöte (plus mamma och pappa, som även de var med) och 17 veckan innan. När Johanna hade mötet denna vecka var det närmare 30. Det ökar snabbt!

Från föräldrabesöket kan jag nämna några höjdpunkter:

  • Roadtrip i hyrbil, med stopp på två stränder, vackert väder, god mat och en underbar solnedgång.
  • Hotell S. Nikolis, en pärla i gamla stan.
  • Promenaderna genom nya och gamla stan.
  • Det mest personliga samtalet vi har haft sedan jag kom ut för ett år sedan (på Sangriastället, gamla stan).

Bilder från bilturen:

Detta bildspel kräver JavaScript.

I övrigt har jag börjat titta på TV-serien Game of Thrones, som egentligen är inne på sin tredje säsong men som jag sedan starten har ratat ordentligt. ”Bah, så bra kan den väl ändå inte vara?” har jag sagt när andra höjt dramat, som utspelar sig i en medeltida fantasivärld, till skyarna. Nu är jag otroligt glad att jag ett par år senare äntligen gett serien en chans – så fantastisk!