När jag såg följande klipp för första gången var jag säker på att det var oäkta. Men efter att ha forskat runt lite i det har det visat sig att det faktiskt är möjligt, och att klippet är äkta. I England håller man t.ex. tävlingar i att bilda formationer med får 😛
I just detta klipp har man dock fuskat *lite*. Benen på det stora fåret lär t.ex. vara datagjort. Men det mesta är helt och hållet fåraherdar och deras hundar. Enjoy 😀
Twitter, hemsidan som enligt vissa experter kommer göra e-mejlen onödig (skitsnack, säger jag, men visst, det kanske minskar mejl-traffiken lite), har kommit till WordPress!
Idén med Twitter är att man, på hemsidan Twitter.com, skriver väldigt korta meddelanden på max 140 tecken. Inklusive denna mening har jag redan skrivit 389, så det är alltså fråga om bara några få och korta meningar. Twitter – och andra system med samma idé (micro-bloggning) – används bland annat inom företag, men just Twitter riktar sig efter min uppfattning mer åt privatpersoner.
Syftet skulle vara att folk ska kunna ha koll på varandra väldigt lätt. ”Blir sen till mötet” eller ”gick en promenad” är exempel på vad det kan vara frågan om.
Och nu finns detta system alltså till WordPress, dvs. bl.a. till denna blogg. Jag har därför lagt till denna funktion i sidpanelen för att testa. Det känns som om jag skriver allt för sällan på här på bloggen, så jag tänkte att en Twitter-kolumn, som jag uppdaterar dagligen skulle funka bra, så ni kan hålla koll på vad jag gör 😉 I bloggen får sedan de längre och ”viktigare” inläggen, som jag den senaste tiden inte skrivit mer en ett par gånger i veckan, ta plats.
I helgen var min kära farmor, fastrarna Helena och Margareta, Helenas Vieux samt lilla gull-Sandji på besök. (Min uräskt till varför jag inte skrivit så mycket). Det blev till en massa aktiviteter på den annars ganska korta tiden:
Carolines födelsedag,
Promenad vid Tjolöholm slott,
Kajakpaddling i Rolfsån,
Geocaching i vildmarken,
Ett oändligt antal bilturer till och från Göteborg (och då färmst Centralstationen).
En bild säger ju mer än tusen ord, så här får ni ca. 4-5000 ord i ett kör: (klicka för större bilder)
Oj oj oj! Finalen som jag trodde skulle bli sabbad av det faktum att man fortfarande använder sig av en jury (som ju, som vi alla vet, antingen inte påverkar vem som vinner alls, eller påverkar på ett negativt sätt genom att ett bidrag annat än det tittarna röstade fram vinner som följd av juryns halva makt) blev spännande. Riktigt spännande!
Ett tag, när juryn offentliggjort sina röster, var jag helt säker på att ”folket” skulle ha röstat på någon annan som vinnare och Måns Zelmerlöw som tvåa eller trea, och att Måns ändå skulle vinna pga. sitt övertag efter juryns poäng. Då hade vi fått en repris av när Nanne Grönvall (folkets favorit) blev utslagen av Martin Stenmarck (juryns favorit) för några år sedan. Inte bra, tidningarna hade klagat på det, och folket hade gått och tjurat.
Men nu blev det inte så! Det blev istället en riktig skräll! I topp låg alltså Måns, nånstans i mitten låg Caroline af Ugglas, och lååångt ner i botten låg opera-kvinnan Malena Ernman, som innan finalen var en av de vinnartippade (men som alltså efter juryns röster inte tycktes ha någon chans alls).
Tittarnas röster började offentliggöras, och när endast de två största poängsummorna återstod – 120 respektive 144 (underligt system egentligen, det där med att klumpa ihop poängen till så stora summor) – hoppades jag personligen innerligt att Caroline af Ugglas skulle skrälla till och chockera med en vinst (hon som först var hatad av alla, sedan älskad av alla). Hon fick 120-poängaren och hamnade i ledningen. Måns är vid det här laget redan ute ur kampen om förstaplatsen (och vad besviken stackaren såg ut). Men vem av de resterande deltagarna som ännu inte fått några poäng av tittarna skulle få toppbetyget? Skulle det bli bottenskrapet skulle alltså ugglan (aka. hästen, pga. de roliga benrörelserna) ha vunnit, vilket hade varit bra, men poängen gick istället till någon som bara nästan var bottenskrapet: Malena Ernman. Och hon vann därmed!
Det blev alltså ingen vinst till Alcazar, EMD, Måns Zelmerlöw eller någon annan storfavorit. Det blev en vinst till… en poppig operalåt!
Vann rätt låt? Inte enligt mig (även om jag ändå är ganska nöjd). Men enligt ”folket” gjorde den det, så man kan ju inte klaga. För juryn hade med andra ord ingen påverkan (tack och lov), åtminstone inte bland topplaceringarna. Fröken Ernman hade ändå vunnit, oberoende av juryn, och Caroline af Ugglas hade ändå kommit tvåa 😀
Men nästa år, kära SVT, skippa juryn! Den kan bara ställa till med problem, inget annat.
Nåja, en låt har vi iallafall äntligen vaskat fram som vi ska skicka till Moskva. Har den några chanser? Kanske. Den är ju både annorlunda och bra, vilket brukar vara en lyckad kombination, men samtidigt kan man ju aldrig veta hur resten av Europa ska reagera, och som vanligt kommer Sverige hylla sig själva lite för mycket och riskerar därför ytterligare en besvikelse.
Jag avslutar därför med att påpeka att jag gillar La Voix, men att resten av Europa kanske inte gör det. Oberoende, här kommer nu Sveriges bidrag till Eurovision Song Contest 2009:
Vad har dessa tre gemensamt? Jo, samma sak som filmen Titanic, skepp och Celine Dion, eller Pearl Harbor, vapen och Faith Hill.
Det blev du klokare av, va? 😛 Låt oss ta det från början.
Mirror’s Edge är ett ytterst annorlunda och smått revolutionerande dataspel (vilket ju egentligen inte är samma sak som en film, vilket både Titanic och Pearl Harbor är, men nära nog) där man springer runt och hoppar över taken i en överdrivet vit och ren stad. Jag har aldrig spelat det, men måste medge att jag är väldigt sugen på att testa det. Skaparna är svenska DICE (Battlefield, någon?), utgivaren är giganten EA Games. Och spelet ser helt enkelt fantastiskt ut: en blandning av action, pussel/problemlösning och fantastiska miljöer där vitt dominerar och röda och orange färger snygga kontraster, där det gäller att snabbt ta sig över alla hinder på ett närmast svävande sätt. Annorlunda, och det gillar vi! Kolla in trailern!
Parkour kallas den sport/hobby där man, precis som i Mirror’s Edge, försöker ta sig över hinder på snabbast möjliga sätt, alltså genom att klättra, hoppa, springa på väggar, rulla, glida, osv. En konstart, enligt vissa, och visst, att unyttja fysikens lagar på rätt sätt kräver nog en hel del. Kolla bara in den här videon så förstår du! Inget för den fege. ”Sporten” stammar från Frankrike (Paris förorter om jag inte minns fel), och det är alltså den som Mirror’s Edge inspirerats av.
Lisa Miskovsky är den svenska sångerska som slog igenom med låten Driving One of Your Cars år 2001. Sedan dess har hon gett ut tre album och ett samlingsalbum, varav det senare var år 2008. Och i samband med Mirror’s Edge är hon nu tillbaka! Precis som Celine Dion och Faith Hill har hon nu fått medverka i en annars icke-musikalisk produktion, och jag måste säga att jag gillar resultatet. Om du kollade på Mirror’s Edge trailern jag länkade till längre upp i inlägget har du redan hört lite av hennes låt Still Alive. Men självklart bör du också ta en titt på hela videon – den är riktigt snygg:
I måndags ringde Kungsbacka-Posten igen. Nu ville de ha med mig i något de kallar ”Dagboken” – en person skriver några rader om vad han gjort varje dag under en veckas tid.
Jag sa såklart ja, och nu är det klart 😀 Max 3000 tecken fick det vara, vilket är VÄLDIGT kort. Men det blev till något iallafall, och om jag förstått det rätt ska min ”dagbok” komma i tidningen på tisdag 😀
Jag har redan tjuvlyssnat lite på Eurovision-låtarna från andra länder i år. Alla, som t.ex. Sverige, är ju ännu inte färdiga med att utse sina bidrag, men de flesta tycks vara det och redan nu kan jag säga att jag har hittat några jag tror kommer klara sig väldigt bra. Här är min top-5 lista (för tillfället):
Vacker och svängig på samma gång. Superb fiolmelodi, och en låt som står ut från de många andra ”dance”-låtarna med mer modernt stuk. Även förra året hade ju Norge ett annorlunda och riktigt bra bidrag, undrar varför Sverige aldrig röstar fram samma sak? Hursomhelst är Norge hittills min absoluta favorit! Om de klarar sig bra i själva tävlingen eller inte är en annan sak, men de har åtminstone min röst!
Oj, nu blev jag överraskad. Ett bra bidrag från Tyskland i år. Jag gillar det starkt! Annorlunda och svängit, men inte fullt så annorlunda som Norges. Men en andraplats på min lista förtjänar det.
Ja, du läste rätt. Finlands bidrag i år är riktigt bra. Förvånandsvärt bra faktiskt, för att komma från ett land vars enda tidigare ”bra” bidrag varit Lordi (jag har fortfarande inte riktigt förstått hur Lordi kunde vinna). Rock-landet som ”alltid kommer sist” har skippat rockandet i år och satsar på något som faktiskt kan klara sig bra i tävlingen. En sorts blanding av E-Type (och jag är ju en store E-Type fan!) och rap. Men kommer den vinna? Knappast.
Andra låtar:
Georgien – Rolig discolåt. Politisk propaganda (”We Don’t Wanna Put In” aka. ”We don’t want a Putin” 😛 ) eller oskyldigt trams? Döm själv.
Spanien – Som vilken Eurovision-låt som helst. Vi har hört det förr!
Albanien – 12 poäng för alla fiolisterna (även om man knappt hör dem). 8 poäng för språkvalet (inte engelska!). 0 poäng för ”dansen”. En okej låt, varken mer eller mindre.
Slutligen har jag fått en underlig känsla av att Israel i år igen kommer göra bra ifrån sig. Varför vet jag inte, har inte ens hört deras bidrag. Det brukar ju gå sådär för dem, men om jag inte minns fel har de fått in några fullträffar då och då. Vi får se.
Tills vidare är det åtminstone Norge som får min röst. Go Norge!
Här kommer då den andra och sista delen av YouTube-klipp. Mer humor 😀
Aprilskämtet Nylonstrumpan 1962
Skämtet har jag hört om förr, för många år sedan. Jag har för mig om att det var farmor som berättade hur hon gått på det, men är inte säker. Men det var inte förrän nyligen som jag fick för mig att faktiskt ta en titt på det själv. Min retoriklärare påpekade nämligen att succeen bakom detta skämt (som en stor del av Sverige faktiskt gick på) till stor del har att göra med retoriken bakom det hela. Och visst måste jag hålla med henne! Det låter ju väldigt vetenskapligt med en äldre, lite tråkig herre som rabblar upp vetenskapliga termer, drar paralleller med fysiken och visar upp diagram.
Klippet i sig är kanske inte något man gapskrattar åt, men skämtet har gått till historien.
Jeff Dunham med Peanut
Buktalare brukar vara kul att se för att de är skickliga. Jeff Dunham är dock en buktalare som är kul att se för att han är en fantastisk komiker. Han har en rad olika dockor i bagaget, men min absoluta favorit är dockan Peanut. Helt oslagbar humor!
Galenskaparna – VM i curling
Nya Zealand, Gamla Sverige och en liten bit av Polen tävlar i curling. Snabba repliker, man får nästan se videon två gånger för att få med alla rolika kommentarer och detaljer.
High School Musical 50th Reunion
Ja, jag erkänner det. Jag älskar High School Musical filmerna! Men denna parodi från Teen Choice Award 2007 är ju en höjdare. Gamla gubbar i korta basket-shorts, gråhåriga tanter i hejarklackskostymer, och skådespelarna från riktiga High School Musical som ligger dubbla av skratt i publiken.
Då var man hemma igen efter helgen i Stockholm. Här kommer några bilder från den afrikanska namngivningsceremonin, som blev väldigt lyckad och var jättetrevlig 😀