Superhärlig heldag på Nordstan, tillsammans med mamma, Caroline och Britt-Marie. Kläder, mysigt fik och nya skor.

Höjdpunkterna var fiket och att, i väntan på de andra, sitta på golvet med musik i öronen. Som att för en stund befinna sig i en annan värld.

Höjdpunkten för hela dagen var däremot något så utomordentligt äckligt som ostron. När vi kom hem hade de andra dukat upp ett skaldjursbord med massor av goda kräftor, räkor, krabbor och humrar. Och så var det de där ostronen också ja. Det var länge sedan jag åt något så förfärligt äckligt som råa ostron. Som Mr Bean. Men när Anders skulle äta sitt åkte det genast upp igen. Dessutom hade han haft på Aioli, så sörjan han spottade ut var verkligen vacker. Men oj vad vi garvade!

Näst sista dagen på året blev lyckad. Den allra sista ska bli minst lika bra!

Här är två knep som jag under hösten upplevt föreläsare ta till, och som verkligen fångat publikens uppmärksamhet. Gränsfall och farligt att använda mot vem som helst, men väldigt effektivt i rätt sällskap.

1. Gav fingret

När vi hade besök från Fritidsresor behövde kvinnan, som måste ha varit strax över 50, inte använda några särskilda knep för att vi skulle lyssna – hennes entusiasm för ämnet lyste igenom i hennes framförande så bra att alla blev jätteengagerade. Men ändå sa hon, som exempel på hur just entusiasmen är viktig för att få publikens uppmärksamhet, att ”om jag kommit in med den här inställningen hade ni kopplat ifrån direkt”, samtidigt som hon gav oss fingret.

Hade det varit en tjugoåring hade effekten inte varit densamma, men med tanke på vem det var som sa och gjorde så blev det väldigt effektfullt. Oväntat, helt enkelt.

2. Berätta om en sexupplevelse

En annan kvinna var en väldigt tråkig föreläsare i allmänhet, men hennes inledningsknep fick alla att i kör utbrista ”va?” med förfäran i rösten och sedan lyssna nyfiket genom resten av föredraget.

Hon började med att be alla blunda och tänka på att ha sex. Hon pratade långsamt, lite mysigt, och jag antar att alla tänkte på en positiv upplevelse. Sedan, när alla fick öppna ögonen igen, bad hon oss beskriva situationen vi tänkte på för personen bredvid oss. Alla blev verkligen chockade, visste inte riktigt om man skulle göra det eller inte – ingen ville ju. Personligen hade jag en äldre tant på min ena sida och en medelåldersman på min andra. Särskilt tanten skruvade nervöst på sig.

Självklart var hon inte seriös, men hon var tillräckligt allvarlig för att alla skulle falla för det. Dessutom drog hon ut på att säga att ”nej, det behöver ni såklart inte göra”. Att föredraget sedan handlade om sexhandel – en negativ vardag för många som var långt ifrån det alla tänkte på – gjorde knepet till klockrent i sammanhanget.

Äntligen, efter två väldigt hektiska sista veckor, blev det jullov i fredags 😀 Eller jullov och jullov, det har man ju inte på yrkeshögskolor. Därför står det tyska, broschyrmakeri, Amadeus, lagar & avtal, en PowerPoint-presentation, bokläsning, med mera på schemat.

Innan avslutningen hann vi med en julstuga i dagrummet, där Åsas alla barn kom för att träffa tomten, fiska i en fiskedam, fika och se på ett luciatåg. Jag var fotograf och tog emot mejladresser, så barnen kan få sina bilder på dem tillsammans med tomten hemskickade.

Apropå luciatåg hade klassen även ett sådant själva. De (jag var inte med i det) besökte ålderdomshem för att skrapa ihop fler pengar till vår kommande vårresa. Och när de tågade i skolan var de utklädda till lite mer humoristiska saker – bilder dyker upp på facebook snart 😀 Sofia blev lucia, fast jag röstade på Cia.

På lektionstid hade vi i grupper presentationer av olika researrangörer. Vi fick anordna informationsmöten där vi antog rollen som anställda på företaget vi pratade om och presenterade företaget och årets resenyheter. Jag hade turen att får Fritidsresor – jag säger turen dels då vi inte långt tidigare hade en väldigt inspirerande föreläsare därifrån, och dels då det är just Fritidsresor som skolan samarbetar med och som jag precis skickat min jobbansökan till – och riktigt bra gruppkamrater!

Samtidigt gick inte allt jättebra inom gruppen. Jag vet vem jag är och vad jag står för, att jag kan ta plats, vet vad jag vill och tar initiativ. Det står jag för. Jobbar jag med likasinnade går det alldeles utmärkt, för jag har inga problem att låta andra säga sitt. Personer som behöver mer tid på sig kan antingen uppskatta att jag drar i trådarna eller, som i detta fall, ha lite svårt för att allt går så fort framåt. Samtidigt som resultatet i slutändan garanterat hade blivit lika bra oberoende av arbetsmetod, om vi arbetat individuellt. Nu råkade vi vara två ”snabba” och en ”tänkare” i samma grupp. Stackars tänkaren. Men vi pratade om det och allt löste sig 😀

Parallellt med presentationerna jobbade vi intensivt med vårresan. Offerter hit och dit, aktiviteter, tidsplanering, telefonsamtal, osv. Lärarna slängde en uppgift om lagar och avtal på oss i sista sekund, och mitt i allt skulle det julpysslas och ätas julbord. Saker som borde vara roliga, men som i ärlighetens namn blev lite för mycket. Alla småsaker på varandra skapade stress, och för första gången någonsin tog det stopp för mig. De andra två i vårresegruppen frågade mig om jag mådde riktigt bra när jag bara satt där. Det gör jag nu, men just då gjorde jag nog inte det.

Så kanske borde jag dra ner lite på det där med att ta initiativ och alltid dra i trådarna. Cia är likadan, och hon har tagit på sig alldeles för mycket frivilliga uppgifter. Saker som säkert hade blivit gjorda ändå, men kanske inte lika bra om vi ”tvingat” någon annan att göra det.

I ansökan till Fritidsresor ingick ett personlighetstest, och det var det som fått mig att tänka på alla dessa saker.

På själva julavslutningen blev det till och med en del tårar. Magnus, som var internatföreståndare och den person som vi elever hade mest kontakt med, fick stående ovationer när han sa hejdå. Han slutar nämligen. Han höll tal och grät. Och en del elever på allmänkurs tog ”studenten” och kommer därför heller inte tillbaka. (Jag ska däremot få en ny rumskamrat efter julen, får se vem det kan vara.) Och så sa vi såklart god jul och hej då till varandra, och även om vi ses igen om tre veckor tror jag att alla känt av den där ”nu är vi halvvägs igenom”-känslan. Dessutom kom lovet lite mitt uppe i en del saker som jag nu måste vänta till januari för att få svar på. Vi är på väg åt rätt håll, men samtidigt kan jag inte hjälpa att vara lite otålig.

Men kort sagt: skönt med jullov nu, trots att vi fått en hel del uppgifter att sköta. Nu ska jag börja jobba på broschyren till vårresan 😀

Det är aldrig för sent att publicera en inköpslista – förlåt, önskelista – så det gör jag nu, om än en ganska kort en 😀

Det lite dyrare (>500 kr.):

• Glasögon – För att jag efter åtta år äntligen tröttnat på att kisa i klassrummet, i bilen, på föreställningar, osv.
• Videoredigeringsprogrammet Studio HD – För att Windows Movie Maker helt enkelt inte räcker till.
• Rakapparat – För att min gamla knappt kan bli kassare än den är utan att vara trasig.

Det lite mindre dyra (<500 kr.):

• Ticket to Ride Schweiz – För att Tyskland tydligen inte duger åt familjen. Brädspelet som spelats för fullt i flera år nu inom familjen. Schweiz är en version vi inte har – och som hyllats förfullt av kritiker!
• Ticket to Ride Cardgame – För att reglerna faktiskt låter riktigt roliga och alla spel inte behöver ha ett spelbräde för att vara kul.
• Need for Speed Hot Pursuit – För att det var så himla kul på 90-talet. Vore kul att få återuppleva nu när en ny version kommit.
• Presentkort – För att Teknikmagasinet, GameStop, Ikea eller annan rolig butik alltid återbesöks av mig.

Tema: charter. Vi ha spanat in arrangörer, från jättarna Fritidsresor och Ving till Solresor och Detur. Vi har lärt oss om saker som Blue Village och Sunwing Resort, vilka som satsar på golfresor och hur svettig man blir i en Bamsedräkt. Vi har diskuterat allt från miljötänk till arrangörernas respektive syn på handikappvänlighet.

I går var vi på konstmuseet i Göteborg. Från historier om antiken till modern fotografi. Vi valde varsin tavla som vi ska analysera till nästa vecka. Ärligt talat är jag lite besviken, delar av museet kändes som en byggarbetsplats, och konsten föll mig inte i smaken. Inte ens de mer moderna inslagen, som annars kan vara riktigt häftiga.

I morgon ska vi jobba vidare med Amadeus och ha psykologi, där vi ska diskutera boken om tankeläsning. Och vi har fått varsitt resemål som vi ska göra en A4-presentation om (text och bild), som om vi var journalister på Vagabond. Jag ska till Koh Samui och Hua Hin i centrala Thailand.

Dessutom ska skoltidningen Haketbladet (nummer 3) komma ut i morgon. Är snart klar med redigeringen.

Sofia och jag fick för oss att åka skridskor i helgen. Om det finns någon skridskobana i Kungsbacka (ska kolla upp det). Mamma och pappa, ni kanske vill med så kan ni skjutsa oss? 😀 Fast jag har redan lovat bort Carolines skridskor. Muhaha!

Nu ska jag gräva ner mig i Thailandsjobbet.

Axel var skolans sångfågel i Kyrkslätt. På avslutningar och julfiranden och så skulle han sjunga och spela. Och när vi satt och spelade kort i korridoren hände det att han tog ton. Nu gör han det igen – i finska uttagningen till Eurovision!

2011 har Finland alltså chans att vinna hela kalaset. Eller nja, nu är jag nog inte helt objektiv. Låten är lite för smörig – men väldigt bra ändå! Hur som helst, stort grattis till dig Axel (aka. Paradise Oskar) 😀

Låten finns här.