Sitter och tittar på en dokumentär om att gå ner i vikt. De gör olika tester och kommer med tips. Här är några punkter:

1. Överviktiga har inte sämre ämnesomsättning – Även om du äter nyttig mat är vanliga misstag att det blir för mycket och att man lurar sig själv genom att säga att ”jag har alltid varit tjock för att min kropp fungerar så”. Sluta tänka så, det är en myt.

2. Använd en mindre tallrik – Enkelt tips för att inte äta för mycket är att ta fram en mindre tallrik. Du äter med ögonen och tar omedvetet mindre med detta knep.

3. Du äter mer om du har mer att välja på – Bufféer är en fälla. En stor påse popcorn leder till att du äter mer även om du inte längre är sugen.

4. Soppa håller dig mätt – Äter du hård mat med ett glas vatten till rinner vattnet snabbt vidare och magen drar ihop sig runt matbitarna, som tar liten plats. Du blir hungrig snabbt. Äter du samma mat i soppform fyller den tjockare massan ut magen och tar längre tid på sig att ”gå vidare”. Du är mätt under längre tid.

5. Träning bränner fett även efteråt – Mäter du hur mycket du bränt efter ett träningspass? Siffrorna är oftast små. Det är efterbränningen – närmare ett dygn framåt, även när du sover – som räknas.

6. Till dig som inte orkar ta tag i träningen – Kliv ev en hållplats tidigare, ta trappan, stå inte stilla i rulltrappan, osv. Vardagsmotion istället för det jobbiga gymmet.

Amadeus är ett biljettbokningssystem. Det system som är störst i Europa och Sverige. När du bokar en flygbiljett är det oftast Amadeus som personen på andra sidan disken sitter och knappar i.

Det är bara ett problem: Amadeus föddes 1990. Trots det är det det nyaste av alla bokningssystem inom resebranschen. Den höga åldern innebär att när en kund vill boka en resa, då finns inga fält där det står ”Förnamn:” eller ”Antal passaherare:” som personalen fyller i. Istället skriver man en kod, till exempel denna:

NM1DAHLBERG/MAGNUS, där NM står för ”name” och ettan indikerar att det är en person det rör sig om.

Behöver man veta vilka flygplatser som finns vid en viss stad, vad koden för en viss flygplats är (eller vilken flygplats en viss kod står för), få information om en viss flygplanstyp, etc. ja då finns det kommandon för det också.

Till och med att logga in är en kod: JI*1234AA/GS, där 1234AA är en unikt för varje kontor. JI står för ”Jump In” och GS står för ”General Sales”.

Fördelen med Amadeus är att programmet ska klara allt, från hotellbokningar till biluthyrning. En länk till alla olika företag, med andra ord.

Allt handlar om koder och kommandon. En blå bakgrund med en massa vit text som man måste tolka. I min utbildning ingår 50 timmar träning i Amadeus. 50 timmar! Och det är bara de tre första grundkurserna av totalt sju kurser för hela programmet.

Ändå måste jag erkänna att det är roligt. Pilligt, men roligt. Kursen, som sker helt vid datorn utan lärare, är väldigt pedagogiskt upplagd. Det svåra är att hålla koll på alla förkortningar och kommandon.

Och visst är det lite häftigt att få knappa in koder. Lite hightech, fast ändå så 1990. Som på film.

Men underligt ändå att det inte finns något bokningssystem som är mer grafiskt och anpassat för 2010. Där man klickar ”boka” med musen istället för att skriva TKOK. Det kommer väl ett när vi äntligen är klara ned våra 50 timmar 😛

McDonalds i Bangkok, Thailand. En mindre miljöbov än vad du tror. Eller?

Vi har läst en bok om turismens negativa sidor. Och i dag hade vi klassdiskussioner. Här är några tankeställare som dök upp:

Pruta är dåligt för lokalbefolkningen. Att pruta anser vi vara ”kultur” i vissa andra länder. Men vem har bestämt det? I de flesta fall prutar inte ens lokalbefolkningen med varandra, utan det har blivit en turistgrej. Vi uppmuntras att pruta på besöksmålet, bara för att vi kan. Men vem gynnas av detta? Inte de fattiga säljarna i alla fall, som helt eller delvis lever på just turismen.

Förbjudande av prostitution skapar arbetslöshet. Prostitution och sexhandel var ett hett ämne. Hur ska man göra för att få länder att förbjuda prostitution? Men sedan kom tanken om vad ett förbud egentligen skulle innebära, i praktiken. Att massvis av människor blir arbetslösa. Visst vore det bättre om de som säljer sig kunde ha ett annat jobb istället. Men när de jobben nu inte finns blir prostitution räddningen. Vad ska de göra om det förbjuds?

McDonalds är ett föredöme vad gäller sopsortering. Har egentligen inte jättemycket med turism att göra, men nedskräpning var också ett hett ämne som diskuterades. McDonalds anses ofta vara en miljöbov – det ligger ju mycket skräp från matkedjan på gator och torg. Men kliver du in på ett McDonalds upptäcker du att de är väldigt bra på att sortera sitt skräp. Å andra sidan kom det även fram från sådana i klassen som jobbat på McDonalds att skräpet i slutändan ändå hamnar i samma hög, när personalen tar hand om det. Flera exempel från andra ställen kom upp. Kanske även det en tankeställare?

Cia och jag satt vid köksbordet. Hon med sin dator, jag med zenträdgården. Plötsligt fick vi för oss cykla.

Vi tog våra mountainbikes och begav oss till ett närliggande naturreservat vid havet. Solen gick ner och vi tramsade runt på stora stenar och fotade en död säl och spanade på Nidingen en bit ut.

Sedan åt vi pizza på Svanen – vi hade ju missat kvällsmaten på skolan – och tog var sin drink. När vi kom hem gjorde vi vårt skolarbete tillsammans och nu ska vi se klart filmen vi började på för några dagar sedan.

Det är så hemtrevligt här på Stinas 😀

Jag har haft blåsor i munnen så länge jag kan minnas. Vanligen 2-3 gånger varje år, och ofta kommer de två åt gången. Jag blir nästan arg på alla reklamer på TV om medel mot munsår som sitter utanpå läpparna. Det hjälper ju inte mig! Men med tiden har jag hittat en del knep på egen hand som hjälper:

1. Treo – Vi tar det bästa först. Värktabletter har en fantastisk lindrande effekt. Men en vanlig sväljtablett duger inte. Den tar tid att verka. Treo däremot, som ju upplöses i vatten, lindrar direkt eftersom den kommer i direkt kontakt med blåsan. Plus att den lindrar på sikt. Helt klart det mest effektiva och långvariga (flera timmar) sättet jag känner till.

2. Listerin – Listerin gör j*vligt ont att använda. Men bara de första fem-tio sekunderna. Sedan är smärtan som bortblåst. Andra munskölj är för mesiga/svaga för att ha någon större effekt på blåsor, men Listerin fullkomligt bedövar hela munnen. Nackdelen – förutom den där första smärtan – är att effekten inte varar lika länge som hos en Treo.

3. Gum Aloclair Gel – Ett medel man smörjer på blåsan, ungefär som det man får hos tandläkaren om man har oturen att ha ett munsår när man är där. Lägger en hinna över blåsan. Fungerar väldigt kortsiktigt, till exempel över en måltid, men hinnan försvinner snabbt.

4. Zendium – Har en liknande effekt som Listerin. Gör ont att ta på, fast inte lika ont, och bedövar blåsan, fast inte lika länge. Fungerar precis som Aloclair Gel över till exempel en måltid, men är ingen långsiktig lösning. Zendium är den enda tandkrämen jag känner till som har en effekt på blåsor.

Sådär. Fyra tips till dig med blåsor i munnen. Fast egentligen räcker det med det första, Treo. Två till tre tabletter om dagen. Sedan går det både att äta och prata. Och har man ingen Treo i närheten kan det vara bra att alltid ha en tub Zendium eller en liten flaska Listerin i fickan, för tillfällig lindring 😀

 

Nikon D90

 

Två stora saker har hänt i dag: skolan fyller 50 år, vilket har firats med tårtbuffé och uppträdanden, och – hör och häpna – pappa har lagt ut bilder på Facebook.

:O :O :O

När det var turismklassens tur att uppträda (en liten pjäs om de yrkesroller vi lär oss inför där två gamla tanter skulle resa till Cypern – från köpet av resa till välkomstmötet på hotellet – och nej, jag deltog inte) hade jag ställt upp min nyköpta Nikon D90 på stativ, riktat in den på scenen och förberett för att filma på riktigt med den för första gången. En funktion som min gamla kamera inte hade.

Försöket gick väl sådär. Hade bara macroobjektivet tillgängligt så kameran var för det första tvungen att stå en halvkilometer från scenen för att ens få med hela bredden. Därför är ljudet riktigt lågt, även om det är med. Och fick fokus, som jag ställde in manuellt, lite fel. Men det fungerade 😀 Filmen kommer ut på nätet så fort jag har ett som inte avbryts mitt i uppladdningen.

Hur som helst en riktigt trevlig födelsedag. Goda tårtor, mycket folk, roliga uppträdanden och några fina tal 😀

Vi hade sedan flera veckor tillbaka planerat att besöka skördefesten på Tjolöholms slott nu i helgen. Det blev två fulla bilar som åkte dit. Och vad möts vi av på plats? En bilkö, en bra bit från själva slottet. Då skulle det tydligen betalas inträde! 80 kronor per person. Flera av oss blev omotiverade, och en av bilarna vände om för att åka in till Kungsbacka istället. Vi var dessutom inte de enda som gjorde så. Flera bilar framför oss vände även de om. Och många såg ut att bråka med vakterna. Tydligen var det fler än vi som inte förstått att det kostade att komma in.

Men vi ångrade oss och körde tillbaka till kön igen. Då visste vi ju redan hur mycket det kostade och hade jämna pengar redo. Det var en annan kö, så kvinnan som tog emot dem kände inte igen oss. Och hon blev rejält förvånad när vi direkt ville betala och dessutom visste hur mycket. ”Vi är inte vana att folk inte säger emot,” sa hon. Troligen har hon fått ta en hel del skit under dagen.

Och det förstår jag.  Är det ens lagligt att spärra av ett så pass stort naturområde? Inte bara själva slottet, utan en rejäl bit skog och åkermark. Det finns ju till och med hus därinne på andra sidan avspärrningen. Det är inte det att det kostar som var problemet, utan att ingen tycktes veta om det. Fyrahundra oplanerade kronor per bil rök bara för att komma in.

Nästa år lär det inte bli någon skördefest för vår del. Och julmarknaden, som även den kostar att åka till har vi nu fått reda på, bojkottar vi troligtvis till fördel för Lisebergs (säkert något dyrare) ditto. Bättring, Tjolöholm!

När SD kom in i riksdagen sa de några vettiga saker som åtminstone fick mig att haja till. Exempelvis att de inte är emot invandrare, utan invandrarpolitiken. Kunde de inte fått uttrycka sådant innan valet? Säga vad man vill om dem som parti, men usch vad dåligt att frysa ut på det viset – både före och efter valet. Därmed inte sagt att jag sympatiserar med dem.

Och nu senast detta med att de lämnade kyrkan, något som i media framstår som heltokigt. Visst, kanske inte var så smart att lämna kung och partiledare mitt under ett tal på det viset. Å andra sidan tycker jag igen att det porträtteras lite orättvist. Som jag förstått det hyllade Eva Brunnes demonstrationer mot just SD. Var det verkligen så smart, när de satt i publiken? Jag hade också känt mig påhoppad i så fall.

Sedan när man läser kommentarer om detta på exempelvis Aftonbladet är det åtminstone några som inser att det kanske var osmidigt sagt av henne. Men samtidigt hoppar de då istället på Svenska kyrkan och gör dem till skurken. Tramsigt? Ja. Tycka vad man vill om både SD och kyrkan, men de som framhävs som ”de bra” känns ibland som de mest odemokratiska i dessa sammanhang. Tråkigt, tycker jag.

Det var länge sedan jag var så nervös. Senaste gången var nog inför geocachingeventet på Götaplatsen, hösten 2008. Innan dess var det säkert någon stor redovisning i gymnasiet. Hade svårt att somna i går kväll, och låg mest och tänkte ”har vi tänkt på det?”, ”har vi dubbelkollat bokningen med restaurangen?” och ”jag måste komma ihåg att nämna det och det när jag hälsar dem välkomna.”

Jag och två andra var i dag reseledare för en grupp på 42 personer. Tio var gäster från Tanzania – ett vänskoleprojekt. Det var dem vi hade som uppgift att underhålla och visa upp en svensk ort för. Resten av klassen var guider, sedan var det lärare och några elever från en annan klass med också.

Reseledarjobbet under höstresan (som jag fortfarande inte skrivit mer om, och som jag troligtvis inte kommer att skiva om heller) var jättelätt jämfört med detta. Dels då jag ju då inte var med under planeringen, utan var stand-in för en av de andra som inte var med på hela resan. Dels för att vi då bara var klassen, inga riktiga gäster. Det här var vårt första riktiga jobb. Att just jag råkade få reseledarrollen nu var bara en slump. Alla ska vara reseledare, och vi kommer att ha fler projekt under året.

Hur som helst så löpte dagen på bra. Vi började med ett stopp på Getterön, fortsatte till Varbergs fästning, åt lunch och avslutade med en standsvandring i centrum.

Jag tror att jag hade en fördel av att jag varit i Varberg förr. Både och geocachat och när jag fotade Linus för ett år eller två sedan, som cyklade här. Och det mesta flöt på utan problem. Vi gjorde några småtabbar, som att glömma informera om att ta med jackorna med ut från bussen, eller att vi pratade för lågt när vi förklarade hur vi skulle göra inne på restaurangen, med reserverade bord och så.

Dessutom insåg jag något i dag: det är inte bara Danmark som är relativt långt borta i tiden (min danska är ju inte längre perfekt), utan det där första gymnasieåret i Kuopio är även det något som inte längre hände jättenyligen. Jag har inte pratat engelska till vardags på flera år! Och därav var både uttal och ordförråd en smula rostigt. Är betydligt bättre på det skriftliga.

Hur som helst, jag tror att vi alla tre är nöjda. Vi får se i morgon vilken kritik lärarna har till oss. Just nu känns det bara skönt att få slappna av på riktigt. Det är över nu. Guiderna gjorde alla ett jättebra jobb, och gästerna från Tanzania lämnade oss glada och leende, om än lite trötta. Då har vi nog gjort ett bra jobb, tror jag 😀

Det här har varit en riktig heminredningshelg. Cia, jag och Lotta åkte till Kungsbacka i fredags. Ett av målen var att kolla på en sittsäck. Någon sådan blev det aldrig, utan målet blev istället att skapa hemtrevnad i huset. Det ska vara mysigt hos familjen Stina!

Jag har spenderat en hel del tid med att fixa mitt rum. Hängt upp bilder och satt upp lampor. Och även köket har blivit riktigt mysigt. I går kväll satt vi och avnjöt det hela. Cia hade bakat pannkakor till Jocke och mig (de andra två på Stinas är borta över helgen), vi hade levande ljus och satt och lekte med vår nya zenträdgård på köksbordet (ett fat med vit sand, svarta stenar och en gaffel till kratta).

Sedan blev det film i mitt rum. Mysbelysningen var tänd, och på den limegröna mattan på golvet står husets nya skrattartikel: en stor porslinsananas som vi belyst nerifrån. I köket har vi även ett fat med gräsfrön som ananasen ska stå i när gräset växt upp.

Och i trädgården har vi en orange porslinsboll med fågelmat i ett träd, som man ser från köksfönstret.

Låter allt detta dyrt? Det blev det inte. Zenträdgården och fågelbordet har vi delat kostnaderna på, bara någon hundralapp var. Fågelbordet är dessutom trasigt, så prutade ner priset till 40 kronor. Ananasen är min och var nedsatt från 500 till 150 kronor (outlet). Belysningen tog jag från mitt gamla rum, likaså många av bilderna på väggen, spegelkuben och lite annat pynt.

Så med andra ord har vi nu lyckats göra Stinas riktigt hemtrevligt. Ska bli spännande att se vad de andra säger om våra påhitt när de kommer tillbaka 😛