Jag är hemma! Coolt 😀

Efter att ha kört en sista transfer och checkat in alla gäster på flygplatsen gick vi inte över till arrivals för att ta emot nya gäster som vi brukar. Istället checkade vi själva in, sist av alla! Vilken skön känsla! På transferbussen var jag såklart också tvungen att säga det, att vi skulle vara på samma flyg. Kommentaren ”Det pirrar lite extra i min mage i dag. Jag ska få krama mamma!” fick folkets jubel.

Det blev en del farväl till varandra och till personalen på flygplatsen som man träffat några gånger vid det här laget. ”Ska ni också checka in?” sa de förvånat.

Flygresa gick görsnabbt, till skillnad mot nerresan med många timmars väntetid i Sofia. Jag ska från och med nu aldrig flyga med andra bolag än TUIfly Nordic – de har underbar mat och personal med samma serviceutbildning och Blue Spirit som vi TUI Nordic-guider.

Från flygplatsen fick jag skjuts av Tinas pappa. Väl hemma sov alla, och nu när jag vaknat har alla gått till jobb och skola. Mötte en trevlig snickare i tvättstugan, men annars finns det inte ens en kanin att hälsa på.

Men det som det här inlägget skulle handla om var ju fem saker som förvånat mig sedan jag kom hem. Saker jag har glömt, som känns avlägsna och som jag reagerat på:

1. Mitt mysiga rum – Den limegröna mattan, mysbeslysningen, den gula plastblomman och de gröna ljusen i fönstret, den egenmålade blomkrukan, den stora lila porslinsananasen, det matchande täcket i sängen, slipsarna som hänger ner från hyllan, med mera.
2. Slipsarna – Oj, dem hade jag på mig för jämnan förra året. Under sommaren har jag bara haft slips enstaka gånger, om man bortser från uniformsslipsen.
3. Spelen – Trevligt och roligt tidsfördriv (oändliga timmar med paketspelet, tågspelet, osv) fick plötsligt en djupare mening när jag såg dem på hyllan. Vilken gemenskap vi skapat kring dem! Insåg just hur mycket jag saknat det.
4. Sängen – Jag verkligen sjönk ner i sängen när jag la mig. Bokstavligen. Så mjuk! Har vant mig vid något mycket hårdare.
5. Mikki – Var tusan är han?

För en gångs skull ska jag göra en bloggmässig fuling. Istället för att skriva om min tvådagarsresa till Istanbul här också, länkar jag helt enkelt till Geobloggen. Ni får stå ut med geocachingassociationerna. Doin’ Istanbul.

I dag sker det. Om bara fem timmar sitter jag på en buss. Längst fram såklart, med mikrofonen i handen. Jag ska inleda med det vanliga: ”- Hej, har ni haft det bra i Bulgarien? – JAAAA! – Ska det bli skönt att åka hem? – NEEEEJ!” Sedan ska jag vara helt ärlig: det är en väldigt speciell transfer för mig eftersom jag själv ska sitta på planet.

I dag och i går har jag packat. Allt är klart, redo att slängas in i bussen. Innan jag gick till polisstationen för att hämta en sista polisrapport åt en gäst gav jag städerskorna en stor kram. Fick en tantpuss på kinden i gengäld. Tina och jag gick till favoritrestaurangen Amora för att äta lunch och även där blev det kramar med servitriserna.

I går sa jag hej då till Teres, en tjej från Apollo som jag umgåtts en del med. Och för ett par dagar sedan åkte mina sista danska kollegor, Sadie och Niclas, hem. Det har blivit förfärligt många farväl de senaste dagarna. Lite som att sluta på folkhögskola.

Men samtidigt känns det väldigt skönt. Jobbmässigt är det ju ganska dött nu. Sitter på kontoret just nu och har endast fått två samtal och ett sms. Läkarbesök och en fråga om hämtningstiden med bussen i kväll. Dessutom har jag ju både semestern och nästa destination att se fram emot.

Dage du aldrig glemmer.

När sista finska flighten skulle ge sig av och därmed även mina finska kollegor satt vi nere vid baren utanför vårt hotell. Alkoholfritt såklart, finnarna jobbade ju fortfarande. En sista departure, iklädda civilkläder. I väntan på bussarna satt vi och pratade en bra stund – men samtigt som vi var ledsna över att vi kanske aldrig mer ses var vi alla superglada för att vi ska vidare. Alla hoppade av glädje inför att få träffa familj och vänner igen, likaså jag. LÄNGTAR!

På tisdag är det min tur. En sista departure – Göteborg- och Stockholmsflighterna – och mitt i natten landar jag själv i Landvetter. Får skjuts till Kungsbacka med Tinas föräldrar.

Men en sak i taget. Innan dess återstår nämligen några sista arbetdagar, och det har de senaste dagarna känts lite som vårstädning på kontoret. Vi har bara två Guide Online-guider, tre vanliga guider och tre managers kvar. Det tar ett tag att stänga ner en hel turistdestination.

Och sedan har vi något som jag sett fram emot ganska länge nu: Istanbul! I morgon ska jag och min närmsta chef nämligen med på vår egen utflykt till den häftiga storstaden! Två dagar – jag lovar att ta en massa bilder!

Nya bilder finns det förresten redan nu. Har precis laddat upp lite mer på Facebook, nämligen bilder från september månad.

Kommer till en brevlåda nära dig.

Haha, måste bara skriva en kortis om en artikel från Hbl.fi: Inofficiell centrumtunnel sparar minuter.

I artikeln visar tidningen hur man kan sparar 4-8 minuter under den sega storstadstrafiken. Tydligen har det länge funnits diskussioner om en ny biltunnel i Helsingfors, men den har aldrig blivit av. Men enligt artikeln finns det redan ett alternativ.

Det man gör är att man kör in i Q-parks stora parkeringstunnel, stoppar in kortet som vanligt som när man ska parkera. Men istället för att parkera kör man rakt igenom och ut på andra sidan. Stoppar in kortet igen vid utfarten och debiteras på ynka en euro.

Smart! Å andra sidan har de även intervjuat Q-Park, och från deras sida säger man att om det blir ett vanligt beteende så höjer man priset.

Lite fult att bara åka rakt igenom kanske. Men visst är det en kul idé?

21 september till 1 oktober är jag i Sverige. Visst har man längtat efter sommarlov förr, men det här är annorlunda. Jag ska ha SEMESTER! Och jag har längtat som bara den. Här är den preliminära planen:

• Ons 21 sept: Kommer hem mitt i natten, så kommer nog vara ganska trött hela dagen. En lugn dag, ska göra absolut ingenting. Familjen på kvällen när de kommer hem från skola och jobb.
• Tors 22 sept: Öppen dag.
• Fre 23: Geocaching med Jesper, Christer, Sven och Eva Marie.
• Fre 23: Fest på Löftadalen med Tina, Jesper, de övriga gamla skolkamraterna som fortfarande går kvar på skolan och såklart nya elever.
• Lör 24: Bokmässa.
• Sön 25: Hemmadag.
• Mån 26: Roadtrip etapp 1 – Kungsbacka-Jönköping-Linköping-Rimforsa. Övernattning hos farmor.
• Tis 27: Roadtrip etapp 2 – Rimforsa-Södertälje-Stockholm. Övernattning Stockholmstrakten.
• Ons 28: Roadtrip etapp 3 – Stockholm-Kungsbacka.
• Tors 29: Öppen dag.
• Fre 30: Packdag.
• Lör 1 okt: Lanzarote.

Förlåt för att jag plötsligt skriver två inlägg om Tove Styrke, men har verkligen fastnat för låten Brains Out för att den var så… helt totalt otippad. Min första reaktion när jag snubblade över videon, som är sprillans ny, tidigare i dag var: ”shit vad stilen är ny men ändå så rätt för Tove.” Sedan lyssnade jag på texten, och min andra tanke var: ”vad i h-vete sjunger hon?”

Och nu när jag hört Toves önskan om att få sin hjärna ut-fuckad ett otal gånger under dagen har jag vant mig. Den första chocken har lagt sig, och istället kan jag nu inte hjälpa att tänka hur otroligt rätt i tiden den här låten kommer. Och hur rätt det är att den kommer från lilla oskyldiga Tove, som aldrig varit särskilt oskyldig egentligen. Hon har alltid haft den image som gör att hon är rätt för låten: inte rå (då hade låten blivit en axelryckning då hon passat för bra in på låtens text) men inte utan ett mystiskt rått skimmer över sin oskyldighet.

Hennes debutalbum och övriga låtar har nästan alla varit i framkanten – föredömen som banat vägen för något nytt, bara sådär lagom långt före alla andra. Det var ju just därför hon 2010 listades av New York Times som en tio artister att hålla ögonen på 2011. Brains Out är nästa steg som bara råkar vara det helt rätta i tiden, både i dagens samhälle och i Toves karriär.

Tänk om Caotico, som de som skrivit låten heter, hade gett ut den utan medverkan från Tove. Då hade det aldrig blivit någon hit, eller åtminstone inte en så ”rätt” sådan. Men med Tove som en gästande men central figur har den redan fått ett hyfsat genomslag. Nu är det inte tre slumpmässiga killar som sjunger om rått sex. Nu är det Tove Styrke som gör det!

Risken är såklart att det skulle vara ett steg för långt, att fansen och radiolyssnarna inte skulle uppskatta den nya tonen. Men fantastiskt nog är det inte det, och Tove har i och med denna låt lyckats möta de förväntningar New York Times satte: att bli en av de artister som 2011 ligger i framkant och samtidigt tilltalar den stora massan. Grattis!

Jag förväntar mig inget mindre än att videon, som just nu bara är två dagar gammal och bara har setts runt 2 000, kommer att slå igenom internationellt och bli en miljonhit på rekordtid. Inte minst för blogginlägg som detta (och Facebook/Twitter/G+-uppdateringar) och det faktum att jag, av YouTube-kommentarerna att döma, inte är den ända att hylla låten på detta vis.

Nu spelar det ingen roll vad Tove gör resten av året – hon har redan lyckats! Även om jag självklart väntar på fler singlar och smakprov från kommande album.

…sjunga ”Fuck my brains out” och få det att låta vackert:

…sjunga a cappella klädd i en fångdräkt och göra det sjukt bra – och samtidigt se riktigt snygg ut:

…ställa sig på allsångsscenen som det första stora hon gör efter Idol, utan att direkt bli kopplad till Idol eller fastna med ”Idolstämpeln” i pannan:

…se så ”vardaglig” ut som i förra klippet för att sedan medverka i en så fantastiskt stylad musikvideo som denna:

…sjunga ”Byssan lull” utan att en enda människa i hela världen somnar:

…få mig att titta på reklamer för Norrmejerier:

…göra mig livrädd för att alla hennes låtar på nästa platta kommer att vara lika tråkiga som hennes senaste singel:

I går hölls TUI Nordics Sunny beach S11 Kick Down. Kortfattat betyder det att vi festade för att säsongen lider mot sitt slut.

Vi samlades på Sea Star – en bar och restaurang vid stranden, där vi brukar hålla våra specialevenemang – för gemensam middag och teamlekar. På plats var även gänget från Blue Village Bella Vista (som vi ser så sällan) och 2Entertain, underhållningsgänget som jobbar på BV och som vi aldrig förr sett. Tydligen har de jobbat vid alla våra andra teamträffar.

Det blev lite nostalgi i och med Emmi och Adam, som tidigare jobbade hos oss i Sunny beach och sedan flyttades ut till BV. Lekarna bestod av olika småroliga saker som att springa ner till stranden och hämta vatten utan annat än kläder och kroppen som hjälpmedel, plocka äpplen med munnen, osv. Enkla saker som i rätt sällskap som detta blir skitroliga!

Efter lekarna och middagen drog vi vidare till utestället Valhalla och avslutade med dans på Den Glade Viking. Där kom även beviset på att kick-downen var vältajmad: var är allt folk? Vi har redan haft vårt sista norska flyg och inte många arrivals alls från Sverige, Danmark och Finland. Hela Sunny beach börjar tunna ut lite, och den totala bristen på folk på dansgolvet fungerar som ett jättebra exempel på det.

Apropå Viking har jag i skrivandets stund precis kommit hem från ännu en tur till Sea Star. Denna gång för att titta på premiären av ”Sommer i Sunny Beach” som går på TV3 Danmark. Under sommaren har ett kamerateam följt i första hand bartenderna på Viking och deras påhitt, arbete och liv. Tänk Kungarna av Tylösand. Det är inget program jag skulle ha tittat på i vanliga fall, men det är ju extra roligt att skratta åt pinsamheterna de gör och säger i rutan när dem man skrattar tillsammans med är de som ÄR i rutan.

I morgon blir det Sea Star igen: Norge-Danmark i fotboll, och Andreas och Niclas ska agera värdar. Tydligen ska Apollo vara med på ett hörn också.

Och apropå Apollo har jag varit på dejt med Apollo-Terese, som hon numera kallas. Middag på Amora. En gång, inget allvarligt, men troligen blir dejt nummer två just fotbollsmatchen i morgon. Vi träffades för första gången på en gemensam Apollo-TUI Nordic-middag och igen ett par månader senare på polisstationen av alla ställen, med varsin respektive gäst.

Eftersom det är så många som lämnar teamet – en varje vecka – har många tänk ”måste sola så jag är brun när jag kommer hem”. Det har smittat av sig, och till och med jag har varit flera turer på stranden. Senast i dag med Malene, och i går var Melene och jag på hotell Diamond vid deras pool. Och jag som borde jobba på geocachingböckerna!

För ett par veckor sedan var vi även på Playa, ett annat uteställe vid stranden. Där har de stora kuddar i sanden och hängmattor. Vår slogan ”Dagarna du minns” – eller ”Dage du aldrig glemmer”, som är den danska versionen och som har blivit mer populärt att säga bland oss – fick en extra betydelse just den dagen. En riktigt lyckad dag där alla var lite småfulla mest hela tiden. Vi pratade, skrattade och solade en hel dag på de där gigantiska kuddarna.

Det börjar bli lite kyligare, men det gör inget. Och nu med bara ett par veckor kvar börjar jag längta efter semestern i Sverige. Trots alla strandbesök och utekvällar har jag aldrig jobbat så här intensivt ens under skoltiden. Semester behövs.

Och sen kör vi igen – ser verkligen fram emot Lanzarote nu!

BRITT-MARIE:

Grattis...

...på...

...50-årsdagen!

ÖNSKAR JOHAN!