Jag har länge velat skriva det här inlägget, men har med flit valt att vänta till nu när jag slutat som guide. Jag tänker inte skriva något utelämnande eller något allt för avslöjande om ett specifikt fall, men vill gärna belysa några av de mindre positiva saker jag upplevt under 2,5 år som reseledare. En del värre än annat.

Dödsfall

Folk dör. I olyckor, av ålderdom eller av sjukdom. Med upp till 150 000 gäster per säsong är det oundvikligt att det sker när folk är på semester, även om det såklart är extremt ovanligt.

Lyckligtvis har jag bara talat med anhöriga vid ett par enstaka tillfällen, och då endast kortfattat över telefon, men choken i rösten och de saker särskilt en av personerna sa satte ett spår. Hon stängde av helt, vägrade acceptera hjälp eller ens att något skett. En stark upplevelse.

Våldtäkt

Även dessa är ovanliga händelser, men särskilt i feststäder med många yngre turister sker det ibland. Jag är inte psykolog, men vi finns för att hjälpa till med det praktiska och att skapa kontakt med psykologer eller Svenska kyrkan.

Det hände på Rhodos, det hände i Alanya. Vid ett tillfälle var det även ett övarfall med våld inblandat.

Stöld 

Allt som oftast är det frågan om borttappade saker och jag har vid ett tillfälle stått i mitten av en konflikt där en städerska beskylldes, och en gång varit med i ett hotellrum när kriminalpolisen gjorde en utredning. Aldrig har jag upplevt att någon arresterats.

En polisrapport måste alltid göras på plats om det ska finnas någon som helst chans för att försäkringen täcker. I många länder är detta ett tidskrävande och frustrerande projekt, mycket på grund av språksvårigheter. Många skippar helt att göra någon rapport då det inte är värt den förlorade semestertiden.

Glömda saker

Kanske det mest lindriga på den här listan, förutom om det är livsviktig medicin som glömts. Men samtidigt en av de jobbigaste sakerna som guide då det är tidskrävande och tråkigt jobb att ringa runt och söka reda på saker som folk glömt i bussar, på flyg och i hotellrum. Ofta hittas sakerna aldrig.

Kanske är det ett sammanträffande och jag har egentligen inga belägg för det, men i vissa länder dyker saker upp oftare än i andra. I Thailand till exempel, där majoriteten av befolkningen är buddister, tycks folk vara mer ärliga. I andra länder är saker spårlöst försvunna betydligt oftare, trots att gäster vet exakt på vilken hylla eller stolsrad saken lämnades.

Försenat bagage

Vanligare än man kan tro. Och det är aldrig kul att spendera en veckas semester helt utan bagage. Jag vet inte hur många gånger jag blivit utskälld för det, men jag kan inte trolla fram en väska som har hamnat på fel flyg och befinner sig på andra sidan jordklotet.

Försenade flyg

Mindra vanligt men ändå förekommande är flygförseningar. Gäller det bara några timmar hämtar vi gästerna som planerat. Att få tag i alla och informera dem om att vi skjutit upp busshämtningen från hotellet med två timmar är väldigt tidskrävande, och att boka om bussarna är inte alltid möjligt. Då blir det lite extra väntetid på flygplatsen, men i det stora hela är det viktigaste såklart att gästerna kommer hem.

Vid större förseniningar spenderar resebolag massor av pengar på att boka om bussar, boka nya hotell, skicka ut personal och i vissa fall även fixa helt nya flyg.

Vid ett fall i Mexiko, som faktiskt blev så stort att Aftonbladet skrev om det, fick vi beskedet först när alla var på flygplatsen. Då fick vi boka ett nytt hotell – fyrstjärnigt och allt – där gästerna fick vistas över dagen. Sedan fick vi besked från flygplatsen att en reservdel hade anlänt och flyget skulle testköras. Problemet var att det bara fanns en slottid den kvällen. Vi var tvugna att bussa ut gästerna igen innan det var helt hundra att flyget kunde lätta, för om vi inte gjorde det var det helt hundra att de inte skulle kunna resa hem förrän dagen därpå.

Självklart fungerade inte flyget, och vi fick återigen köra gästerna till hotellet. De var inte glada, och logiskt resonemang fungerar inte på en mamma med tre hungriga småbarn. Istället sa de att vi var snåla. Det slutade med att vi fick beställa ett helt nytt plan från Spanien eller Frankrike, vilket såklart kostar skjortan. Då var folk istället sura över att de på grund av att det var en annan flygplanstyp inte fick sina förbokade sittplatser.

Jag förstår dem, men de har aldrig några förslag på hur det kan lösas rent praktiskt. Alternativet är att de inte kan åka hem.

Kulturskillnader och språkproblem

Att leva i och jobba med en annan kultur är även jobbigt på andra sätt. I Thailand vill folk inte gärna erkänna att man inte vet, och till exempel taxichaufförer påstår sig veta exakt var de ska fast de inte har någon aning. I Turkiet är det ännu värre för där är stoltheten större och jag har vid flera tillfällen varit med om busschaufförer som vägrar ringa kontoret efter vägbeskrivningar, trots att det är uppenbart att de kört vilse eller att de kör i cirklar. Hellre att resan tar två timmar längre tid.

Språkmissförstånd vet jag knappt var jag ska börja med! Allt från roliga uttalsfel som ”can I fuck you?” (”can I fax you?”) till allvarligare missförstånd i stil med ”Mr. Svensson not alive!” (”Mr. Svensson has not arrived!”).

Mest frustrerande är dock att inte kunna göra sig förstådd. Småsaker som att en säng är för hård eller att någon önskar en vattenkokare till rummet blir lätt stora problem när man pratar med femte personen och de fortfarande inte förstår vad man menar.

Den roligaste kulturskillnad jag hört om, men som jag inte vet om den är sann, är en Thailändsk receptionist som skämtade om ett dödsfall när liket hämtades från hotellet: ”Mr. Svensson checked out for the last time.” I Thailand är döden inte lika tabu och de anhöriga är såklart ledsna men vet att personen gått vidare till ett förhoppningsvis bättre liv – det är en förlust för de som är kvar, men inte synd om den som dött och man kan skämta om bortgången på ett sätt som vi västerlänningar aldrig skulle göra.

Sex

Sexturism är inget jag kommit i direkt kontakt med, men jag har ringt flera samtal där jag fått informera män om att det inte är OK att ta med nattliga gäster till rummet. Endast den eller de som är inbokade på hotellet får bo där.

Sjukdom

Reser man utomlands finns risken att man blir lite dålig, och även om det inte är den främmande matens fel så blir man ibland sjuk. Jättetråkigt om det händer just på semestern.

Allt för ofta skylls det på hotellen. ”Jag åt den och den fisken och det är därför jag blev sjuk! Min man åt samma sak och han är också dålig.” Det kan ju bero på att ni smittat varandra. De 350 övriga gästerna på hotellet som också åt av den fisken är ju helt friska. Samtidigt tas det prover och det ställs kvalitetskrav på hotell och restauranger.

Personligen har jag varit väldigt oförsiktig när det gäller mat och bakterier och mest tänkt att om jag blir sjuk så får kroppen en chans att vänja sig. Vid några tillfällen har jag hamnat på sjukhus med magen, men det har ju alltid gått över.

Psykiskt sjuka

Ett svenskt resebolag kan enligt lag inte neka folk att boka en resa. Vi kan neka fulla människor att borda plan, flygbolagen kan banlysa personer från att flyga med dem igen och hotell kan kasta ut resenärer. Men en säljare kan aldrig neka en kund att köpa en resa, även om det kanske är uppenbart att personen i fråga inte är i stånd till att resa iväg själv. Enda undantaget är om personen omyndigförklarats.

Att få hem en person som är ett stort problem men vägrar resa hem av egen fri vilja är omöjligt. Allt som oftast är det dock mindre fall det gäller. Kanske ringer personen till oss flera gånger om dagen och ställer frågor som gör det uppenbart att allt inte står rätt till. Eller så glömmer personen att vid redan talats vid om ett visst problem tidigare. Sådant tar mycket tid och energi.

Arga gäster

Arga gäster är såklart ett av de vanligaste problemen, och ibland är det lite ”hej och välkommen till reklamationsavdelningen.” Vad de är arga över kan variera stort och har man ett ärligt problem ska man såklart ta upp det. Vi finns där för att hjälpa till, lösa problemet, få bort frustrationen och ge gästerna en oförglömlig semester. Men vi följer samtidigt svensk lag och de resebestämmelser som finns, och många krav från gäster är helt orimliga.

Vi ger dig inte en gratis flytt till ett dyrare och finare hotell för att du är missnöjd med städningen på ditt nuvarande. Vi ser till att rummet städas ordentligt i framtiden och kompenserar för dålig rengöring enligt de bestämmelser som finns, för de dagar problemet funnits. Dessutom har jag haft turen att jobba för ett bra företag med en öppen policy som ger mig som guide möjligheten att bjuda på lite extra, även om det kostar, för att göra gästen nöjd.

Hotfulla gäster

Jag gick en gång en ”peer helper”-kurs på Göteborgs universitet, och den har jag haft stor nytta av. Att lyssna, visa intresse och hantera människor på ett bra sätt. Jag har blivit skriken åt, utskälld, fått höra hur inkompetent jag är och smutskastad. Ibland sitter man och bara lyssnar i en halvtimme, och ofta behöver personen bara få ur sig sin ilska och frustration. När det är klart kan man komma med konkreta förslag och hitta en lösning, och då är de lugna. Det är dock lönlöst att avbryta och ge svar direkt, de måste få skrika av sig först.

En del kan dock inte acceptera situationen och jag har upplevt hot om polisanmälningar, att de ska ta det till media och att de ska stämma oss. Vid enstaka tillfällen har det även varit hot om våld. Det tar vi totalt avstånd från och ska det ligga på den nivån har vi ingen som helst skyldighet att hjälpa dig.

En kollega stod en gång vid en buss och hjälpte gäster som var på väg tillbaka till flygplatsen. En gäst var sur över något som skett under semestern och skrek och hotade guiden. När han blev närgången och fysisk tog hon avstånd och sa att där gick det för långt, det där tänker jag inte acceptera. Hon fick applåder av gästerna runt omkring.

Jag har sett flera nyanställda guider brista i gråt efter att ha varit i närkontakt med en gäst.