På väg mot Portsmouth, ca. två timmar med tåg.
Förra veckan drog jag till Portsmouth, en stad längs Englands sydkust, ca. två timmar med tåg från London. En konkurrent till Brighton – men ifall du undrar tycker jag inte att de kan jämföras.
Jag reste iväg ganska spontant med två lediga dagar i rad. Jag visste att jag ville göra något större men Paris (som också bara tar drygt två timmar med snabbtåget) var på tok för dyrt. Så när jag vaknade upp visste jag fortfarande inte vad jag skulle hitta på. Ett par timmar senare slängde jag ner vad jag behövde i en ryggsäck och knallade bort till tågstationen.
Ytterligare några timmar av brittiskt landskap senare klev jag av i Portsmouth. Problemet? Det råkade vara en festival i stan just denna helg så *allt* var fullbokat. Endast dyra hotell fanns kvar att välja på. Men det gjorde inget, jag ville ha något mer socialt än ensamheten i ett hotellrum så jag loggade in på både Couch Surfing och Grindr. Det tog det inte mer än en halvtimme innan jag hade en drös av soffor och sovplatser att välja på, och då jag fortfarande befann mig på tågstationen valde jag en av de närmsta. Jag hamnade hos en halvt filippinsk halvt brittisk kille – Marco – och hans föräldrar och syskon.
Vi satt på en strand och hade det bra, jag och tre främlingar.
Klockan var nu runt sju på kvällen och det första vi gjorde var att tillsammans med två av Marcos kompisar bila genom stan till Portsmouths spets i en bukt. Det var nu mörkt och vi satt en stund på den steniga stranden och pratade och iakttog ett gäng fotografer som befann sig på samma spets för att ta nattbilder.
Vi fortsatte sedan med bilen och passerade av en slump ett tillfälligt uppbyggd nöjesfält. Det var nästan stängningsdags, men vi hann med en åktur. Vi avslutade sedan med ett besök i den gamla delen av stan där vi satte oss med var sin öl på stadsmuren ut mot havet och lyssnade på musik. En riktigt trevlig kväll!
Dagen därpå lagade Marcos pappa frukost, Marco själv åkte till jobbet och jag gav mig iväg för en heldag på egen hand. Med sikte mot hamnen passerade jag en shoppinggata, ett shoppingcenter och St. Johns katedral. Till sist hamnade jag i den historiska hamnen som på sätt och vis är ett gigantiskt museum med 800 år av den brittiska flottans historia. Här spenderade jag en stor del av dagen. Två skepp gick att kliva ombord på och fritt vandra omkring på – det ena från 1700-talet, det andra världens första järnkrigsskepp (som samtidigt fortfarande använde segel) – och jag åkte på en guidad båttur runt den moderna flottan som finns där nu, inklusive hangarfartyg och en hel drös ”destroyers”. Portsmouth är tydligen hemmahamn åt största delen av brittiska flottan.
Jag fortsatte dagen med en promenad till Spinnaker Tower, Portsmouths största landmärke. Självklart var jag tvungen att åka upp till toppen. Fantastisk utsikt!
Framåt kvällen blev det en promenad förbi samma plats som vi suttit på kvällen innan och njutit av natten. Jag fortsatte promenera längs vattnet och passerade även nöjesfältet från kvällen innan. Till sist var jag så långt ut att jag hamnade mitt i den festival som gjorde att allt var fullbokat. Tillsammans med andra nyfikna stod jag utanför stängslet och sneglade in mot de två stora scenerna. Flera liveband spelade, och jag hoppades få höra Tom Odell som jag visste var där men missade honom.
En riktig sommarhärlig hamnstad!
På kvällen blev det filmen Spirited Away och ett avsnitt av en brittisk serie kallad Cuckoo – det finns tydligen bra brittisk humor, inte bara Little Brittain och Monthy Python.
Dag tre var det dags att resa hem. Jag började klockan tre på eftermiddagen men var hemma i Mitcham redan vid elva på förmiddagen. Redan när jag slog mig ner i soffan tillsammans med några av mina huskamrater kändes det som att Portsmouth var en helt annan värld, något som aldrig hänt, en plats väldigt långt borta. Allt kändes som en dröm. Några timmar senare var jag på jobbet, och när jag kom hem igen runt midnatt somnade jag direkt.
