Okej, vad händer? Jag fangirlar som en liten fjortis så fort jag ser Tyler Oakley och Troye Sivan tillsammans på Toutube. Varför tittar jag på det här och tycker om det? Hur hittade jag det ens? Jag har ingen aning.

I några månader nu har jag börjat följa olika Youtube-kändisar. Folk som helt enkelt lägger upp klipp på sig själva och blir kända för att de har härliga personligheter, och inte sällan bra utseende. Det började med tvillingarna Jack & Finn Harries, sedan Sydafrikanen Caspar Lee och nu senast Australiensaren Troye Sivan, som la ut ett underbart klipp om hur han kom ut till sin familj. Synd att han är så ung.

Och ju fler av klippen man ser, desto mer känner man sig som en del av gänget. Många av dem har träffats i verkligheten på grund av Youtube, rest mellan USA och England, och gästspelar i varandras videoer. När Zoella (en av få tjejer i gänget) och Alfie spelar in många filmer tillsammans börjar det snackas om att de är ett par. När Troye – nyligen utkommen som gay – och Tyler – så öppet übergay man bara kan bli – nyss spelade in ett klipp tillsammans tog taggen ”troyler” fart.

Och det gör mig glad att se allt det här! Men blir ju alldeles kärlekssjuk över hur fantastiskt kul de här olika människorna har tillsammans! En härlig känsla när man genom en videofilm kan se hur otroligt bra två personer klickar med varandra.

På svenska Youtube-fronten finns det kanske inte lika många personligheter, men bland de som finns är favoriterna helt klar duon Simon & Clara. Även där har communityn – alltså tittarna – spelat stor roll. Simon och Clara började göra klipp var för sig. Han i Skåne, hon i Göteborg. De träffades och började ladda upp videor tillsammans. Plötsligt kommenterade massvis med människor om hur blinda de två var om de inte kunde se kemin mellan dem. Skulle de inte ta och bli ett par?

Dessutom är samtliga av alla dessa videor välklippta och snyggt regiserade för att vara vanliga människor som bara sitter framför kameran och pratar.

Här kommer fem klipp som alla är riktigt bra på att förmedla känslor:

1. Troye Sivan och Tyler Oakley, Youtubes nya kändispar? Väldigt många människor hoppas i alla fall på att de ska bli det. Vilken kemi! Titta bara:

2. Simon & Clara – är de tillsammans eller inte? Alla tycker ju att de borde vara det…

3. Clara dansar i Göteborg – det här blir man glad av. Riktigt glad! Jag önskar att jag vågade dansa på Avenyn:

4. Troye Sivan kommer ut till sina fans. En känslosam och stark historia:

5. Caspar Lee lurar i sin mamma att han gjort en tjej gravid. Men går det inte lite för långt? Hela klippet blir istället till en enda känslosam historia om vilket underbart förhållande Caspar och hans mamma faktiskt har:

Den här veckan har jag uppdaterat mina profiler och min närvaro på två sociala nätverk jag tidigare aldrig använt: LinkedIn och Couchsurfing.

LinkedIn är ett professionellt nätverk, en blanding av ett resumé och en kontaktlista. Som ett digitalt, utbyggt visitkort. Du fyller i saker som utbildning och arbetserfarenhet, och blir sammankopplad med andra yrkesmänniskor som du känner. Som vänner på Facebook, fast med ren fokus på yrkeslivet.

Jag har känt till det länge men aldrig sett poängen, men efter att en inbjudan dök upp i mejlen fick jag för mig att testa. Nu är jag ”connected” med allt från astronauten och pionjären inom dataspel Richard Garriott, till författaren Kim M. Kimselius, till min gamla lärare Sven Ögren. Folk jag har träffat eller mejlat med och som är bra karriärsmässiga kontakter at ha.

Couchsurfing.org har jag varit medlem på sedan 2010 för att jag då tyckte att det lät häftigt, men jag har aldrig själv testat det. Det går ut på att man när man reser kan få sova på en främlings soffa, och du kan göra din egen soffa eller gästsäng tillgänglig till andra som kan skicka förfågningar till dig om de reser till där du bor.

Jag gillar Couchsurfing för att det tycks ha en väldigt stark community där mycket handlar om hur man är som person och vilka intressen man har, och att man kan träffas över kulturgränser med det gemensamma intresset att resa. Det har en anda av mänsklighet och att ge någon något gratis utan att egentligen kräva något i gengäld. Dessutom har de ett väldigt bra system för att garantera att man inte träffar någon psykopat, där man kan gå i god för folk man har träffat och skriva kommentarer om dem.

Min första tanke var att jag kunde använda mig av Couchsurfing om jag reser till Athen den här sommaren, vilket var ett mål. Men det kommer nog slopas då jag sparar pengarna till framtida äventyr. Istället har jag tittat på vilka som söker boende på Rhodos de kommande månaderna och erbjudit min soffa till ett par. Får se om det blir några spännande möten.

Och när vi nu talar sociala medier gjorde vi i går en lite rolig undersökning på Instagram. Det började med att jag la ut denna bild:

På fyra sekunder hade den lika många ”likes”. Inom ett par minuter hade den 20-30 likes, och den stannade efter en kvart på runt 50 likes. Nästan samtliga var från främlingar. Vanligtvis får mina bilder bara i genomsnit 3-4 likes, och då endast från folk som jag känner. Vad berodde denna plötsliga likes-explosion på? Varför just den här bilden av alla?

Jag hade taggat bilden med ”#party” och ”#girls”, två gissningsvis väldigt vanliga och populära taggar. Dessutom hade jag taggat Lillian Dalsgaard, personen längst till vänster i Instagrambilden. Hon är halvkänd, bland annat för att hon var en av medlemmarna i popgruppen Faroe5 för några år sedan, har varit med i TV-programmet ”6 på date” på TV3 Danmark samt spelat fotboll i Färöarnas kvinnolandslag.

Så den stora frågan var: fick bilden den plötsliga mängden likes på grund av de två taggarna #party och #girls, eller på grund av att Lillian? Vi tog detta ytterst seriöst och la ut två nya bilder. I den ena använde vi taggarna men struntade i at skriva Lillians namn, och i den andra taggade vi Lillian men skippade #party och #girls.

Resultatet? Båda fick endast några få likes, precis som vilken genomsnittsbild som helst. Ingen likes-explosion.

Slutsatsen? Ibland ska timingen bara vara rätt, man ska ha tur. Kanske råkade ovanligt många söka på antingen ”Lillian Dalsgaard” eller ”party” vid just den sekunden som jag la ut bilden på.

Sociala medier, oavsett om det handlar om Instagram, LinkedIn, Twitter eller annat handlar om att vara aktiv, att skapa kontakter och producera unikt innehåll. Men ibland är det bara ren och skär tur och bra timing som gäller.

En anna sak: en vanlig användare av Spotify kanske har max ett par följare av sina spellistor. Min gamla granne Mads Andersen har över 1000 på en enda spellista upptäckte jag nyligen av en slump. Jag frågade honom vad det kunde bero på, vad han har gjort för att lyckas få det. Han hade ärligt talat ingen aning. Kanske har någon slumovis delat hans spellista på ett annat socialt nätverk, och den tagit fart och blivit populär?

Jag tycker sånthär är fascinerande.

 

 

Jag är halvvägs genom senaste – och enligt utsago sista – säsongen av Skins. En väldigt udda säsong, då den följer tre olika karaktärer från de tidigare säsongerna, efter att de växt upp och gått vidare i livet. Två avsnitt per karaktär, och varje berättelse är helt fristående från de andra karaktärerna.

Parallellerna med de respektive säsonger som de tre karakärerna – Effie, Cassie och Cook – tidigare har varit med i är subtila och egentligen helt onödiga. Hela tonen i säsong 7 är dystrare, tempot långsammare och historien djupare, eller åtminstone försöker den vara det. Men som Skins-fan blir jag såklart överlycklig varje gång en referens dras till någon av de karaktärer som inte längre är med, eller till en händelse från det förflutna.

Effies berättelse har döpts till ”Fire”, en titel jag inte riktigt förstår. Hon är inte alls så ”eldig” som hon var när hon var yngre, utan betydligt mer ”down to earth” och professionell. Hon sågs sist i slutet av säsong 4 där hon genomgick en väldigt tuff gymnasietid, och har nu fått ett jobb som sekreterare på en firma som handlar med fonder. Hon kommer över sekretessbelagd information, använder den och är snart själv ”stock trader”. Hon inleder en relation med sin chef och tillsammans fortsätter de att utnyttja illegal information. Till sist går det såklart för långt…

Cassies två avsnitt har döpts till ”Pure”, en mer passande beskrivning då historien handlar om hennes inre väsen. Hon sågs sist i slutet av säsong 2 där hon efter gymnasiet i England fick för mycket drama i sitt liv och flydde till New York. Hon har nu återvänt och flyttat till London, där hon bor i ett sunkigt kollektiv och plötsligt upptäcker att någon förföljer henne och tar bilder av henne i smyg. Riktigt djupa, bra bilder som visar hennes inre. Och hon behöver bli sedd. Hon tar förföljaren på bar gärning och de blir vänner. Samtidigt återupptar hon relationen med sin pappa, som efter att hans fru har dött (någon gång mellan nutid och slutet av säsong två) helt bytt livsstil och nu bor ensam i ett sunkigt hus vid stranden.

Cook, vars storyline kallas ”Rise”, har jag ännu inte hunnit till, och jag har ärligt talat ingen som helst aning om vad det kommer att handla om.

Jag skulle vilja beskriva nya säsongen som mer ”vuxen” än de tidigare, men samtidigt är det helt fel ord. Karaktärerna må vara mer mogna, men serien har alltid varit väldigt djup och vuxen, även om den på ytan har handlat om sex och droger. Få serier kan beskriva livsöden så fängslande som Skins. Säsong 7 är minst like proffsig och djup som de tidigare säsongerna, men det kortare formatet för också att det hela blir lite mer avskalat. På gott och ont.

Spana in den otroligt snygga trailern här.

Jag har en geocache i Slätmon som jag la ut när Bea tog studenten. För att få koordinaterna till gömman måste folk titta på en video med bilder från Beas studentdag. Och trots att det gått flera år kommer det fortfarande in gratulationer med jämna mellanrum.

Dessutom är det många som beundrar och förundras över den byggnad som finns intill cachen: den väl utsmyckade busskuren. Tyvärr har jag inga bilder, men åtminstone familjen Johansson borde veta vilken jag syftar på.

Här kommer ett urval av alla kommentarer som geocachare lämnar när de loggar cachen. En person kände till och med till husbygget på gården.

Om kuren:

Här blev vi riktigt överraskade av platsen för slutgömman och dröjde oss kvar länge för att studera allt som fanns här. Har bekanta från den kungliga huvudstaden som nog skulle kunna vallfärda hit! – Androsen

Väl framme så tyckte jag att hela den underbara kuren hade varit perfekt att använda som en superjumbocache. – Knackaren

Denna loggades på vägen hem från Vimmerby! Undra vem som varit inredningsarkitekt i byggnaden bredvid? – Nypon

På plats möttes vi av en högst annorlunda skapelse… – Jebban

En helt klart annorlunda busskur fann vi här mitt i natten. – pb65

På den mycket originella slutdestinationen kunde burken snabbt bärgas och loggremsan signeras. – Zazza1

Skjulet bredvid är ju bara för kul!! – Jennaa82

Speciell busskur – visste inte att Bajjen hade så hängivna fans utanför huvudstaden. – Bulan1

Det var för övrigt en fascinerande busskur. Den sorten har jag inte sett förut. – Pinkunicorn

Grattishälsningar till Bea:

Grattis Beatrice! Kul att få se hur din studentdag var, hoppas du njöt av den hela tiden. – Ramso13

Grattis till studenten Beatrice. – Skogarna

Bra present till Beatrice! Huset i Berga blir lika fint som det gamla! – godj (vet inte vem han är, men skrevs den 12 augusti 2012.)

Hoppas du lever livet Beatrice! – Pellez

Hoppas det gått bra för Beatrice sen hon tog in examen. – Peg54321

Congrats Beatrice, what are you doing now? – bue_digre

Bulan1 och jag gratulerar Beatrice såhär (lite) i efterhand under vårt snabbstopp på väg söderut. – Corque

Jag vill slå ett slag för en av mina andra bloggar, en relativt nystartad historia där jag varje måndag lägger ut en ny intervju med en intressant person. Det har varit lite semesterpaus nu, men jag har massor med intressanta intervjuer på G. Här kommer ett urval av de som redan har publicerats:

Leaving church

Först ut är även den intervju som har fått störst genomslag. Jag tror aldrig att jag har haft ett blogginlägg som fått så många träffar på så kort tid, och baserat på kommentarerna är det en historia många kan relatera till.

Intervjun handlar om Daniel, en man som efter 34 år som Mormon gick ur kyrkan då den tro han växt upp med stred mot nya saker han lärt sig. Det resulterade i att han förlorade både sin fru och vänner. En känslosam berättelse.

Aftonbladets Lars Hedelin

Lars Hedelin är pressfotograf på bland annat Aftonbladet och har en stark åsikt om fotografyrkets framtid. Han berättar även om hur han på 90-talet hjälpte en krigshärjad landsby i Bosnien genom sina pressbilder, och hur organiseringen gick till under mediatäckningen av händelsen på Utöya.

Skydiving

Jim Coruch beskriver fallskärmshoppning som en ”peaceful sensation”. Han är säkerhetschef på ”United States Parachute Association” och berättar här bland annat om hur han tog en 90-åring på hennes första tandemhopp.

Being an astronaut

Det här var den första intervjun jag la ut. Richard Garriott har grundat ett företag som är världens första att kunna ta turister inte bara ut i rymden, uten hela vägen till den internationella rymdstationen ISS. Han berättar om hur man sover, äter och går på toaletten i rymden, samt hur man blir astronaut.

Dessutom råkar han faktiskt vara en kändis med kultstatus då han tidigare varit pionjär inom dataspelsskapande. Det är även så han har råd att resa till rymden.

Chernobyl

Min gamla journalistiklärare besökte Tjernobyl efter olyckan på 80-talet. Här berättar han om vad han såg och hur de gick till väga rent journalistiskt, samt uttalar sig om modern kärnkraft. Varning för starka bilder!

Farmor om andra världskriget

Sist ut har vi min egen kära farmor, som berättar om sina minnen från andra världskriget. Om ransonering, flyglarm och hennes uppväxt.

Just nu sitter jag i min lägenhet och semestern som jag precis kommit hem ifrån håller på att sjunka in. Den har varit underbar! Det känns som att jag gjort något precis varje dag men samtidigt haft tid att sitta och göra absolut ingenting på altanen och bara njuta av sommaren. En perfekt semester!

Geocaching i Jönköping

När jag landade i Jönköping – det var slut på billiga biljetter till Göteborg – var det Lotta som mötte mig. Vi geocachade kring flygplatsen och när mamma och Caroline kom några timmar senare badade vi i en liten insjö. Klockren svensk sommarstämning!

Familjedagar i Kungsbacka

Sedan följde några dagar med familjen i Kungsbacka. Vi spelade spel och umgicks, gick på teater i Falkenberg med farmor, jag träffade Alex i Göteborg och Tina i Kungsbacka. Och förberedde inför festen, såklart.

Vi (familjen) paddlade kajak i vallgraven i Göteborg och på fredagen blev det Liseberg med Dahlbergarna.

Festen

Födelsedags- och studentfesten i trädgården i Kungsbacka blev lite som en släktträff. Jag kom närmare kusinernas respektive, och lärde känna Carolines underbara kompis Nathalie som numera utnämts till hederskusin. Vi lekte en massa lekar, jag blev inlindad i toapapper, kom i final i släktkampen och hade gôrtrevligt.

Slätmon

Efter festen tog vi en dags paus innan det under min andra semestervecka bar iväg till Slätmon och Rimforsa. Här hade vi den traditionella födelsedagsgrillningen i morfars trädgård, och det kändes som om det var igår trots att jag inte firat min födelsedag i Sverige på flera år.

Dagen efter bar det av ut på sjön för ringåkning och vattenskidor. Och på kvällen grillade vi hemma hos farmor, med Margareta, Helena och Sandji.

På vägen hem till Kungsbacka igen stannade vi i Gränna och åt polkagrisglass. På lördagen träffade jag Frida i Göteborg och i dag, söndag, reste jag tillbaka till Rhodos.

Jag kunde inte ha önskat en bättre semester och för första gången någonsin känns det lite – men bara ytterst lite – jobbigt att behöva återvända till jobbet.

Här kommer lite bilder från semesterveckorna:

Detta bildspel kräver JavaScript.