Kungsbacka som destination kanske inte är så häpnadsväckande. Men kommer du från Brasilien, Spanien, Australien eller Nya Zeeland och aldrig har varit i Sverige – då är Kungsbacka extremt exotiskt!

Detta fick mina vänner erfara när jag tog dem till mina hemtrakter under sensommarens sista soliga dagar. Igor, Evie, Richard och Miki. Vi bor tillsammans här i London och det var så vi träffades. Vi bokade en spontan resa och jag kan ärligt säga att det var en av de bästa resor jag gjort. Jag har aldrig sett medresenärer som är så lyckliga och fascinerade, och det är sällan en resa faller så bra på plats – trots flera olyckliga missöden.

Fyra av fem kapsejsade i kajakerna

Jag hade flera äventyr planerade och kunde knappt bärga mig att få visa upp ”mitt” Sverige. Vi besökte Tjolöholms slott. Vi tog en promenad vid kusten, något som var otroligt uppskattat. Vi hade till och med sådan tur med vädret att vissa slet av sig tröjan, trots att samtliga av mina syd-vana vänner konstaterade att svenskt vatten är extremt kallt.

En av höjdarna var dock en kajaktur i Rolfsån. Här har vi ju paddlat ett otal gånger. Vi har fastnat på stenarna, fått vatten över oss i forsarna, men aldrig har jag sett någon lyckas kapsejsa de stabila kajakerna.

Tills denna dag.

Redan inom den första minuten i den första forsen hade en av kajakerna gjort en volt. Två av mina vänner delade på en kajak, två andra på en annan och jag satt själv i den tredje.

Inom ytterligare fem minuter hade de andra två också trillat i. I deras försvar var det ovanligt mycket vatten just denna dag. Och att sätta en australiensare som aldrig förr sett svensk skog i en kajak mitt ute i vildmarken är kanske inte ett smart drag.

Genomblöta och smått chockerade sadlade vi om och trots ett sting av kyla blev turen riktigt njutbar när vattnet stillade upp, fåglarna kvittrade och vinden fick träden att vaja lite lätt. Det här var Sverige. Det här var en naturnära upplevelse. Det här var något som mina vänner aldrig förr hade upplevt.

Fascinationen ligger i detaljerna

När jag reser till ett främmande land är det sällan de stora sevärdheterna som imponerar mest på mig. Dem har man redan sett för mycket av på bilder, och visst är det coolt att se dem i verkligheten, men det som verkligen fascinerar mig är de små sakerna. Så även när mina vänner besökte Kungsbacka.

Vi handlade på Coop första kvällen. Vid brödavdelningen fanns en uppstoppad ren. Den fotades flitigt och plötsligt såg även jag något som jag annars bara hade passerat och inte tänkt nämnvärt på med helt andra ögon.

Även avdelningen med Kalles Kaviar i olika smaker togs det många bilder av, för att inte tala om Abbas senapssill och liknande delikatesser.

Vi köpte med några hem. De uppskattades inte. Det spottades och frästes. ”Tacka vettja vegemite,” sa australiensaren.

När vi klev in på Systembolaget tuppade de av allesammans.

Språket

Igor – brasilianaren – gick rejält in för att lära sig språket. ”Du är vacker” var en fras han testade på otaliga överraskade kvinnor på stan, och ”Hur mår du?” frågade han alla butiksbiträden han kom åt.

De flesta reagerade inte, en del förstod och svarade leende. Hans extrema brytning var dock ett stående skämt oss vänner emellan.

Roligast blev det när vi efter en kväll på en pub i Göteborg promenerade mot Nordstan. En kille passerade och Igor frågade glatt: ”Hur mår du?” Killen blev förvånad och utbrast på engelska: ”Sorry, I don’t speak Spanish.”

Vi garvade i en kvart innan vi lyckades gå vidare, och killen förstod nog inte vad som hände.

Exotiska Kungsbacka

Jag fascineras fortfarande åt hur mina vänner kunde finna lilla Kungsbacka så fantastiskt. Visst är det en underbar liten stad, och visst är Göteborg vackert, men jag har aldrig förr sett Sverige med de ögon som mina vänner fick mig att öppna. Självklart är det något helt unikt för dem, precis som det är något helt unikt för oss att resa till Nya Zeeland. Även om Evie konstaterade att de båda länderna har liknande natur.

Från och med nu ska jag uppskatta Sverige mer än jag tidigare gjort.