Regitze

juni 28, 2012Johan Dahlberg 2 kommentarer

Den här veckan är för övrigt väldigt speciell. FÖR I LÖRDAGS KOM REGITZE! 😀

Regitze var en dansk kollega i Turkiet och en av mina bästa vänner där. Hon skulle komma hit och besöka mig – och alla andra före detta kollegor som hon känner här – om hon bestod matematiken som hon åkte hem för att plugga upp. Och det gjorde hon!

Jag mötte upp henne utanför hotell Flower Garden, dit alla våra ”endast flyg”-gäster har transfer, när hon kom mitt i natten. Sedan låg vi och pratade hela natten.

Hon har såklart varit med på både Kim Larsen och kommikern Anders Matthesen som uppträdde i går. Vi har varit ute och hon har träffat alla mina nya kollegor och Simon, Viktoria, Emma, Matilda och resten av gänget från Lanzarote. Hon har redan blivit bra kompis med mina två roommates och har inte ett dugg tråkigt när jag jobbar.

Nu är Matilda här från Antalya (hon jobbar vanligtvis på flygplatsen, två timmar bort, så det är egentligen inte så ofta vi ses). Vi har varit ute och shoppat i dag – bland annat röda skor, och Regitze köpte en One Piece. De ska ut och äta och eventuellt festa i kväll. Jag har teammiddag och börjar åtta i morgon så får hoppa över. Men veckan är inte slut 😀

Regitze var inte så bra på att sikta med kameran.

Midsommar och kändisar

juni 27, 2012april 13, 2014Johan Dahlberg 1 kommentar

Viktoria, Cecilia och Annika poserar vid midsommarstången på stranden.

Palm Beach – vårt standardhäng på lediga dagar och riktigt bra på att bjuda på shower och konserter.

I fredags hade vi teamdag med River Rafting följt av midsommarfirande på Palm Beach med Nanne Grönvall. Dagen efter firades Sankt Hans och i går, tisdag, var det konsert med Kim Larsen. I kväll kommer en av Danmarks största komiker, Anders Matthesen.

Teamdag med River Rafting

Floden breddde ut sig. 13 km paddlade vi.

Viktoria, Cecilia och Annika poserar vid midsommarstången på stranden.

Det började med en riktigt härlig förmiddag på kontoret. Bytte snabbt om vid tolv för att bussas upp i bergen, ut i den turkiska vildmarken. River Rafting med teamet stod på schemat! 😀

River Rafting på g.

Till en början kändes det egentligen inte värre än den där första, värsta delen av Rolfsån utanförKungsbacka. Man blev lika blöt och det gungade lika mycket. Men då man inte satt fastspänd i en kajak blev det en hel del dopp för de flesta av oss. Vi satt och tjöt av skratt i båten!Turen inkluderade två stopp vid två olika träd – dags att hoppa, för den som ville. Det första var 10-12 meter enligt guiden, och självklart fick jag för mig att det var en fantastisk idé att prova på det här. Jag ångrade mig bittert när jag väl tagit mig upp. Men i kom jag! Något bungeejump kan jag dock konstatera att det aldrig kommer bli för min del. Tre av oss hoppade. Det andra trädet var kanske 3-4 meter.Pappa pratade om att de ville prova River Rafting när de är här. Det är riktigt kul men kräver att alla i båten är lika taggade för att det ska bli å kul som möjligt.Midsommarfirande

Viktoria, Cecilia och Annika poserar vid midsommarstången på stranden.

Framåt kvällen åkte vi hem för att byta om och klockan åtta samlades alla på Palm Beach. Festfixaren Tess, som jag träffat

flera gånger nu och snackat med på Palm, tog emot oss tillsammans med mina kollegor Emma, Monica och Denise, som hostade evenemanget. Många av våra svenska gäster var samlade och vi hyllades för att vi sålt flest biljetter.

Nanne Grönvall betade av sin a hitlåtar och lite till.

En magiker uppträdde för barnen, silltallrikar serverades och vid niotiden började huvudnumret: Nanne Grönvall. Hon showade på som vanligt och drog sina största hits blandat med lite klassiker. Skämten var delvis de samma som under hennes show på Rondo i Göteborg, men fortfarande lika roliga. Stämningen var i topp.

Sedan blev det såklart dans runt stången, mitt på stranden, under ledning av Emma, Monica och Denise. De som inte var halvgalna svenskar stod förundrade vid sidan om och tittade på när vi sprang runt i ring, hoppade som grodor och gjorde raketen. Förra året befann jag mig mitt på den stora bargatan i Sunny beach och dansade. Den här gången mitt på en varm semesterstrand. På så vis var det inte särskilt svenskt, men otroligt kul!

Turen fortsatte till Crazy Horse inne i stan där vi stannade hela natten.

För övrigt, och bara för att jag vet att Helena är så Star Struck, kan jag hälsa att Nanne är kvar här. I går, tisdag, efter Kim Larsen-koncerten dök hon och Tess upp på Crazy Horse och när Håll Om Mig råkade spelas flög Nanne upp till oss andra på dansgolvet och rockade loss.

Danskt: Sankt Hans och Kim Larsen

Dagen därpå skulle det bli Sankt Hans-firande med stor brasa på stranden, ungefär som första maj i Sverige. Sankt Hans är danskarnas motsvarighet till midsommarafton. Jag låg dock hemma i feber hela min lediga dag och missade Sankt Hans helt.

Kim Larsen-konserten gick av stapeln på i går, även den på Palm Beach. Som vanligt har vi sålt en massa biljetter till våra resenärer och det här var den första riktiga konserten jag fick uppleva på Palm. Stor sen på stranden, tusentals människor och bra musik! Men lite besviken är jag allt. Det finns två låtar som jag förväntade mig få höra (Jutlandia och Om Lidt Blir Her Stille), men spelade han någon av dem? Icke!

Återigen fortsatte festen på Crazy Horse. I dag är jag ledig 😀

Detta bildspel kräver JavaScript.

Partybåt och geocaching

juni 17, 2012Johan Dahlberg Lämna en kommentar

Värmen har nu nått en sån punkt att jag måste ha ombyte med mig till kontoret. Att ta på sig uniformen hemma går inte längre, för då är den genomblöt när jag kommer fram. Usch!

Johanna framför partybåten precis innan vi klev ombord,

Som jag nämnde i förra inlägget var vi på en partybåt härom dagen. Vi blev inbjudna att provåka båten, som är nyinköpt. Båt är dock kanske en underdrift. Det var ett stort träskepp som kan ta 300 pers, som vi bussades ut till. Vi seglade på Manavgatfloden utanför Side, ca. en timme från Alanya. Vi la ut, fick lite snacks, hög musik spelades och ölen var god. Härligt att träffa alla kollegor från andra delar av kusten, inte bara Alanya. En riktigt lyckad kväll!

I går var jag halvledig. Jag hade sett på Facebook att Jörgen Carolsson, också känd som jojjeGBG, med familj skulle till Alanya på semester. De reste dessutom med oss och skulle bo på Flower Garden, hotellet precis bredvid kontoret. Så kul! Jag har aldrig träffat människorna förr, inte ens på event, men självklart bokade vi in en lunch på hotellet följt av geocaching i stan. Hela familjen var med på lunchen, men bara Jörgen följde med på utflykten.

Och det var nu jag insåg hur mycket jag dragit ner på cachaingen. Jörgen är den nörd jag en gång var, som plågar familjen med turer och omvägar. Och det är så det ska vara! Det var ett riktigt trevligt gäng och alla gillade de caching i lagom mängd. Personligen hade jag fram tills nu inte tagit en enda cache i Alanya.

Utsikt över halvöns spets, från utsidan av borgen.

Hur som helst begav vi oss i väg, tog bussen upp till Kale – den stora borgen på en halvö i Alanya – och loggade ett gäng cacher. Vädret var olidligt och terrängen tuff, men det var riktigt kul. Dagens äventyr var en cache som vi trodde låg på utsidan av borgmuren, i hård terräng med höga höjder. Vi klättrade runt länge och njöt av en fantastisk utsikt innan vi insåg att burken faktiskt låg på insidan. Äventyret var totalt och oförglömligt!

Nu sitter jag och lunchar med wifi. Mitt emot har en katt hoppat upp på en stol och sitter och tittar på min mat, och på en TV intill är det danska nyheter. De har en debatt om politik. Är det val på gång?

Bi

juni 17, 2012april 13, 2014Johan Dahlberg 6 kommentarer

Någon skrev på Facebook för någon vecka sedan att han såg Pride-flaggan på stan i Göteborg igen, och undrade om han hade missat att det var ännu ett Pride-event.

Här kommer inlägget jag aldrig trodde att jag skulle skriva. Men skriva det ska jag! Eftersom i stort sett alla mina Turkiet-kollegor redan känner till det tänkte jag att det nu är dags för familjen och resten av världen att också få veta: jag är bisexuell. Så, nu har jag sagt det.

Någon skrev på Facebook för någon vecka sedan att han såg Pride-flaggan på stan i Göteborg igen, och undrade om han hade missat att det var ännu ett Pride-event.

Jag har vetat om det i många år, men plötsligt var tiden mogen att erkänna det för mig själv och verkligen inse att det är sant. Det var oplanerat och spontant. Plötsligt tänkte jag bara att okej, det är så det är. Jag har aldrig varit kär i en kille men jag har haft kortvariga blixtförälskelser som har varit lätta att bortförklara. Men nu har de blivit lite väl många och starka. Jag tänker ”oj, han var snygg” lika ofta som ”oj, hon var snygg”, om inte oftare. Det avgörande ögonblicket var faktiskt när jag satt på bussen för ett par månader sedan. Utanför rutan passerade en kille med ett fantastiskt leende. Det var då jag insåg det.

Det första jag gjorde var att mejla Cia. Tack Cia.

Egentligen borde det kanske inte ha kommit som en överraskning. Jag har ju alltid haft betydligt fler tjejkompisar än killkompisar. Jag har haft lätt att umgås med tjejer och vara öppen och ärlig på ett kompisplan, och när jag har hamnat mitt i lite tjejsnack har jag fått hejda mig själv för att inte delta allt för mycket själv, om man säger så. Jag har utvecklat ett mönster där jag ställer en massa frågor men inte själv uttalar mig, för att undgå att verka allt för… gay.

Och ”gaystämpeln” har jag ofta fått när jag träffat nya människor. Då har jag alltid tänkt att ”det får de gärna tro, det är bara lite roligt att jag tydligen har den utstrålningen även om jag vet att det inte är sant att jag är gay”. Den tanken kommer jag antagligen inte att ha mer.

Det var för övrigt även en fest på en båt häromdagen som fick mig att besluta att äntligen ta upp det här även här på bloggen. Mikaela hade en killkompis på besök. Vi pratade lite till och från under kvällen och strax innan vi la till gick det ett steg längre. Jag har aldrig sett Sashia, som råkade stå bredvid, garva så mycket. Hon verkade ärligt förvånad men glad. Några minuter senare var vi nästan de sista kvar och var tvungna att kliva av vi också. Ett snabbt hej då och sen satt vi på var sin buss, på väg tillbaka till olika städer. Dagen efter flög han hem till Sverige.

Bara att skriva det här känns som en frihet. Inte för att jag har gått och burit på en djup hemlighet som jag har mått dåligt av, utan för att jag plötsligt insett något viktigt. En ny sida av mig har kommit fram den senaste tiden, och jag gillar den. Att kunna prata om det med andra är skönt.

Sedan jag insåg allt det här har jag funderat på vad jag ska säga och skriva. Ska jag hålla det hemligt eller vad tusan ska jag göra? Tankar som ”hur påverkar det min vänkrets?” och ”kan det skada framtida jobbmöjligheter om jag skriver om det?” har susat genom mitt huvud. Men jag har kommit fram till att känslan som uppstår när jag kan vara öppen med det klart överväger allt annat. Om det påverkar en framtida anställning kan den arbetsgivaren slänga sig i väggen. Och jag kan inte föreställa mig att jag skulle förlora några nära vänner. Visst kommer folk att se mig lite annorlunda, men so what? Det jag är mest rädd för är faktiskt att folk ska ställa tusen frågor som jag inte orkar svara på.

Hur mamma och pappa reagerar har jag inte varit orolig för ens en sekund.

Jag har en tydlig framtidsbild av mig själv med fru och barn. Den kommer inte att försvinna i första taget.

Så nu är det sagt. Pappa, ring inte, för jag har ingen lust att diskutera det här över telefon. Acceptera bara. Det är allt jag begär 😀

Varmt och skönt och sommarbesök

juni 15, 2012april 13, 2014Johan Dahlberg Lämna en kommentar

Det är så soligt och varmt nu. Spana in bilden nedan bara. Underbart 😀 Dessutom får jag en hel del besök hemifrån den här säsongen. Jag längtar till varenda en 😀

Här följer sommarschemat:

9-16 juni – Carolines kompis Hanna från Finland och hennes kompisgäng är i stan. Utgång eller åtminstone en lunch var planerad, men nu är deras tid snart slut och jag har jobbat bort den. Vi har varit dåliga på att styra upp.
13-20 juni – Geocacharen jojjeGBG med familj. De bor på hotell Flower Garden vägg i vägg med kontoret. Lunch i morgon, lördag, följt av geocaching på min halvlediga dag.
15 juni – Båttur med teamet på kvällen.
19 juni – Sveriges sista match. Blir antagligen Palm Beach – bästa stället i Alanya att se fotboll på!
22 juni – Teamdag med rafting under dagen. Midsomamrfirande och dans runt stången med Nanne Grönvall under kvällen.
23-30 juni – Min älskade Regitze från Lanzarote kommer och besöker alla sina gamla kollegor i Turkiet, och ska bo hos mig.
Första veckan i juli – Min älskade Frida (och eventuellt Tina) från Bulgarien kommer. Även de ska bo hos mig.
11-18 juli – Äntligen kommer familjen hit! Mamma, pappa och Caroline, plus familjen Johansson. De ska bo på Flower Garden.

Jag har några riktigt roliga veckor framför mig 😀

Vädret de kommande dagarna, 15-19 juni.

Fotbolls-EM 2012

juni 12, 2012Johan Dahlberg Lämna en kommentar

Jag skiter väl fullständigt i fotbolls-EM och ”gillar” alla ironiska Facebook-statusar som går i stil med ”Är det något speciellt på TV just nu?” eller ”Titta på folk som sparkar en boll på en gräsmatta – kul!”. Men trots det såg jag Sveriges debutmatch och spänningen var i topp!

Vi satt på Palm Beach med storbild och härlig stämning. Sverigemålade människor, stora flaggor och och riktig kampanda. Katarina var som vanligt galnast av alla, tätt följt av ett par kollegor som var kvällens värdar och underhöll gästerna. Men vad tusan – det hände ju inget! Första halvlek kom och gick och inte blev det några spännande mål för det. I pausen gick jag hem då det var en tidig morgon i dag.

Och tydligen var det då allt började hända, när jag hade gått. Tre mål men förlust till Sverige. Hade gärna sett de andras miner. Och trots att jag egentligen inte bryr mig så kändes förlusten allt lite ändå.

EM-schemat. Blir till att anpassa sig efter de danska och svenska matcherna. Palm beach – kombinerad utomhusbar, restaurang och strand – är ”the place to be”.

Kappadokien

juni 10, 2012april 13, 2014Johan Dahlberg Lämna en kommentar

Ett av de första stoppen var denna gigantiska klippa, som folk har använt som bostad. Med den ökända blå TUI-bussen.

Äntligen är det dags att skriva om tvådagarsturen till Kappadokien som vi gjorde förra veckan. En utflykt som slår det mesta!Vi började med att hoppa i bussen riktigt tidigt och köra till Side, där ytterligare några kom med en annan buss och flyttade över till vår. Totalt var vi kanske 20-30 pers.

Första intrycket

Från Side svängde vi norrut, inåt Turkiet och över Taurusbergen, mot staden Konya. På vägen stannade vi för lunch, och i Konya fick vi turens första guidning: ett besök på Mevlana-muséet.

Utsikt över Kappadokien.

Därefter fortsatte vi genom ett platt och öde landskap mot Kappadokien, resans huvudmål. Det första vi fick uppleva i Kappadokien var en helt makalös stad uppbyggd av ett tunnelsystem i ett vulkanberg. Helt otroligt att någon, för väldigt länge sedan, grävt ut och skapat en komplett stad med kyrka, kök, skyddssystem, ventilation, med mera.

Sedan fortsatte vi till en fantastisk klippformation som man dessutom kunde bestiga – utsikten slår det mesta! Kappadokien är ett väldigt vackert landskap. Efter det besöket var det dags att ta sig till hotellet och checka in. Vi chillade, ut kvällsmat och betalade för den luftballongstur som väntade morgonen därpå.

Luftballong! Ett 70-tal ballonger seglade fram över Kappadokiens häftiga landskap. En riktigt häftig syn!

Vi flög luftballong

De flesta följde med på ballongturen, trots priset på 120€. Klockan fyra ringde veckarklockan. Pappa flög ju för ett par år sedan över Göteborg, och resten av familjen var med och tittade på. Det var en upplevelse att se hur de blåste upp jätteballongen – men ingenting jämfört med detta! Här var det kanske ett tiotal ballonger som blåstes upp samtidigt, och bakom varje klippa dök det upp fler och fler. När jag sms:ade pappa mitt i natten skrev jag 18. Helt fel, skulle det visa sig.

Vi räknade 18 ballonger som blåstes upp samtidigt. När vi väl var uppe i luften räknade vi 69. Och det här är vardag!

Vi klev i vår ballong strax efter soluppgången och snart var vi iväg. Piloten var både trevlig och rolig, men vindarna var till en början inte på vår sida. Flera av de andra ballongenra var redan högt uppe, vi hade svårt att komma mer än 20-30 meter upp. Men det vände snart – och plötsligt gick det undan! 350-400 meter kom vi upp i och Kappadokien bredde ut sig under oss. Anna räknade ballonger: 69 inklusive vår egen såg hon med blotta ögat. Antagligen var det ännu fler.

Bild från hotellet vi bodde på. Ett trevligt ställe – fyllt av Koreaner!

Kyrkor och muséer

Vi landade (otroligt nog på trailern till bilen som körde ballongen innan den blåstes upp – riktigt skickligt av piloten och inte minst resten av hans crew som lyckades förutspå och tima landningen så bra), skålade i champagne och fick diplom. Utflykten fortsatte sedan till fler klippformationer. Ett område där nästan varje klippa var en kyrka, med olika målningar inuti. Här var det fullt av andra turister!

Gruppbild från efter ballongflygningen.

Avslutningsvis besökte vi ytterligare klippformationer – de man ser på vykort och som är Kappadokiens pärlor – innan vi vände hemåt med bussen. Bussresan var lång och tradig, men vi underhöll oss med läsning, musik, lekar och prat. Vi hade ju trots allt just flugit luftballong, kunde det bli coolare än så?

Vi kom hem sent på kvällen. Fler bilder från turen hittar du här.

Molkoms Folkhögskola

juni 9, 2012Johan Dahlberg Lämna en kommentar

Reklam från Molkoms folkhögskola 2012.

Jag fick ett mejl i dag:

Hej!

Såg att du har gått på Molkoms Folkhögskola för multijournalist. Har själv funderingar på att prova på det, har dock ingen erfarenhet från den branschen sedan tidigare men har alltid tyckt om att främst skriva. Undrar om du kan berätta lite om hur det är att gå där och om det är värt det, intressant osv?

Tack på förhand!

MVH Hannes

Jag svarade:

Tjena Hannes!

Kul att du är intresserad av skolan och multijournalistik. Jag gick där 09/10 och det var ett av de bästa åren i mitt liv. Alla borde gå på folkhögskola någon gång! Det är så socialt och man blir så otroligt bra kompisar när man bor så tätt inpå varandra och gör allt tillsammans i ett helt år. Det var så kul att jag faktiskt började plugga turism på en annan folkhögskola året därpå, delvis just för att få en dos till av folkhögskolelivet. Inget slår dock det där första året i Molkom.

Jag var till en början inne på att gå på journalisthögskolan i Göteborg men var aningen skoltrött. Molkom kom som ett perfekt alternativ. Skillnaden är att folkhögskoleutbildningen är betydligt mer praktisk. Inga tjocka böcker som ska plöjas igenom. Självklart ingår en hel del teori, och det finns såklart böcker att läsa, men det mesta lär man sig genom att praktiskt få göra det du kommer att göra som färdig journalist: skriva, fota, redigera – till och med filma! Vi hade under året många olika gästföreläsare, bland annat Aftonbladets bildredaktör som kom vid ett flertal tillfällen. Bosse och Helena, de två huvudlärarna på journalistlinjen, är riktigt bra och kunniga.

Jag hade lite samma bakgrund som dig: ingen tidigare branscherfarenhet men ett intresse för att skriva. Under året blev jag dessutom betydligt mer intresserad av att fotografera också. Efter utbildningen har du relativt lätt för att få jobb på till exempel en lokaltidning. Praktikperioden i slutet av året är viktig! Det är där du får in en fot i branschen. Praktisera på en plats du gärna vill jobba på. Allt handlar om kontakter.

Jag hoppas att du är sugen på att söka och att du kommer in. Puscha på det faktum att du älskar att skriva. Det är en riktigt bra utbildning med jobbmöjligheter och en upplevelse för livet. Jag ångrar inget.

Ha det bra!

MVH Johan

Nytt tema

juni 7, 2012juni 9, 2012Johan Dahlberg 3 kommentarer

Tröttnade på den Apple-liknande layouten. Blir därför nytt utseende nu. Alla inlägg presenteras i korthet på framsidan tillsammans med en bild. Därför ska jag nu också bli bättra på att inkludera minst en bild i varje inlägg 😀 Nya header-bilder överst på sidan fixar jag vid ett senare tillfälle.

Keykubat-stranden i östra Alanya. Kleopatra-stranden är i mitt tycke finare och mysigare.

Aladin Keykubat, en av tidigare härskare i Alanya.

Dahlberg

juni 1, 2012juni 2, 2012Johan Dahlberg 2 kommentarer

Min tredje tatuering är tillägnad familjen. Visst kan det hända att jag byter efternamn i framtiden eller att – gud förbjuda – jag inte ens har någon familj kvar om 50, 60, 70 år. Men ”Dahlberg” kommer ändå för alltid att vara något positivt.

Främst är det de närmsta jag syftar på, det vill säga mamma, pappa och Caroline. Att det alltid kommer att finnas någon att komma hem till oavsett vad som händer i livet.

Men resten av släkten är också inkluderad, även de som inte har samma efternamn. Alla saker vi har upplevt och kommer att uppleva tillsammans. Trots att det finns andra med samma namn är vi något helt speciellt, så som alla släkten antagligen känner det.

Trygghet
Skratt & glädje
Familjeband

Den sitter på min överarm och är självklart tagen så att den ska vara enkal att dölja efter behov 😀 Ursäkta den sneda bilden, ni får vända på datorn 😉

Johan Dahlberg – Portalen

Månad: juni 2012