Månad: september 2012

Atatürk och Turkiets utveckling

Johan Dahlberg Lämna en kommentar

I början på 1900-talet grundade Kemal Atatürk republiken Turkiet, och han blev landets förste president. En president med en historia inom militären, som hyllades för sina segrar och kampen mot väst under första världskriget, men som samtidigt var väldigt beläst och ansåg att konst är något essentiellt. Han satsade på vetenskap och modernisering, museer och sporthallar, och mycket som västvärlden i dag håller kärt. Han införde som enda landet i världen en särskild helgdag i barnens ära. Han var en sann gentleman och skyddade naturen långt innan dagens miljörörelser blev populära. Han tog Turkiet ut ur medelåldern och in i den moderna tiden.

I dag är han Turkiets stolthet och alla städer i landet har en gata namngiven efter honom. Hans bild hänger i alla klassrum och barnen lär sig tidigt om mannen som grundade deras nation. Patriotismen är otroligt stark.

Och här uppstår problemet. Patriotismen. Jag tycker att den skär sig med resten av Atatürks värderingar. Den och hans syn på religion.

Om Turkiet ska utvecklas, passa bättre in i EU:s ramar, fortsätta att växa som ett literärt, vetenskapligt och industriellt land med hög utbildningsnivå och sjukvård, då måste det ske något. Landet är inte på samma nivå som många andra Europeiska länder. Det känns som att man har kört fast lite i ett spår som är gammalmodigt. Det är trots allt närmare hundra år sedan Atatürk var aktuell, och även om han gjorde underverk då – Turkiets snabba utveckling inom läskunnighet och utbildningsnivå bland folket har kallats för ”det turkiska miraklet” – så kanske det inte längre är vad som behövs nu.

Gällande religion var Atatürk förvisso troende, men han ansåg att religiös tro skulle hållas inom ramarna av logik och vetenskap. Enligt Wikipedia menade han att religion som helhet i samhället var något onödigt, en institution som kunde undvaras. ”Problemet var inte religion, utan hur folk förstod och anpassade religion.” Atatürks lösning på problemet var att bekämpa fördomar och utöka läskunnigheten – människor skulle bilda sig en egen, informerad bild av religion. En med dagens västerländska ögon förvånansvärt modern syn på saken. I dag är ändå 99,8% av Turkiets befolkning muslimer, inget annat. Hur ofärgat är det?

Turkiet och dess invånare ska med all rätt vara stolta. Men att enbart vara stolt räcker inte. Det är hög tid att det händer något nytt. Landets ledare måste våga göra mer än att bara hylla det förflutna. De måste komma ihåg vad Atatürk gjorde – och sedan göra något helt nytt.

Vad skulle Atatürk göra om han levde i dag?

Ny arbetsvecka

Johan Dahlberg Lämna en kommentar

Det är lite tomt hemma nu när Maja flyttat ut och Sofia mest bor i föräldrarnas lägenhet på andra sidan stan. Nu har Cecilia dessutom åkt på semester.

Men min gamla klasskamrat Trine är ju här, och kusin Bea med pojkvän. Har inte haft tråkigt sedan jag kom hem, utan har träffat dem alla. Blev middag och några drinkar med Trine och hennes kompisar i torsdags, och middag och promenad med Bea och Anton i fredags. Skins med Cecilia i fredags kväll följt av utgång med i stort sett hela gänget. Sista gången vi var så många, då flera drar vidare nu.

I går var första jobbdagen även om jag var halvledig, och det kändes som om jag varit borta i flera månader. Men trots att högsäsongen lidit mot sitt slut har det varit hektiskt och kul de två dagar jag nu jobbat.

I dag blev det farväl till Marie och Viktor som lämnar oss, och såklart Cecilia. Men hon kommer ju tillbaka. På onsdag drar Sofia och vi får se om jag får någon ny roomie eller om jag ska bo ensam resten av säsongen.

Just nu sitter jag mitt i vimlet bland fotbollsgalna turkar. Uppenbarligen helt fel kväll att sätta sig här. I morgon börjar en ny arbetsvecka.

Hemma i Alanya

Johan Dahlberg 2 kommentarer

Det första som händer är att det står fel flygnummer på skärmen på flygplatsen. Jag skrev när jag bokade min hemresa ner att jag skulle flyga onsdagen den 19, och var helt inställd på det. Fel, fel, fel, fel! 😛 Jag skulle flyga hem den tjugonde! En extra dag i Sverige hade inte varit fel, men kanske inte när jag nu redan stod på flygplatsen tidigt på morgonen. Kvinnan bakom disken ringde ett samtal och problemet löstes direkt. Jag kom hem som planerat.

Väl hemma mötte jag flera i gänget på flygplatsen, tjôtade med trevliga gäster på bussen och fick lyssna på Eriks transfer. Åkte till kontoret för att fixa mitt visum till Thailand – passet har nu skickats och vi får se hur många veckor det tar innan jag åker här ifrån igen – och träffade ännu fler kompisar där. Tydligen har hälften av teamet varit sjuka med magont och spyor så jag kom hem precis i rätt tid. Cecilia hade dock precis hamnat på sjukhuset, så gick dit för att överraska henne. Hon ligger kvar än.

När jag kom tillbaka till lägenheten för första gången såg den ut… precis som när jag lämnade den. Och det är inte bra. Sofia har tydligen inte varit där alls nästan, utan bott i föräldrarnas lägenhet i stan. Disken står med andra ord kvar. Illa!

Inte blev det bättre av att min dator verkar ha fått en smäll eller något under flygresan. Den fungerar, men inte skärmen. Mina pengar har jag spenderat på Ipaden och alla mina saker ligger ju på datorn! Men det som stör mig mest är faktiskt min senaste bloggsatsning om geocaching (den jag skrivit om tidigare) som kräver bilder. Behöver Photoshop för att redigera dem så de passar profilen, och även om jag köper en helt ny dator har jag ju inte det. Mina läsare vet att jag varit på semester och förväntar sig som lovat en massa nytt innehåll 😦 Det kan jag inte publicera utan bilderna trots att det redan är skrivet, och bilderna kan jag inte fixa.

Nåja, nu sitter jag hur som helst på köpcentret Alanyum och dricker kaffe och bloggar (utan bilder) här istället (Caroline, var är du?) Har lämnat in min klocka som jag fick av Regitze för korta ner den. Och är på jakt efter en extern skärm som kanske kan kopplas till datorn för att lösa det problemet på det viset.

I kväll ska jag träffa Trine, en gammal kompis från högstadiet i Danmark. Hon är på semester med ett kompisgäng och det blir middag med dem. Var görlänge sedan jag träffade någon från Sönderborg 😀 Och i morgon kommer Bea och Anton.

Jag börjar jobba igen på lördag, så har en del semester kvar. Då är jag dessutom halvledig, så blir en mjukstart. Med så många sjuka har de haft det riktigt tufft, men jag kommer väl lagom till att vi är full styrka igen.

Tack ännu en gång för veckorna i Rom och Sverige 🙂

Slut på semestern

Johan Dahlberg 1 kommentar

Det har varit ett ovanligt bra Sverigebesök, och jag vill inte åka här ifrån. Men i morgon bitti går mitt flyg hem till Alanya och jag måste börja packa.

Semesterns två höjdpunkter måste ha varit Södertälje/Stockholmsbesöket med Lisas och Kajsas födelsedag (trots den mindre lyckade dagen efter) och båtturen på Lygnern. Men allt där emellan har varit underbart också: övernattningen hos farmor, middagen i Kisa, Lotta i Jönköping, Helena i Kungsbacka, bio med Frida i Göteborg (The Dark Knight Rises – riktigt bra film!), alla fikaturer med familjen, turen till Ullared, matbordssnacket, spelomgångarna (både Wii Golf och tågspelet) – ja, allt!

Det känns faktiskt ganska tomt att behöva åka igen. Min sista dag. Men jag har två semesterdagar kvar som ska spenderas i Turkiet, och jag vet att det bara kommer att ta en arbetsdag innan jag är inne i rutinerna igen.

Sedan ska visum sökas och om några veckor är jag på väg tillbaka till Sverige igen för ett par ompackningsdagar, och sedan bär det av till nya äventyr i Thailand.

Men i dag ska jag njuta av sista tiden med familjen.

Amerika var en gång i tiden bäst i världen, men något gick riktigt, riktigt snett

Johan Dahlberg Lämna en kommentar

Amerikaner är okunniga om resten av världen och lever i sin egen lilla bubbla, om vi ska tro den stereotypa bilden. I Rom träffade Caroline och jag en kille som just inte var det. Han var välutbildad och berest och förstod sig på andra kulturer. Sedan kunde han trots det vräka ur sig konstigheter som bara bekräftade att även han är uppväxt i den amerikanske bubblan. Amerikaner dricker ju så mycket kaffe, sa han till exempel. ”Jasså?” sa vi. ”De som dricker mest i världen är finländarna, och Sverige ligger också i topp.” Det kunde amerikanen inte riktigt tro på.

För USA är ju störst, bäst och vackrast. Eller? Kanske störst. Vi kanske inte vill erkänna det, men fakta lyser ändå igenom. Se bara på hur mycket media skriver om det amerikanska valet. Obama eller Romney, demokrater eller republikaner. Det är den stora frågan, och även i resten av västvärlden bryr vi oss.

I Sverige hade valet varit självklart. De stora frågor som debatteras mest i år — eller för rättvisans skull, de saker som det skrivs mest om i media att det debatteras om — är så bisarra saker som rätten till att göra abort och homosexuella äktenskap. De flesta av oss skulle nog tycka att det är lite skrämmande att inte båda sidor accepterar båda, så som det är här i Sverige. Reinfeldts regering intensifierar arbetet med homo- bisexuellas och transpersoners rättigheter enligt regeringens hemsida, och Mona Sahlin höll tidiga i år inledningstalet till Pride i Stockholm. Hade en amerikansk politiker gjort det hade det varit ramaskri om det. Jag är helt säker på att om några år kommer USA att befinna sig där vi är i dag. Men USA tycks vara ett land där frihet och jämställdhet inte värdesätts lika högt som de själva skulle vilja tro.

Och det kommer att ta tid för landet att ändra på det, för USA har ju som bekant en väldigt hög grad av religiositet. Jag var förvånad när vi 2007 råkade stöta in i prideparaden i New York och jag fick se hur otroligt många kristna grupper som var med i den. Religion och homosexualitet kan gå hand i hand, något som jag har för mig om att jag skrev om här i bloggen för ett par år sedan i samband med en debatt där präster och diverse kunniga diskuterade just det, och kom fram till att det inte är något som helst problem. Men de som (i USA) håller med om det tycks vara en minoritet.

Den andra frågan i valet var abort. Rätt eller fel? Mord eller rättighet? En kvinnas räddning i en svår situation eller helt förkastligt för att ”gud säger det”? Återigen behöver jag kanske inte förklara var jag och majoriteten i Sverige står, och vad ett skrämmande stort antal ”där borta” tycker.

Religionsfrihet är bra. Religiösa som kämpar för att icke likasinnade ska ha det sämre är dåligt.

Jag tror att alla vet vem jag skulle rösta på om jag kunde och om jag hade något som helst med amerikansk politik att göra. Nu kan och har jag inte det, utan valet är en medialt uppblåst historia som helt enkelt är kul att debattera och kommentera. Även om vi inte kan kringgå att det såklart är väldigt viktigt för det globala samhället vem som styr ett av världens politiskt viktigaste länder.

Till sist vill jag visa klippet som från början inspirerade mig till det här inlägget. Jag upptäckte det för länge sedan, men det var först nu som jag fick lust att skriva något längre om det. Förhoppningsvis förändrar det många amerikaners syn på det egna landet: varför USA inte (längre) är världens bästa land. När de funderar över det kan vi andra fundera på en annan sak: varför vi har en så negativ bild av amerikaner i allmänhet.

Bästa apparna till Ipad

Johan Dahlberg 3 kommentarer

Nu har jag haft min Ipad i någon vecka, och jag tänkte gå igenom vilka appar jag använder mest och rekommenderar.

Spel

Harbor Master: Flight Control är ett av mina mest spelade spel på Iphonen. Harbor Master gör samma sak fast med båtar, som du ska leda i hamn utan att de kolliderar. Spelplanen är något större och det är möjligt att hjälpas åt flera personer. Det blir snabbt väldigt hektiskt med många båtar att hålla reda på!

Plague Inc: Upptäckte precis detta spel – väldigt kul, innovativt och lagom utmanande! Det är ett strategispel där du spelar en sjukdom. Sprid dig på den snygga världskartan, både inom och mellan länder. Utöka symptomen, smittförmågan och gör sjukdomen dödlig för att ta kol på mänskligheten innan de hittar ett botemedel mot dig. Det roliga tycker jag ligger i att du inte direkt har kontroll över hur du/sjukdomen sprider sig. Bara indirekt genom vilka klimat du trivs i, hur du smittar, osv. En förvånansvärt lärorik app i och med hur realistiskt det faktiskt är. Rika länder är svårare att slå ut, och på mellan svårighetsgrad tvättar 67% av befolkningen händerna. Vilket ju är tråkigt för dig.

Tiny Wings HD: Du är en fågel som inte direkt kan flyga, men som med hjälp av kullar i landskapet tar fart ändå. Håll fingret på skärman för att sluta flaxa och bli ”tung” när du glider ner för backarna, och släpp sedan för att börja flaxa och sväva en bit. Du får snart högre fart och det svåra är att träffa dalarna mellan kullarna så smidigt som möjligt, så att ”flowet” inte förstörs och du tappar fart. Dessutom ett väldigt snyggt och väldesignat spel med bra musik.

Läsa & skriva

WordPress: Plattformen jag har alla mina bloggar på av den enkla anledningen att den är bäst! Har inte använt appen att blogga med så mycket på Iphonen då skärmen är för liten, men med Ipad verkar det gå lika snabbt att skriva ett inlägg som på datorn! Skriver just nu detta, till exempel. Dock fungerar det bäst för enkla textinlägg och ska det vara bilder med kommer jag antagligen att använda datorn istället.

Attitude: Min nya favorittidning som jag skrev om tidigare. Livsstil och riktigt bra intervjuer, på ett tema som jag utforskar och lär mig mer om hela tiden.

Aftonbladet: Lite besviken över att de inte har någon skräddarsydd Ipadapp, men den till Iphonen fungerar bra här också, även om den inte är anpassad till den större skärmen.

Socialt

Facebook: Men självklart!

Mail: Läste aldrig mejlen i Iphonen, men tycker att det är betydligt lättare på Ipaden. Den förinstallerade appen ”Mail” fungerar utmärkt.

Google+: Googles sociala media är för människor med samma intressen, men som du aldrig har träffat, vad Facebook är för folk som känner varandra i verkliga livet. Det blir en underbar ström av bilder och texter om just det du gillar. Lite som att skapa din egen tidning, där du väljer skribenter efter vad du vill läsa om och sedan spänt ser på när de lägger upp nya saker. Perfekt tidsfördriv när ingen har skrivit något nytt på Facebook!

Instagram: Fastnade aldrig för denna otroligt populära bilddelarapp, men testade nu. Många jag känner la genast till mig så fort jag delat min första bild. Som Facebook, fast med coola bilder där du enkelt kan ge bilderna en unik look genom att välja ett utseende.

Skype: Ett annat program som jag aldrig tidigare uppskattat, men som Ipaden gett mig en vilja att prova på. Har iofs inte kommit igång än, men är ju perfekt för videosamtal med mamma eller farmor. Å andra sidan kanske jag använder Google+ Hangouts istället, där flera personer kan vara med i videosamtalet samtidigt och den som pratar just nu (eller högst) är den som syns på skärmen just då. Som ett riktigt samtal där alla tittar på den som pratar.

Film & musik

YouTube: Det här är något som Ipaden är klockren för! Videoklipp kommer antagligen att bli ännu mer tidsödande för mig nu, på gott och ont.

SVT Play: Eftersom jag inte kan se Allsång på Skansen, Doobidoo, osv. på TV utomlands.

Garage Band: Älskade som liten spelet Dance e-jay där man skapar musik med hjälp av förinspelade instrumentsnuttar. Garage Band påminner om det, fast proffsigare och med verktyg för de som vill skapa egen musik från grunden. De förinspelade snuttarna är tyvärr väldigt få.

Övrigt

Danske Bank: De marknadsför appen som att de ska bli ”bäst till Ipad”, och mycket riktigt, de har en underbar app. Kollar mina konton i den hellre än i datorn, och kan enkelt överföra pengar. Kanske man ska börja syssla med aktier nu också? Appen får det ju att verka så kul!

ISO500: En snygg app som gör hemsidan http://www.500px.com rättvisa. Dela dina bästa bilder och se fantastiska bilder som andra proffs- och amatörfotografer lagt upp. Bläddra och njut.

Appar som jag trodde att jag skulle använda men inte gör det:

Spotify: Iphone-appen är bättre och det är svårt att ta med Ipaden på promenaden. Sitter jag inte med telefonen och lurar i öronen har jag ändå oftast datorn i närheten. Datorn har dessutom bättre högtalare än Ipad.

TuneIn Radio: Massor av radiokanaler från världen över! Men precis som med Spotify gör sig detta bäst med lurar i öronen och telefonen i fickan.

Vad rekommenderar du till Ipad och Iphone?

Attitude

Johan Dahlberg 1 kommentar
Maxxie (Mitch Hewer) från Skins.
Attitude

Tidsskriften Attitude.

Jag har köpt en Ipad, efter flera år av att undra vad tusan jag ska ha en sådan till. Och plötsligt har en helt ny värld öppnat sig: spel och filmer står i fokus, men på ett helt annat sätt än på min Iphone. En helt annan känsla och fler möjligheter att välja mellan. Vad sägs om streamade långfilmer till en månadskostnad, i stil med vad Spotify gör med musik? Sedan ska jag använda den i jobbet för att minska pappersmängden i min mapp – kartor, flygscheman, etc. direkt på skärmen!

Mitt största fynd via Ipaden är dock något som jag egentligen lika gärna hade kunnat upptäcka på annat vis, men som jag nog hade missat om det inte vore för den lilla paddan: den brittiska tidningen Attitude, ”Europe’s No1 Selling Gay Magazine”. Och jag förstår varför den blivit det. En blandning av livsstil, mode, djupa intervjuer och recensioner av film och musik. En väldigt sofistikerad tidsskrift, och Ipad-appen är ett föredöme med videoklipp, rörlig framsida och en interaktiv layout.

Köpte ett digitalt nummer för att kolla vad det var och har redan försjunkit mig i en väldigt välskriven intervju med Daniel Radcliffe (Harry Potter). Han berättade om livet efter Potterserien, hans syn på homosexualitet och hans förvånansvärt välgenomtänkta syn på politik – både amerikansk och brittisk. Hans alkoholmissbruk efter att han flyttade hemifrån som 17-åring och hans uppväxt bland vuxna. Han syn på ålder och att bli ”gammal” efter att alltid ha varit den yngsta på arbetsplatsen. Jag är imponerad både av honom och av tidningens sätt att porträttera honom som person.

Maxxie (Mitch Hewer) från Skins.

Maxxie (Mitch Hewer) från Skins.

Att TV-serien Skins senaste gay-karaktär också fick ett uppslag kom som en positiv överraskning. Maxxie från säsong 1 och 2, som jag dreglat över sedan 2008, är ett minne blott och att en ny gay-karaktär (om man bortser från tjejerna Emelie och Naomi från säsong 3 och 4, som ju är av fel kön) nu i säsong  6 är något väldigt välkommet. Vilken tur att jag köpte den säsongen, som är den enda jag inte sett tidigare, för ett par veckor sedan! Caroline och jag har redan börjat titta men gay-killen har inte introducerats än. Spännande!

Nåja, jag avslutar med ett klipp från säsong 2 som jag tycker summerar serien väldigt bra. Maxxies (killen som dansar på taket) stora passion är dans men hans pappa har en annan syn på sonens framtid, Tony (killen som försöker skriva och är frustrerad) har varit med i en olycka och måste lära sig allt från början, Michele (hon som gråter i duschen) vet inte hur hon ska hantera situationen med pojkvännen Tonys problem, Cassie har åkt till Skotland för att rehabiliteras från sina ätstörningar och lämnat Sid bakom sig. Strålande summerande sekvens 😀

Avslutningsvis kan det här klippet även hjälpa till med att förklara min senaste tatuering, som jag skrev om tidigare. I slutet av serien tatuerar Tony in symbolen i samband med att han överkommer alla sina hinder efter olyckan. Han hittar passionen i livet igen. Tjejen han gör det med beskriver den som ”passion, want, need”.

Sverige, Rom & tatuering

Johan Dahlberg 2 kommentarer

Jag är åter hemma i Sverige! Och den här gången – efter mer än tre år hemifrån till och från – känns det för första gången konstigt. Som att jag verkligen inte bor här längre, som att jag bara är på besök i någon annans hem. Det beror nog på en rad faktorer: det är ovanligt länge sedan jag var hemma senast (16 mars), jag har missat en hel sommar (förra året var jag ju åtminstone kvar till juni), det har gjorts om en del i huset och Caroline och jag åkte till Rom i några dagar innan Sverige. Det sistnämnda gjorde att jag tänkte en del på Romresan och inte riktigt förberedde mig för att komma hem. Tänkte inte lika mycket på det, liksom.

Några dagar i Rom

Romresan blev riktigt lyckad! Första intrycket när jag satt på bussen från flygplatsen var att ”herregud, vad smutsigt det är!” Jag passerade redan då colosseum och en rad ruiner, men de moderna husen var skitiga och nerslitna. Annat blev det när vi senare fick en guidad tur och ruinerna fick en betydelse. Då såg man bara dem, inte det smutsiga.

På busshållplatsen möttes jag av Caroline – och en australiensisk asiatisk kille. Jag hälsade frågande. Caroline kom ju en dag före mig och bodde första natten på hostel (vi checkade senare in på Radisson Blu), något jag tror hon var lite halvskeptisk till. Men hon blev positivt överraskad och hade redan fått en massa vänner som var ute och backpackade eller var i Rom av andra anledningar. Den här killen var en av dem.

Honom såg jag dock bara denna ena gång. Dagen därpå träffade vi en amerikan som hade föreslagit en villa – Ville de’Este med tillhörande park en timme från stan. Vi tre tog tunnelbanan och bussen dit, i ösregn och på en måndag då parken visade sig vara stängd. Så istället strosade vi runt i bergsbyn Tivoli, fikade, diskuterade högljutt politik, ekonomi och samhällsfrågor och besökte en annan park och villaruin, Villa Adriana. Gigantiskt område! Picknick hade vi med oss och vi hamnade i en lång och fascinerande diskussion om hur myror fungerar.

På kvällen fick vi en stadsvandring i Rom där Amerikanen – som var arkitekt – blev får otroligt kunniga personliga guide.

Dagen därpå stannade vi i Rom, och hade åter bestämt träff med amerikanen. Shopping och Vatikanstaten stod på listan. Vi gick bland annat och beundrade insidan av vatikanen – alla domkyrkor och andra liknande gigantiska byggnader jag sett kan slänga sig i väggen – och tog en tur upp på taket till kupolen, som man till och med kan bestiga. Där uppe satt vi och njöt av utsikten och diskuterade egenföretagare och företagsidéer.

På den tredje och sista dagen fokuserade vi på shoppingen och vandrade runt i hotellets närhet. En geocache, bara för att kunna lägga till Rom och Italien på listan. Klockan 12 tog vi bussen tillbaka till flygplatsen och klockan 15 flög vi hem via Köpenhamn. I en kö på flygplatsen hamnade vi i en debatt om skillnaden mot att bära slöja (att vissa kulturer ser det som en självklarhet att alla kvinnor bär slöja för att hår är något sexuellt) och att kvinnor i västvärlden av samma anledning täcker brösten. Vi blev lite hetsiga och ett par kom fram till oss och skrattade och frågade om vi var syskon.

Hemma och tatuerad

När vi landade i Sverige stod mamma och pappa och tog emot. Ett kärt återseende. Jackan fick komma fram efter att ha legat hela sommaren i ett hörn i min lägenhet, men kylan var faktiskt inte så jobbig som jag trott att den skulle vara. Istället var den härligt… refreshing. Vad säger man? Uppfriskande. Bilturen från Landvetter till Kungsbacka gick fort och pratades upp och i Kungsbacka har det ploppat upp ett hav av nya rondeller. Plötsligt förstår jag killen i Rimforsa som när den rondellen var ny hade kört rakt över den och lämnat både bilspår och en nermejad vägskylt bakom sig. I hemmet finns både en sprillans ny uteplats och en omdekorerad övervåning.

Väl hemma råkade mamma se att jag hade något på armen. Hon suckade uppgivande när hon insåg vad det var. Min fjärde tatuering är nog den jag gillar mest och min första som inte är svart. Den kommer från TV-serien Skins (man måste se serien för att förstå) och står kort sagt för ”passion”. Att brinna för det jag gör, veta att jag alltid har möjligheten att göra något annat i livet och påminna mig om att allt går, bara jag vill.

Stockholmsroadtripp

Över helgen var vi i Stockholm, Caroline och jag. Vi mötte upp farmor och Lisa i Rimforsa och fortsatte till Södertälje. Det blev nästan en liten släktträff när Helena, Sandji och Vieux också var med, och Margareta sa att det nästan var som julafton. Bara mamma, pappa och Linus fattades.

Vi spelade spel, Helena upptäckte Ipaden och vi hade lika kul som vi alltid har när vi åker norrut.

Vi firade Lisa och Kajsa som fyller 22 och gick ut och festade i Stockholm. Första gången någonsin som kusinerna går ut tillsammans, och förfesten i Sundbyberg var en höjdare. Hur det var på dansgolvet fick jag aldrig reda på då jag inte kom in. Pinsamt, men än mer pinsamt är det att alla tycks tro att ”det är så han har det i Turkiet”. Absolut inte! Visst går vi ut mer där än här, men i Turkiet är det inte ett lika stort projekt där det ska förfestas, åkas långt och betalas inträde och garderob. Där är det mer ”ska vi ut i kväll?”, spontant och man kan sitta på Crazy Horse och dricka några drinkar med gänget. Är vi sugna går vi upp på övervåningen och dansar, men det blir inte varje gång. Det är mer mys och mindre all-in, så att säga. Tro inget annat om mig 😉

Till sist åkte vi till Kisa på söndagen och blev bjudna på en fantastisk middag av familjen Johansson. Vi pratade morfars och farmors barndom, det nya huset och Beas nya liv med lägenhet och bil.

De orden får avsluta inlägget. Här kommer bilder från Rom och Södertälje:

Detta bildspel kräver JavaScript.