Pappa brukar pricka in att ringa när jag sitter på kontoret och alla andra telefoner ringer samtidigt. I dag ringde han när jag satt hemma på mitt rum och åt, och de andra i lägenheten var inne i sina rum. Perfekt timing. Vårt första ordentliga samtal sedan de flyttade till Kina.

Jag fick höra från Caroline att mamma behöver komma ut och utsätta sig för lite utmaningar. Det ska vi väl kunna fixa! Min närmsta chef, som har varit hemma på semester i två veckor, kommer tillbaka i morgon så då ska jag flörta till mig en Sverigeresa för att fixa visum i januari, och i slutet av februari/början av mars kommer jag och håller mamma sälskap i ett par månader.

Jag har stora planer! Detta är vad jag tänker utsätta mamma för:

Backpacka: Mamma och jag ska köpa oss varsin ryggsäck, packa lite kläder och dra i väg. Vi ska vara borta i 5-7 dagar – mer känns för långt, men mindre blir för kort för att det ska bli backpacking på riktigt. Vi ska bo på hostels och resa billigt, kanske med tåg någonstans, gärna lite ut på landet. Vi får sätta oss ner och planera rutten tillsammans.

Afternoon tea på The Lounge: The Lounge är Beijings högsta skybar. Mellan 14:30 och 17:00 serveras afternoon tea. Yep. Mamma och pappa borde mejla mig sin adress så jag kan se hur nära eller långt bort olika sevärdheter är, men jag antar att det här är ett lättåtkomligt ställe…

Baileys på China Bar: Jag älskar skybarer, så vi måste lägga till en till! Något lägre belägen (64:e våningen jämfört med 80:e för The Lounge) passar China Bar bra till vår traditionella fredagsbaileys. Fast vi kanske får ta det en veckodag istället för att undvika trängsel.

Couchsurfing: När jag intervjuade en familj i Sverige en gång om Couchsurfing, resesättet där man bor gratis på någons soffa (eller i ett gästrum), berättade föräldrarna att det var barnen som hade börjat när de var ute och reste, mycket till föräldrarnas oro. Men efter att även ha bjudit hem en resnär som sökte boende i Kungsbacka i några dagar upptäckte föräldrarna hur fantastiskt det var – och sedan har de fortsatt ha dörrarna öppna för utländska främlingar utan att barnen varit inblandade.

Mamma ska utsättas för samma sak, fast från resenärens vinkel. Om det blir att vi couchsurfar under vår backpacking-tripp eller om vi gör en kortare weekendresa någonstans spelar ingen roll. Vi ska hur om helst bo på en främlings soffa åtminstone en natt. Jag gjorde en snabb sökning på Beijing och Couchsurfing verkar leva och existera i Kina också. Många yngre kinerser som välkomnar resenärer till sina hem. Även här får vi sätta oss ner tillsammans och gå igenom profiler tills vi hittar någon som verkar säker och trevlig.

Snabbtåg: Jag är inte så insatt i priser och var man kan åka, men jag vet att Kina har ett snabbtåg. DET vill jag testa! Om det inte är för dyrt föreslår jag att mamma och jag – kanske pappa också, om han inte jobbar för mycket – tar en tripp till närmsta grannstorstad.

Tokyo: Pappa och jag har sedan länge bestämt att vi ska ta en tur till Tokyo. Det ser jag fram emot! Det lär bli mer av en familjetripp, och det ska det såklart också vara plats till.

Långpromenad på muren: Jag hoppas att mamma ska ta kinesiskt körkort redan innan jag kommer. På så vis får vi mer frihet och möjlighet att göra dagsturer till platser utanför stan. Det jag främst vill göra är att inte bara besöka kinesiska muren, utan ta en längre promenad på den. Den idén tror jag mamma är med på!

Parkchill: En bok, lite picknickmat och en öppen park.

Beijing World Park: Sist på listan har vi något som påminner om Det Lilla Lilla Landet i Sverige. En temapark med miniatyrbyggander från runt om i världen. Jag har läst recensioner och det verkar som att parken är lite sliten – men den verkar ändå cool och när vi ändå bor i stan, varför inte? Jag tror att Årets Bild 2014 kan komma att tas här…

Där har vi mina planer. Dessutom hoppas jag att mamma hinner upptäcka en del i trakterna som hon kan visa mig, samt att det även blir tid till dagar att bara sitta hemma på balkongen och göra absolut ingenting. Jag längtar efter lite semesterkänsla.

Så vad säger du, mamma?

Linnea, en ex-kollega från Rhodos, gick nyligen ut på Facebook med att hon hade nya planer inför sommaren. Mer officiellt än så blir det inte. Det blir vi två nästa år, och det kommer att bli underbart! Linnea och Johan på äventyr! Lite som Kurt och Rachel när de flyttar till New York i Glee.

Kurt och Rachels lägenhet i New York, precis när de hittat den, innan de har flyttat in.

Jag drömde härom dagen. Det var kring jul nästa år, och Linnea och jag satt i vår lägenhet tillsammans med en tjej till som jag inte vet vem det var. Hon var svensk och bodde med oss. Tjejen grät hejdlöst för hon kunde inte fira jul hemma – hon hade inte råd med flygbiljetten. Linnea och jag tröstade. Linnea hade pojkvän i London och skulle fira med honom och hans familj, så hon var nöjd. Jag vet inte vad mina planer var, men det var inte att åka till Sverige och jag var görnöjd ändå. Kanske skulle jag jobba, eller fira med brittiska vänner, eller kanske hade jag också pojkvän. Det framgick inte i drömmen, poängen är att jag var nöjd med tillvaron.

Kurt och Rachels lägenhet efter att de har flyttat in och gjort den hemtrevlig.

Känslan jag hade när jag vaknade från den drömmen var riktigt skön! Det är verkligen så jag önskar att det känns om ett år. Jag önskar att jag har dilemmat om man ska resa hem eller inte över jul, att vi har en lägenhet vi trivs i och att vi rent av faktiskt bor kvar i London – det kan ju lika gärna skita sig.

För att dra ännu en en parallell till Glee föreställer jag mig även en liknande lägenhet som de har i New York: ett stort lagerlokalsliknande rum med skjutdörr – billigt och spartanskt, men så otroligt himla mysigt och hemtrevligt! Fast jag inser ju själv att det inte är realistiskt. Vi kommar antagligen att bo i en helt vanlig, betydligt mindre bohemisk lägenhet.

Jag drömmer även om en snöklädd storstad, inte en julgran på en solig strand. Jag har konsteraterat att det är just ordet ”storstad” som lockar mig. Göteborg känns för litet, Stockholm för nära. Och det är inte det ”traditionella” London jag suktar efter. Det är STORLONDON. Låt mig demonstrera…

När jag tänker på London är det INTE detta jag ser:

Utan det är detta:

Vissa dagar är jag redan där, och maj – eller snarare nästa jul, när jag har hunnit bo där ett tag – kan inte komma snabbt nog…

Vi avslutar med en bild på Kurt och Rachel i sin nya, helt tomma lägenhet:

Först och främst, GOD JUL 😀 När mamma, pappa och Caroline ringde på julafton satt jag stressad på kontoret, begravt i förmiddagsarbete. Förlåt Caroline för det korta samtalet, som avbröts av att jobbtelefonen ringde och min kollega Johanna ville veta namnen på alla barn som bodde på hotell Riu Tequila, men det gick inte att prata just då hur gärna jag än ville.

Det märks att det är högsäsong nu under jul och nyår. Folk har betalat närmare 100 000 för två veckors semester, och lever deras hotell då inte upp till de förväntningar de har på sitt femstjärniga hotell är det klart de blir besvikna. Kraven är skyhöga, och gästerna är inte lika förlåtande som för två veckor sedan.

När släkten hemma i Sverige öppnade julklappar en halv dag efter telefonsamtalet från Beijing hade mamma och pappa säkert redan lagt sig, och jag hade min eftermiddags-siesta. När det äntligen var dags för min julafton, då hade släkten redan slutat fira och hemma hos mamma och pappa var det redan morgon dagen därpå.

Jag bytte om på kontoret och stod ute i regnet med ett jättestort paket fyllt med två säckar kol, och försökte desperat få tag på en taxi. Ingen stannade. De var antingen upptagna eller så var chaufförerna på väg hem till sina familjer, som bodde åt andra hållet.

Men när jag äntligen kom fram hade vi en riktigt kul kväll på chefens tak. Det regnade en del, men vi kallade det för varm snö och firade vidare. Vi körde den traditionella paketleken – 40-50 pers, fyra tärningar – där jag vann myggsprej och choklad. Alla hade lagat lite mat vardera och vi hade ett stort julbord.

På väg hem runt midnatt var det igen taxibrist. Vi stötte på ett mexikanskt par i en parkerad bil och frågade lom de skulle åt samma håll som vi. Snart hade vi skjuts och träffat två riktigt trevliga människor på köpet. Vi gav dem kakor som tack för besväret.

Så julen 2013 kom och gick. Den var riktigt bra, men går såklart inte upp mot en traditionell jul i Singapore hos familjen. Kanske nästa år!