Jag har inte bloggat på ett tag men här kommer det tredje inlägget på två dagar 🙂
Den senaste tiden har det blivit jul i London. De tände julbelysningen på Regent Street och i går kväll var jag och några kollegor på Hyde Parks Winter Wonderland. Hade förväntat mig ett vinterparadis, men fick ett nöjesfält. Kul var det i alla fall. Ett tyskt band spelade i ett gigantiskt tält och vi drack tysk öl. Det är tydligen vad britter anser vara typiskt jul. Tyskland.
Jag cyklade till Ikea förra veckan och köpte ljus och julbelysning.
Jag såg The Hunger Games: Mockingjay Part 1 härom dagen med vännerna från huset, och på söndag ska vi gå några stycken igen – så bra var den!
Jag har varit på dejt ett par gånger, men i båda fallen blir det ingen andradejt.
I morgon kommer familjen Johansson till stan. Vi ska fika vid Borough Market nära London Bridge efter jobbet.
När jag är hemma blir det som vanligt mycket bloggande. Här är några av mina aktiva projekt just nu:
Quadcopter Photography – Jag har flera gånger startat en fotoblogg men aldrig lyckats då jag saknat intresset att lägga upp nya bilder. Det har det ändrats på nu! På den här bloggen lägger jag upp en ny bild om dagen, samtliga tagna med min nya quadcopter. Varje onsdag lägger jag upp en quadcopter-video – egengjord eller hittad på Youtube.
Facebook-noveller – Den FB-sida där jag då och då lägger ut noveller i delar har en kompleterande hemsida där gamla noveller sparas. Inspirerad av utseendet på quadcopter-sidan har jag nyligen helt omdesignat FB-novellers hemsida.
Read an Interview – Det som tar mest tid varje vecka är RAI, min intervjublogg. Den har nyligen omdesignats helt och jag har sedan dess fått en massa positiv feedback på hur proffsig bloggen ser ut. Jag har ökat från runt 80 till närmare 400 aktiva följare på kort tid och många intervjuer har spritis långt på sociala medier.
Skrivguidens Bloggskola – Skrivguiden är en av mina mer lyckade hemsidor då den har ett stadigt antal besökare varje dag och inte kräver att jag uppdaterar ofta (eftersom det inte är en blogg). Jag jobbar just nu på ett nytt projekt som ska publiceras på Skrivguiden – Bloggskolan. Vi får se om projektet blir klart.
Så där kom en summering på vad jag sysslar med. I december kör vi ”secret santa” här i huset, och i mitten av månaden flyger jag till Sverige 😀
En gäst frågade mig härom dagen vad jag gjorde där, i receptionen på ett hostel. Han sa att jag borde vara på ett stort hotell, att jag hade ”the appearance and politeness for it”.
I Turkiet och Thailand vann jag månadens ”blue spirit” (vilket kan sammanfattas som en kombination av att man arbetar hårt och bra och samtidigt sprider en positiv energi bland kollegorna) och jag har tänkt mycket på det där – vad gör jag annorlunda?
Jag tar ofta lång tid att lära mig nya saker utantill. Efter månader med samma jobb kan jag fortfarande ställa ”dumma” frågor då och då, oftare än de flesta. Jag lär mig grunden snabbt men har otroligt svårt at lära mig detaljerna, vilket gör att jag snabbt blir bra på mitt jobb men måste kämpa för att bli extra bra. Som ett exempel sa min kollega i går att fredagseftermiddagar är de mest hektiska. Sådant lägger jag aldrig märke till. Jag kör på och bryr mig inte om att lägga märke till och minnas sådana saker. Jag lär mig var jag hittar viktiga telefonnummer men jag lär mig inte numren utantill. Andra personer kanske har styrkan att de kan hålla sådan information i huvudet. Det kan inte jag.
Så hur kommer det sig då att folk verkar tycka att jag borde ha ett – i deras ögon – bättre jobb? Jag har kommit fram till att det har att göra med fyra saker:
1. För det första lär jag mig på mitt eget sätt och tar en dag i taget. Jag kommer snabbt in i det och jag minns själva processen väl. Det jag har svårt för är att sedan kunna föklara den processen för andra. Jag fokuserar på jobbet. Jag lär mig av mina misstag och gör aldrig samma misstag två gånger.
2. För det andra har jag väldigt höga krav på mig själv av den enkla anledning att jag bryr mig – ibland lite för mycket – om vad andra tycker och tänker om mig. Jag vill vara bra på mitt jobb. Jag har stött på så många människor som skulle kunna vara bra på sina jobb men som inte bryr sig om de gör ett bra jobb eller inte.
3. För det tredje har jag en förmåga att hålla mig lugn. Jag skriker inte åt en gäst för att gästen skriker åt mig. På ett lyxhotell är den förmågan viktig, på ett hostel mindre så (där är det enklara att bara slänga ut gäster som inte uppför sig). Lugnet gör mig även bra i oväntade situationer, och jag är bra på att lära ut saker för att jag har tålamodet och är pedagogisk.
4. Och för det fjärde tycker jag att det jag gör är kul, annars skulle jag inte göra det. Å andra sidan tror jag att jag har förmågan att ha kul även på ett jobb som många skulle kalla ett skitjobb. Jag har roligt på jobbet, och det ser folk. Gästerna ser det och blir själva glada. Kollegorna ser det och energin sprider sig. Kombinera den glädjen med viljan att vara bra på mitt jobb så kan det knappast gå fel.
Skulle jag vilja arbeta på ett större lyxhotell, få mer betalt och ett bättre CV? Egentligen inte. Jag gillar den mer avslappnade atmosfären på ett hostel. I många fall kanske jag uppför mig mer professionellt än vad jobbet kräver, men å andra sidan är det skönt att kunna ha kul på riktigt, inte stå där med ett fejkat leende och prata med rika människor som har skyhöga förväntningar. Jag har hellre hand om halvgalna människor, fulla ungdomar och får en kick av att polisen måste tillkallas då och då.
Som ett fan av The Hunger Games-filmerna (och böckerna) ville jag inte hoppas på för mycket inför ”Mockingjay Part 1” (tredje filmen i serien). Jag såg den på bio i går. Jag ska se den igen på söndag. Så intensiv och bra!
Katniss har lämnat spelen bakom sig. I slutet på förra filmen räddades hon ur arenan av rebellerna och stora delar av tredje filmen utspelar sig i Distrikt 13, en gigantisk underjordisk bunker. Jag var rädd att filmen skulle bli stretig, för vad handlar Hunger Games egentligen om? Är det en ytlig actionfilm eller en djup berättelse om en flicka som håller på att bli vuxen? De lyckades få med många element och göra en relativt djup film med många lager, även om jag kan tycka att vissa saker borde ha berörts ännu djupare.
För visst handlar det om rebellernas kamp mot huvudstaden. Visst finns det häftiga actionscener, en snyggt regisserad stealth-operation in i huvudstaden (min favoritsekvens faktiskt – hade inte förväntat mig så snygg action), och mycket skjutande.
Men Katniss avfyrar bara ett enda skott i hela filmen. Hon vill inte vara där. Hon är den oskyldiga flickan som alla ser upp till. Världens egen mockingjay. Hon stödjer rebellerna men vill inte låta sig regisseras av dem. Hennes sanna känslor kommer dock fram när hon släpps in mitt i kriget, och det är då folk ser upp till henne. I de första två filmerna har hon utsatts för stora orättvisor. Nu vill hon hämnas, inte för folkets skull utan för sin egen, för familjens. Och det är de känslorna och den äktheten som triggar rebellerna, som får dem att utse henne till sin ledare, även om det inte är det hon egentligen vill vara.
Filmen är stark. Berättelsen har många bottnar. Jag gillar starkt att små sekvenser från de övriga distrikten visas utan att de visas för mycket, något jag redan kommenterade i andra filmen. Man får hintar om vad som försigår, men fokus ligger på Katniss.
I Distrikt 13 finns endast få barn och Katniss frågar varför. En epidemi utplånade många av dem för några år sedan. Ämnet tas aldrig upp igen, men det faktum att det nämns visar att det finns så mycket mer i världen.
För att inte tala om scenen när Katniss sjunger vid en liten sjö. Sekvenser från rebellernas kamp slängs in med sången i bakgrunden. Gripande, rörande!
Är du redan ett fan av böckerna eller de tidigare filmerna kommer du att älska Mockingjay. Är du inte det lär du bli besviken, för även om det inte bara är mer av samma (det finns inga arenaspel i den här filmen – kriget är verkligt) så är det samma upplägg, samma universum, samma berättelse.
Samtidigt ber jag dig i så fall ge filmserien en andra chans. För även om den på ytan handlar om ett gäng ungdomar som slåss i en arena så har The Hunger Games så otroligt många känslor och lager. Den är en djup film förklädd som actionrulle. Toppbetyg för det!
Okej, så jag har haft min quadcopter i snart en vecka. Den är ju helt underbar! 😀 Det allra första jag gjorde var att flyga för långt. På skärmen – den har live-view så man ser vad kameran ser – stod det ”going home” och en minut eller två senare landade quadcoptern fem meter från där den startade. Fantastiskt!
Jag har främst filmat från Figge’s Marsh, en park precis utanför mitt hem. Ett bra läge eftersom parken är stor men med mycket bebyggelse runt om och en vältrafikerad rondell intill vilket gör att det blir roligare bilder än om man bara filmar en massa träd och grönområden.
Bildkvalitén är bra. Spana in detta bildspel som exempel:
Detta bildspel kräver JavaScript.
Vill du zooma in på detaljer? Här är två bilder i större format (klicka för att förstora):
Som du kanske märker är det väldigt mycket vidvinkel. Kameran har fått en del kritik för att det är för brett jämfört men vissa Go Pro-modeller. Det kan man väl hålla med om, men hellre det än för smalt. För filmande från luften är vidvinkel perfekt! Man kan få en häftigare effekt utan att behöva flyga så högt.
Kameran kan lutas 90 grader, från rakt fram till rakt ner. Stabilisatorn är livsviktig (billigare modeller saknar sådan) – det ser ut som om kameran svävar på moln och även om quadcoptern skakar jättemycket i vinden håller kameran sig helt stabil.
Jag har hunnit redigera ihop två videor och lagt upp dem på Youtube – en filmad kring Figge’s Marsh på dagen, och en på kvällen när det är mörkt. Spana in dem här:
(Läser du via mejl måste du öppna inlägget på webben innan du kan se klippen – och se till att sätta kvalitén på hösta 😀 )
Bilderna ovan och videoklippen visar för övrigt var jag bor. I första videon zoomar jag in på min egen bakgård för att sedan sväva över rondellen till det stora huset, som även det tillhör vårt kollektiv, Laing’s Corner 🙂
Alright, so I recently made a purchase that a lot of people would call reckless and crazy, and I’ve been getting a lot of questions about it. So I thought I would write this post – in English for everyone to understand 🙂
A few months ago I was looking at and drooling over something called Sphero. It’s a ball that you can control using your smart phone. Incredibly cool and fun, at least if you have a pet. It’s essentially a glorified toy at round £100 (1200 SEK). Owning one would be quite fun – for two days. I couldn’t justify the cost and never bought one.
What I bought now seemingly falls into the same category – an expensive, high-tech toy. Although it doesn’t. Because no matter how incredibly fun it is to use, it’s not a toy at all.
The Phantom 2 Vision+ Quadcopter
A few days ago I ordered the Phantom FC40. It’s a quadcopter with an attached camera. You can fly around at high altitudes and take photos and record video. It was £400 (4700 SEK). I immediately cancelled the order – again, I couldn’t justify the cost. The flying is fun. The fact that there’s a camera is cool. But it’s a crappy camera if your aim is to make decent quality videos and get some cool photos. Once again, it was just a glorified toy.
After days of consideration I finally placed a new order. My Phantom 2 Vision Plus is expected to arrive tomorrow or the day after. Here are some details:
Flight time 25 minutes (the FC40 has 10-12 minutes)
500-700 meter distance
Remote control – unlike the Sphero, the Phantom is too professional to be controlled by a smart phone
14 megapixel still photo camera
1080p30 & 720p HD recording
Camera stabilizer for reduced shaking
GPS – the drone will hover in the same place if you let go of the remote, and if it loses contact it will automatically fly back to where it started
Android & iOS app for pre-planning a route which the drone can fly automatically (while you focus on the camera and taking pictures)
Live streaming from the camera to your smart phone
Ability to tilt the camera up or down from the phone
Needless to say, this piece of technology is a lot more expensive than the £400 budget version I originally considered. In fact, it’s probably the most professional drone you can currently buy without actually leaving the hobby range. If you’re a professional film maker, drones with cameras seem to start at around £3-4000 and require more work to operate. That’s overkill for me. If you’re a hobby flyer who still cares about photo quality, like me, the Vision+ seems to be the best choice. You can take it out of the box and use it almost immediately.
So how the heck can I justify the cost? What’s the use?
The reason I couldn’t justify the purchase of a Sphero or the lower-end Phantom was that the use for them would be purely as toys. They would spend most time on a shelf and I would rarely use them. When I would use them it would be for a quick fix or to show off and the fun would quickly wear off.
Obviously, the Vision+ will spend most of a year on a shelf, too. I don’t imagine that I will play with it weekly – monthly maybe, at best. The difference is that you don’t just take it out to play (you do that too, of course). You take it out at special occasions. I want to bring it while traveling (have to work out how to pack it). I want to use it at social gatherings in the outdoors. If you’re getting married, call me!
A big factor is also my long-lasting interest in photography, and my old hobby of video editing. I haven’t done the latter in years, but I used to spend days in front of a computer making videos. I loved it! The reason I stopped was I had nothing I wanted to film. But now, I would love to give you a Mitcham tour from the sky or make a video of Slätmon from above.
Regarding still photos, the quality is not good enough to win any contests (yes dad, I’m referring to our Photo of the Year competition). However, with some editing my Instagram feed would be awesome! And who knows, with the unique angles I can get I might hit a jackpot.
One more thing to illustrate how I’m thinking
Years ago, my parents bought three kayaks. They were around €1000 each (at the time that was around 10 000 SEK, or currently around £800). Three of them! I remember thinking that it was over-spending and even though I loved it and encouraged it I didn’t think we’d actually get much use of the kayaks when that first thrill passed.
I was wrong! They’re probably one of our favorite ”toys” that the whole family use. It’s not something you do often – but you do it every year, and we get to take friends and family on trips with them. It was definitely worth the money.
That’s how I see my drone. You don’t use it all the time. But when you do use it, the joy doesn’t wear off after a few weeks. You get back to it over and over again, occasionally throughout the year and hopefully for years to come.
Horror stories and bad reviews
I want to mention that I have read a few horror stories. Due to interference with the GPS system, there are stories of Phantoms flying off into the distance never to return. People who experience that obviously leave bad reviews, and it could happen to me too.
There are people who have crashed their drones into lakes. The camera on the Vision+ – however good it may be to record with – is said not to be sturdy enough to survive even light crashes and has in some cases fallen off mid air. These stories almost made me not buy it at all.
But then there are people who have flown over a hundred times without problems. And the GPS fail safe which makes the drone fly home has saved countless of people who have lost radio contact or flown too far for the signal to reach. Give it 15 minutes and you should hear the drone reappear over the roof tops all by itself! Perfect!
So how much does it cost? Where does the money come from?
£993 (11 700 SEK) including a second battery. Before moving to London I saved up more than 30 000 SEK (£2500) to spend the first few weeks while looking for a place to live and to use for a deposit, which can be the first 1-2 months of rent. I spent virtually none of that money as I was lucky to get a job and cheap accommodation so fast.
I still refuse to spend that money. The £993 comes entirely from my London salary. It might be a bad month for such an expense as I have a three-month travel card costing £300 which has to be renewed next week, on top of the £300 rent which I pay monthly. If I keep a tight budget I can still make it. If needed, I’m allowed to borrow a few hundred pounds from the savings account as long as I return it next month.
Suddenly, the great cost doesn’t feel unreasonable. Had it been just yet another glorified toy, it would have.
A final word
So there you have it! Expect photos and videos to pop up here on the blog and on Instagram in the coming weeks.
A colleague of mine made me think about the possibility of earn some money on this thing. It’s not why I bought it and I have no expectations to do so, but I’ve done wedding photography for money before and this would certainly open up some freelance possibilities. I also read about people who’ve used the Vision+ to make advertising videos for companies, for example on person who did a video for a stable and horse owners.
Anyway, I’d like to finish this post with some INCREDIBLE quadcopter footage of London. The filming of this video can’t possibly be leagal (I’m pretty sure you’re not allowed to fly that close to Big Ben), but the result is stunning – and this is theoretically what I could now produce using my new drone 😀
Som ett fan av The Hunger Games-filmerna (och böckerna) ville jag inte hoppas på för mycket inför ”Mockingjay Part 1” (tredje filmen i serien). Jag såg den på bio i går. Jag ska se den igen på söndag. Så intensiv och bra!
