Jag har hört att mamma och pappa sitter med varsin dator vid kvällsmaten. Och Facebookar. Och läser min blogg. Så här kommer en hälsning till er: smakar maten bra?
Förresten: skärpning! Caroline vill inte ha sådana tonårsfasoner vid matbordet. Fy på er.
Hahahaha, alltså seriöst, jag kan inte sluta skratta åt detta! Jag är ledsen mamma och pappa, men detta kan vara det roligaste som skett på min Facebooksida – och ni kommer att få höra den här historien resten av era liv! Jag bifogar bilden och låter era kommentarer tala för sig själva. Klockrent!
I går var arrivaldag. Det brukar betyda tonvis av upgrade requests, det vill säga folk som vill byta rum eller hotell för att de inte är nöjda med det de fått. Vanligtvis jättestressigt. Nu hade vi dessutom besök av en dansk kvinna från huvudkontoret som har hand om klagomål och som ville se på en stund när vi jobbar på Guide Online. Ulla, min närmsta chef, förvarnade henne om att det kanske var så mycket att göra att vi inte hade tid att prata så mycket med henne. Istället hände *inget*. Varenda gäst var tydligen supernöjd! Vi fick ingenting spännande att visa kvinnan.
Senare på kvällen ringde dock några som ville hem tidigare på grund av en sjuk mamma hemma i Norge. De har flugit hem nu i morse. De hann inte. Och i natt ringde servicetelefonen, som jag hade. Nu har vi en gäst på sjukhus. Jättehemskt, men sånt händer ju, och vi gör vårt bästa för att ta väl hand om vår gäster när det väl sker.
Förra veckan fick jag hoppa in som Superkids ledare en eftermiddag. Det innebär barn i 7-12 års ålder. Vi gjorde gipsfigurer, var på stranden, spelade kubb, lekte kull/tik/ta/datten, och som avslutning smed barnen tillsammans med den andra ledaren en ”hemlig” plan om att knuffa i mig i hotellpoolen på vägen tillbaka. Det tyckte de var superkul! Det gjorde jag med.
I dag har vi precis varit på julmässa på norska Sjømannskirkken. Tusen skandinaviska pensionärer, några unga cyklister och så vi. Jättemysigt! Risgrynsgröt med smörklick, pebernødder och julmys. Vi blev helt lyriska allihopa!
Slutligen har mina två senaste böcker äntligen kommit ut! Egentligen är det samma bok som tidigare, nyredigerad och översatt till engelska. Men istället för en tjock bok blir varje kapitel en betydligt mindre bok i sig, och det är alltså de två första som nu kommit ut. Poängen är att det dels ska bli billigare i tryck och dels att jag på så vis alltid kan lägga till en ny bok allteftersom nytt material kommer till. Mer frihet, med andra ord.
För tillfället kämpar jag med att sälja. Jag har spridit länkarna i alla mina geocachingnätverk online. Dessutom har jag kontaktat flera nätbutiker som säljer geocachingsaker, bland andra självaste Groundspeak, huvudföretaget bakom geocaching.com. De är väldigt intresserade och inom några dagar har de två provex av böckerna på sitt kontor. Förhoppningsvis leder det till en lite större beställning. Några nämnvärda pengar i vinst talar vi dock inte om.
Nu ska jag se något avsnitt av Friends, som jag efter att ha hatat i flera år blivit ohälsosamt beroende av, innan jag åter ska till jobbet klockan fyra. Det första jag tänker göra då är att ringa till mina sjukhusgäster för att se hur de har det.
I år kör jag en klassiker: jag önskar mig pengar. De är lätta att flytta med sig, tar ingen plats i resväskan och ger en härlig frihet. Men redan nu har jag såklart idéer om vad pengarna ska användas till:
Resväska – Ska jag köra två säsonger till kan lite extra övervikt vara värt det. Att leva sex månader – eller totalt två år – på 30 kilo är liksom inte så kul. Jag behöver alltså en resväska till – och självklart ska det vara en cool och udda sådan, ingen vanlig svart businessväska. Jag har redan spanat in några alternativ.
Tatuering – Genom att skriva detta garanterar jag nästan att jag inte får några pengar alls från mamma. Men mamma, om det nu är bläck inpräntat i huden som krävs för att din son ska vara lycklig, är han då inte värd det? (Nu hoppas jag att alla förstår den skämtsamma tonen). Jag har redan designen utvald – självklart helt ritad av mig själv.
Upplevelser – Förra veckan simmade vi med sjölejon. Och jag vill ta båten till Fuerteventura och Gran Canaria. Sådant kostar.
Vi har ett alldeles fantastiskt engelskspråkigt gratismagasin på Lanzarote, Lanzarote Gazette. Det riktar sig väldigt tydlig till britter som bor mer eller mindre permanent på ön. Innehållet består av allt från nyheter och aktuella nöjeshändelser till inredningstips. Annonser berättar om hur just deras företag hjälper till med pappersarbetet som uppstår i samband med skolor, att köpa bil, osv, och översättningar av officiella dokument, polisrapporter och annat liknande som heltidsboende behöver fixa.
Men de skriver också mycket om lokalpolitiken. I senaste numret låter de borgmästaren av orten och kommunen Yaiza (sydliga delen av ön) besvara frågor från läsare. Vilket förslag tycker hon bäst om gällande utbyggnaden av hamnen i Playa Blanca? Vad har hon att säga om sitt partis plötsliga förlust i väljarstöd?
Det är dock en specifik fråga jag vill fokusera på: ”Vad är din åsikt om All Inclusive-hotell?” Svaret är föga förvånande: ”Jag tycker de är dåliga. Dåliga för lokala företag, dåliga för turismen. Men jag måste även förstå att det finns en efterfrågan på dem. Personligen skulle jag vilja se en genomgående analys av marknaden och påverkan på de lokala företagen.”
Spännande! Våra största hotell är alla All Inclusive. Förutom lägenhetskomplexet Cinco Plazas, där vi har riktigt många gäster men inte All Inclusive, är de stora turistmagneterna just hotellkomplex som erbjuder allt. Det är det folk vill ha. Och det är ju jättetrist att lokalbefolkningen inte tjänar mycket på det.
Så vad kan man göra åt det? Yaizas borgmästare lägger det på den spanska regeringen – det måste komma från ett högra plan om det ska ske några ändringar. Jag lägger det på resebolagen, resenärerna och media. Resebolagen kan göra mindre ändringar – samarbeta med lokala aktörer till exempel. Resenärerna kan ändra sitt tänk. Ställa krav på arrangörerna och kanske till och med ändra sina resevanor.
Men viktigast av allt tror jag att media är. Och jag förutspår en ny trend de kommande åren: resemagasin skriver just nu massor om fördelarna med att resa All Inclusive, men kommer snart att skriva mer om fördelarna med att undvika All Inclusive. Och därmed påverkas resenärerna, som kommer att skifta över efterfrågan till något annat.
Fast när det händer har väl Yaiza fått en ny borgmästare.
Saker jag gjort den senaste halvtimmen:
Den sistnämnda kräver att jag är hemma, inte på kontoret eller på ett kafé med wifi. De fyra första kräver att jag har internet. Så hur hänger det ihop? Jag är ju internetlös.
Icke! I min dator sitter just nu en USB-sticka från Vodafone. Yay! Plötsligt gick den sociala nivån i teamet ner rejält. Men ingen klagar. För vi har internet! ÄNTLIGEN!
Nu ska jag äta fisk och grönsakswok 😀
”Det löser sig alltid” – Pappa
Jag minns inte när eller i vilket sammanhang, men antagligen har det ursprungligen varit skol- och framtidsrelaterat. Kanske vilka skolor jag har sökt och ovissheten om var man kommer in. Eller något med ett större skolarbete. Hur som helst är det en kommentar som verkligen satt sig. Hur illa något än är i livet kommer det alltid – på något vis – att lösa sig och bli bra igen.
Jag kommer ofta på mig själv med att säga ”det löser sig alltid” i alla möjliga situationer när andra är förtvivlade. Och jag tänker det ofta för mig själv. Det är en kommentar som jag alltid kommer att leva efter och som jag aldrig kommer att glömma bort.
”Han har alltid något orange på sig” – Christa
Så sa Christa i Finland om sin bror Cohen, som alltid hade en liten orange detalj bland annars bruna eller mörka kläder. Snyggt, tyckte jag, och det var faktiskt den kommentaren som startade mina tankar om att klä sig färgglatt. Men trots det var det först något år senare som jag började på allvar. Och tog det betydligt längre. Jag funderar ofta på hur stor påverkan kommentaren har haft eller om jag hade hamnat i färgträsket ändå. Jag tror att det åtminstone skyndade på och förstärkte det hela.
”Jag ogillar tatueringar” – Mamma
Exakt så kanske hon inte sa, men jag syftar på det faktum att mamma inte har mycket till övers för dem. Det har gjort att jag har funderat betydligt mer på vad jag vill tatuera in och en liten tvekan varje gång jag får för mig att ”åh, det skulle jag vilja ha!” Jag är betydligt mer respekt för mammas kommentar och det faktum att tatueringar bleknar med tiden (och kanske ser fula ut) än vad jag har för det faktum att tatueringar är permanenta.
Det betyder dock inte att det inte kommer att bli fler av dem. Sorry, mamma.
”Vi ska flytta till Danmark” – Mamma och pappa
Oj, den här har ju nästan blivit en klassiker. Under gymnasietiden funderade jag otroligt mycket på hur utlandsvistelserna har påverkat mig. Jag var stolt över de språkkunskaper de gett mig och det sociala övertaget jag hamnat i som ”utlänningen”.
Stolt är jag fortfarande och om jag slutar vara det tror jag att det är något fel. Men jag har blivit mätt på att kunna ”skryta” om det och insett hur coola liv så många andra jämnåriga och till och med yngre personer har levt eller lever. Istället är jag glad och tacksam för hela äventyret, en smula trött på när folk frågar om det och betydligt mer medveten om att andra har gjort minst like häftiga saker.
”Du behöver inte sitta kvar” – Morfar
Jag var barn och satt med mormor i soffan hemma hos dem och hon berättade om deras respektive uppväxt. Jag lyssnade intresserad. Morfar gick förbi och sa att jag inte behövde sitta kvar om jag inte ville. Nej, det behövde jag inte, men jag ville.
Och det gäller allt i livet. Jag kan gå om jag vill, jag behöver inte jobba kvar om jag inte tycker om jobbet, jag behöver inte rätta mig efter andra om jag inte har lust. Samtidigt vill jag tro att jag har tillräckligt med respekt och hyfs för att kunna balansera mellan att kunna säga nej och att bli uppkäftig och inte lyssna alls på vad andra har att säga.
”Säg nej” – Tidshanteringstips
Vet inte var jag läste det första gången, men det har fastnat. För att inte bli stressad, ha tid till nöje, inte fastna i en massa måsten, osv. måste man våga säga nej och inte ta på sig saker som inte tillför något till arbetet. Det kommer jag alltid att ha i baktankarna.
Jag har semester 31 december-6 januari samt 17-23 februari. Första veckan stannar jag här, för du är familjen på besök. Andra veckan flyger jag hem till Sverige 😀
Då är frågan bara hur jag ska få in Gran Canaria, som jag skulle ha åkt till om det blev två veckor då familjen inte är här. En och en halv dag ledigt i rad är inte riktigt tillräckligt för att åka ända dit, så hade tänkt göra det under semestern. Men prioriterade ledigthet över nyår – det var mitt förstahandsval – och då hinner jag inte med både Gran Canaria och Sverige under veckan i Februari… men det löser sig alltid 😀
