Den 11 juni 2011 packade jag en resväska och flög till Bulgarien. Det var min första dag som anställd reseledare. Ett av mina första minnen är hur vi kör bil från flygplatsen till Sunny beach mitt i natten, och hur jag tänkte att stan påminde om Las Vegas. Jag anade inte att det var början på flera av de mest minnesvärda åren i mitt liv.
Jag minns alla dagarna på stranden i Thailand och Grekland. Inlines i Puerto del Carmen på Lanzarote. Festerna på Crazy Horse i Alanya. De häftiga utflykterna till Phang Nga, Phi-Phi-öarna, Chichen-Itza, Tsambika, Kappadokien, Kemer, Tulum, Lindos, Side, Antalya, Krabi, Timanfaya, och många andra platser. Jag har upplevt så mycket på så kort tid. Jag har bott på de här platserna.
Jag minns allt det hårda arbetet. De lång nätterna med flygförseningar, de jobbiga och förfärliga fallen med sjukdomar och våldtäckter och dödsfall, och hur hårt vi har slitit för att andra ska vara nöjda, folk som betalar otroligt mycket och har skyhöga förväntningar.
Men även de många glada resenärerna som kommit fram och personligen tackat för den bästa semestern någonsin. Och jag minns hur vi hela tiden, oavsett vad, har haft så himla kul tillsammans på jobbet. Det kommer att vara svårt att någonsin hitta en arbetsplats med sådan framåtanda och gemenskap, där alla bor, arbetar och lever tillsammans dygnet runt.
Jag har även lärt mig hur ofantligt stor världen är. Och hur ofantligt liten den är. Jag har stött på språk, kulturer och människor jag aldrig hade drömt om, och upptäckt hur olika vi alla är men ändå så lika.
Jag minns alla kollegorna. De starka personligheter jag har fått chansen att jobba en säsong med, och de som jag följts åt med till fler än en destination. De som jag arbetat med, bott med och spenderat all min fritid med. Vi har levt lite som i en bubbla, och det har varit otroligt kul
Men nu är det dags att komma ut ur bubblan. I december sa jag upp mig. I övermorgon, den 25 februari 2014, lämnar jag den ”Blå Världen”, antagligen för gott. Jag har under en tid känt mig klar med jobbet, och det är så mycket annat som lockar.
Jag har länge funderat över hur man bäst summerar den här tiden, och konstaterat att jag vill göra det på det sätt jag trivs bäst med: en serie blogginlägg. Därför är det här första kapitelet av fem där jag berättar om jobbet, platserna och upplevelserna.
