Jag vill skicka en hel drös med låtar till Eurovision! Hur skulle till exempel Pain of Salvations rockballad klara sig? Är Pernilla Wahlgrens låt tillräckligt 90-tal för att funka, eller skulle det bara bli en ny Charlotte Perelli? Är Salem al Fakir för udda eller inte tillräckligt udda? Är Timoteij för larviga? Håller Erik Saades fantastiska scenografi eller är låten för mycket kommersiellt pop? Blir Anna Bergendahls ballad för tråkig eller kan den bli årets Yoanna?

Varför finns inget facit?

Har för övrigt fått många favoritlåtar från årets Melodifestivalen:

1. Lovestoned – Thursdays – Å, å, bra, bra! Blanda dragspel med pop så kan det inte bli annat. ”Abba möter Bob Marley” sa de. Säger allt! Vad borde hända nu? Det upptäcks att man läste resultaten baklänges. Istället för att hamna i botten och bli utröstade har Lovestoned vunnit hela tävlingen!
2. Timoteij – Kom – Å, å, bra, br… men vänta nu? Det var visst något med dragspel, tror jag… Vad borde hända nu? Eurovision! Även om vi inte vinner är det en garanterad bra placering.
3. Andreas Johnson – We can work it out – Frös till när refrängen drog igång första gången. Älska! Vad borde hända nu? Hyfsad plats i finalen, långlivad radiohit. Men inte rätt stil för Eurovision!
4. Anna Bergendahl – Ja, som sagt, frågan är om det är Yoanna-nivå och hon kan charma Europa. Hon har åtminstone charmat mig. Vad borde hända nu? Kan inte bestämma mig. Är låten för tråkig för Eurovision eller ska vi bara skita i finalen i Stockholm och skicka Anna till Oslo direkt istället?
5. Linda Pritchard – You’re making me hot-hot-hot – Radiohit! Vad borde hända nu? Radiohit!
6. Highlights & MiSt – Come and get me now – Här blir man glad! Vad borde hända nu? Ja du, om bara de hade fått en andra chans…
7. Erik Saade – Manboy – Bästa scenframträdandet med fantastisk dans… och mycket vatten! Man kan kolla på den igen och igen. Titta noga på bakgrundsdansarna, alltid en massa nya detaljer att upptäcka. Tyvärr är låten ganska tjatig. Vad borde hända nu? Hyfsad placering i finalen, men ingen vinst.
8. Pauline – Sucker for love – Lite udda och färgglad pop är min smak. Vad borde hända nu? Vidare till Globen från andrachansen, men sen ingen höjdarplacering i finalen.
9. Crucified Barbara – Heaven or hell – Förväntade mig en rocklåt, och det är det ju visserligen, men en betydligt mer dämpad och stämningsfull sådan. Rockigt men rogivande. Vad borde hända nu? Till Globen från andrachansen, medelplacering i finalen.
10. Pain of Salvation – Road salt – Även här förväntade jag mig något rockigare. Men det blev något helt annat! En höjning någonstans mitt i hade gjort den perfekt, för övrigt en av tävlingens finaste låtar. Vad borde hända nu? Ut i andrachansen.

Bara vi inte skickar Peter Jöback. Eller Salem al Fakir. Eller Darin. Tre finalister som, även om de har okej låtar, inte kommer att klara sig särskilt bra i Eurovision. Tyvärr har jag en känsla av att publikfavoriten (en bra låt, vilken som helst) kommer att komma tvåa medan publiktvåan (någon av de tre tidigare nämnda) kommer att bli framröstad av någon j***a jury – igen!

…och att Sverige därmed kommer att placera sig dåligt i Eurovision.

Borde packa. Men det går långsamt. Har precis diskat, och någon måtta får det väl vara på ambitionsnivån 😛

Kommer jag dessutom att komma iväg i morgon? Funderade på att boka om till buss, men har inte gjort det för då måste jag lämna Molkom redan vid åttatiden. Det får gå som det går, i värsta fall blir jag fast till på söndag, och får ta bussen då istället.

Jaerå, jag kommer säkert tokblogga om Eurovision i år också. Suck 😦

Läste just en artikel om hur fantastisk Darin är. Bah! Kan vi inte göra en Finland i år istället och skicka Crucified Barbara istället? Lite hårdrock. De var ju faktiskt riktigt bra…

…men de har tyvärr ingen chans i Eurovision, så kanske inte. Faktiskt har jag ingen riktig favorit i Melodifestivalen än (jo förresten, Andreas Johnsson var skitbra! Men inte heller det är en Eurovision-låt). Hoppas det kommer nästa vecka…

Men vad gäller Eurovision har de första klara bidragen börjat komma in. Armenien till exempel. Inget jämfört med förra årets Jan Jan (se längst ner i inlägget) som hade en fantastisk musikvideo men var kass live, och som jag hoppades skulle sluta i topp tio, men ändå en okej låt.

Och vad är väl inte Eurovision utan ett och annat kasst folkdräktliknande rockbidrag, som detta från Slovenien? Synd, med tanke på deras vackra och svängiga Love Symphony från förra året, som fortfarande går på repeat i min mp3-spelare.

Tänkte först lista alla bidrag jag lyssnat på hittils, men inser att ingen kommer att klicka på alla mina YouTube-länkar 😛 Så listar bara de nordiska:

• Norge – Oslo två år i rad? Om han slutar sjunga falskt, så kanske. Stark ballad och en fantastisk sångare, men ibland skär det i öronen. Men, nej, ingen vinnare.
• Finland – Men herregud! Finland! Vad gör ni? Gå tillbaka till dyster rock. Det här är trevligt, glatt, svängigt – folkmusik när den är som bäst. Men samtidigt larvigt, konstigt, fel och… ja, vad ska jag säga? Eurovision? Nej! Ge oss Lordi!
• Danmark – O, en låt från Danmark som faktiskt är något att ha. Ingen vinnare det här heller, men låten tar sig.
• Island – JA! Nackdelen är att det här är en riktigt klyschig ballad-poplåt. Och varför sjunger hon delvis på franska? Men jag älskar den! Lite eurodance möter en Sarah Dawn Finer ballad. Stark röst! Yay 😀

Och måste bara få med Holland också: vad hände här egentligen? Haha! Dansbandsmusik från 80-talet? Hollands Kikki Danielsson? Inte tråkigt, men, ja, nej… alltså… ”Shalalie, shalala”… svängit är det ju.

Förutom Island har jag fortfarande inte hittat några favoriter eller vinnarkandidater, och överlag är det samma trista bottenskrap som visar sig först. Men när till exempel Tyskland, Belgien, Sverige, Grekland och Ryssland kommer in i leken hoppas jag att det kommer att röra lite på sig. Och missförstå det inte, finns en del okej låtar också (som Frankrike), men det är inte alls mer än just bara okej.

Avslutningsvis vill jag titta lite på Jan Jan-dansen:

Hurra för TED Talks 😀 Och i dag hittade jag en svensk föreläsare för första gången: Hans Rosling.

Det här klippet är kul och bra av flera anledningar:

• Ny syn på fattigdom – Siffrorna som presenteras tar hål på åtminstone några fördomar/generaliseringar och svarar på några frågor om länders utveckling som många nog inte ser på det vis Hans Rosling antyder.
• Statistik blir kul – Siffror presenteras med animationer på ett roligt sätt, och det är delvis det som är poängen: att statistik måste visas på ett kul sätt. Bubblor som spricker gör allt så lättförståeligt.
• Engelskan – Ja, lyssna själv. Så svenskt det kan bli.

Mugglare kallas sådana som inte vet vad geocaching är, alltså folk som man vanligtvis försöker undgå för att inte råka avslöja var en burk är gömd. Termen kommer så klart från Harry Potter-böckerna.

Alla på skolan är mugglare, eller det trodde jag åtminstone. Förutom en del som jag berättat om geocaching för har jag inte stött på någon som känner till det hela. Men på väg till matsalen hörom dagen började Jessica och jag prata geocaching, och då var det en annan tjej som regerade – ”vet ni vad det är?”

Jag sa att jag nog blev mer förvånad än hon, eftersom jag inte hittat någon annan på skolan. Då utbrast hon: ”Jag är ingen jävla mugglare!”

Och från och med den stunden tror jag vår vänskap växte en smula 😀

Birgitta från skrivkursen jag gick i Göteborg förra året hörde av sig nu i helgen. Jag har tydligen inspirerat henne att börja plugga retorik på universitetet – kul 😀

Eller bara Grumsnytt, som vi säger. En lokal reklamblaska som Helena brukar ta med sig till mig då och då. ”Vi når ut till 14.000 läsare varje vecka”, står det.

Och jag kan tänka mig att varende en av de 14 000 läser varenda en av de oändligt många och väldigt små annonserna. För det är underhållning på hög nivå! Från den klassiska ”Släpkärror uthyres, leksaksaffären i Grums” till ”Falukorv 19:90, max två köp per kund”.

Men i dag upptäckte jag en riktigt, riktigt bra och slagkraftig reklam från BRIS. Med vit text på svart bakgrund, med mycket härlig luft mellan texten för extra effekt, står det följande:

Finnes: Massor av små röster som behöver bli hörda.

Sökes: Lite pengar.

Klockrent!

I dag har vi haft redaktionsövning igen. Jag var på församlingshemmet och intervjuade lågstadiebarn och lärare i en juniorgrupp som finns där (som fritids, fast en gång i veckan). Resultatet blev ett småmysigt reportage, och barnen sa en hel del roliga saker:

– Mm, dom var riktigt goda. Dom är knapriga, säger Linnea mellan tuggorna.

– Jag ska också smaka, säger Erika.

– Goda?

– Nej. Jag fryser alltid när jag äter hårda saker.

– Kommer jag i tidningen nu?

– Brukar ni bli arga? frågar Tove barnen när hon har läst klart om draken.

– Jag blir det jämt, i skolan typ, säger Joakim.

– Inte slåss, inte skrika, inte springa, säger barnen i munnen på varandra.

– Och inte setas! säger någon. Tove skrattar och förklarar att retas också är ett av de fyra orden.

– Och inte sparkas eller svära, lägger några av barnen högljutt till.

– Det får man faktiskt inte i verkligheten heller, säger Erika.

För ett tag sedan skrev vi debattartiklar. Jag skulle försöka sälja in min, men jag var ganska sent ute och ämnet hann svalna. Därför får det bli ett blogginlägg istället 😀

Sedan Google klev in i Kina har landet censurerat företaget, men nyligen hotade Google att dra tillbaka sin verksamhet. Den avgörande faktorn sägs vara en attack mot en rad google-konton runt årsskiftet. I kombination med den ständiga censuren valde Google att se över sin verksamhet i Kina.

Att ett företag är villigt att lägga ner all sin verksamhet i ett helt land, och på så vis förlora en del av marknaden, kan tyckas storslaget. Men varför skulle ett så pass framgångsrikt företag bry sig om yttrandefrihet i ett främmande land framför företagande och lönsamhet? Är det inte för bra för att vara sant? Jo, mycket tyder på det.

Läs mer →