Garn och ord

I somras var jag höggravid, och vi stannade därför hemma. Ville vara i stillhet, nära sjukhus, om barnet som var beräknat till slutet av juli skulle bestämma sig för att titta ut.

Så de varma, långa dagarna ägnades till stor del åt att virka djur till den redan inköpta baby sittern, och att sticka på en kofta till vem det nu var som låg därinne, i halvårsstorleken.

Om en vecka har det gått sex månader sedan den lilla tjejen till sist, elva dagar över tiden, kom ut. Och koftan fick i veckan sina knappar.

Två sötsaker i ett: candy cardigan från Pickles, i anonymt loppisgarn och Kampes 2-trådiga och plädgarn. Och så dottern, som jag fortfarande inte riktigt förstått är min.

(Två knappar lossnade vid första användningen och alla ska därför sys på på nytt. Tanken var ju knappast – pun unintended – att tösen skulle sätta en knapp i halsen.)

Read Full Post »

Inspira, som ju reste sig ur askan i förra veckan, stickas framför tv:n på kvällarna. Dottern sover då, eller ligger och sprattlar i sitt babygym eller i sin pappas varma, skäggiga famn.

Belysningen i tv-soffan utgjordes fram till i söndags av granens ljus, och nu av en bordslampa med svagt sken. Tillräckligt för att se vad jag gör; inte riktigt tillräckligt för att se skiftningarna i garnet.

Därför bestod gårdagens stickning till de två sista avsnitten av säsong två av The Killing av tankar som”Nää, det här blir alldeles för mörkt” och ”man kommer ju inte se nån skillnad på de två garnerna.”

Och så kliver jag upp ur soffan och går bort till den starkt lysande golvlampan. Och voila! Fram träder skillnaderna mellan nystanen, och Inspiras mönster. Även på de mörkare varven.

Read Full Post »

Kylan kommer! Och lilltjejen har bara tunna bomullsmössor. Följaktligen: snabbstickning och improviserad mössa.

På köpet lärde jag mig en ny uppläggning, circular cast on.

Mössan stickades uppifrån och ner, med 8 ökningar vartannat varv till 96 maskor. Sedan resår, innan jag maskade av 28 maskor för pannan. Nacken maskades av ett antal varv senare, och så fick sidorna ytterligare några varv med minskningar på varje varv för att öronen ska skyddas.

Bring it – kylan kan komma!

Garn: artesano superwash merino
Stickor: 3.5

Read Full Post »

Över 20 cm stickat blev det på Inspira innan jag insåg att den ju blev alldeles för liten. Bestämde mig för att repa upp och börja om. Orkar inte bli upprörd, trots att två veckors dyrbar sticktid under julen varit bortkastade.

Froggningen gick överraskande bra, trots att garnet luddar ihop sig en del. Vevade upp ena tråden på nystmaskinen och det andra för hand, en bit i taget.

Men som fågel Fenix reste sig även löspolokragen, och det är redan upplagt till en ny. Denna gång i modellen Steampunk, med fler maskor.

La upp 252 maskor istället för mönstrets 204 på stickor 4, men stickade lite fel på första varvet och fick minska med en rapport så att det nu är 246 maskor.

Imorse när dottern somnat om efter morgonmaten gick inte jag och la mig igen, utan satt en timme i köket och drack kaffe och stickade det första varvet. Lyx!

Stickade första varvet i mönstrets resår, och la på andra varvet till kontrastfärgen, för att inför tredje varvet börja sticka runt. Planen är att skarva med de två nystanen, och ta huvudgarnets ljusare nyanser till kontrast, och kontrastfärgens mörkaste toner till de räta maskorna.

Håll nu tummarna för att inte detta blir för litet!

Read Full Post »

”Tänk på vad du säger nu” varnar sambon. Jag sitter i köket med en av hans butikköpta koftor i knäet och nål och tråd i handen. Koftans kant lossnade redan vid första användningen med ett stort hål vid nacken som resultat.

Det första jag ser är att fyra maskor i det tunna tyget släppt och riskerar att orsaka ett än större hål. Fångar snabbt upp dem med nålen så de inte ska ge sig av.

Sen börjar jag granska kanten och hur den är fäst vid koftan. Inser direkt att det här löser sig: det är bara att använda madrasstygn, precis som när man monterar en tröjas fram- och bakstycke.

Jag ropar triumferande till sambon att jag löst det, att det är roligt att inse hur mycket jag lärt mig de senaste fem åren, och att kunna tillämpa stickkunskaperna. Det är då han varnar mig, eftersom jag vanligen tycker att det är mer än trist att sy i knappar eller lappa kläder. Om jag inte vaktar min tunga och istället uttrycker glädje kan jag ju åka på fler, liknande uppdrag.

Koftan då? Av hålet finns inte ett spår, och utöver en liten rynka kan man knappt ana lagningen. Väldigt nöjd. (Därmed inte sagt att jag vill göra om’at…)

Read Full Post »