Stickbloggsförsök, inte för att det behövs ytterligare en stickblogg, utan för att det ju inte längre går för sig att forska om bloggar utan att själv pröva på och se hur det funkar. Det är en sak när man ska knåpa ihop en masteruppsats, en annan nu när det är avhandlingsdags. Därför får vi se vad det blir av detta, och om stickbloggen fortsätter även efter att jag fattat hur sjutton man länkar och lägger till foton…
Igår kväll kom jag och sambon tillbaka till Stockholm från nyårshelgen i ett ishalt och snöigt Visby. Med på båten följde en gotländsk saigkorg, som väntat på mig på hotellet. På julafton hos föräldrarna berättade de att snälla släktingar hjälpt dem och gått till Munkvalvet där de hämtat den handgjorda korgen som tydligen använts i generationer av stickande kvinnor på ön för att förvara garn i. Ett föremål som kombinerar stickning och Gotland, kan det bli bättre? Har underligt nog aldrig hört talas om dem, men mamma har tydligen suktat efter en sådan sedan decennier, men inte velat skaffa en just för att hon inte stickar. Men som tur är gör ju hennes dotter det, så nu åker korgen från Granit ut. Det är ju inte ett hus i Visby, men i väntan på ett eget boende på ön får jag fylla hemmet med vackra gotlandsprylar.
Snälla som föräldrarna är hade de dessutom varit på Yllet och köpt ett stick-kit för sockor med rosenmönster och andra ur Hermanna Stengårds mönstersamling.
Vi får se när de blir stickade. Jag vet inte varför jag fortsätter med strumpor och vantar, när jag vet att det brukar ta stopp så fort det första exemplaret är avmaskat. Efter att ha julpanikstickat en Birch-sjal till mamma och nya handledsvärmare till pappas krampande händer ska jag försöka få ihop ett par tumvantar till mig själv.
Garnet är Arwetta, och köptes i höstas. Jag vet inte hur många gånger jag stickat mudden bara för att upptäcka att det blir alldeles för tight. Till sist föll valet på ett gåsögonmönster liknande det i vackra End-paper mitts. Utgår från Avigmaskansmönster för tumvantar, från sticka!.
Read Full Post »
