Jag har en bild av mig själv som en hyfsat klok person. Gillar logik, satsat på studierna, doktorerar. Rätt bra på sudoku. Ni fattar. Alla lökar på grillen, en rätt vass kniv i lådan, åtminstone några hästar i stallet.
Men så händer det. Ni vet, de där riktigt obehagliga, omskakande insikterna. Som får en att inse att man inte känner sig själv så väl som man tror. Att man kanske inte är den man föreställt sig. Att det är något som är fel. Riktigt fel.
Tips från coachen: Nästa gång du tänker ”Ha! Jag som tyckte den första mudden blev så kort, det här blir ju riktigt skapligt” så stanna för guds skull upp och jämför mudden med den första vanten! För sannolikt, ärthjärna, beror din reaktion på att något faktiskt är annorlunda.
Felsökning och diagnos: Istället för 1×1 vriden resår stickar jag en mossresår, (alltså *1r, 1a* ena varvet, alla r andra varvet). Vid första mudden har jag följt Dödergöks anvisningar och stickat X antal VARV, vid andra vanten har jag istället räknat antal MÖNSTERUPPREPNINGAR. Det var vantens diagnos, alltså. Min egen heter förmodligen tankspriddhet.
Men men. Inget att göra. La raskt upp 38 nya maskor och stickade så många upprepningar som saknades på den kortare mudden, och sydde sedan fast med maddrasstygn i den befintliga mudden.
Inte helt perfekt, visst ser man sömmen. Men eftersom det är vantar kommer muddarna ändå alltid att vara innanför jackärmen, och problemet med att de var för korta var väl framförallt att det skulle kännas mot armarna.
Men nu är alltså Dödergöks Halldora-vantar i Lettlopi klara, stickade på stickor 4. Garnet är förlåtande mot ojämn tvåfärgsstickning, och plattar till sig riktigt bra efter blockning. Lite luddiga, väldigt varma.
Pappas mossresårsockor är klara och överlämnade. Inspirerade av Thujasockorna men med start i tårna, och med två räta mellan mossresåren istället för tre. Varför envisas sockkonstruktörer med att göra mönster som funkar utmärkt när man stickar runt, men som blir osymmetriskt när man ska dela sockan i en mönsterstickad del, och en slätstickad undersida? Med denna förändring slutar ovansidan av sockan med resår, i båda sidor.
Nu tar jag min sjalstickning och flyger söderut. Har skaffat en rundsticka i trä och plast, och hoppas att säkerhetskontrollen godkänner den. Annars har jag en reservsticka i packningen, och ska sätta sjalen på en livlina så att jag kan slita av den från stickan om de kräver att jag ska kasta den.
