I veckan var jag med jobbet i Trosa och hann då in på den lokala loppisen. Med därifrån följde Kål-Margit, av Anders Zorn. (Att den kostade en femtiolapp indikerar kanske att det inte var originalet). Eftersom det på hemmets väggar redan hänger två tavlor med koppling till sambons favoritfilm var förhandlingsläget tämligen gott, och nu hänger tösen ovanför min stickhörna i soffan.
I Trosa finns också Mayarn, en liten garnbutik som förutom en charmig tax hade överraskande garner av för mig helt okända märken. Raskt plockade jag på mig tre nystan Sterk, i en blandning av alpacka, merino och nylon, och i en höstaktig, roströd färg.
Igår, väl hemkommen från Trosa, började jag paniksticka ett par mors dag-sockor i garnet. En socka blev klar på en kväll, nu ska jag bara se till att nummer två får se världens ljus, med. Mönstret är Blueberry Waffle Socks, där två varv stickas två räta, två aviga, följt av två räta varv. Det är fascinerande vad en sådan liten ändring i vanlig 2×2-resår gör både för utseendet och stickupplevelsen!
Innan sockorna påbörjades letade jag febrilt efter ett lämpligt mönster, och började på Saviano från Knitty. Sockan stickas från tån och upp, och jag blev lätt irriterad när jag efter att stickat första tån enligt diagrammet upptäckte att man för att sticka sockan både behöver följa det visuella diagrammet och läsa instruktionerna. Ingen hit…
Mamma blev glad i alla fall, och sockan passade – dags att maska av och börja på nästa.
