
Solrosorna är höga och ståtliga. De blommar precis som sig bör den sista augusti på vår dag.
Måste plocka in och förgylla finhörnet på köksskänken.
.

Solrosorna är höga och ståtliga. De blommar precis som sig bör den sista augusti på vår dag.
Måste plocka in och förgylla finhörnet på köksskänken.
.
Jag återvände hem till elektriciteten med åtta liter lingon i bagaget. Alltid något. De har nu kokats till sylt och jag känner mig rik.


Det är så enkelt och rofyllt att följa dygnet utan elström och jag är härligt utvilad efter några fina dagar boende på en fäbod med min kompis. Har samtidigt läst och lärt mera om fäbodkulturen. Och brunbjörnarna höll sig utom synhåll vilket vi är tacksamma för :-)
.

Jag tar allaredan ett par dagar off för att besöka en fäbodvall tillsammans med en god vän. Andra halvan av augusti ska vara superb där uppe. Lämnar uppkopplingar och kopplar av.
Bilden ovan kommer från ett småbruk i Sörmland. I fjol vid den här tiden hade Småbrukare i Sörmland öppet hus på ett litet jordbruk som brukas på en småbrukares vis. Föreningen är en lokalavdelning till Förbundet Sveriges Småbrukare. När man närmade sig gården möttes man av det vackra kulturlandskapet på bilden ovan. Det som under dagen visades var bland annat fjällkor, får, kardning, tovning och spinning av ull, hur man slår med lie, beskärning av buskar och träd, gärdesgårdsbygge. Man kunde prova på detta och även att träslöjda och gå på floravandring.
Alltså sådan kunskap som många småbrukare besitter utan att orda så mycket om det.
.
.

Genomblick.
In och ut.
Genomlysning.
Svart och vitt.
Min ateljé.
Nystädad.
Så himla mycket jag gillar min arbetsplats.
.
Tipsar om en bra lösning för att i möjligaste mån behålla gamla takavvattnningssystem. Byt den sönderrostade hängrännan men behåll stuprör och andra detaljer som tydligt visas på bloggen ”Where the road bends”.

Jag vill kunna vandra här hemma mellan olika ”rum” skapade av trädstammar och trädkronor, stenar, kort gräs, långa strån eller grus. Öppet kontra slutet.
En del av gården som ligger uppe på ek-kullen klipper eller slår vi inte. Då lyser grässtråna så här vackert i sensommarens kvällsljus.
.

Min favoritlie är den blåaste med längsta orvet och kortaste liebladet. Den är toppen eftersom jag slipper gå krokig och lätt manövrerar mellan stenarna på kullen.
Men nu kära liar, ska ni flyttas inomhus och där får vila upp er inför nästa säsong.
.