Låt mig presentera en strulig kille från 1800-talet, nämligen drängen Johan Engman. Johan var nog bara en vanlig bonddräng med temperament, men i socken såg man inte med blida ögon på det han gjorde. Han skulle straffas. Och straff fick han. Först ska jag alltså beskriva hans bakgrund.
Johan Erik Engman föddes mitt i vintern den 3 december 1825. Hans föräldrar var stattorpare på gården/säteriet Edeby. När Johan bara var sex år, miste han sin mamma. Hon dog i ”feber”. Vilken ”feber” det var fråga om är osäkert. Det var många olika sjukdomstillstånd som kallades för ”feber” på den här tiden.
När Johans mamma dog, bestämde sig pappan för att flytta från Salem. De flyttade över till Bromma. Två år senare var de tillbaka i Salem igen och de flyttade till Solberga. Även om pappan bara var 50 år, så var han sjuklig. Antagligen kunde han inte jobba och försörja sig och lille Johan. Johan blev därför tvungen att bidra till försörjningen. Han måste börja jobba. Och det gjorde han. Bara 11 år gammal, år 1836, fick Johan jobb som tjänstegosse i Talbyvreten. Och så fortsatte det. Han jobbade för torpen Igeltorp, Tullen och till slut Stora Dalen. Så hamnade han som dräng i Talby nedergård. Det var då livet ändrade sig för Johan.
1849 hade Johan hunnit bli 24 år. Hans brott, kanske det första av många, var ett så kallat sabbatsbrott. I äldre tider var sabbaten dagen man inte skulle utföra något arbete, vanligtvis var det en söndag eller en helgdag. Då skulle man vila och vara gudfruktig. Man skulle i alla fall varken supa eller slåss. Men det gjorde dessvärre Johan. Och det fick han straff för. Han blev dömd till att betala 9,80 riksdaler banco för det.
Lärde han sig något av det? Nej. Redan två år senare klampade han i klaveret igen, och den här gången blev det betydligt värre. Johan hade slagit in fönster och också varit inblandad i slagsmål. Slagsmålet hade urartat med blodvite (blödande sår på hans motståndare) som resultat. Det var inte tillåtet och han blev dömd till 5, 16 Riksdaler banco. Om han inte kunde betala måste han inn i sex dagars fängelse med vatten och bröd. Vatten och bröd låter kanske inte så farligt, men det var det. Hungerkänslorna blev stora och det spelade ingen roll om fången blev sjuk – straffet skulle avtjänas.
Om Johan betalade eller om han avtjänade sitt straff – det vet vi faktiskt inte. Han överlevde i alla fall, för 1852 flyttade han från Salem för att börja ett annat liv på Värmdö. Hoppas det gick bättre där!
Källor
Stockholms stadsarkiv: Salems kyrkoarkiv, födelseböcker, husförhörsböcker
Wikipedia: Vatten och bröd [läst: 28.juni 2015]
Vad säger ni om att ta en kopp kaffe i Rothugget? Be torparkärringen sätta på kaffehurran? Lite komplicerat kan tyckas. Rothugget revs ju redan 1940. Men med fantasins hjälp kan vi ju det. Rothuggets byggnader är beskrivna tidigare. Nu behöver husen innehåll i form av människor. Ta en sväng in till folket i Rothugget. Vem vet, du kanske får en kopp kaffe i alla fall…. 
