Det här är byggnader som jag bara tycker så bra om. Med alla sina skavanker och skevheter. Inget är akut, husen far inte illa.
Älskar dem.
Med snö ser jag dem med andra ögon. Med nya ögon. Jag tycker det är vackert!
.
Category Archives: UTHUS
Nöta på gårdstunet
Vi har alltså beslutat oss att leva våra liv med många gamla hus, ett levnadssätt som var så vanligt på landsbygden förr. Bostadshuset från 1910 vill vi inte bygga till och jag vill att gården fortsatt ska upplevas som en bondgård, som det småbruk det en gång var. Som exempel står trädgårdsmöblerna på marken.
Jag har valt att bygga till det separata huset som är tvättstugan/bykstugan samt drängkammare, med det som nu kallas annexet. Byggnaden förlängdes men taknockarna har inte samma höjd. Det skulle bli för ordningsamt och enhetligt med magasinet som ligger mitt emot. Här på gården har byggts till allt eftersom och att få två ”flygelbyggnader” med samma volym och höjd vore alltför mycket en blinkning till en herrgårdsanläggning.
För att komma till annexet med badrum (wc/d finns i bostadshuset), textilkammare och arbetsrum går vi över gårdstunet. I ur och skur. Och jag älskar det!
När man sticker ut huvudet genom dörren till nya annexet har man den här vyn, en ny synvinkel på sädesmagasinet. Inte alls oangenämt. Magasinet byggdes 1924 eller strax efter, tegeltaket är aldrig omlagt. Underlaget är brädor på förvandring och nocktegel har aldrig funnits. Vi är väldigt kära i de gamla byggnaderna OCH byggteknikerna!
Oisolerade uthus kan användas till många olika saker. T ex för
torka tvätt på lina vintertid eller regniga sommardagar
sommarkalas och fler kalas
förvaring av redskap och annat
vinterförvaring av trädgårdsmöbler
hängande förvaring av trasmattor
.
Nytjärat
Så är då portarna till magasinet åter igen tjärade. Ren trätjära använde jag, den luktar väldigt gott.
Och nedanför växer smultron, några är redan plockade och uppätna.
.
Jag lät alla mina maskrosor finnas
fast jag vet att dom kallas ogräs och bör rotas ut.
Men det är så skönt att sitta och minnas
små solar i gräset när sommarn är slut,
för hela året drömde jag
om vår korta sommar drömde jag
och äntligen kom den
och jag fick rå om den.
Då gömde jag
små sommarminnen gömde jag.
Maskros som tändes
i solen som brändes gömde jag.
Jag målade våran brygga med tjära
fast det finns impregnering av modernare sort.
Men det luktar så gott när man kommer nära
och den doften behövs när sommarn är kort –
för hela året drömde jag
om vår korta sommar drömde jag
och äntligen kom den
och jag fick rå om den.
Då gömde jag
små sommarminnen gömde jag.
Tjärdoft som kändes
i solen som brändes gömde jag.
Jag gjorde en liten visa att sjunga
när sommarens båtar har glidit förbi
och isarna ligger tjocka och tunga.
För visor kan längta och längtar gör vi –
för hela året drömde jag
om vår korta sommar drömde jag
och äntligen kom den
och jag fick rå om den.
Då gömde jag
små sommarminnen gömde jag.
Maskros som tändes
och tjärdoft som kändes gömde jag.
Maskros och tjärdoft – text (& musik): Carl Anton Axelson
Insynsskydd
Jag tycker det kan vara svårt med insynsskydd i uthus. Ekonomibyggnader ska inte ha gardiner enligt mitt sätt att se, eftersom de traditionellt inte haft det. Uthus ska se ut som uthus :-) Men ibland vill man inte ha svarta rutor att titta på och kanske vill man inte att det ska gå att kika in.
Så här löste jag det hela i ett mjölkrummet med ett fönster där jag ville ha hela glasytan täckt. Därinne är ett uppvärmt utrymme där målarburkar förvaras och där man kan måla mindre föremål året om. Där hänger även Halvans arbetskläder. Ett mönstrat rispapper spändes upp mellan rutorna. Enkelt och lite transparent material som släpper in dagsljus – men som inte är en gardin.
(Fönster med foder är målade med Ottosons linoljefärg med gräddvit ton.)
Långmaren
Långmaren är namnet på en liten bondgård som tidigare låg under Nynäs slott i Tystberga. Den är numera museigård som ägs och förvaltas av Sörmlands läns landsting.
Gården var bebodd till 1980-talet och sköttes på ålderdomligt vis fram till 1967. Två oxar som dragare, kor och höns fanns här då gården var i bruk.
På väg mot gården längs en slingrig grusväg passerar man bykhuset. Promenaden fram till gården är på några hundra meter. Det är förnämligt att parkering ordnas en bit bort och helt osynlig från gården. Vandringen blir en vandring bakåt i tiden.
Bostadshuset är en parstuga och många ekonomibyggnader hör till gården. På gårdsplanen finns härliga sittplatser för kaffegäster.
Ladugården är verkligt charmfull, inte så renskurad som många museiladugårdar brukar vara. Det märkliga var att ingen gödsellucka syntes, det fanns ingen enligt guiden.
Här är kalvkättarna, så smala de är. Som synes fanns plats för fyra kalvar.
Logen har vasstak liksom flera andra byggnader. Sjön ligger i helt nära.
Där bakom ligger jordkällaren…
…och det riktigt lilla hönshuset. Väldigt lite dagsljus måste ha kommit in, undrar hur mycket hönsen värpte? Men de hade väl hönsgård utomhus på sommarhalvåret kan jag tro.
Ladugården har ett tillbyggt torrdass som brukligt. Det är fortfarande användbart för besökare och en enkel anordning för handtvätt har arrangerats. Finemang!
Här inne kunde man läsa följande skaldestycke:
Jag minns min svunna barndomstid
med sol och sommardagar
Med lek och ras i lantlig frid
och plommonfyllda magar.
Jag minns i lummig, vild berså
av hägg, syrén och fläder
ett litet hus med snedtak på
och dörr av enkla bräder.
Minns snickarsågens cirkelgång
i nötta furubritsen
och tusen flugors muntra sång
i djupet under sitsen.
Visst är den sanitär och fin
och ren den nya tiden
med blanka kranar och porslin –
men var är ron och friden?
På baksidan av ladugården står slipstenen, ett absolut måste i en bondes liv förr i tiden.
Hagmark kantar tillfartsvägen på ena sidan. En grånad träbänk står under björken för den som vill vila sig. Gården är byggnadsminne och markerna ingår i ett naturreservat.
Det är ganska lätt att missa skylten men ett besök rekommenderas. Visst är det intressant att jämföra jordbrukets gårdar från olika landsändar.
.
Självklar
.
Fönster special
Nu är alla renoverade fönster på plats igen, bland andra de kopplade fönsterbågarna till ladugårdens fähusdel. De har skrapats, kittats och målats med linoljefärg. Det är endast ytterbågarna som renoverats. Innerbågarna är tillfredsställande som de är, de har inte gjorts något åt sedan vi flyttade hit. Karmarna målades utvändigt för några år sedan.
Här syns specialkonstruktionen som jag tidigare nämnt. Först tre bilder där bågen lyfts på plats:
Fönsterbågarna är ”underhängda” men inte fästa i karmen med gångjärn. Bågarna skjuts ner till karmens undersida, en dryg halvstav. Denna rundade del är inte åtgärdad under vår tid på gården så ni förstår att ytan varit skyddad eftersom den är i så bra skick. På insidan ser ni den triangulära träbiten som är fäst i karmen, ”styrtappen”.
Här är den kopplade bågen är på plats mot karmens undersida.
Bågarnas undersida är rundade. Sinsemellan är ytter- och innerbåge hopfästa med två gångjärn i överkant och en skruv på var lodrät sida.
Smart eller hur?
Öppningsläge maxi. Fönsterbågen lutar mot ”styrtappen” av trä på karmen.
Bågen till vänster är ställd i öppningsläge mini med hjälp av vredet, högra bågen är stängd.
Vreden kan ställas i två lägen, stängt eller lite öppet. På högra fönsterluftens karm kan man se de två lägena. Vreden fixeras genom att vridas in i infällda slutbleck av stål.
Vreden ser ut så här.
Här är ett foto innan sista bågen kom på plats. Konstruktionen är smart tycker jag. Ett par kompisar som har en bondgård en bit bort har även de samma fönsterkonstruktion på den gamla ladugården. Kanske är det ett lokalt sätt att konstruera ladugårdsfönster?
Korna stod i bås på var sin sida om en mittgång. Hälften av dem stod alltså med huvudena mot fönstren. Genom att de är underhängda kunde inte kossorna buffa på fönstren fastän de öppnas inåt. Men varför går fönstren att ställa upp i två lägen ganska lika varandra?
.
