Mitt Universum

Om byggnadsvård med kulturhistoria.


1 kommentar

Tor och Nils

Jag tycker bra om många av de gamla trädgårdsböckerna med svartvita fotografier och målade färgplanscher. De innehåller så mycket koncentrerad kunskap eftersom författarna med hjälp av ord och inte stora vackra foton tecknade ner sin visdom.  En trädgårdskunnig som jag gärna läser är Tor Nitzelius vars böcker jag köpt antikvariskt.
tn
T Nitzelius trgbok1
T Nitzelius trgbok3
T Nitzelius trgbok2
Och se där, där är den, min iris som jag funderat över. En dvärgiris är det – svårare än så var det inte :-)
trädgårdsböcker
Din trädgård köpte jag då ja flyttade hit till Universumet. Rätt bra, lite svår att hitta i då den beskrivande texten finns på flera ställen i boken. Men den var min följeslagare i flera år.

Här i Universumet har vi sedan några år tillbaka börjat använda gräsklipp för att täcka och göda odlingarna. Att låta klippet ligga kvar på den del av tomten som vi kör över med gräsklippare blir inte bra, eftersom vi inte vill göda gräsmattan utan få mer mossa och ängsblommor. Ingetdera vill ha gödning. Istället lägger vi klippet på köksland, bärbuskar och vissa perenner.

Sedan ett antal år tillbaka är jag prenumerant på den utmärkta tidskriften  Natur & Trädgård i vars senaste digitala nyhetsbrev jag läste att  Nils Åkerstedts slutsålda bok ”Boken om marktäckning – och om odling i sand”  (jag har lerjord!) finns att läsa på Bokförlaget Natur & Trädgårds hemsida. Kolla HÄR om du vill. Där finns även annat matnyttigt för miljövännen och hemmaodlaren än just täckodling.

 

 


12 kommentarer

Slåttern påbörjad

slåttern påbörjad
Vi har börjat lite smått med lieslåttern. Här växte bland mycket annat teveronikor som nu har blommat över. Gräset får ligga kvar några dagar och släppa fröer för nästa år trots att torkvädret inte är det bästa. Att hässja höet skulle fungera mycket bra för att få det torrt om vi nu skulle vilja det. Det en trevlig sysselsättning att ”hänga” upp höet på tork på en ”träställning”, en 1900-tals tradition.

Läs lite mer om hässjor inom Projekt Runeberg.
Eller på alternativ.nu.

skördetid
Höhässjning pågår
Det ser ut att vara en linhässja som användes här på gården, alltså mellan de lodräta störarna spänns linor i flera nivåer som gräset läggs upp på förtorkning. En annan variant var att även ha vågräta trästörar som i texten nedan kallas troer.
Detta kallar jag landskapsvård, ett begrepp som inte existerade då livet levdes på så sätt att bönderna hässjade sitt hö.

.

Här kommer en fin beskrivning av en sommardags början för en självägande småbrukare ur romanen Dagsmeja av Bo R Holmberg som jag alldeles precis nyligen läst.

Han (klev upp ur sängen), gick barfota i dagen ner mot ängen. Hässjorna stod uppradade. Han förde handen in i höet, försiktigt (…) mot troerna.
Det var torrt, höet. Bara några troer hade knäckts av tyngden och där fanns fukten, men det mesta var kruttorrt. Det rök om hans arm när han trängde in den i hässjan.
Han skuggade ögonen med handen och tittade upp mot himlen och solen.
Det bådade gott arbetsväder.
Daggen mot fötterna. Tungt klev han i sin jord, kände det stubbade gräset mot sina fotsulor. Han sträckte på sig, gäspade och höll ut sina armar som ville han omfamna gården, lagården, vagnslidret och ängarna runtom.
I köket var kaffet klart. Ingegärd hade ställt fram hans kopp och när hon slog i, la han sin hand på hennes höft.
–    Det är kruttorrt, idag börjar vi.
Han drack kaffe på fat, blåste med sockerbit i mun. Hon satt med en vit handduk om huvudet mitt emot.
Morgnarna var likadana.
Det var kaffet, en kort, samlande stund för att driva sömnen ur ögonen innan lagården.

.

.

.


2 kommentarer

Inramning

Det var detta arbete som fanns i åtanke då ställningsbygget påbörjades i förra veckan – byte och/eller målning av fönsterfoder och knutbrädor.
f1
f2
Den här knuten har nya bräder. Den ena av de gamla var original och spikad med klippspik, den andra utbytt och spikad med trådspik. De var snedfasade nertill för att droppnäsa skulle bildas. Så blev det utfört även nu.
Fodren runt fönstren på bottenvåningen ska bytas ut. Här syns att en dropplist av trä suttit instoppad innanför panelen ovanför det här fönstret. Hur länge den satt där vet vi inte men då huset plåtkläddes på 1970-talet var både det övre och nedre blecket av plåt säger Halvan. På husets samtliga fönster.

f3
Då fodren spikades upp i samband att huset förplåtades med plåt som hade lodräta rillor, kompenserades för den lutning som huset har. Fodren sitter lodrätt och vågrätt vilket gör att karmarna täcks olika mycket. På det här fönstret till kammaren syns det på de lodräta sidorna, på köksfönstret var det ännu tydligare.
Kanske tycker ni också att fönsterfoder och bleck kan behöva målas?   :-)
Fasadpanelen ska fortsätta att sitta kvar, den är inte dålig som den mot norr var som vi bytte 2012.

Hur vi ska göra ta oss an de nya fodren har vi diskuterat. Förstås.  Precis som knutbrädornas avslutning nertill. Ibland tar diskussionerna om små byggdetaljer aldrig slut förrän man river och ser efter hur det ser ut ”bakom”. Ska vi fortsätta med synvillan, alltså kompensera mot uppenbar skevhet? Ska vi ha övre dropplister av trä eller plåt? Vilken bredd ska vi ha på fodren – som originalen som sitter på fasaden mot väster eller ska vi ha de här bredare som vi tar bort? Arbetet med fodren ska inte bara ”bli som det blev”  – det blir som vi planerar. Likaså knutbrädorna och deras avslutning nertill.

.


4 kommentarer

Greppbart

Funktionell form – vad är det? Klassisk form – vad är det?

k7
k5
De här knopparna köpte jag till min stockholmslägenhet en gång i tiden, sen fick de följa med hit till gården och skruvades fast på hurtsar och luckor i den då nyinredda ateljén. Jag är fortfarande nöjd med dem. De sitter bra med genomgående skruv. De är sköna att ta i, fungerar lika bra för lådor som för luckor. De håller formmässigt, mina ögon är inte less på att se dem. De är tydliga i sin form men ändå diskreta. Det är väl det som kan kallas klassisk design…
k4
Själv tycker jag det är skönt med ett hus där jag inte är beroende av att hålla samma inredningsstil som i bostadshuset. I ateljén är jag friare och min uppskattning av funktionalismen får bre ut sig mer. Det är härligt att kunna använda olika detaljer jag uppskattar från olika tidsepoker, men skilda åt i två olika byggnader.

.