Den hemliga trädgården, den gömda trädgården, invigs den här säsongen. Så här bra har jag aldrig haft det då det gäller blomsterodling i Universumet. Helt rådjurssäkert. Finemang!
Kungsängsliljorna och flocktulpaner trivs vid stenbumlingarna. Fotona är ett par veckor gamla, nu är de här lökarna utblommade.
Tulpanerna blommar i mängd men än finns mycken öppen jord att kultivera. Det känns som att börja en ny termin i skolan och sakta men säkert införskaffa sig kunskap genom att läsa och testa. Än så länge är ”allt” möjligt ;-)
Alldeles innanför grinden finns den här gruppen med gamla favoriter som Angelique vilka jag tidigare odlade i kökslandet. Nu blir det bara ätbara grönsaker och rotfrukter samt annueller och blommor till snitt där.
*** Dokumentation av hur det var:
Så här såg det ut 2007 – grönt och skönt på försommaren. ”Fornminnet” i förgrunden kom till 2002 efter att hönshusets golv bilats bort. Stenarna var utfyllnad under golvet som bestod av oarmerad betong som många grisar och höns trampat på.
Första skissen utan skala
Så grävdes fläderbuskar med rotklumpar och hallonbuskar bort sommaren 2009 med grävare. Gammal jord lades på hög.
Sedan lades markväv och stora plåtschabrak över ytan med stenar ovanpå för att undvika att blåsten tog tag i plåtarna. För de skulle ligga minst ett par år för att ta död på ogräset. De blev kvar i fyra år, bilden är från maj 2013.
Så här såg det ut då plåtarna avlägsnades före midsommar förra året.
Vi lyfte även markväven men lade tillbaka den då den var oförstörd och MrsUniversum ville ha en väv mellan den ursprungliga marken och den nya jorden. Allt för att minska möjligheten för rotogräs. Det ligger plast över de stora stenarna för att det inte skulle komma jord direkt på dem då lastbilsflaket tömdes. Jag vill ha stenar med mossa på.
7 kubikmeter jord levererades i strax före midsommaren 2013.
Vi strödde ut jorden över hela väven för att den skulle ligga kvar på plats.
Fyra vinkeljärn göts ner i marken för att hålla stolparna till planket.
Sen tog vi semester.
De egna lärkbrädorna togs fram i september då det var det dags att bygga ett plank.
Planket på plats.
Kastanjestaketet med stolpar, som beställdes och levererades 2009, kom fram ur gömmorna. Jag tjärade stolparnas nedersta del med fläktugnsbränd trätjära. Dalbränd trätjära sparar jag till ytor som ska ses och tas på.
Perennträdgården ligger i en låglänt södersluttning. För att förhindra ogräs och samtidigt skapa en pytteliten stödmur använde vi plåten från husets knutar som sparats (!) och kantstenar. Nu skrev vi den 27 september 2013.
Plåtens ena fläns grävdes ner i jorden och på den andra som då låg jäms med marken placerades kantstenarna. Markväven veks upp mot stenen på insidan och därefter fördes jord mot kantstenen/stödmuren. Det ska bli spännande att se om den här alldeles egna lösningen har effekt mot ogräs.
Läget den 19 oktober 2013.
Sen var det bara att utjämna hela ytan som vi ville ha den och förstås gödsla en hel del. Det blev hönsgödsel.
Kastanjestaket och plan på plats. Två grindar saknas för att få rådjurstätt. Och en stenyta närmast fasaden där det blir alldeles för torrt och för att en yta där man kan sitta och njuta ska finnas där.
Otuktade kalkstenar med klovyta och kantsten av granit fanns på lager sedan många år.
Vi köpte sand och la ut på väv i oktober. Sen satte vi kalkstensskivorna.
Närmast den stenytan ska jag plantera många plantor kattfötter. Det är en växt jag verkligen älskar efter barndomens plockande av buketter längs landsvägens dikesrenar. Antagligen hamnar nog även backtimjan där. De där två lågväxande mattbildande älsklingarna klarar en torr växtplats. Läget den 24 oktober.
November 2013. Vårlökar är planterade och ena grinden är klar. På andra sidan stod ett hinder i form av en skottkärra hela vintern. I mars 2014 blev den andra grinden klar alldeles lämpligt tills tulpanlökarna började sticka upp.
Det blir skönt och härligt med en ”hemlig” och omgärdad trädgård, en trädgård för perenner dit man får söka sig. Som är lite skymd och osynlig. Och säkrad mot skadedjur precis som köksträdgårdar var en gång i tiden. Men då mot betande tamboskap.
.
