Jag är fullständigt knockad av den här designen. En elektrifierad ”stjärnhimmel” från 1925. Då fanns ingen elektrisk lampa i mitt Universum än. Nu tänder vi gärna stearinljus men vilken revolution de elektriska lamporna en gång i tiden innebar kan vara svårt att leva sig in i.
Nu tändas tusen juleljus
på jordens mörka rund,
och tusen, tusen stråla ock
på himlens djupblå grund.
.
Den sommartid som var.
Skönhetens korta ögonblick. Slut. Finito. Svindlande fort gick det.
Men nu är det advent och snart åker adventsstjärnan upp. Det är en lika härlig tid men så diametralt olika juni månad.
Vi lever verkligen kontrastrikt här i Norden.
.
Detta är arkitektur från 20-talet, något nytt för den tiden. Om dessa balkonger finns mycket arkitektoniskt, konstruktivt, historiskt och konstvetenskapligt att säga. Men jag nöjer mig med detta: Vilken smäcker konstruktion Walter Gropius ritade i Dessau. Vilka ”svävande” balkonger, helt outstanding. Gillart´t! Arkitekten Gunnar Asplund har fått sig tillskrivet att ha fört in den funktionalistiska arkitekturen i vårt land i samband med Stockholmsutställningen 1930. Här i landet kom funktionalismen att bli en del av folkhemmet.
På 30-talet var den här sortens arkitektur däremot helt förbjuden i Tyskland. Bauhaus-skolan i Dessau, där Gropius var rektor, var med sin utbildning i konsthantverk, formgivning och arkitektur igång mellan 1925-1932. Därefter stängdes den av nazisterna eftersom den ansågs amoralisk och omstörtande. Den fria tanken ansågs farlig. Arkitektur är politik och ideologi om ni inte visste det redan.
Restaurering/rekonstruktion har varit nödvändig då delar av skolbyggnaden bombades under kriget. Sedan 1996 är Bauhaus-skolan med alla dess byggnader upptagna på UNESCOs World Heritage List.
Eftersom MrsUniversum värnar om och arbetar med det byggda kulturarvet och kulturhistorien, uppstår en viss rädsla för de nationalsocialistiska strömningar som sveper över vårt land. De krafter som ivrar att ”svensk kultur” ska stärkas vill se att mer pengar går till kulturbevarande. Hur kan jag, som anser att vårt kulturarv är viktigt och därför gärna också ser att ytterligare medel satsas på det byggda kulturarvet, undvika att sammanblandas med krafter som arbetar för etniskt urval och monokultur? För mig är den fria tanken viktig. Urval förminskar civilisationen. Hemslöjd och traditionellt hantverk, äldre byggnadskultur och samtidsarkitektur kan mycket väl samsas enligt mitt sätt att se på tillvaron.
.
Man blir lätt lyrisk då solen uppenbarar sig och lyser från klarblå himmel och eken vid ladugården framstår i tydlig silhuett. Efter all denna gråhetslunk. Jag väljer en japansk haiku.
Kyoshi
.
En mortel, en ljussax och ett grytunderlägg i luffarslöjd. Allt har funnits här i huset sedan låg tid. Nu bildar de ett stilleben bak på vedspisen men det är prylar som används.
.
Nu vet vi exakt datum för inflytt i bostadshuset genom sökning i arkiven. Jodå, det var idag för 104 år sedan, alltså den 21 november 1910, som huset stod klart. Då flyttade familjen in här i det nybyggda huset. Det var jättetrevligt att få veta. Först hade ladugården byggts, den byggdes några år innan . Under tiden bodde familjen kvar i den lilla staden där fadern hade åkeri med hästskjutsar.
Nyinflyttat.
Familjen bestod av pappa Fredrik född 1863
mamma Augusta Charlotta född 1857
med ungdomarna
Agnes, 21 år (född 1889)
David, 19 år (född 1891)
och Berta, 16 år (född 1894)
Sen har arkiven berättat att med hit till Universumet följde en liten 4-årig pojke som hette Lars Gustaf Valter Larsson. Han var född i januari 1906. Han och hans föräldrar var grannar till familjen inne i den lilla staden. Så dog pojkens mamma den 28 december 1909 och pappan stod ensam med fyra barn. Under några år bodde pojken här i det hus som numera är vårt innan han flyttade tillbaka till sin pappa den 1 december 1913. De här uppgifterna har maken fått fram genom att spana i kyrkböcker och det visar hur familjeomsorgen fungerade innan socialförvaltning inrättades i kommunerna. Att släktforska ger många allmänbildande aspekter på hur samhället har fungerat under olika tider.
För övrigt har vi fått veta ytterligare mer om människorna här. I september hade eKuriren ett litet reportage från vårt Universum. Dagen därefter ringde telefonen och en okänd kvinna presenterade sig och berättade att hon kände igen gården i reportaget och berättade att hon kände till en del om människorna som levat här. Vi bjöd hit Ingrid 79, hon kom med gamla fotografier och plötsligt vet vi än mer om livet som levdes här. Att få kunskap genom nu levande personer är oslagbart och ovärderligt!
.
