Hej på er alla 😉 ja ni, nu undrar ni säkert, vad håller farbror på med nu? Ha ha.. Jo så här är det..
Alla har vi någon gång i livet gjort saker som vi inte borde, inte helt med flit.. det var med “brunost” som barnen säger i Norge. (Det var inte min mening) Det är konstigt men den olustiga känslan borde vi snart fatta vad är..
Jag kom ju hem till Finland nu i helgen efter en väldigt lyckad resa som jag berättat om här redan så nog om den. Har jobbat varje ledig stund med saker jag hänger efter med när jag är tvungen att resa, svårt att kombinera. Varje år lovar jag mig själv att lära tills nästa år men det blir som det blir.. IGEN!!
Det är evigheter sen jag hann gå på teater så när lördagen led mot kväll tog jag kontakt med min goda vän David som jobbar på svenska teatern och frågade om det gick att fixa så jag kunde komma och titta på Cabaret. Det löste sig och jag fick spendera lördagen i väldigt fint sällskap 🙂 Först fick jag njuta av särskilt Riku Eklunds magnefika insats i musikalen men även spana in mina gamla vänners insats (flera var med i Playme, musikalen jag gjorde här i Finland innan Idol i Sverige) Sjukt kul att se och vi hann ta lite god dricka tillsammans innan natten skrek i örat på mig 😉 SOVA!!
Söndagen kom emot mig med ett klart svar, “du hade nog lite väl kul igår” men det var det värt. Skulle gärna vakan utan den lilla vitlöks-rottan i munnen men maten var nått av det bästa jag har ätit så jag kan varmt rekommendera “Trattoria Rivoletto” på Albertsgatan i Helsingfors. Ge kyparn fria händer, med vin och mat. Säg bara om du har allergi så löser han eller hon resten. Det blev vitlökssniglar, Chateaubriand och Tiramasu med passande vin till och njutningen var som sagt TOTAL 🙂 Hela måndag gick åt kontorsarbetet och det är som sagt lagom kul 😉 nästa år SKALL jag göra detta i tid!
Tisdag och onsdag har jag jobbat med kultur, viktiga möten med väldigt mycket och många otroligt viktiga beslut för alla involverade utan att jag kan gå mera i detalj men det avslutades med en inte helt frivillig insats i en sång studio. Det skickas en del mail till mig och jag har inte svarat (har inte haft tid) men där de tog det tysta som ett ja.. Kom väldigt oförberedd till presskonferens och det känns så där. Projektet i sig tycker jag är viktigt och det visste de så det var säkert därför de “tog mitt ja” av ren tystnad. Svårt att backa ur när mitt namn redan cirkulerar i pressen..
Har fått en del hänvändelser från olika länder, vilket ju är kul. Det är förfrågan från Holland om gig i sommar, det kom igår förfrågan om samarbete för en konsert i Luleå till stöd för folket i Japan och jag är så klart positiv till detta. Under våren har jag fått hävändelser från olika projekt i Finland och Sverige med stöd till barncancer fond och projekt i skolans regi för insamling till barnhem i Litauen. Nöden och behovet är stort på många håll på våran underbara planet. Och detta är viktigt att vi tar hand om på bästa möjliga sett.
Det skriver också en del privatpersoner till mig om olika problem som de stöter på i vardagen och jag svarar när och om jag kan. Jag känner mig väldigt hedrad och jag är klart stolt av att ni undrar vad jag tycker. Det finns så klart ingen nyckel som löser alla problem och om den finns så kan jag helt klart berätta att JAG HAR DEN INTE!!
Men det jag har är nått vi alla har men som jag uppfattar inte alla tar sig tid mera på att göra.. Nämligen lystna på magkänslan och INTE PÅ den lilla DJÄVULEN som sitter på axeln.. Varje gång vi stöter på ett problem så dyker olika lösningar upp i skallen som oftast. Men den lilla oro som vi från födsel av har i kroppen “ups akta dig nu, detta är inte bra” hunden bits, katten klöser, det är för högt, hoppa inte.. Allt detta är saker vi alla hör men som vi för ofta skiter i att lystna på. Den som får vår uppmärksamhet är de som ropar högst och det som “kan se bra ut” att göra..
Jag vet att det kommer att se väldigt konstigt ut att jag skriver detta, men det.. SKITER JAG I!! Sanningen kvarstår… Nöden i Litauen blir inte mindre av att katastrofen i Japan är TOTAL! Tiden är vad den är och jag kommer inte hinna med allt och är därför tvungen att välja. Det är inte meningen att vi skall få dåligt samvete för att vi inte hinner stödja allt det goda som andra försöker att göra men jag får det ändå.
Det smärtar mig att veta att mina artistkollegor “blev svåra att nå” när sjukhuset beslutade att inte invitera pressen mera till Astrid Lindgrens barnsjukhus och deras årliga julklapps utdelning som de arrangerar varje år. Jag vet detta för det sa de till oss som var där som tomtar i år. Nöden finns och det är ofta närmare än vad vi tror.. Med detta vill jag avsluta med en förhoppning om att ni stöder insamlingen till Japan. Viktigt bara att vi inte glömmer bort alla andra.. Den lilla djävulen på axeln kommer nog att fortsätta ropa, men jag försöker hinna med magkänslan också 😉
Tjärlek, kramen och den eviga respekten..
Geir
