1. Jag tycker verkligen inte om att baka.
2. Jag är inte längre rädd för getingar. När jag var 3 år blev jag getingstungen och var till för några år sedan hysteriskt rädd för getingar, sprang hellre än satt kvar, oavsett om det var på finkrogen mitt i stan. Sedan blev jag stucken två gånger på kort tid och upptäckte att man faktiskt överlevde, visst gjorde det ont men det gick också över fort. Så numera sitter jag (ganska) lugnt kvar.
3. Jag har bott i Boden, Stockholms innerstad, Rågsved, Bagarmossen, Årsta och Stockholms innerstad igen innan jag hamnade i villa i Stockholms västra förorter.
4. Jag har körkort men kör inte och har inte gjort det på mer än 20 år (och inte tänker jag börja nu heller).
5. Jag älskar brittiska tv-serier och kostymfilmer. Till mina absoluta favoriter hör tv-serierna En förlorad värld och Jag, Claudius.
6. Jag stickade som en galning på 80-talet, minst en mohairtröja i veckan. Det är därför jag har anmält mig till disco i So you think you can knit. Vet egentligen inte var jag hör hemma nu för tiden, letar fortfarande.
7. Jag kände inte en människa i Stockholm när jag flyttade hit som 19-åring.
8. I början av 90-talet åkte jag till Rowans garnfabrik i Holmfirth i Yorkshire på en workshop (vi stickade provlappar efter vykort). Det var jag och fem amerikanska damer med sina män (ja, männen var inte med på workshopen bara på rundturen på fabriken). Det var en helg i maj som var kallare än kallast. Det var så många tågbyten för att komma fram till den lilla orten att det än idag känns som ett under att jag kom både dit och hem igen.
9. Som sann norrbottning älskar jag pitepalt.
10. Jag älskar också vin och ett av mina favoritviner är Stonleigh Sauvignon Blanc från Nya Zeeland.
Jag skickar denna vidare till Gunilla som jag träffade för första gången för väldigt länge sedan och som jag lärt känna igen genom bloggvärlden och till Tina som jag håller på att lära känna genom bloggvärlden.







Stickade till den första spetsbården, insåg att jag gjort något fel och tappade liksom sticklusten (jag verkar inte kunna prata och sticka samtidigt). Då gick jag hem och gjorde några stickmarkörer som jag faktiskt är i desperat behov av. Ja, inte nu längre då.


Sekt på KaDeWe