Systembolagets varunytt juli 1996

Det är hög tid att titta in på en 21 år gammal nyhetslista! Eller inte… men jag gör det i alla fall!

Sommaren 1996? Vad gjorde jag då? Jag var arbetslös och luspank. Skulle påbörja mitt andra försök att läsa på universitetet (det gick inte då heller). Ingen kul tid. Drack nästan uteslutande iskall Vestfyen Pilsner 2,8 – den billigaste folköl som ändå gick att få i sig.

Förutom den vanliga listan med foton på de nya dryckerna innehöll Varunytt juli 1996 den vanliga listan med doft- och smakord, en text om den italienska vinlagen, en halvsida om druvan Tempranillo, en par korta artiklar om områdena Chablis och Alsace och så helsidan med inspiration till matlagning och dryckestips till det. Den här gången handlade det om tillbehör till sommarens grillrätter: Tzatziki, rödvinsmör, coleslaw, barbecuesås och så bacon och musselspett. Till det grillade rekommenderas ”ett glas öl”.

Det där sista känns väldigt länge sedan.

Ölnyheterna. De var fyra. Alla ljusa lageröl.

• Coors Extra Gold
  Coors Brewery, licensbrygd i Spanien
  5 %
  Flaska 330 ml  12:70
• Three Hearts All Malt
  Appeltorfftska, Sverige
  4 %
  Flaska 330 ml 10:10 (inklusive pant)
• Gamla Stans Färsköl
  Gamla Stans Bryggeri, Sverige
  5 %
  Flaska 400 ml 16:70
• Raskens
  Banco, Sverige
  5,2 %
  Flaska 330 ml 10:10 (inklusive pant)
  Flaska 500 ml 15:70 (inklusive pant)
  Burk 500 ml 15:70 (inklusive pant)

Jahaaa… Vad ska man säga om det där? Inte så spännande direkt.

Det intressantaste är Gamla Stan-ölet, som bara kunde köpas i Stockholms län. Det här var den första generationens flaska, en stubbig sak med patentkork. Bryggeriet hade då funnits i knappt två år, och hade när den här ölen lanserades ytterligare sju år att leva. Under hela sin livslängd blödde projektet flera miljoner kronor om året.

Ölets rykte/marknadsföring har visats sig vara oväntat livskraftigt: Jag har träffat en hel del människor som minns det som som sitt första möte med något som var… Annorlunda. Grumligt, jästigt och beskt. Kanske inte jättegott, men i alla fall något som bröt från normen.

Under rubriken Övrigt finne lite ölrelaterat, som ger något slags tidsstämning:

• Anchor Steam fanns åter tillgänglig.
• Crocodile Lager kom i 500 ml burk.
• Falcon Bayerskt 7,0 fanns nu i 500 ml burk.
• Foster's Lager fanns nu på 330 ml returflaska och 500 ml burk.
• Kronenbourg ändrade alkoholhalt. Oklart från vad till vad.
• Lame Turkey Lager fanns nu på 500 ml burk.
• Anchor Liberty Ale fanns åter tillgänglig.
• Salomon Draft fanns nu på 500 ml burk.
• Stockholm Festival fanns nu på 500 ml burk.

Av det här kan vi utläsa att Appeltorfftska (senare Krönleins Bryggeri) nu skaffat en ny burkningslina som klarade halvlitersburkar. Salomon Draft var en ljus lager från dem. Lame Turkey kom dock från Pripps.

Pühaste Vulin

En baltisk öl till från Helsingforsresan får det bli i kväll: Session-IPAn (4,6 %, 40 IBU) Vulin från estniska bryggeriet Pühaste Brewery.

Färgen är ljust guld, vätskan nästan klar. Det två fingrar höga skummet är kompakt och vitt, och det sjunker ner till ett tunt lock lämnandes en del rester på glaset.

Doften är humlig med en del maltsötma. Gräddigt fruktgodis, citrusfrukter (apelsiner och pomerans), mango och ananas.

Smaken är initialt besk med salt och beska frukter. Långsamt växande sötma med mango, mango, bananer och ananas. Medelstor kropp. Eftersmaken har åter lite salt, mjuka smaker av exotiska frukter och ren (ganska lätt) beska. Bröd, viss besk humle och salt i slutet.

Kolsyran är medelstark, de medelstora bubblorna långlivade. Vätskan är lätt utan att vara blaskig.

Inte så dum, ren och snygg om än kanske lite lätt. Men varifrån kommer den där sältan?

Betyg: 3,21. Tillgänglighet: Köpt ombord på Silja Symphony. Pris: 3:50 € för 330 ml. Bäst före: 11.10.17 (batch 19).

Omnipollo/Evil Twin Old Fashioned Lemonade IPA

Ännu ett samarbete: Omnipollo och Evil Twin Brewing ger oss Old Fashioned Lemonade IPA. En AIPA med citron på 7 % som bryggts på Massachusetts-bryggeriet Dorchester Brewing Company.

När jag först hörde talas om den här ölen funderade jag på om den var inspirerad av drinken old fashioned. Men så efter ett tag insåg jag att den inte har någonting med citroner att göra. I stället handlar det om Henoks och Karls minnen av barndomens citron-lemonad.

Färgen är orange-gul, vätskan oklar. Det fingertjocka vita skummet försvinner iväg utan att lämna några rester efter sig.

Doften är besk-söt. Citronjuice, citronskal. Lite exotiska kryddor och färska beska örter.

Smaken är mjuk och söt som en läsk. Citronjuice, citronskal och söta kryddor (enbär, enekvistar, kryddnejlikor). Viss citrus-humle, väldigt lätt beska. Lätt till medelstor kropp. Eftersmaken påminner mycket om Fanta Citron med en skvätt gin. Avslutningen är söt med torra toner av citronskal och en aning enbär/gin.

Kolsyran är mild, de många små bubblorna är mjuka och långlivade. Vätskan är medelmjuk och lite kladdig.

En välgjord imitation av en citronläsk, som får en extra komplexitet av gin-tonerna. Ingen alkoholsmak alls, ingen klassisk IPA-humlighet, inte speciellt besk. Men ett spännande experiment är det. Skulle jag köpa den igen? Nja, speciellt inte till det här priset.

Betyg: 3,75. Tillgänglighet: Systembolagets små partier 7 juli 2017 (lagerstatus). Pris: 49:90 för 355 ml. Bäst före: 01-10-2018 (batch 5).

Gbg Soda India Pale Soda

För två år sedan skrev jag om den humlesmaksatta lemonaden Hopster Hopfenlimo (länk). Jag har inte sett den i någon butik varken före eller efter att jag fick de där två flaskorna skickade till mig. Men idén kändes lite för väl liggande i tiden (ledord: Craft Soda) för att någon annan inte skulle ta upp den igen.

Så nu i våras kom India Pale Soda från Gbg Soda in på Systembolagets alla butiker (330 ml kostar 19:90). Den är som namnet antyder ett försök att få till en IPA-liknande dryck utan alkohol. Den innehåller dessutom bara hälften av de kolhydrater som finns i vanlig läsk.

Men hur är den i glaset?

Den kallt ljusgula smågrumliga vätskan toppas av ett tjockt kompakt vitt skum som efter en kort stund försvinner iväg.

Doften är fruktigt söt med tydliga toner av modern humle: Citrusskal, ananas och blodgrape-godis.

Smaken är inledande söt med ganska försiktiga toner av amerikansk humle. Grapefrukt och apelsinskal. Det finns något slags underliggande ton av gammaldags fruktgodis. Kroppen lätt. Eftersmaken är mjuk med lite sötma, fruktkola citronjuice och blommiga humletoner.

Kolsyran är lite vass med stora långlivade bubblor, vätskan något kladdig.

Mmm… De kunde nog dragit på lite mer med humle i såväl smak som beska, det känns som en läsk-APA. Den påminner en del om andra alkoholfria öl men utan någon besvärande vörtighet. Och som läska betraktat är den god och ett välkommet tillskott i den alkoholfria hyllan.

Tanker Sauna Session

Minns ni för en tid sedan att jag av misstag stoppat fel flaska i kylen? I så fall… rekommenderar jag att ni skaffar lite fler fritidsintressen.

I vilket fall: Rätt flaska hade varit den här: Sauna Session, en session-IPA från estländska Tanker bryggd med björklöv. 4,7 %.

En märklig detalj är att jag faktiskt druckit den här ölen under tiden mellan de här recensionerna: På Haket fanns nämligen den här som 3,5 % som en av kvällens flask-specialare. Undrar om den varianten kommer att dyka upp i livsmedelsaffärerna?

Färgen är ljust guld; vätskan aningen grumlig. Det fingertjocka vita luftiga skummet försvinner iväg utan att lämna speciellt mycket rester på glaset.

Doften är rätt så speciell med söta toner av trädsav, rabarber och omogna hallon. Blommiga toner i bakgrunden.

Trädsaven återkommer i smaken såväl som en rätt ren beska, godisartad sötma och lite parfym. Medelstor kropp. Eftersmaken är något syrlig med trädsav, kryddor (muskotnöt, timjan) och sakta växande mild beska. Björk-läsk och beska örter i slutet.

Kolsyran är medelstor, de medelstora bubblorna är långlivade och friska. Vätskan är medelmjuk.

En intressant tolkning med perfekt avvägning av grundölen och smaktillsatsen, den är både spännande och lättdrucken.

Betyg: 3,56. Tillgänglighet: Köpt på Silja Symphony. Pris: 3:50 € för 330 ml. Bäst före: 15 09 2017.

Inför Ölets dag 2017

Bild: Sveriges Bryggerier.

Ölets dag 2017.
Räknar jag rätt så är det den sjätte gången detta arrangemang hålls på initiativ av föreningen Sveriges Bryggerier. Alltid den tredje onsdagen i juli, i år den nittonde.

Såväl bryggerier som krogar hittar på påhitt under denna dag. Bryggeriernas arrangemang hittas samlade här.

Lokalt i Linköping kommer bland annat Malt & Hume att få besök av Centralbryggeriets lilla öltruck.

Samma Linköpingsbryggeri kommer att köra en semi-tap takeover på The Horse and Hound.

Uppstickaren Kebab House kommer att ha premiär för sin egna lager som jag tror kommer från Fors Bryggeri.

De Klomp kommer även de att ha något slags aktivitet, oklart vad i skrivande stund.

Mer kommer säkert att tillkomma.

En extra intressant nyhet för i år är den krogrunda eller Pub Walk som kommer att arrangeras av pubwalk.se, bland annat tillsammans med Linköpings Hembryggare. Fler sådana rundor är planerade i Linköping och Norrköping om man inte kan hänga med på den här.

Norrköpings Ofiltrerat X

Under måndagens rajtan-tajtan serverades en för tillfället unik öl. Ofiltrerat X som bryggts av Norrköpings Bryggeri med lite inblandning från min sida. Och bara att få se den listad på Beer Advocate eller Untappd är en inte så liten egoförstärkare.

Ölen är en engelsk mild ale på 3,8 % baserad på Tetley's Mild från 1945, den bryggdes i deras Braumeister på 20 liter den 4 juli. Den var alltså relativt färsk vid serveringen.

”Baserad” ja. Anders på bryggeriet hade stuvat om en hel del i receptet. Så den bryggdes utan färgat invertsocker. I stället fanns små mängder vete, karamellmalt och svartmalt. Den sena humlegivan bestod av Saaz i stället för Fuggles. Å andra sidan, det var inte många pellets som gick i då så det kände som en acceptabel kompromiss. Koktiden hade också kortats ner från 180 minuter till 80.

Resultatet blev trots allt detta en helt acceptabel mild. Lite murrig i smaken men utan spår av vörtighet. En inledande farinsocker-sötma, karamell och knäck med en lätt antydan till smör. Beska fanns om än inte på något dominerande sätt, den låg klart närmare de 22 IBU som stod i ursprungsreceptet än de 8-10 som hade räknats fram.

Ölen serverades från ett kylt keg, så den var initialt kallare och med lite hårdare kolsyra än min idealbild av stilen. Å andra sidan serverades den i halvpints så båda problemen var rätt så hanterbara.

De jag pratade med verkar ha gillat ölen, såväl de som är djupt nere i ölnördsträsket som de som inte är det. Något jag reagerade över under kvällen var att flera gäster oberoende av varandra förklarade att ölen var ”somrig” vilket inte riktigt stämmer överens med min bild av mild: Jag tänker mer på en kylslagen höstdag med tjock dimma.

Folk satt och drack. Pratade, umgicks och verkar ha haft det trevligt. Ölen var ett socialt smörjmedel, en bakgrund och roffade inte åt sig huvudrollen. Jag har svårt att se ett bättre öl till mitt firande.

Etiketten är jag dock helt oskyldig till, det är helt och hållet Norrköpings Bryggeri som står bakom den. Fick själv faktiskt inte se den förrän dagen innan premiären. Vill på det sättet passa på att dementera precis allt.