Får man säga att sommaren är slut nu, eller blir man slagen då? Hur som helst har en höststämning intagit min kropp och mitt sinne, men det gör inte att min huslängtan dör. Tvärtom. En trädgård på hösten är ju drömmen. Tänk att få jorda ner sig bland de sista potatisarna och morötterna i trädgårdslandet, kratta löv, plocka söta mogna äpplen att göra mos och kompott av. Att omges av den där höstiga doften av just fuktig jord och äpplen, fallna löv och multnande gräs. Oh how I love it. Och tänk att få trä på sig ett par raggsockor på morgonen för att inte frysa fötterna av sig på det kalla trägolvet. Kura ihop med en kopp te framför kakelugnen i den blå skymningen.

Ur min höstiga huslängtan kommer här ett axplock av den senaste tidens Hemnetspaningar:

Bland mina drömmar finns att antingen bo i ett gammalt skolhus eller i någon liten kyrkobyggnad. Ovanstående är det sistnämnda, någonstans på Gotland.

Tornlika trapphus är ju bland det bästa. Förresten tycker jag att ”övre hallar” är ett väldigt underskattat utrymme.

När man nöjer sig med att bara titta på bilder av fina hus och rum, spelar det liksom ingen roll att ett kök är svåranvänt pga omodernt. Det är ju så fina skåpluckor!

Det här stationshuset ligger i närheten av ett annat hus som jag tittade på förra året. Och visst är det här staionshuset fantastiskt vackert? Mer av det kan ni se här om ni vill. Tyvärr är det otroligt nergånget på de flesta ställen, kan jag meddela efter att en vän varit och tittat på det. Det kommer förmodligen ligga ute ett bra tag till. Men har man pengar och en stor portion envishet kan det nog bli en drömbostad.

Bloggvänner,
den paus som uppstått här var framförallt en orsak av bristande inspiration och allmän bloggleda. Men på sistone har så många frågat mig om jag inte ska börja blogga igen, så  jag känner att bloggpausen får banne mig vara slut nu! Jag återkommer i veckan med något loppisrelaterat inlägg.

Den här helgen har jag min syster på besök. Då kan man passa på att finfika på finporslinet. Mon Amie-koppar och fat från Rörstrand, och de bruna faten från Stavangerflint (köpte 3 fat, 3 assietter och 3 koppar för 20:- totalt).

Är du en sån som mer än gärna köar utanför dina stamloppisar varje vecka, för att vara först in och ha möjlighet att fynda? Kan du bli alldeles salig av det perfekta mönstret? Rusar hjärtat iväg när du får syn på den där oslipade diamanten i en fyndlåda? Är ditt hem en av dina viktigaste platser? Gör det på riktigt ont i magen när du tänker på hur många femtiotalskök som rivs ut, slängs och ersätts av opersonliga moderna diton? I så fall är du som jag, och då kommer du nog både gilla och känna igen dig i den här bloggen. Och om du inte är som jag, ja då kan du nog hitta en eller annan vrå att trivas i ändå. Välkommen!