Att riva tapet i alkoven var ju en historia för sig. Jag räknade till åtta tapetlager, och ingen har uppenbarligen brytt sig om att riva gammal tapet innan de tapetserat nytt, för jag kunde följa 40- till och med 90-tal utan problem.
Det kändes lite som en arkeologisk utgrävning. Från den typiska 40-talstapeten, via några supersnygga 50- och 60-talsditon, vidare till en gräslig 70-tals(?)historia med imiterat trä, och fram till den senaste 90-talsbabyblå gräsligheten. Jag ska visa några av de snyggaste lagren så småningom, men den här gången måste jag berätta om ett roligt sammanträffande.
En av tapeterna under alla de där lagren lyckades jag bara få fram pyttesmå bitar av. Den var så skör och spröd att den revs bort med det övre lagret. Men av den lilla biten jag fick fram, kunde jag åtminstone få mig en liten bild av hur den såg ut.

Så när jag, i vanlig ordning, surfade omkring på Hemnet idag hittade jag ett så fint hus med en massa bevarade 50- och 60-talsdetaljer. Och vad får jag se i köket, om inte – tapeten! Jag kände igen den direkt, och vet nu hur den såg ut i sin helhet. Tackar mitt Hemnetberoende för det.

(Bildkälla bild nr 2, och länk till det gulliga huset här.)