Om det är någonting jag har i överflöd (förutom vaser och dukar), så är det ljusstakar. När den mörka delen av året dessutom drar igång har jag gärna levande ljus lite överallt hemma hos mig. Men jag har länge letat efter en grupp ljusstakar i olika höjd, och blev så glad när jag hittade dessa tre mässingsstakar. Tror att jag betalade runt en femtiolapp för alla tre.
I somras lånade jag en liten radio av en kompis, för att sätta en timer på den så min katt kunde få lite P1-sällskap mellan stunderna som kattvakten kom förbi när jag var bortrest. Men när jag lämnade tillbaka radion nyligen, kändes det lite tomt. Jag hade ju satt på den nästan varje morgon sen jag kom hem, och låtit det där hemtrevliga pratet fylla min lägenhet mest hela tiden. Jo jag vet att man kan lyssna på radio via datorn, men det är liksom någonting lite extra med att ha en faktisk, fysisk radioapparat.
När jag var på Clas Ohlson häromveckan och gick förbi fyndhyllan, såg jag ett ex av den där fina retroradion som bland annat Underbara Clara bloggat om. Har varit lite sugen på en sån ett tag, men den har varit för dyr för mig. Men, där på fyndhyllan, stod en radio som varit skyltex, och därför reades till halva reapriset, det vill säga 75 ynkliga kronor. Såklart fick den följa med mig hem, och den smälte in perfekt (+ fungerar som bokstöd!).
Jag har legat väldigt lågt med loppisbesöken i sommar, då jag inte har haft några pengar att fynda för. Men när jag nu snart får min första riktiga lön på länge, tog jag på mig fyndögonen och besökte min favoritloppis. Jag hittade tre finvaser, och tänkte först låta snåljåpen i mig tala genom att bara köpa en av dem. Men äh, det fick bli alla tre, och det var tur det, för de funkar himla bra ihop.
Favoriten är helt klart mittenvasen: en BoFajansvas som ska heta Safari och vara formgiven av Lillie Dahlgren. Det enda stället jag sett denna vas tidigare är på den här bloggen. Det är inte någon av mina bloggläsare som händelsevis också äger en?
Vasen till höger är en Upsala-Ekeby. Enligt Ljuva 50-tal är den formgiven av Mari Simmulson, heter Ax och tillverkades 1958-61.
Vänstervasen har jag ingen koll på. Det är någonting inristat under den, men jag kan verkligen inte utläsa vad det kan tänkas stå. Någon därute som känner igen den, och vet vad det kan vara?
Hur som helst, jag fick högervasen för 45:- och de andra två för 90:-/st, och tror nog att många (inklusive jag själv) hade kunnat pynta lite mer för dem. Så jag är nöjd!
Jag har ett överflöd av dukar, och byter dukar på mina bord relativt ofta. Ett enkelt sätt att göra små förändringar. Dessutom brukar dukar (och textilier överhuvudtaget) vara väldigt billiga på de flesta loppisar. Häromdagen tog jag en sväng in på Myrorna, som vanligtvis brukar ha ockerpriser på det mesta, och hittade en fin liten duk för en tia.
Duken har signaturen M. Bühler. De höga ljusstakarna köpte jag för tio kronor styck nyligen. Jag funderar på att måla om dem.
För några år sedan fick jag en så fin ljuslykta från Rörstrand i julklapp, (om jag inte har helt fel, heter den Tulpan och är formgiven av Jackie Lynd). Sommaren därefter hittade jag en mindre variant av lyktan på en loppis. Nog var det lite överpris på den, men jag var såklart tvungen att köpa den. Till min stora sorg gick dock den stora lyktan i kras för ett tag sen. Förstå då min lycka när jag i helgen hittade den stora varianten på loppis. Nu är duon komplett igen! Fint va?
(Som ni kanske märker har jag bytt design här på bloggen, nu finns arkiv m.m. längst ner på sidan.)
I helgen var jag i min födelsestad och firade födelsedag. Jag tog mig en ganska lång loppisrunda på lördagen och besökte de flesta loppisar som jag känner till.
Bland annat rotade jag bland notbladen på ett ställe, och fann till min stora lycka ett gäng mycket färgglada blad. Nog de finaste jag har hittat hittills (det börjar bli min grej det här).
En Arabia Krokus-assiett som jag köpte för modesta två(!) kronor.
En fin blomkruka som jag fick för en tia på en bordsloppis (är det ens ett vedertaget ord? Men ni vet, en loppis i en stor hall där folk bokar bord att sälja från.).
På samma loppis var det en kvinna som sålde allmänt skräp, men i skräpet stod även dessa Kivilyktor från Iittala. Jag prutade till mig alla tre för en femtiolapp!
Jag och syster hann med några loppisar i helgen. Det blev en liten men fin skörd.
Teakbricka för modesta 15:-.
Fyra dessertglas som faller under kategorin ”Saker jag har letat efter hur länge som helst”, och som uppfyllde kraven 1. nätta och 2. ickepråliga.
Tre glas som även de faller in under samma kategori som dessertglasen. Saken är den att jag fyller år i dagarna och har önskat mig glas i den här stilen, men jag kunde inte låta bli att köpa de här när jag hittade dem! De är perfekta.
Samt en Steninge Ruta-kruka i finfint skick för 25:-.
Såhär ligger det till: jag har alltid gillat böcker men har under det senaste året haft så himla svårt att ta mig igenom en enda bok. Nyligen bröts detta helt magiskt och jag fick tillbaka läslusten. Nu har jag beställt en massa nya böcker och känner mig bara så glad över det att jag var tvungen att dela med mig av detta, trots att det inte har någonting med loppis eller inredning att göra. Eller jo, böcker är en superbra inredningspryl, ni ska få se vad jag menar någon gång snart!
Och apropå inredning, kolla in det fina överkastet som böckerna ligger på – ett flera år gammal Traderafynd som jag nyligen plockade fram ur garderoben.
Idag var jag in en sväng på Lagerhaus när jag var på stan för att köpa sopsäckar och sandpapper (woho!..). Det första jag såg när jag kom in var en svart skål med gul insida, och direkt kände jag ”Det här har jag sett förut”. Låt mig säga såhär: det är inte första gången jag har tänkt så på det stället.
Som formgivare tycker jag att billiga kopior, eller efterapningar, av dyrare förlagor kan kännas lite trist. Framförallt känner jag för den formgivare som blivit plagierad, då man i princip aldrig har någonting att sätta emot ett större företag i sådana frågor. Extra trist är det då kopian dessutom känns billig och inte enbart är billig prismässigt.
Här är en liten sammanställning då jag tycker att Lagerhaus har balanserat lite vingligt på gränsen till vad som är okej, och i vissa fall kanske ramlat över till inte-ok-sidan:
Hur tänker ni om det här?
Tack vare en uppmärksam läsare, samt lite eget detektivarbete, har jag lyckats hitta den Rörstrand-familj som TV-fatet tillhör, nämligen extremt fina Kino.
Jag hittade den här bilden från en auktion där hela kalaset gick på 700:-. Det var 2007 och jag har mycket svårt att tänka mig att samma fat och koppar skulle gå för en sån spottstyver idag. Lägg på en nolla till, höll jag på att skriva…
Och såhär fin är koppen på nära håll (bilden är lånad från finfina Fruktparty, som också har gjort en egen illustration av det sjukt fina mönstret här).
Efter lite egen research kan jag meddela att det är svårt att få en kopp för under femhundringen, ja kanske att priset till och med kan uppgå till en tusenlapp. TV-faten brukar på Tradera gå för 100-200:-. Jag får väl helt enkelt konstatera att jag kan vara glad åt mitt loppisfyndade fat som jag fick för en tjuga… Men jag måste erkänna att det här på alla sätt har fått mitt habegär att skjuta i höjden. Jag MÅSTE ha den där koppen!
