Igår visades första avsnittet av ett tv-program som i alla fall hemma hos mig går under benämningen ”det nya bonde-programmet”. Mandelmanns gård! Och så bra det var!

Jag gillade speciellt den avslappnade attityden och den uppenbara kärleken till djuren och gården. Sånt kan man inte fejka, eller hur? Jag satt också halva kvällen och försökte få till den där till synes mycket praktiska (m.a.o stabila) scarflindade hårknuten som Marie Mandelmann bär på de flesta bilder jag sett. Men jag lyckades tyvärr inte. Tar väldigt gärna emot tips! Blev också väldigt inpsirerad av köksscenerna. Jag väljer från och med nu, om jag måste välja, alla gånger Mandelmanns Gustav framför Ernst. Lätt.

En snabb koll på gårdens instagramkonto berättar att de hunnit skriva två böcker redan och driver turistattraktion sedan många år tillbaka. Jag känner mig dock så oerhört bakom flötet som inte haft en susning om dessa människor och deras verksamhet tidigare. Vilket får mig att på stående fot bestämma att i sommar blir det en tripp till Skåne! Jag har ändå tjatat i flera år nu att jag vill åka till södra Sverige någon sommar, Jonas har hursomhelst släkt där så det skulle onekligen vara trevligt att se hur de bor.

Men eftersom de flesta stora planer jag gör har en tendens att luftas på bloggen långt före de når Jonas öron – förutsätter jag att saken nu är färdigt diskuterad och klubbad. Det blir en sommar i Sverige!

Jag vet bara att Jonas har den här ihållande oron att om han reser BORT någonstans så kommer han inte att vilja åka tillbaka till Finland (han romantiserar alltid alla destinationer utanför Österbottens gränser). Håhå jaja. Ni kan ju tänka er de blandade känslorna som uppstod när han åkte på arbetsresa till Karibien för några år sen. Paradisöarna. Han kom som tur nog hem igen. Puh. Vad vore jag utan honom?

Han pratar ännu om den färskpressade juicen på frukostbaren han besökte varje dag. Älskar att han är så sentimental ibland, men det är också något som jag ibland har svårt att relatera till. Jag är mer den där typen som eldar upp mina minnen och går vidare. Bra som dåligt. Gjort är gjort. Nu tänker vi inte mera på det.

På tal om Jonas resa till Aruba så hände en olycklig sak igår kväll. Jag dammsugade i köket och av någon oförklarlig händelse (??) så råkade jag buffa till en av kylskåpsmagneterna så att den föll i golvet och gick sönder.

Så typiskt att det var Jonas guldfärgade geckoödla som det står ARUBA på. Fan. Jag placerade geckoödlan på bordet och beklagade det skedda, sedan gick jag raskt vidare med städningen. Jag skymtade en sorgsen blick från Jonas, men annars verkade han ta det bra? Vid frukosten noterade jag dock att han hade plockat omkring med delarna på bordet så att ödlan såg hel ut igen. Det var lite sorgligt faktiskt! 😀 

Vi kan väl inget annat än att resa dit tillsammans och köpa en ny.
Inte mig emot 😛

Igår spenderade jag en dag i Larsmo för att hjälpa till vid inspelningen av en ny matvideo till Snellman. Det var som vanligt sjukt intensivt men också väldigt lärorikt.

De senaste 7 dagarna har jag verkligen jobbat som en galning. Förutom denna video har jag också drivit butiken som vanligt samt tillverkat och fotograferat nya recept till ett annat företag (mer om det senare).

Vi filmade denna gång i ett modernt hemmakök  – och jag kunde inte hjälpa att dagdrömma att vi stod i MITT kök. Längtar ju något fruktansvärt efter ett eget hus, men det är inte möjligt om sisådär 3-4 år om jag inte lyckas göra kometkarriär på nåt sätt. 

Men det är kanske en bra sak ändå – att jag får gå och våndas och längta. För i och med mitt jobb får jag hela tiden nya idéer om vad jag verkligen vill ha och vad jag kommer att behöva rent praktiskt framöver. Jag kallar det FAS 2. När karriären tar fart på riktigt och jag kan ta nästa steg. Tills dess får jag nöja mig med att dregla över bilder på pinterest.

Mitt kök ska vara inspelningsvänligt med köksö (så att man inte behöver stå med ryggen mot kameran och flytta sig någon gång) samtidigt som en öppen planlösning gör att jag har full koll på vad som händer i huset.

Jag har även konstaterat att jag nog inte vill ha en liten bänk till köksö, inte en mellanstor bänk heller utan snarare en GIGANTISK plattform. Den ska bli hjärtat i hela huset och rymma massor av förvaring och gärna också sittplatser.

Det ska finnas massor med naturligt ljus…

…och så ska jag ha ett helt rum fyllt med fotorekvisita och skafferivaror.

Köket ska vara det mest påkostade utrymmet i huset. För det är i köket the magic happens och mitt arbete i köket som ska betala för huset.

Jag ska ha professionella verktyg och köksmaskiner. En ordentlig kaffemaskin, till exempel. Juicepressar. Hela köret.

En har ju vissa fördelar med att äga en detaljhandel för köksnördar som jag. Jag får tag på i princip vad som helst. Inredning också. 

Min drömtillvaro är att jag ska få fylla min tid med att vara hemma och skapa recept i mitt kök för olika uppdragsgivare och däremellan skapa marknadsföringmaterial för min butik. Testa varor, fotografera, sköta allt det administrativa hemifrån…. Det kommer att bli helt underbart! Men det är mycket jobb (och en hel del amorteringar) kvar innan jag är fri att satsa på något nytt. 

Men som sagt, den som väntar på något gott… Hade jag byggt hus redan för ett par år sen hade det nog inte blivit så bra som jag planerar nu. Livet läääär. 

Vad tycker ni, har jag storhetsvansinne eller tror ni att drömmen är möjlig?

Alla bilder är tagna från pinterest.

I veckan vidgades min världsbild ett snäpp igen. En bekant tog kontakt med mig på fb och föreslog att jag skulle komma med i lokalpolitiken i Vasa och ställa upp som kandidat för SFP. 

 Även om jag valde att avböja – så måste jag säga att det satte igång en hel del tankar hos mig.

Jag började mentalt sätta in mig själv i rum och händelser där jag aldrig varit tidigare. Dels för att försöka få något hum om hur det skulle vara, dels för att försöka avgöra om jag skulle passa in där.

Kunde jag? Ja.
Skulle jag? Kanske.
Vill jag? Nej.

Det som talar emot just nu är att jag känner att jag är i en speciell fas av min karriär som kräver 100% engagemang. Ny bok, nya uppdrag och nya möjligheter. Jag vill verkligen sätta all energi jag har nu på att promota mig själv karriärmässigt, inte politiskt. Med lite tur lyckas jag bygga upp någon sorts stabilitet nu efter 5 års trevande och allmän osäkerhet. Med andra ord, jag känner att jag måste hjälpa mig själv först innan jag kan representera något annat. 

Samtidigt har jag tänkt att jag gärna skulle vilja vara en ambassadör för det finlandssvenska och min hemstad. Inte vara den som gnäller utan håller moralen uppe och kämpar på och försöker bana väg för någonting. En som puschar andra genom sitt eget exempel. 

Men är jag inte redan allt det där i min roll som inspiratör och entreprenör? Varför blanda in politik?
Jag är rädd att mitt företagande och mitt eventuella politiskt engagemang skulle skära sig med varandra och göra mer skada än nytta. Köp min bok, handla i min affär! Och glöm inte att rösta på mig i kommunvalet! Det känns liksom för rörigt.

Något annat som talar emot är min personliga frihet. Jag har i många omgångar försökt passa in i olika grupper och samfund men gång på gång fått komma till insikt att jag trivs bäst i periferin. Open to everything – attached to nothing, som Wayne Dyer brukade säga. Det är min filosofi. Jag har supersvårt för att vara med i grupper som på något vis berättar något om mig, jag trivs inte med tanken. 

Jag har svårt att se mig själv i ett sammanhang där jag ska rätta mig efter en grupps ideologi och där jag inte har möjlighet att prata ”fritt”. Alltså måste hålla mig inom ramarna för en grupp. Jag vill inte behöva lunta någon annanstans än i mitt eget hjärtas vrår när jag ska prata offentligt. Inte hejda mig själv med ett; ”Vad var det nu vi tyckte om det här?”

Autenticitet är så viktigt för mig. Jag misstänker att politik skulle göra mig bitter och olycklig eftersom jag skulle behöva tona ner så otroligt mycket av mig själv. 

Min slutsats är att jag är för självisk för detta uppdrag. Och att jag är för uppfylld av mina karriärmål för att kunna göra något annat. Jag är heller inte det minsta aktivistiskt lagd. Jag lever i periferin på gott och ont och har vant mig vid att på något sätt leva utanför samhället. Du får ingen hjälp men sikten är i alla fall fri. Jag har accepterat det till fullo. Spelets regler, ni vet. Jag har till och med börjat trivas i mitt utanförskap.

Eller har det bara blivit min nya comfort zone?

Det som talar för är att jag bryr mig om människor, är service minded och vill hjälpa. Frågan är bara hur.

Jag vill gärna höra era åsikter om detta. Vad tycker ni att jag ska göra och kunde ni själva tänka er att ställa upp? Plus och minus, erfarenheter mottages tacksamt. 

Årets sista blogginlägg får bli en kort sammanfattning av allt som hänt i mitt liv 2016.

JANUARI
Jag börjar året med att stänga min webshops lagerbutik i Sundom
Börjar göra podcasten ”projekt framgång” med Michaela von Kügelgen.

Under våren blir det totalt 20 avsnitt.

FEBRUARI
Öppnar konceptaffären Malin’s foodie living på vasaesplanaden 6. Butiken baserar sig på den redan etablerade nätbutikens koncept. Jag jobbar hela året heltid med butiken och gör frilansuppdrag på kvällar och helger.

Många frågar om det är butiken i Vasa eller nätbutiken som ”går bäst”. Jag kan garantera att det är mycket lättare att lyckas med en fysisk affär än en nätbaserad. Med facit i hand fick jag i år in ungefär 80% av detaljhandelns omsättning genom den fysiska butiken i Vasa, nätbutiken 20%. Nästa års målsättning är hursomhelst att öka e-handelns andel till 40%. 

MARS
Jag skrotar min förra blogspot-blogg ”sweet life of Malin’s” och lanserar denna skapelse som du läser nu; Malinsblogg.fi på egen wordpress-hosting.
I samma veva får också webshoppen en uppfräschning. Jag gör allt själv och jag njuter av att lära mig nya tekniska färdigheter!

APRIL
Jag anlitar Sara Holtkamp för att ta nya promobilder för butiken (och mig själv).

MAJ
Jag filmar hur jag gör en smörgåstårta (på uppdrag av Snellmans kött). Klippet blir en succé med 250 000 visningar på facebook.

Under året gör jag sammanlagt 6 videon och 17 recept till Snellman.
Jag gör också 9 st receptreportage för Vasabladet/ÖT och 2 reportage till Kuriren.

JUNI
Jag jobbar jättemycket på butiken + att jag bakar en massa recept på kvällarna till min nya bok. Tar ingen semester detta år heller.

JULI
I juli känner jag mig riktigt nere och sorgsen. Det är mycket jobb med allt men jag ser inte riktigt några framsteg. Känner mig inte så värst glad.
Gör en roadtrip till Södra Finland och besöker bland annat Café Dagny som kommer att få vara med på ett hörn i min nya bok.
Får en ny kund till bloggen; Dermosil.

Jag gör under året 3 uppdrag för Dermoshop; 2 advertorials på min blogg och ett receptuppdrag till deras kundtidning (januari).

AUGUSTI
Gör matklipp för Snellman för första gången i riktig studiomiljö med professionell filmutrustning. Denna gång filmade vi på Malakta i Malax. Nästa filmsession för Snellman blir i januari i Jakobstad, det ska bli kul!

SEPTEMBER
Vi bestämmer oss för att flytta från Malax till Vasa av praktiska orsaker. Jag får närmare till jobbet och mindre utgifter. Känns skönt med en nystart, känner verkligen att jag måste bryta mig loss från det ”gamla” en gång för alla. Behöver miljöombyte.

OKTOBER
Jag blir klar med första utkastet till min nya kokbok.
Jobbar superhårt med bloggen och webshoppen.
Jag blir inbjuden att hålla en föreläsning på Mathaforum i Helsingfors. Jag är oerfaren talare och supernervös -men kör på feeling! På något sätt lyckas jag i alla fall för jag fick superbra feedback.

NOVEMBER
I november tar allting fart för mig igen efter en riktigt deprimerande sommar och höst.
Jag har kommit in på ”ledarskapsakademin” i Helsingfors och i november är vår första träff. Jag känner verkligen att jag tagit upp mig i livet som blivit utvald för denna utbildning, och självförtroendet börjar komma tillbaka. Trivs superbra med de andra deltagarna som också är unga och ambitiösa som jag! I Helsingfors passar jag också på och möter upp med mina kontakter på förlagen och jag skriver på mitt livs första bokkontrakt! Det är också första gången någonsin som jag åker på en 2-dagars affärsresa ensam. Har liksom aldrig haft orsak förut.

DECEMBER
Nu leker livet! Massor av orsaker att fira!
Jag fyller 28 år.
Jag lyckas få in foten på Aftonbladets mat & dryck sida. Det upplevs i alla fall på hemmaplan som mycket imponerande! Killar på krogen tar mig i hand och gratulerar mig och jag får massor av likes och grattisar i sociala medier.
Julhandeln på företaget överträffar alla förväntningar och omsättningen tredubblas på en månad. Jag jobbar helt ensam för att spara så mycket pengar som möjligt. Lyckas betala bort en massa skulder och känner mig nöjd.

Efter 2 års tortyr slipper jag äntligen min tandställning. Det känns fantastiskt bra och mina tänder ser jättebra ut! Som mest hade jag 3 st apparaturer i munnen! Räls uppe och nere samt en brygga som breddade munnen från insidan. Mitt bett har blivit så bra med tandreglering att jag slipper operation. Jag är den första patienten på två år som har en sådan tur.

Konstaterar att jag aldrig haft så goda förutsättningar för ett framgångsrikt år som 2017.
Jag har en tydlig plan för mitt företag och inga etableringskostnader längre. B
ehöver inte pröva mig fram med butikskonceptet längre.
Jag kommer att ge ut en ny bok på både svenska och finska.
Jag har nya uppdrag som matkreatör inbokade.
Jag har fått in nya träningsrutiner som passar min livsstil.
Jag och sambon är lika kära som alltid och får mycket kvalitetstid tillsammans trots att jag jobbar mycket
Jag känner mig omtyckt och respekterad. Mår verkligen superbra just nu!

2016 var jobbigt men jag lärde mig också jättemycket om mig själv och vad jag vill i livet. Nu vänder vi blad, som svenska kungen säger.

Vill avsluta detta inlägg med en uppmaning som jag fick av min tandläkare på VCS;
hon sa;

Le mycket.

Det ska jag 🙂