upprep@t

Fick den lenaste present idag från min nyfunna vän. Ett flor av finaste Alpackan med inslag av silke.

Inte helt enkelt att spinna när fibrerna beter sig så olika i handen. De ville inte gärna gifta sig men jag tror det blev fint. Hänger på tork nu och verkar lite överspunnet. Tänkte ha det entrådigt men kanske får tvinnas med en silketråd i alla fall.

Helgen har varit underbar på flera sätt. Inte en enda bild har jag tagit men det kommer snart fina foton på SiV och flera andra har bloggat vackert.  Lista på dem kommer på samma sida.

Jag vet inte riktigt hur jag ska uttrycka upplevelsen men har funderat i banorna; Om alla stickade eller spann skulle världen vara alltigenom god, mjuk och varm.

Denna gång fick jag tillfälle att gå en kurs!  Spinna med silke med Marianne och Dineke från De Spinners i Holland. Fantastiska människor med så mycket kunskap. Och finfina spinnrockar:) Om jag ska byta upp mig får det bli en Majacraft Rose! Som en smekning.

Lite Silke fick så klart stanna hos mig på Grötö:

Egentligen är det fantastiska färger och lyster. Och kameran är det inget fel på.

Gissa om jag blev glad för min vinst i Knitbattlet:

Lotta Blom/Tant Koftas vinstbidrag Helt Underbar Baby Alpacka. Kanske ska spetsstickning få en chans till:)

Min livsfilosofi:
Först föds vi. Sedan dör vi. Av en ren slump. Tiden däremellan, som då är själva livet, får man ju försöka fylla på ett bra sätt. Helst ska man få kämpa lite. Det är bra för moralen att inte få allt gratis.

För att må bra bör man vara snäll mot sig själv och alla man träffar på vägen. Utom dem som inte är snälla. Dem ska man bara ignorera. Helst inte hetsa upp sig på. Ej heller hetsa upp sig över småsaker. Som vädret. Eller sär skrivningar. Då blir man nämligen en bitter gnällkärring. Och det vill man inte.

Att vänta på att saker ska hända, eller att förlita sig på att en ”högre makt” ska ordna till det, verkar som ett slöseri med tid. Liksom att oroa sig för sådant som ännu inte hänt.
Har jag kommit fram till. Synd bara att det skulle ta så lång tid. Det är ju liksom själva tiden som är begränsad.

Och varje dag, nu för tiden, konstaterar jag att jag är fruktansvärt privilegierad. Trots bitvis motlut och trots att jag inte fick allt jag ville ha. Eller kanske just därför.

Om man är lagd åt det hållet kan man brå bra av att göra något med händerna. Spinna garn till exempel. Ren meditation.  Då kan man sitta och tänka på varför en del medsystrar talar nedlåtande och till och med hånfullt om någon slags tillbakagång till hammafruidealet. Håhåjaja. Mycket viktigt kan man debattera.  Eller så kan man skita i det.

Det här har jag spunnit alldeles själv:

Vilket privilegium att kunna titta ut genom fönstret och se bort till jobbet:

Och att kunna titta ut genom ett annat fönster och se vilket humör havet är på idag. Och att veta att där borta bor en granne jag kan ringa mitt i natten om jag behöver.

Vinylbrus – DET mår man bra av.

In vino veritas.

Som sagt var….

Vår-gläje:

Nu släpper det! Nästan isfritt i Ernstes skog. Hundratals ejdrar i Rangelviken. Vid Knöten hade Svanarna årsmöte och ryktet gick att Strandskatan kommit.

+ Har snälla ögon. Väldigt snälla faktiskt. Känns lite som min pappa.

+ Arbetarklass.

+ Heter som min första stoora kärlek. Hej Håkan! Fan vad roligt vi hade: )

+ Bra årgång.

+ Säger Social Demokrati och Solidaritet flera gånger. Har knappt hört det sedan sjuttiotalet! Borde kommit som nummer ett så klart.

– Måste vara galen. Eftersom han vill bli partiledare.

– Måste ha klarat  Granskningen. Inga krogfyllor, vänsterprassel eller annat lättsinnigt leverne. Guuud så tråkigt.

Plus och minus på partisekreteraren? Vete fan. Men heter som min andra stora kärlek. 🙂

Min Stickblogg ska INTE bli en Viktblogg. Jag lovar. Men idag är det lite roligt att berätta om detta:

När jag klev in på Xtravaganza för snart fyra månader sedan gjorde jag det som kund nr 1000! Min PT Johan lovade mig en present och idag fick jag den:

En blomsterkvast och 1000 klirrande kronor att nyttja på Resia🙂 Tusen tack!

Det kändes rätt gött att väga in då på -25,2 kilo. Futtiga 8 hg till målet. Som jag nog ska öka på med ett par kilo när jag ändå är igång:) Det gör jag här:

I mitt eget gym med sällskap av SVT Play. Gynekologen i Askim är en väldigt bra coach.

För vart femte kilo får jag belöna mig. Fatta hur gött det är att kunna gå på till exempel en sådan här butik:

Silkepapper och fin påse brukar man inte få där jag brukar handla. Och den trevliga tjejen kunde sälja.

Rosa har jag inte haft sedan…….typ aldrig. Kom liksom aldrig in i prinsessåldern.

Vi har inte haft golvvärme i badrummet på hela denna kalla vinter. Och det känns inte bra när den här killen svär. Jobbet skulle ta en kvart. Sa han för två timmar sedan.