Igår firade vi tredje advent med ett rejält plättkalas. Morfar i huset var plättmästare. Han både tillredde smeten och stekte.
Och det snålades varken på sylt eller vispad grädde!
Lilla M, hennes mamma och nästyngsta morbror var gäster. Lilla M tyckte dock att hon hellre ville ha "prutta" = ketchup på sina plättar. Sylt var inget vidare enligt henne. Snömosen (vispad grädde) ville hon inte heller ha, men morfars plättar det var namn-nam det!
Igår var jag iväg till stan på höstens sista bokcafé. Där berättade Mia Grönstrand från grannbyn om sin bok, som handlar om getter. Intressant! Morfar i huset vill dock inte höra talas om sådana husdjur.
Det var vackert och juligt dekorerat i Restaurang Kapellet.
Och nu borde jag snabbt hitta en stor grönväxt, som kunde fungera som "julgran".
Igår levererade jag också garnet, så det var inte en supersnabb garnambulans precis. Men stickväninnan B var nöjd ändå, för nu kan hon sticka på och bli färdig med den vackra röda tröjan.
Jag hann också iväg med morfar i huset till min hulda moder. Där satt vi och grät lite om vartannat. Det sägs ju att det är bra att dela sorgen. Får hoppas att det är så.
Däremot vet jag alldeles säkert att delad glädje är dubbel glädje.
Önskar er alla en riktigt bra start på den nya veckan. Stressa inte, ta det lugnt. Julgubben kommer ändå, fast nog inte till oss!
Idag har jag agerat garnambulans! Jag har räddat min stickväninna B ur hennes prekära situation då garnet höll på att ta slut mitt i en stickning. Ve och fasa!
Så när jag var iväg till grannstaden på möte passade jag på att efteråt sticka mej in till teeteeshop. Jag gick raka vägen till disken och bad att få rätt sorts nystan. Jag tittade vare sig till höger eller vänster för jag ville inte bli frestad.
Nog för att det här nystanet var alldeles lagom frestande. Helt underbart mjukt garn i en fantastisk färgnyans. Åååh!
Men garnet är alltså inte mitt!
Får fortsätta leka garnambulans under veckoslutet, för imorgon hinner jag inte sköta hemleveransen. Imorgon står värre saker på agendan.
... berlinermunk...
... hade vi som efterrätt igår. Konditoriet ligger inte i centrum, så ibland glömmer vi helt enkelt bort att det finns. Mamma fick en jullimpa, som hon uppskattade storligen. Tyvärr blev hon utan munk, men vi ska bättra oss till nästa gång.
Och så kan vi spionera lite på svenskarna! Eller nåja, spionera och spionera, men vi kan i alla fall kolla in vad dom googlade på!
Idag har jag varit iväg till caféet tillsammans med stickväninnan B. Stickcaféet tog jullov förra veckan, då jag var på jobb. Ingen hade meddelat B i så god tid att hon hade kunnat avstyra våra planer på en trevlig eftermiddag i stickandets tecken!
Så vi åkte tillsammans in till stan, uträttade lite ärenden och satt sedan på caféet och pratade och pratade. Det var riktigt uppfriskande. Och vet ni vad? Jo, sociala mänskliga kontakter är bra för hjärnan. Så det så!
Vi hade nog med våra stickväskor, men vi hann liksom aldrig ta fram respektive stickning.
Det blir nog inte till någonting med mitt sockstickande...
Igår ringde lilla M till mormor. Men när hon hörde min väna stämma blev hon alldeles förstummad och sa inte ett jota. Men inte ska ni tro att mamman fick telefonen ändå. Åh, nej, lilla M ville lyssna till mormors röst. Men när lilla M:s pappa öppnade diskmaskinslocket glömde hon bort mormor, för lilla M vill så gärna hjälpa till att tömma.
Förra gången jag talade i telefon med lilla M, så fick jag höra en lång berättelse. Riktigt vad den handlade om vet jag inte. Det enda ord jag klart kunde urskilja var ordet ekorre.
Det verkar vara hennes favoritdjur. Det första lilla M gör då hon kommer till oss är att haffa tag i morfar i huset och sedan vill hon bli upplyft för att kunna titta ut genom fönstret. Om ekorren inte då är på plats och äter frön blir lilla M jättebesviken.
Ikväll är det dags för högtidliga nobelfestligheter. I år delas inte litteraturpriset ut. Men PC för alla delar generöst med sig av de bästa kvinnliga författarna. Missa inte det, för vi kvinnor blir tyvärr ofta förbisedda i diverse sammanhang.
Trots att det inte riktigt känns så, så har jag tydligen varit snäll. Förra veckan fick jag nämligen igen fina julklappar.
På måndagen kom jag hem med ett sådant här paket:
En amaryllis, som ännu döljer sin färg i knopparna. Spännande! Julservetter och ett ljus. Precis vad jag behöver. Stort TACK för gåvorna!
Överraskande nog fick jag ett ljus också på tisdagen!
Det har vi förstås haft att brinna under självständighetsdagen och nu varje dag efter det, så snart finns det inte mycket kvar. TACK för julklappen!
Önskar er alla en bra start på inkommande vecka!
