Tova och valka

Det är verkligen höst ute nu, mörkt och regnigt. Det betyder innestunder med ull. Stickar, spinner och hör på ljudböcker. (Just nu är det Gilliou’s Brobyggare). På kontoret svämmar det över av ull som ska kammas och kardas. Därför tog jag till slut fra kardmaskinen och med juniors hjälp så fungerar den helt perfekt (det var några skruvar på valsarna som jag inte hade sett). Karda på maskin är helt fantastiskt nu. Kardflor efter kardflor kommer ut, efter några rundor är dom härligt mjuka. Ja, till och med svartfjesullen (Scottish black sheep). Men färdig med det hela så sitter det en massa ull kvar mellan tänderna på rullarna. I går kom jag på att jag skulle tova. Det har jag aldrig gjort förut, i varje fall inte så ‘seriöst’, bara några små bollar liksom. Nu blev det tilräckligt till en vit fyrkant, ca 25x25 cm. Och svartfjes är en ull som tovar bra märker jag. Så fick jag självklart mersmak och böjde mig ner efter kamrester i soppåsen. Eftersom den inte var kardad blev det mindre bra men jag klarade klippa ut två små hjärtan i varje fall.

Så idag när jag väntade på att regeringen skulle få färdigt middagen (ja, jag slapp laga mat!!) så skulle jag bara karda färdigt den svarta NKS ullen. Så kom vi i snack om mitt lilla tovförsök från igår. Alltså tog snålhet och nyfikenheten över. Snål som jag är hade jag spart alla kamrester från sommarens växtfärgningar. Dom kardades nu till flor, fulla av noppor och annat rusk och rask. (Det fina med kardmaskin är att den också spottar ut såna här saker, fint för ullen alltså, mindre fint på bänk och golv…)

Utlagda på köksbänken blev det tre lager med fyra flor. Inte illa. La det svarta i mitten så jag skulle få beholda mest möjligt av färgerna. Varmt vatten och grönsåpa, små, lätta cirkelrörelser, blött och slaskigt och snart kom svetten i tillägg. Vänd på ullen, gör det samma med baksidan. Nytt, varmt grönsåpevatten. Cirklar, cirklar, vänd och upprepa igen. Långsamt började det tova ihop.

Då blev det gnicka och gno. Gnida ull mot ull i varmt, varmt grösåpevatten. Jobba sig genom hela stycket flera gånger. Ner i kallt vatten, gno ännu mera, tillbaka till varmt, till kallt… Jättesvettig vid det här laget.

Men, jag klarade filta ihop ullen, så när som på två hål på mitten. Men det gör inget för antingen ska jag klippa den itu till två sittunderlag eller vika den dubbel och så sy runt kanterna, har inte helt bestämt mig ännu.

Så erfarenhet? Lägg ullen mer omlott nästa gång och börja jobba från mitten ut. Önskar mig en tvättbräda, inbillar mig att valkingen är lättare då. Och så blir jag tvungen att finna ut hur man lappar såna här hål, kan man f ex fylla på med ull medans man håller på?

Ahhhh, stolt känner jag mig, och nu vet jag precis vad snåla jag kan göra med mina kamrester en annan gång.

Hm… undanflykter?

I helgen har jag varit lat igen. Jag skulle ju göra så mycket nyttigt men så blev det shopping och hårklipp i stället. Städa skulle jag och då börja på kontoret. Men så skulle jag bara… skulle bara kamma lite ull. Rätt var det var så var så kom hela den sista korgen med växtfärgad spelull fram. Ja, faktiskt, nu har jag bara den ena kvar. Inte är det så mycket av varje färg heller (dom har mer färg än jag klarade få fram på bilden…)

Städning blev det inget med. Jag satt och kardade och tänkte mer på den där tröjan jag ska sticka. Klarar bara inte helt bestämma mig hur ännu. Och egentligen så hade jag sagt att jag inte får sticka av garnerna ïnnan alla 5 kilo är färdiga. Så jag kommer nog bli färdig en gång. Att jag har en massa höstull kvar efteråt vill jag inte tänka på ännu, inte topsen heller. Nu är det snart vår och jag har fortfarande inte försökt björk.. gissa att jag känner lite dårligt samvete, hur mycket färgade jag egentligen den där sommaren –12?

Avslappande helg

Efter en lång, men trevlig, arbetsvecka, min första som penlare, var det skönt att inte göra så mycket nyttigt på lördagen. Sociala planer var det i varje fall ingen idé att sätta upp. Jag visste jag kom till att vara trött och det stämde. Bortsett från städning och ull lus tvätt av några Hoyaplantor (hmm!!!) så fortsatte dagen med ull, pelsull alltså. Här ligger några av kamresterna, det blev faktiskt ganska mycket spill.

Nu har jag väl pyslat lite med spinning genom veckan också men jag tror jag har bestämt mig för att karda resten av ullen. I varje fall så tvättade jag all den ullen som var kvar, utan att dela upp lockarna först. Det går ju fortfarande an att dra ut dom om jag ombestämmer mig. Men det är en skön känsla nu som jag inte har någon låda med luktande, otvättad ull kvar på kontoret. (får se hur lång tid det tar innan jag fyller upp med ny…)

Mina kamrester tänkte jag kanske försöka karda ihop med höstull som jag har kvar, den gula färgen är ju överrepresenterad så den behöver jag inte direkt snåla med. Otroligt hur mycket växtfärgad ull jag faktiskt fortfarande har på lager. Tror inte längre att alla kommer spinnas till egna garn..

Det första pelsullgarnet blev jag nöjd med och det är så mycket att det borde hålla till en sjal, med pärlor igen kanske… eller så hamnar det väl på lager så som så många andra..

Sån mellan allt annat..

Ja, mellan jobb och sova och när jag inte målat lister, så har jag börjat karda lite av Rambouillet ullen som jag tvättat. Självklart var jag tvungen att spinna några lockar på en slända också, bara för att känna om ullen verkligen var så mjuk som den kändes, och det är den! Snabbt ihoptvinnad till tvåtrådsgarn så är den fortfarande efter tvätt inte mer än knappa 2 mm tjock.

Mjuka, härliga, småkrusiga lockar. Och jag har många såna, över ett kilo. Det måste bara rensas, tvättas, rensas igen och kardas först innan jag kan spinna av det. På vissa ställen var det ruskigt mycket som inte ska vara med…

Vackra färger och härliga lockar är det i varje fall.

För att ge mig själv lite bättre samvete har jag spunnit upp ännu lite mer av ullen som låg på lager och väntade. Den svarta ullen som regeringen kom hem med är äntligen färdig.

Det gäller att skynda långsamt. Själva processen är ju det viktigaste, mysen med ullen och det taktfasta trampandet på rocken. Garnet kommer ju ändå ligga länge i lagret och vänta misstänker jag.

Framsteg med pelsullen efter god hjälp

Skitig men utan rusk ligger ullen i ett durkslag, lock för lock har jag tagit ut från fällen och lagt i två tunna lager. Hela durkslaget får ligga i fred i 15 min i väldigt varmt diskvatten. Faktiskt är det så mycket diskmedel i vattnet att det nästan kändes halt, nästan som olja redan innan jag hade ner ullen. Helt stilla ligger lockarna och drar sig, minsta rörelse och dom börjar tover sig känns det som..

För att vara lite effektiv i mina ansträngelser har jag två silar. Då kan jag ha en som står i diskvattnet och en som ligger i sköljvattnet med lite ättika. Eftersom vattnet svalnar så fort kan jag lova att det kokas en god del vatten i tekokaren också..

Efter att jag försiktigt har lyft silen upp ur ättiksvattnet några gånger får ullen rinna av i silen innan jag försiktigt kramar ut mera vatten mellan en handduk. Det blir några platta ‘ullpannkakor’ som ligger och väntar på ett badlakan till slut.

Så ska ullen torka. En och en lock läggs ut på badhanduken, här ska det inte bli något trassel, till slut har jag fyllt upp hela torkvindan med lockar, alldeles för många misstänker jag.. men jag har ju så mycket som ska tvättas… och kammas..

Vilken fantastisk ull det här är. Genom hela processen har jag plockat ur ett grässtrå, ett!!! bland alla dom här lockarna. Och bara på två små ställen har jag plockat bort ett dubbelklipp. Det gör det hela så mycket roligare att hålla på med när ullen är så perfekt.

Kammas ja, nu ser det nästan ut som jag fått hund men borsten och kammen fungerar bra på ullen, bättre än ullkammarna faktiskt. Jag försökte med ullkammarna först men jag tyckte det blev allt för statiskt så rådet om hundbosten fungerar mycket bättre. Det blev några små fågelbon innan jag gav upp ullkammarna, till höger ligger några utdragna lockar som jag borstat i stället.

Efter lite ilskna försök att spinna kom gammelrocken fram igen. Worstedspinningen fungerar så absolut mycket bättre med vingen som har krokar, jag måste ju hålla igen lite av tråden och på den nya rocken kommer ju allt helt framme närmast spolen då. Efter en timme eller två har jag fått taget på spinningen och tråden börjar äntligen bli så tunn som jag vill ha den.

Nu har jag väl inte spunnit mer än ca 20 gram. Innan jag är färdig med mitt kilo+ har jag nog fått worsted spinningen mera på plats också..

Som sagt, det är så fint när man får så bra hjälp och råd så man vet hur man ska göra, utan den hjälpen hade jag nog inte klarat mig så här långt.

Geduld…. ja, nu gäller det att ha tålamod, trampa lungt och förbättra spinntekniken..

Julstök?

Jo, nog borde man julstöka och fixa en riktig julstämning. Men jag har stökat med annat.. Inte kunde jag låta bli att försöka mig på en liten ull tvätt. Den nya fällen kunde ju inte ligga helt orörd? Så nog har jag stökat, ull doften fick fylla köket i stället för doften av julkakor..

Men jag tvättade inte så mycket. En torkvinda med nytvättad ull passar liksom inte helt in i julpynten. Därför står torkvindan inklämt på kontoret just nu. Lockarna från pelssau som är tvättade är så pass många i varje fall att jag ska kunna test kamma och spinna lite om inte allt för länge… ska bara fira lite jul först…

Medans jag väntar har jag till slut fattat mod och börjat karda dom underbara lockarna från vill sau som jag fick för snart ett år sen. Så rädd för att förstöra den fina ullen så har dom bara legat och väntat på mig. Jag har klappat lockarna och mysat med dom men nu så blir det alltså garn hoppas jag. Långa baköver drag som ska bli ett mjuk woolen garn hoppas jag. Man måste kanske göra färdigt en sak innan man börjar på något nytt?

En hel låda med ull igen

Ett helt får, eller ullen då, har kommit hem här precis för jul. Över ett kilo pelsull som väntar på att tvättas och kammas och bli till garn. Glädjer mig tills helgen är över så jag kan börja, om jag nu klarar att vänta så länge..

Bredvid några lockar från villsau ser man verkligen hur lång den här ullen är.

Inte för husmödrar

Om jag någonsin har tyckt att ull skräpar ner medans jag sitter och spinner så har det väl varit Angora ullen, hm eller kanske Lama…,  som har varit klart värst fram tills nu. Men, det finns faktisk minst en ull som är värre – Karakul ullen!

Det ser ut som om jag har haft en hund på besök, en hund som har legat och gnidit sig mot min matta bredvid spinnrocken. Det är helt fullt med såna här små hår, överhår, från min tops.

När man sen ska fylla på kaffekoppen så sparkar man bort i lite av allt som är på parketten, vilken samling. Har man tofflor på sig blir det med i hela övervåningen..

Ullen på spolen ser nästan ut som en taggtråd ju och alla oljade delar har små hårstrån som har limmat sig fast.

Skillnaden är otrolig, dom annars så sträva överhåren från norsk spæal ser ju nästan silkesaktiga ut och inte alls så hemska som jag kanske tidigare tänkt. Som en gyllen lock hänger mitt kammade band över pipen och vilar, vilar och väntar på vidare spinning..

Kabelgarn ‘on the go’, ett fyrtrådigt garn, vilken tur att jag utökade mitt spolförråd i september så jag har fem..

Så får jag väl ta fram damsugaren igen då, när jag är färdig…

Kära, söta då..

Idag kom det ett helt oväntat brev i posten igen. Den här gången med ull från Jacob får. Jättespännande tycker jag. Den ullen har jag bara hört så mycket fint om men inte känt på så nu blir det lite spinning med slända. Vem vet, kanske slutar det med en knutteliten beställning igen.. Tack , tänk att det finns så otroligt omtänksamma snälla damer här ute i rymden.

Klarar inte sluta

Den gamla svenkstilverkade kardmaskinen, (Cilla tror jag den heter…) jag fick av mamma förra julen har körts hårt sista veckan. Med borsten från Ashford, som passade perfekt till maskin, har jag ju tidigare bara kardat blandningar, den fungerade helt enkelt dårligt på nytvättade fårlockar..

Trodde jag…. för efter en kommentar här så började jag tänka igen på varför? Alltså tog jag fram skruvmejseln och började skruva isär den. Oljade sen alla delar och satte ihop den på nytt. Den fungerar ju hur bra som helst! Nu spottar den ut nykardade flor som ingenting. Floren blir till rullar och jag har fått bort massa rusk och annat medskick som inte försvann i tvätten. Usch, tanken på att jag annars hade fått allt det ner i soffan om jag handkardat törs jag inte tänka helt ut…

Jag har ett berg av nytvättad norsk kvit sau (ett crossbreed får) som ska kardas. När man står och plockar isär lockarna är det ju inte bara allt rusk som försvinner, det är också lätt att se var dom bommat på klippningen så dom små bitarna kan lätt plockas ut innan jag kardar.

Det har blivit många såna här ull rullar (batts?) som ska spinnas till garn bara spinnrocken blir ledig igen (just nu är det ju ull till sjalen som jag spinner..) ca 350 gram ull tror jag det blev.

Nog känns det skönt när något som ser så osmakligt ut som detta kan omvandlas till mjuk härlig ull. Nu ser jag dessutom fram mot en veckas höstsemester. Hur mycket ullarbete hinner man inte då? Jag har ju lika mycket vit ull kvar att tvätta..