Stickad pläd med fyrkanter..

Ibland går man förbi garnnystan som kostar nästan ingenting. Vet man inte vad man ska använda dom till så kan det ju alltid bli till en pläd eller två.. Med det här garnet virkade jag också min pläd av mormorsrutor så jag köpte nog en del nystan.. Det är några år sen jag stickade det här men jag tänkte jag skulle dela med mig av idéen..

Jag har stickat rutor, faktiskt inte trekanter. Stickade i rätstickning med två färger och flyttade färgen vart annat varv en maska åt höger. Det betyder alltså att man stickar två färgade trekanter samtidigt.

 

Om man alltid vrider färgerna ett halv varv vid färgbyte blir övergången helt osynlig på framsidan och baksidan får ett jämnt fint mönster.. Roturna sydde jag ihop och resultatet ser nästan ut som patchwork, eller ett lapptäcke tycker jag… En enkel och kul variant av stickad pläd som man fint kan använda restgarner till.

Jumboplassering !

 
Eller tröstpris heter det ju också. Jag älskar jumboplasseringar. Första platsen är för vinnare och allt är inte guld som glimmar, men tröstpriser, det är just det, en tröst och dessutom så värmer dom så där extra gott, för då känns det som om någon har tänkt så där extra mycket på mig. Och premien passar mig så helt perfekt, jag tycker ju så mycket om att sticka mössor. Åremössan har jag länge tänkt att försöka mig på efter att ha sett Kafe sticka i hela vinter ( undrar om du inte har stickat lika många av den modellen som jag har stickat av mina mössor från Sala..)
Vi har trampat i den samma myllan, Kafe och jag. Det var därför extra kul med en påminnelse på kortet, Misteln, vår lanskapsblomma. För mig är det en kär symbol över mina rötter, på samma sätt som Mariarosen. Efter ett långt liv i exil så blir man ännu mera glad i allt som påminner mig om ‘hemma’. I mitt kök har jag dom sista 20 åren haft en Mistel, den är från kermikern på Vallby Friluftsmuseum, men jag är osäker på om den butiken finns kvar.. när jag har hemlängtan hjälper det att tända lyktan.

Tröstpriser, det får mig  att plötsligt komma ihåg en annan jumboplassering, usch så dumt att jag inte har visat den förut för den är helkul. Jag har ju som sagt mycket av barnasinnet kvar. Se på denna läckra giraff som jag vann hos Living next to me. Direkt från Kina kom den i posten tillsammans med en vacker sjal. Kul, inte sant ?

Stort och hjärtligt takk till båda två för härliga premier :)

Sticka pläd i restgarner

.. det är en evighetsmaskin… den melodin rullar runt i mitt huvud just nu. Nu har jag kommit på vad jag ska göra med allt restgarn från hösten och vinterns alla mössor. Hade först tänk jag skulle virka mormorsrutor, eller kanske en av alla dom här randiga plädarna eller.. Men så såg jag läste jag dominostickning inne hos en med samma namn som mig. Blev inspirerad och letade lite runt på nätet..

Om det här nu är dominostickning eller inte vet jag inte men idén är ju faktisk smart. Bara sticka en ruta och sedan plocka upp nästa rutas maskor från den igen. Då slipper man sitta och sy dom ihop på slutet, sånt gillar jag.

 

Startade med 42 maskor, stickar bara rätstickning og stickar ihop dom tre mittersta på vart anat varv, då blir det en fyrkant. Enkelt, men en fyrkant är bara 10 cm, tunt garn och stickor 3 mm.. Behöver minst 12x16 rutor, då blir jag av med lite restgarn !!

172 rutor, bara ca 160 till alltså... räknar inte att jag blir färdig med denna i vår .. det är en evighetsmaskin..

W – Walt Disney

Nog känner vi alla till Walter Elias Disney och hans teckande filmer. En av hans mest kända figurer är väl kanske Donald Duck som han också heter i Norge. Men vi i Sverige känner han som Kalle Anka ( och i Danmark är det Anders And tror jag..)

 

Men nu var det inte Kalle Anka jag skulle berätta om, men om Prinsessan och Grodan, The Princess and the Frog. Den kom hit till stan i lördags men jag har sett den idag. Tänk er två tossiga 40+ åriga tanter som smyger sig in i biolokalen bland alla småbarn, sätter sig till rätta i biosätet, öppnar godispåsen, suckar och njuter alla komiska figurer och gråter en skvätt, först för att eldflugan dör och blir till en stjärna på himmelen bredvid sin älskade och sedan ännu värre när prinsessan till slut får sin prins.

Det bästa med att vara 40 + är väl kanske just detta, att nu har man blivit så stor, så vuxen att man inte längre bryr sig så mycket om man ‘gör bort sig’ utan man gör som man vill och törs vara barnslig om det behövs, följer instinkterna och går på matiné och njuter. Livet efter 40 är alltså inte alltid så illa, och Walt Disney filmer är helt (Wonderfull ) underbara!

 

  Petunias ABC lek kan du hitta här.

Äntligen !! Gissa om jag är stolt!! Färdig :)

 
Ha, ha !! Äntligen, jag är färdig med min kofta, det tog sin tid men nu är den klar. En riktig jeanskofta. Stickad från halsen ner. ( Blåfärgen är inte lika skarp som den ser ut på bilderna, antar att det är blixten och det UV blå filtret som gör att blåfärgen sticker sån ut.)

Den är bara så mjuk och go’ att ha på sig, väger faktiskt bara 630 gram, hm, kanske det är mycket.. men garnet är så mjukt att jag känner ingen vikt. Var lite osäker på om jag skulle ta metallknappar men fastnade för helt enkla, lite större plastknappar, bruna.

Stickade pärlmönster i stället för resår och det passade perfekt till detta melerade garnet, nästan så jag ångrar att jag inte stickade hela tröjan i det. Ett litet moln till på himlen måste vara att det gröna garnet har klarat att få till en ljusare fläck mitt fram, lite synd faktiskt, men, voila ! Jag har ju för t-san spunnit garnet själv på en slända och är mäktigt stolt.

Visst är det mycket som borde ha varit gjort annorlunda, men jag ser på detta som ett nybörjarförsök, hoppas jag har lärt mig något..

Jag tyckte bara det kändes som  så länge sen jag startade men nu.. bara stolt :)       

Sjalväst eller vad ska man kalla det??

 

Sjalsvästen, kallar det för det tror jag, är färdig nu har jag bestämt. Stickad efter infallsmetoden. Den såg först liten ut men efter press med fuktig handduk blev den stor, stor nog till modellen till och med!

300 gram Alpakka,(150 g m.brunt, 100 g lj.brunt och lite rött och grönt) så den är inte tung, men varm. Började med den mörkbruna delen som jag stickade som en sjal men sparade ut öppningar för ärmhål. Fortsatte förlänga ‘framstycket’ med tre färger och stickade sen på en extra nedkant.

Till slut plockade jag upp maskor till en resårkant för halsen, började mitt bak och plockade upp maskor nedöver på framstycket på varje varv. Det gjorde att kragen blev bredare i halsen och smalare ju längre ner jag kom. Plockade upp och stickade resårkant i ärmhålorna också. Halsen hjälper till att hålla formen på västen så den måste vara lite stram.

Även om modellen själv är kraftig och framstycket är lite långt så är det väldig skön att ha på sig och den blev faktiskt inte så dum till slut tycker jag. Skulle jag göra en till hade  jag lagt upp ‘sjalen’  bredare och inte stickat den fullt så lång. Dessutom borde jag ha begränsat färgvalet.

Nu ska jag bara fästa trådarna.  Och, ikväll slipper jag frysa framför TV,n :)

Inte längre 18 gram men 108 gram…

 

Tålamod er en dygd heter det. Om jag har tålamod eller inte, ska jag inte uttala mig om, men envis som en gris är jag ( ja da mamma, jag äger lite självinsikt). Tänk om jag ändå hade haft en spinnrokk, då hade det kanske gått lite fortare, men nu känns det bra, över 100 gram merinoull med slända!

 

Jag har ju blandat in många färger, mörktbrunt i botten med två gröntoner och tre blåtoner. Det blev lite olika nyanser, från ganska mörkt till lite piggare ljust. 5 små härvor blev tillslut, den sista hänger till tork.

 

Jag blev så ivrig när jag hade vägd och tvättat den sista härvan att jag blev tvungen att börja nysta upp dom första. Tänkte jag skulle försöka mi på en sjal, stickor 4 mm.

  

Jag har lagt upp tre maskor och ökat med en maska i varje sida och en på var sida av mittmaskan på varje rätt varv. Trodde nog att detta skulle bli en trekantig sjal, men att jag startade på spetsen nederst. Men nu visar det sig att jag visst startade i överkanten för när jag lägger ut så mycket blir överkanten rät och jag stickar visst nedåt. Men det passar mig bra eftersom jag började med det mörkaste..

Nu är jag fruktansvärt spänt på hur resultatet blir :)

V-vitlök

V- Vinter, vitt. Kunde säkert ha vist många vita vinterbilder men nu räcker det. Idag snöar det igen och jag har mer lust att tänka mot vår och sommar så…  varför inte..Vitlök!




Ärligt talat så blir det inte mycket smak på salladsdressingen utan, inte potatisgratängen heller. Klarar man sig i matlagningen utan just vitlök??
 
När jag var yngre, i tidiga tonår, kallade vi buss 12 för vitlöksexpressen. Det var styggt gjort, vi visste inte bättre, men det hade väl något att göra med att många av dom som tog den bussen använde vitlök i maten. Nu som vuxen kan jag inte längre säga vem som äter denna löken för om man äter av den själv kan man inte känna doften av andra…Det är vinter och ännu ett stycke kvar till våren men jag fick ett bra tips av en väninna. Jag hade någon vitlök som legat lite för länge inne. Och se, nu spirar den. Det gröna som kommer upp är jättegott nerklippt i salladen.



Blasten av vitlöken medans den fortfarande är ung och späd är jättegott nerklippt i salladen. Nästan lika god som sommarens kinesiska gräslök , Allium Tuberosum, som också smakar vitlök, att blommorna är fina gör den ju inte mindre attraktiv..


    
Petunias ABC lek kan du hitta här.