Jag gjorde en dörrkrans (första jag någonsin gjort, faktiskt) och stickade en söt liten fågel till den.
Paketerade historiens största paket och sen nångång infann sig nån sorts julfrid, som förstås blandas med allt som ändå hör familjeliv till. Nu är jag ledig i ännu en vekca och hoppas på att blogga julklappar jag gjort, före de slappa dagarna är över för den här gången. 
De finaste farsdagspresenterna kom förstås från skolan och dagis, men själv är jag riktigt nöjd med sjalen jag stickade åt maken till farsdag. Jag har länge velat sticka Stephen Wests Daybreak, så det blev en sån i Drops Alpacka och Delight. Maken verkar gilla den och den var rolig att sticka. Tror jag ska göra en åt mig själv, men i andra färger och ett mindre kli-igt garn än Drops Alpacka. (Och för mitt eget minnes skull, det här är m-storleken.) 
De senaste veckornas stickning har handlat om storlekar som inte blir som de ska och garn som tar slut i förtid. Stickningen som bara fick vara med i svartvitt är klar efter tredje (eller sjunde, beroende på hur man räknar) försöket men är ändå för liten för dottern som skulle få den. Synd, tycker jag, som verkligen gillar strukturen. Det gick åt exakt ett nystan BC garns Semilla DK, jag klippte garnet efter att jag fäst trådarna. Tyvärr fanns inte mera av den sorten i rätt färg i samlingen, så när den här var färdig fortsatte jag med nya mössor i andra garner.
Den här mössan söker nu ett huvud att trivas på och jag funderar på att göra en utan öronlappar åt mig själv, bara för att flätmönstret är så fint. Flätmönstret lånade jag av Honey hat.
Här har det varit tyst och lugnt ganska länge, men drömmen om en inspirerande blogg med mycket återvinningstänk lever kvar. Och loppisfynd är ju återvinning om något, så här kommer hösten bästa och största fynd. 
Inspirerade av vänner som kan det här med att fynda på Findit började vi också spana inredning. Nybörjartur kanske, men det fanns två annonser samtidigt med likadana stolar från helt olika ställen! 30 km österut hämtade vi sex stolar med brunt tyg och 100 km norrifrån blev det fyra med grönt tyg. Och de gör sig verkligen väl i vårt vardagsrum! Nu är det snarare bordet som inte matchar, men jag älskar storleken på det. På sikt ska väl alla stolarna få likadant tyg, men tills vidare är vi mycket nöjda så här. 
När jag fotade stolarna råkade fruktfatet vara välfyllt med matchande frukter och grönsaker, så det fick också komma på bild. Dessutom är det ett av de absoluta favoritfynden någonsin, tillsammans med ett gäng gröna glas kom det hem från ett loppisrace i Malax för några år sedan. Årets jätteäpple, som jag visade tidigare, får också vara med på ett hörn igen. 
När glädjen och fascinationen över en ny stickning håller på att ebbas ut inträder en frustrerande fas innan man vet om det blir en total flopp eller något bra. Bäst att sticka förbi den fasen så fort som möjligt, för att fota en röd nyfödd stickning på en turkosblå pall var ingen höjdare.
Jag har alltid älskat hösten, så ett inlägg med höstbilder från trädgården kan jag inte låta bli. Håll till godo! Och påminn mig gärna om lyckan över två stora lönnar sen när alla löven ska räfsas bort.
Största äpplet i år lär nog vara den här bjässen på 350 gram. Jag har spanat på det i nästan en månad, där det hängt och dinglat högt uppe ut mot gatan. Som tur kom jag mig för att ta ner det med äppelhåven innan det föll i asfalten. Tyvärr vet jag ännu inte vad trädet är för sort, men jag vet i alla fall vart jag ska vända mig för att få reda på det. 
Hipp hurra, nu är det dags igen! Än har jag inte gått igenom mina gömmor i jakt på vad som kunde vara fynd för andra, men för inspirationens skull får en gammal fyndbild hänga med.
