Aj aj vad det var vackert i morse! Instagram och facebook fylldes av vackra bilder. Här är mitt bidrag från vårt sovrumsfönster.
( Häshtäg: för lat och för frusen för att gå ut i bara morgonrocken. )
AAMUNSARASTUS
Ai että oli aamulla kaunista! Facebook ja instakin täyttyivät kauniista kuvista. Tässä näkymää meidän makkarista. ( Häshtäg : liian laiska ja viluinen että olisin mennyt ulos kuvaamaan…)
Minns ni lampan? Den sneda, vinda högst tillfälliga lampan i matsalen. Skärmen blev liggandes i vårt klädrum och jag bara inte förmådde mig att slänga den (jap jag är nog lite av en hamster). Sen plötsligt fick jag en ide´, och så blev det såhär. Min stora bricka ( vars underrede gick till lampan i förförra inlägget ) fick ett nytt underrede.
Glaset för värmeljus gjorde jag av glaset från ett utbrunnet doftljus från Ikea. Jag skrev helt enkelt ut en etikett på klisterpapper och lackade ytan med decoupagelack.
TARJOTINPÖYTÄ
Muistatteko tämän kattovalaisimen? Vino vinkurainen ja väliaikainen varjostin jäi jossain vaiheessa ylimääräiseksi ja jäi pyörimään meidän vaatehuoneeseen kun en raaskinut luopua siitä ( jep minussa asuu hamsteri, myönnän ) Sitten sainkin idean ja yhdistin sen ja jättikokoisen tarjottimeni ( joka jäi ilman alustaa kun tein valaisimen siitä edellisestä härpäkkeestä – kts alkuviikon postaus) ja tällainen siitä sitten tuli.
Lämpökynttilän lasi on vanhasta Ikean tuoksukynttilästä johon liimasin tarran jonka tulostin itse. Vedin pintaan vielä decopage – lakkaa.
Jag hinner sällan läsa men nu och då får jag ett ryck och tar mig till biblioteket. Romaner hittar jag aldrig, jag är så dåligt insatt så jag inte vet var jag ska börja ens om inte någon råkar tipsa om en pärla. Böcker som går att snuttläsa är bäst och igår hittade jag Ernst Kirchsteigers Lyckan i det lilla och den är just sådär perfekt för det.
På inredningsfronten finns det en massa intressant och det är här jag nu vill tipsa om en riktigt skön bok. Den är vacker, inspirerande och personlig. Fullspäckad med vackra bilder och med funderingar kring boende och trivsel i hemmet. Perfekt! – Och en så skön frisk fläkt och motvikt till allt vitt, grafiskt och minimalistiskt som många finländare tycks älska och som jag får en överdos av när jag söker efter nya hem att fotografera för reportage.
Jag ger den här boken fulla inspirationspoäng.
KIRJAVINKKI
(ruotsinkielinen)
Harvoin ehdin lukea mutta silloin tällöin saan jonkun puuskan ja hakeudun kirjastoon. Romaaneja en koskaan löydä, olen huono pysymään kärryillä niissä asioissa enkä edes tiedä mistä aloittaa ellei joku anna minulle vinkkejä. Pätkälukeminen sopii sen sijaan minulle varsin hyvin ja eilen lainasin Ernst Kirchsteigerin “Lyckan i det lilla” kirjan joka on juuri sopiva siihen.
Sisustusrintamalta löytyy kaikenlaista kiinnostavaa ja tässä vinkki kauniista inspiroivasta persoonallisesta kirjasta. Sivut täyttyvät lumoavista kuvista ja ajatuksista asumisesta ja viihtyvyydestä. Täydellistä! Jotenkin niin ihana vastakohta kaikelle vaalealle graaffiselle ja minimastiselle joka uppoaa niin moneen suomalaiseen ja joka tulee vastaan ihan koko ajan kun etsin persoonallisia kotikohteita kuvauksiin.
Annan tälle kirjalle täydet inspispisteet.
Ida Magtorn Homestories:
Nu fick jag ett ryck och hann både städa och flytta om grejer. Skönt! Redan igår kväll flyttade vi den snirkliga soffan från matsalen till sovrummet. I och med det nya matsalsbordet blev det en stilkrock som jag inte riktigt kunde gilla. Stilkrockar kan vara härliga men inte alla gånger och här gick jag på magkänslan och gubben höll faktiskt med mig.
Av en gammal bordsskiva och två pallar blev det nu en förvaringsbänk till matsalen. Här funderar jag också på att ha en laddningsstation för diverse kommunikationsapparater men jag måste få tag på en snygg sladdgömma först. Sen kom jag igång med en lampide´ som jag funderat på länge. Kostnad noll euro för allt fanns hemma. På väggen hängde jag ett tunt tunt tyg från Ikea. Det bryter av den hårda kalla kala väggen lite grann.
Sådärja. Nu kan jag vara nöjd igen. Ett tag 😉
PIENTÄ TUUNAILUA
Nyt sainkin energiapuuskan ja ehdin sekä siivota että järjestellä asioita uuteen uskoon. Jo eilen siirrettin ruokasalin sohva miehen kanssa makkariin ja sieltä tuotiin tilalle selkeälinjaisempi penkki. Uuden ruokapöydän valmistuttua tunsin jo heti ettei se oikein sopinut sohvan kanssa yhteen vaikka erilaiset tyylitörmäykset saattavatkin olla tosi kivoja. Tämä vain ei toiminut ja päätin seurata sydämen ääntä kun kerran mieskin oli kanssani samaa mieltä.
Vanha pöytälevy ja kaksi rahia toimittavat nyt penkin virkaa ja ajattelin tähän vaikka laitaa jonkinlaisen latausaseman kaikille kommunikaatiovälineille. Pitää vaan ensin löytää jokin sopiva johtopiilo. Sitten sain lamppuiden tai oikeastaan vihdoin energian toteuttaa pitkään muhittamaani ideaa. Eikä maksanut mitään koska kaikki löytyi jo kotoa.
Seinälle ripustin ohuen Ikeasta ostetun harsoverson pehmentämään tyhjää korkeaa seinää.
No niin, nyt voin taas olla tyytyväinen. Ainakin hetken 😉
De här pappersdekorationerna från Ikea var ju det första julpyntet jag tog fram och tycks bli det sista jag packar ner. Egentligen är de ju inte juliga alls utan mera som vinterpynt så därför får de hänga framme ännu. Imorgon ska jag vara ledig åtminstone en del av dagen och då ska det städas, putsas och feijas och förhoppningsvis hinner jag knäppa åtminstone en eller annan bloggbild också så jag har på lager sen! Lite förändringar har jag ju hunnit med, i samband med att allt det andra julpyntet åkte ut.
VIELÄ ESILLÄ
Nämä Ikeasta ostetut paperikoristeet olivat ensimmäiset joulukoristeet jotka laitoin esille ja taitavat jäädä viimeiseksi esille. Eiväthän ne kovinkaan jouluiset olekaan vaan lähinnä talvisia joten voivat ihan rennosti olla esillä vielä pitkään.
Huomenna aion olla vapaalla ainaakin osan päivästä ja siivota, putsata ja raivata nurkkia. Toivottavasti ehdin myös napata muutaman blogikuvan varastoon seuraavia postauksia varten.
Jag verkar helt ha kommit ur fas med bloggtakten. Från att ha presterat ett inlägg om dagen har jag gått till att sporadiskt bolla ut inlägg helt oplanerat. Inget jag tar stress över heller, men snarare är jag förvånad att jag stundvis nästan glömmer bort att jag ens har en blogg. Det trodde jag ju aldrig skulle hända!
Allt det här har ju att göra med att jag börjat jobba på annat håll också, och inte hänger vid bildredigering i kontoret så mycket som förr. Dessutom har min hjärna fått en överdos av ny information på det nya jobbet så jag har verkligen sett till att koppla av och bara vara de stunder jag haft möjlighet. Att ladda batterierna är viktigt! Jag har automatiskt varit mindre aktiv på sociala medier också och det känns ju ovanligt men inte alls helt fel.
Tjugondag knut kom och gick och det mesta av julen också. Kvar blev bara tomheten. När pyntet tas ner gapar fönster och väggar så lustigt tomma och man har svårt att komma ihåg hur det såg ut före. Jag längtar efter en ledig dag så jag ska hinna “connecta” med hemmet, städa lite och återställa allt. Bara sjunka in. Känna trygghet och ro. Pausa. Andas.
Knyppla på med små egna inredningsprojekt.
RYTMIHÄIRIÖ
Olen tainnut kadottaa blogirytmin täysin. Jokapäiväiset statukset jäivät ja tilalle tulivat satunnaiset postaukset. Enpä ota stressiä tästä mutta olen ihan oikeasti yllättynyt että välillä olen jotenkin jopa onnistunut unohtamaan blogin ihan täysin. Enpä uskonut kokevani sellaista päivää!
Kaikki tämä tietysti johtuu siitä että nykyään olen sekä yrittäjä että palkollinen enkä roiku kuvankäsittelykoneen edessä yhtä paljon kuin ennen. Sitäpaitsi aivoni saivat uudessa työssä tiedon kannalta yliannostuksen ja olen ihan oikeasti yrittänyt huilata heti kuin mahdollista. Akkujen lataus on tosi tärkeää! Olen samalla ollut vähemmän aktiivinen sosiaalisessa mediassa, mikä tietysti tuntuu hieman oudolta mutta ihan terveelliseltä.
Nuutinpäivä tuli ja meni, kuten myös joulu. Jäljelle jäi tyhjyys. Kun koristeet häviävät on yhtäkkiä niin vaikea muistaa millaista kodissa oli ennen. Kaikki näyttää vain tyhjältä. Odotan innolla vapaapäivää jolloin ehtisin taas nauttia kodin laittamisesta kuntoon ja tuntisin olevani taas ihan tyytyväinen kodin ilmeeseen. Kaipaan oman kodin turvallista rauhaa, mahdollisuutta hengähtää ja ennen kaikkea hengiittää. Latautua. Ihan omassa rauhassa. Sellaista pientä rauhallista näpertelyä. Parasta.
Just nu är jag inne i en lite brådis tid igen och arbetsdagarna blir flera timmar längre också då mannen och jag försöker samåka så mycket som möjligt. Turvis får vi vänta på att den andre partens arbetspass ska slut. Tidigt iväg, sent hemma och så ska man hinna förbereda lite för kommande fotojobb också och så jobbar jag faktiskt hela helgen. Nästa vecka ska jag nog snuva åt mig en ledig dag om det bara går för det behöver man ju 🙂
Jag tycker faktiskt att januari annars är en apatråkig månad så det är bara bra att den svischar förbi fort! Näsan mot våren!
I brist på tid till annat lägger jag upp lite fler bilder från Runsala där vi var i söndags.
VAUHDILLA KOHTI KEVÄTTÄ!
Nyt olen keskellä kiireisempää kautta taas ja työpäivät venyvät pidemmiksi kun yritämme miehen kanssa kulkea työmatkat yhdessä ja toinen aina joutuu odottamaan toisen työpäivän päättymistä ,välillä muutaman tunninkin. Aikaisin liikkeellä, myöhään kotiin ja sitten pitäisi ehtiä valmistelemaan seuraavaa päivää, kuvausta tai muuta. Viikonlopuksikin pääsin töihin enkä valita koska mielestäni on vaan hyvä että tämä tylsä tammikuu menee nopeasti. Vauhdilla kohti kevättä! Yritän kyllä ensi viikolla huilata jonkun päivän jos vain on mahdollista. Palautuminenkin on tärkeää.
Muun puutteessa laitan tähän vähän lisää kuvia Ruissalosta jossa kävimme sunnuntaina.
Förra veckan fick jag fota nyfödd. En riktigt liten gosig en, och inte många dagar gammal.
Känns minsann ganska spännande att lyfta och placera i poser när man håller det allra minsta, sköraste och värdefullaste i sina händer. Jag kan lova att det var rätt så nervöst, men det gick ju bra som ni ser. I andra bilden ligger liten i bonusdotterns gamla docksäng och rymdes ju mer än väl…
Tack till föräldrarna för att jag får dela med mig av detta! ❤
NEWBORN KUVAUSTA
Viime viikolla sain kuvata vastasyntynyttä. Tosi pieni ja ikää vain viikon verran. Mahtui tosi hyvin bonustyttären vanhaan nukensänkyyn.
Tuntui kyllä mahdottoman jännältä asetella eri kuvausasentoihin kun käsissä on jotain niin haurasta pienenpientä mutta hurjan arvokasta. Huh että jännitti mutta hyvinhän siinä meni.
Vanhemmille kiitokset julkaisuluvasta! ❤
Idag behövde gubben och jag frisk luft. Vi packade oss i bilen och styrde näsan mot Runsala nationalpark. Ett ställe som alltid bjuder på något intressant att se på och som idag kändes speciellt vackert då solen sken och isarna börjat lägga sig. De vackra spetsvillorna badade i eftermiddagssol och det var en massa människor ute för att njuta av det vackra vädret och att det äntligen blivit lite mildare.
Jag låter bilderna tala för sig.
RUISSALO KAUNIISSA TALVIVALOSSA
Tänään tarvittiin miehen kanssa raitista ilmaa. Noustuiin autoon ja suunnatttiin kohti Ruissalon kansanpuistoa, paikka josta aina löytyy jotain ihasteltavaa. Tänään olikin kaunista kun aurinko paistoi ja meri on saanut ohuem jääpeiton. Kauniitden vanhojen huviloiden ikkunat peilasivat auringonvaloa ja ihmisiä oli liikkeellä sankoin joukoin nauttimassa ihanasta talvipäivästä ja siitä että siperianpakkaset ovat tältä erää ohi.
Annan kuvien puhua nyt puolestaan.
Eftersom vi båda var lediga igår så passade det förträffligt bra att ha liten på besök så hennes föräldrar fick lite tumistid. En god stund fick vi njuta av fröken och hennes nya färdigheter. Hon har lärt sig gå och lärt sig trä ringar på en pinne och vi fick ju applådera och ha oss och det är ju bara så underbart med de här härliga leendena som hon levererar! Och plötsligt känns hon så stor att man bara vill stoppa tiden. Vart tog beebi vägen? Hon är ju en tulta redan!
IHANA PÄIVÄ PIKKUISEN SEURASSA
Koska eilen oltiin vapaita molemmat, oli sopiva päivä saada pikkuinen kylään jotta hänen vanhemmat saivat keskenään nauttia shoppailusta. Nautittiin hänen seurasta ja uusista taidoista. Pikkuinen on hiljattain oppinut kävelemään ja sehän vasta riemukasta onkin! Yhtäkkiä hän tuntuu niin isolta ja jotenkin sitä haluaisi vain pysäyttää ajan. Minne beeebi katosi? Miten hänestä tuli yhtäkkiä jo taapero?
