Gult är fint i kök! Vi har precis gjort om lite hemma och vi landade i…
7 nyanser av gult 🙂 Här kommer beskrivning på hur jag sytt kuddarna (till en mycket billig penning – 100% återbruk).
Här är det en gammal tryckt duk jag har använt
Välkommen att koppla av på sofflocket!
Ni undrar väl vart jag har tagit vägen, kära bloggläsare. Det är inte konstigt. Jag har jobbat så mycket de sista fyra veckorna att jag knappt hunnit titta in i syrummet. Det har liksom inte funnits någon som helst tid. Nu ser det lite lugnare ut i almanackan igen och jag hoppas kunna sy lite mer.
Att sy en mössa tar i alla fall inte så mycket tid, det kostar inte mycket, och det kan faktiskt vara en gärning med stor betydelse! För ett par år sedan sydde jag på hösten mössor av alla stuvar jag hade. Mössorna sålde jag i en facebookgrupp jag är med i för föräldrar till barn födda i oktober 2011. En i gruppen har ett barn med hjärtfel. Det inspirerade mig till att stödja hjärtforskningsfonden. Alla pengar skänkte jag till fonden. Förra året sydde jag 20 mössor till barn på en flytkingförläggning. Det är nog den viktigaste sömnaden jag gjort, för överlämnadet av de här mössorna blev starten på en lång vänskap med människor som just rest hit från mellanöstern – en del av dem efter att ha varit på flykt i hela sitt liv! Mötet ledde till att otaliga kassar kläder samlades in, från mig och många andra, och lämnades över. Och sedan kassar av garner, stickor, nålar, tygbitar… Min mormors lugnande fråga ”syr du på något?” blev överförd till detta sammanhang. För har man något att oroa sig för, har man långtråkigt, sitter man och väntar, behöver man skingra tankarna – då är det gott att ha något att handarbeta med, något att sy på. En känsla av att kunna skapa och kontrollera, åtminstone något.
För ett par månader sedan stängdes plötsligt flyktingförläggningen. De som inte redan slussats vidare till lägenheter runt om i länet sattes på en buss till Norrland. Vi satt och grät tillsammans vid trädgårdsmöbeln utanför förläggningen. Det var sensommar och väldigt varmt. Vi kunde, flera av oss, fortfarande inte prata med varandra på grund av språket. Kan man då vara vänner? Ja, på sätt och vis. Man kan känna med varandra, även om man inte förstår. Och så är det väl med flyktingkatastrofen i stort. Det leder till en blandning av möten där man ömsom inte förstår någonting, tycker andra är konstiga, inser att man har samma behov, samma glädje över vackra saker, goda bakverk, gott kaffe. Och det räcker långt. Det sorgliga nu var att de sköra trådarna av socialt nätverk och hemkänsla som satt sig här i Skaraborg skulle ryckas upp och bytas mot något nytt och okänt, om än inom samma land.
Vid sista mötet fick jag ett broderi. Jag vet inte vad det står, men det är en dikt på arabiska som säger att kärleken övervinner allt (kriget). Gjord av restgarner. Detta är som ett manifest över allt vad slöjd kan betyda!
Ett broderi av Samia
I år sker inget storslaget av detta slag. Men jag har i alla fall sytt nya mössor åt mina egna barn. Och det är ju roligt det med.
Mössor hör hösten till
Ännu mer tyg från syfestivalen:
Rött och blått, en fantastiskt bra kombo tycker jag
Notera blårandigt i fickorna
Och finaste mörkblåa velour
Som sagt, ”lekvänliga kläder” som reklamen brukar säga…
…till ”lekglada barn”
Material: Velouren är från Kameleont design och den köpte jag på min förra syfestival som nu väl är tre år sedan? Kaninerna, som talar rätt in i hjärtat på mig, kommer från den norska butiken Trådsnella. WOW vilka fina tyger de hade. Just dessa kaniner är precis lika de jag hade på mitt påslakan jag hade som barn, fast lakanen var blå.
Mönster: Hur blev den här stilen egentligen? Ganska långt från det rosablommiga som gällt det sista. Kanske lite ”too much”? Ja, men ganska kul också. För att få bort lite nattlinnekänsla la jag till fickor. Jag hade ett tröjmönster i botten men har sedan trixat och fixat på fri hand. Halsen t ex blev helt pannkaka, så jag fick klippa bort det kantband jag sytt och göra en mudd istället (bra sätt att rädda tröjor med för stor hals). Gör mudden lite extra bred och töj den rejält så löser sig även den fulaste raglanhals 🙂 Tightsen är samma mönster som alltid, men eftersom jag vet att den här velouren inte är så töjbar så la jag till lite extra sömsmån. Mudd fick jag sätta nertill då tyget inte räckte riktigt på längden. Hårbanden är bara ett vanligt vändsytt band som jag knytit ihop.
Nu har jag köpt en del dyra tyger på syfestivalen, men annars är det inte riktigt min systil att göra det. Jag brukar försöka sy av billigare tyger och om det går av förbrukad textil, t.ex. kläder som ingen vill ha längre, gardiner, lakan eller liknande. Här kommer ett projekt från en välsignad morgonrock – den har tidigare blivit en kjol också, men titta vad den räckte till mer:
Härlig mjuk velour
Blir till coola knickers
Jag har bara lagt till en enkel mudd i midjan
Här är en beskrivning på själva principen
Motsvarande byxor på Me&I kostar 275 kr + frakt. Dessa har kanske en materialkostnad på 10 kr (mudd och tråd). De tog ca 20 minuter att tillverka. Bra deal!
Här är ett set jag sytt i tyger jag köpte på syfestivalen:
Äntligen lite brunt igen till min dotter – hon passar så bra i det med sina bruna ögon!
Kofta och tights till, inte bästa färgen (blir smutsigt…), men den matchade perfekt!
Lite lyxknappar till!
Material: Knappar från LE-knappar. Interlock till kantband från Lilofant. Enfärgat tyg från Zicca fabrics och blommigt tyg från Znok.
Mönster: Jag har inspirerats av en modell ur sista Ottobre för barn, nr 4/2016. Den fanns dock bara i stl 134 och jag ville sy stl 128. Jag har flera mönster i denna storlek redan, och alla är egentligen ganska lika, så jag gjorde en improvisation. Jag använde ärmkullen och ärmhålan från ett mönster, bredden på tyget från ett annat, kjoldelen från ett tredje. Sedan klippte jag på frihand så att ärmarna och främre kjoldelen fick lite extra bredd så att det skulle gå att göra ett motveck. Enkelt. Tights och kofta är inte mycket att orda om.
Men klänningen är jag verkligen nöjd med. Jag har sytt en till av detta mönster som blev såhär:
Ser inte mycket ut för världen men sitter superfint på! Tyget är från Tygposten.
Glad septemberlördag alla bloggläsare!
Det känns ju så konstigt att säga så, för sommaren pågår väl fortfarande? Men i och med skol- och jobbstart så blir det så definitivt. Det som är nu är det som kallas hösten och det vi gjorde för ett par veckor sedan var ‘i somras’. Då hade vi i alla fall ett sommarprojekt, jag och min dotter – att sy ett lapptäcke. Detta är ett lapptäcke av minnen av olika klädesplagg som skapats i olika skeden. Det är också en rolig designutmaning för henne som lagt pusslet! Jag har dock fixat med själva sömnaden. Jag kan inte mycket om lappteknik, men så mycket har jag insett att det gäller att sy rakt och passa rutorna mot varandra. Vi kör easy-style och gör allt på overlocken, försöker dock stryka lite då och då. Mycket nöjda!!
Mycket att räkna på här också… och se vad som matchar ihop
och se till att det blir tillräckligt stort för att mysa med i soffan eller ha som överkast på sängen
På baksidan tog vi ett gammalt påslakan (och inte typ fleece) för att inte få en för varm filt.
Gamla och nya tyger i en salig röra!
Material: Allt som fanns på lager!
Mönster: Vi gjorde en kartongbit på 10×10 cm och använda som mall att klippa efter. Sedan är det bara till att sy ihop, rad för rad och längd för längd. Ett jobb som räcker hela sommaren!
Alltså, jag har inte slutat älska att sy sedan jag köpte min första overlock för 5 år sedan. Men syintresset går hit och dit i lite olika faser. Ibland känns det viktigt att utmana sig själv med svåra detaljer, pröva nya mönster och material, sy vuxenkläder och så vidare. Fast det första riktigt roliga var ju att sy det där enkla, snabba (som varken var enkelt eller snabbt i början förresten). Ett snyggt tyg med ett snyggt kantband, ett enkelt tröjmönster – klart! Och precis den här inspirationen hittade jag tillbaka till i fredags.
Jag hade en väldigt speciell dag på jobbet i fredags och jag hade först gjort bedömningen att jag inte skulle hinna till symässan som för en gång skull gick av stapeln i Göteborg. Men när dagen gick mot sitt slut, och det faktiskt var 1,5 timme tills mässan stängde, då kände jag att jag ändå inte kunde missa denna happening. Och SÅ GLAD är jag att jag gick in! Helt klart värt trots att det var kort om tid och bara (nästan) massa dyra barntrikåer. Men att få se dessa tyger som man annars bara ser på nätet, det var SÅ HÄRLIGT. Jag köpte massor, och sedan åkte jag hem och sydde – massor! Värsta syflowet. Som i gamla tider. Underbart.
Till exempel sydde jag detta:
”Fuskjeans” i jeansjearsy med blixten i fickorna och svarta stickningar
Lika bra att sy två likadana, för dessa byxor är suveräna, men här med musse i fickorna 🙂
Tröja med blixten i fotoprint
och kolla bara vad snyggt de här byxorna sitter! ”Lekvänliga” som man säger
Visst har han blivit ganska stor, min fina son!?
Han fyller 5 i höst!
och han älskar gitarrer!
(Jag sydde ännu mer i helgen, men det spar jag till ett annat inlägg…)
Material: gitarrerna är från Zicca-fabrics. Första gången jag köper något därifrån, men det blev nog min nya favorit på mässan bland alla nya tygföretag.Tröjan är kantad med interlock från Lilofant. Interlocken var en höjdare. Därifrån kan jag tänka mig att köpa igen! För den som skär egna kantband är det en fördel att tyget är rundstickat så att det inte blir några skarvar. Interlock krullar sig inte, och det är mycket tunnare än muddväv, det gör det lättjobbat vid kantning. Det är dock inte så bra att sy typ tights i, för det tappar formen som klädesplagg. Blixtentyget är från Göksäter (en fysisk butik som jag besökte i somras). Resten är nog i princip köpt på bästa Tygposten i Skövde. Applikationen är gjord med hjälp av vlisofix som jag köpt på Bibbis textil.
Mönster: Det är några gamla basmönster från Ottobre. Anpassade efter aktuella mått.
Jag säger det igen – sömnad är bra för den mentala hälsan!!
