Det känns lite konstigt att tänka på arbete, liv och arbetsliv just nu när jag sitter hemma med en liten plutt och helst inte vill tänka på att jag ska tillbaka till jobbet igen om några månader. Den här veckan läser vi ”Mamma är bara lite trött” i Kulturkollo läser och när jag själv läste den i höstas så fick jag en enorm insikt i hur stressad jag normalt sett är. Förhoppningsvis hittar vi en lösning till hösten som funkar. Bolla liv, småbarnsliv och arbetsliv vet nog de flesta föräldrar kan vara kämpigt.
Baby boom
Veckans utmaning: Arbete, liv, arbetsliv
Veckans utmaning uppmanar er kort och gott att tipsa oss om en bok, en pjäs, en dikt, en novell, en opera, en film, ett TV-program eller en låt som ni kommer att tänka på när ni hör ordet arbetsliv. Ärliga skildringar á la Solja Krapus roman Mogen för skrubben eller helt skruvade á la The Office … Och allt däremellan.Tipsa här i kommentarerna, på twitter, Instagram eller på egen blogg. Glöm inte att tagga med #kulturkollo eller länka så att vi hittar till varandras tips!
Gränsen, väggen och jobbet

Den där gränsen som går någonstans. Mellan arbete och fritid. Den där gränsen som gör att jobbet inte blir själva livet och sådär. Den som behöver finnas där men inte alltid gör. Jag tänker på några som jag läst om. Andreas Egger i Ett helt liv som bygger “sin” linbana i österrikiska alperna, som stretar på och jobbar och står i, ibland för att försörja en familj, ibland bara för att. Det finns något sorgesamt och vackert i det.Jag tänker på Elsie Johanssons Nancy som jobbar och sliter och nog aldrig lyckas bevisa sin duglighet (för sig själv i allafall). Jag tänker på Henning i Mina drömmars stad (och så tänker jag att jag vill läsa om den serien i sommar) vars hela liv definieras och bestäms av det där arbetande och arbetet. Känslan i kroppen efter en dag i hamnen…
Jag tänker på Gösta Berling som jag läser om just nu och som i så mycket definieras av att han inte arbetar längre, att han ingenting gör, att han slashasar sig runt den värmländska landsbygden till ingen nytta (han har ju några andra lite problematiska omständigheter att brottas med också, men…). Och så får man ju inte vara, till ingen nytta… Continue Reading
Arbete, liv, arbetsliv
Vet ni att vi nu är inne i oxveckorna? De är de där veckorna mellan trettonhelgen och påsk som liksom bara rullar på utan en endaste klämdag i sikte och har man barn så är vabruari ett helt vedertaget begrepp. Någon kanske börjar det nya året med ett nytt och spännande jobb,
någon annan kanske funderar på att byta arbetsplats eller till och med karriär? Någon kanske vill jobba men av olika anledningar inte kan. För många, som Minna i veckans bokcirkelbok på Kulturkollo läser så är det inte lätt att få ihop det där som är livet med arbete och familj och allt annat. Hoppas förresten att ni vill vara med och prata om Sara Beischers roman Mamma är bara lite trött under veckan.På något sätt så tyckte jag att bilden på verktyget med alla de olika valbara delarna som ska passas in beroende på uppgift var en fin symbol för det medvetna valen som måste göras för att mejseln, eller varför inte livet, ska funka.
Välkomna till en temavecka fylld av arbete, liv, arbetsliv!
Ljust och fräscht
Nyss hemkommen från en veckas solresa till Fuerteventura så känner jag mig för tillfället tämligen fräsch. Att jag skulle kunna redogöra för något om våren vore dock att ha för höga förväntan då jag knappt har kommit in i höstläsningen. Såväl läsning som blogg har i stort sett stått still förutom mina inlägg här (för här har jag ju sju kolliganer som ger mig the evil eye om jag inte gör vad jag bör – att jämföra med min egen lilla blogg där jag bara får ställas till svar hos mig själv).
Nytt för i vår – f ö r h o p p n i n g s v i s – är att min avlägsna vän fröken läslust har kommit på ett mer långvarigt besök. För där i solstolen fanns varken vardag eller streamingtjänster tillgängliga (störande!) och jag fick igång läsningen. Nu gäller det dock att hålla i den.
Fem och en halv bok fick jag slutfört i en rasande takt. Först ut var Du, bara av Anna Ahlund – en omvälvande och inte helt oproblematisk kärlekshistoria som kändes genuin i såväl språk som innehåll (drog inte helt osökt trådar till den norska serien Skam under läsningen). Sen gick jag över till svärta, tragedi och smärta i Toni Morrisons samtidsskildring Gud hjälpe barnet, vilket jag också mötte i Ruta Sepetys historiska roman Tårar i havet. Därefter var jag tvungen att välja något mer lättsamt och läste Meg Rosoffs Den jag var, som inkluderade såväl den engelska östkusten som internatskola. Ömsom lyssnade och ömsom läste (älskar för övrigt Storytels kombinerade e-böcker/ljudböcker!) jag Jeanette Wintersons självbiografiska Det finns annan frukt än apelsiner – nästan lika citatvänlig och drabbande som Varför vara lycklig när du kan vara normal?. Avslutningsvis påbörjade jag ljudboken Kaninjägaren av Kepler (bra grej med flygresa är samlad lyssnartid – allt annat är bara mörker/död/ångest med denna reseform eller jo benutrymmet kunde jag inte klaga på för en gång skull).
Så nytt och fräscht för mig är alltså läslust. Vad som återstår nu är att hålla i detta. Jag har dock tillförsikt. Kanske. Kan vi förresten hoppa över februari? Då är chanserna större att projekt läslust ska fortlöpa enligt önskad bana.












