Nu är det bara fyra bokstäver kvar innan jag behöver komma på en ny veckoutmaning. Inte lätt att komma på ord den här veckan ska sägas.
Veckans ord börjar alla på z och de är:
zebra
zloty
zombie
zoo
zooma
Lycka till! Mina svar kommer i ett senare inlägg.
Februarilistan var väldigt kort jämfört med den från janari och mars, men några böcker som jag vill läsa släpps i alla fall. Och ja, jag har ett gäng januariböcker kvar att läsa. Just nu läser jag Vända hem, Yaa Gyasi som gavs ut av Norstedts, 30 januari. Mycket bra!
Vi faller, Anna Platt, Forum bokförlag, 1 februari.
Boken om Yousef, Linus de Faire, Albert Bonniers förlag, 3 februari.
En människa tvättar sig ren i en sjö, Felicia Stenroth, Norstedts, 6 februari.
Våra kemiska hjärtan, Krystal Sutherland, Bonnier Carlsen, 8 februari.
Duktiga flickors revansch, Birgitta Ohlsson, Forum bokförlag, 22 februari.
Hela listan på böcker jag ser fram emot i vår hittar du här.
Veckans tema på Kulturkollo är arbete, liv och arbetsliv och i veckans utmaning uppmanas vi att tipsa oss om en bok, en pjäs, en dikt, en novell, en opera, en film, ett TV-program eller en låt som ni kommer att tänka på när ni hör ordet arbetsliv.
Vi kör!
En galen bok om arbete är Ich bin ein Bibliothekar! av Christer Hermansson. Där får vi följa den minst sagt udda bibliotekarien Oliver C. Johansson, som arbetar på Södetälje bibliotek.
Pjäsen Dom av Mattias Andersson i regi av Jasenko Selimovic handlar egentligen inte alls om arbetsliv, utan om diskoteksbranden i Göteborg och ett dom eller en dom, beroende på hur man vill se det. Bland skådespelarna märktes Fares Fares och Torkel Peterson. Jag minns väldigt lite av pjäsen, men en sak som fastnade var en man med ett yrke som krävde utbildning, som här i Sverige inte fick något annat än ett jobb han var överkvalificerad av. Just avsaknaden av jobb som matchar ens CV måste vara frustrerande.
En dikt om arbete är Katarina von Bredows tolkning av Viktor Rydbergs klassiska tomten, som heter ”Nattskift på palliativen” och så här går första strofen:
Tildes rygg gör ont och är stel
ändå går hon runt och fixar
Medicin som har hamnat fel
Tilde ordnar och trixar
Någon har inte städat upp
Tilde granskar allt under lupp
Dagpersonal har missat
Greta Huldén har kissat
Vad vore vårt land utan lågbetalda kvinnor (och män) som gör ett fantastiskt jobb trots galna villkor. Deras arbetsliv borde definitivt förbättras och deras insatser lyftas och premieras.
En novell om arbete är Jonas Karlssons fantastiska novell ”Rummet”, som handlar om en mycket annorlunda man vid namn Björn, som arbetar på någon svensk myndighet. Han tar sin tillflykt till ett rum som ingen annan har hittat. Faktiskt visar det sig att ingen annan kan se det vilket orsakar kalabalik på arbetsplatsen. Många upplever Björn som obehaglig och jag förstår dem. En spännande person att följa helt klart.
Det är väl tveksamt om Sweeney Todd kan räknas som opera, men sång och musik är det helt klart. Jag såg den för många år sedan i en lokal som Storan hade under en kort tid i biografen Cosmorama, där Lagerhouse ligger nu, med Hans Josefsson i huvudrollen. Småläskigt om barberaren som tar livet av kunderna och använder dem i pajer.
Som lärare går det inte att komma ifrån alla filmer om lärare som frälser om inte världen, så i alla fall sin klass. Det bor en liten Mr Keating i mig och säkert i många andra. Inte för att jag så ofta river bort delar av böcker, eller ställer mig på katedern inspireras jag mer eller mindre omedvetet av Döda poeters sällskap.
Jag gillar tv-serier som utspelar sig i sjukhusmiljö. Favoriterna är klassikern Cityakuten och långköraren Grey’s Anatomy.
Ett tv-program som hela familjen gillade då det hade nypremiär för ett tag sedan är Upp till bevis, där de tävlande ska para ihop personer med rätt yrke. Ibland stämmer fördomarna om vilka som jobbar med vad, men långt ifrån alltid. Ibland lönar det sig att definiera normen och sedan gissa på den som befinner sig så långt från den som möjligt. Det är rätt fördomsfullt det också.
Och så en låt. Jag valde Workingclass hero med John Lennon från 1970.
Jag upptäckte till min glädje att Bokbloggsjerkan är tillbaka och veckans uppgift handlar om att presentera författare som varit favoriter, men som av någon anledning glömts bort.
Under många år läste jag böckerna om Thomas Lynley av Elizabeth George. När hon tog död på hans fru i den trettonde boken tog jag en paus. Jag hoppade över What came before he shot her, som helt handlar om mordet på Helen och det tog år innan jag läste bok nummer femton Stråk av rött. Bok sexton var, som många andra av George böcker, alldeles för lång och sedan har jag inte läst mer. Ibland kan jag sakna Lynley och Havers, så kanske fortsätter jag att läsa. Det finns tre böcker jag ännu inte läst.
Jag älskade Den hemliga historien av Donna Tartt. Efter det har hon skrivit två böcker till. Jag äger dem båda, men har inte läst någon av dem. Mycket märkligt. Jag tror verkligen att jag kommer att tycka om dem, men ändå blir det inte av.
Det här är bara två av väldigt många. Påfallande ofta läser jag just en riktigt bra bok av en författare och sedan ingen mer, trots att möjligheten finns. Visst är det konstigt.
Idag avslutades en härlig läshelg i Varberg med en cirkel om Musselstranden av Marie Hermansson. Den inleds när huvudpersonen Ulrika är vuxen och tar med sina två söner till den otillgängliga Musselstranden. En av pojkarna hittar en okänd grotta och i den finns ett skelett. Polisen kallas dit och det visar sig att skelettet är gammalt. Det får Ulrika att tänka på en sommar för länge sedan när den lilla flickan Maja, adoptivsyster till Ulrikas sommarvän Ann-Marie, försvinner spårlöst.
Jag minns att jag älskade Musselstranden när jag läste den för många år sedan, men när jag började läsa om den insåg jag att jag inte kom ihåg nästan någonting av den. Jag mindes kajaken, själva stranden, men faktiskt inte mycket mer. Inte ens flickan som försvann. Minnet av vänskapen mellan Ann-Marie och Ulrika minns jag endast väldigt vagt.
Ulrika och Ann-Marie är sommarvänner. Ann-Maries familj bor i Stockholm och föräldarna är ansedda personer. Ulrika älskar den stora familjen och önskar inte sällan att de vore hennes. Hon drömmer om att hon är Ann-Maries okända tvillingsyster och att hon ska få bo i familjen Gattmans vackra sommarhus. Livet de lever i Stockholm vet hon ingenting om. När Ulrika åter till Göteborg och Ann-Marie till Stockholm hörs de knappt av innan det är sommar igen.
Ann-Marie har två äldre systrar och en bror som är äldre än hon. Sedan finns också Maja, som föräldrarna adopterat från ett barnhem i Bangalore efter att de sett henne där helt övergiven i en säng. Tyvärr blir det inte alls som de tänkt sig. Maja, som flickan får heta, vill inte alls ha deras kärlek och hon förblir lika tyst som när hon först kom.
Redan efter ett par kapitel var jag så otroligt glad att jag faktiskt läste om Musselstranden. Det är en välskriven och väldigt läsvärd bok. Nu tänkte jag en del på Ulrika och hennes kraschade äktenskap, samt på hur nutiden och barndomen samspelade. Jag tänkte också mer på hur Majas adoptivföräldrar behandlade henne, än på vänskapen mellan Ulrika och Majas stora syster Ann-Marie. Därmed inte sagt att vänskapen inte berörde, för det gjorde den verkligen. Många böcker beskriver kvinnlig vänskap, men Hermansson lyckas helt klart bättre än de flesta. Har du inte läst Musselstranden nyss tycker jag verkligen att du ska göra det. Stora Bokälskarsällskapet, som personalen på Hotell Gästis kallade oss, tyckte alla mycket om den och det genomsnittliga betyget blev 4.36. Själv var jag väldigt nära att ge den en femma, men stannade vid 4,5.
Så otroligt skönt det ska bli att hänga på Gästis i Varberg med en massa trevliga boknördar. Jag har laddat rejält, men behöver börja med att läsa ut Musselstranden av Marie Hermansson, som vi ska cirkla om på söndag.
Dags för bokstaven Y och fem ord som börjar på denna bokstav. Här kommer mina svar.
En styck begåvad yngling är helt klart Christoffer Carlsson. Senaste boken jag läste av honom var ungdomsbokenOktober är den kallaste månaden. Min favorit är nog fortfarande Den enögda kaninen men jag tycker också om hans serie om Leo Junker. Senaste har jag faktiskt inte läst ännu. Måste åtgärdas.
Ibland när jag känner mig riktigt ynklig vill jag läsa böcker som får mig att må bra. En författare som skriver sådana är Lucy Dillon. Senaste boken All I ever wanted var riktigt söt.
Tidsklyftan av Jeanette Winterson är verkligen en ypperlig bok. Läs den om du inte redan gjort det.
Martina Montelius är en författare som gör mig alldeles yr. Hennes tankar virvlar verkligen okontrollerat. Jag är väldigt nyfiken på hennes nya bok Ibland är man lessen ibland är man glad.
De nya pockettgåvorna av fjorton titlar samlade i sju böcker skrivna av Selma Lagerlöf, med omslag bestående av vackra mönster gjorda av systrarna Jobs, har både vacker yta och även bra innehåll. Jag blir helt klart sugen på att både äga och läsa. Jag har en del titlar kvar att läsa av Lagerlöf. Min favorit gällande både utsidan och insidan är utan tvekan En herrgårdssägen, men Gösta Berlings saga är också väldans fin.
Dags för bokstaven Y och fem ord som börjar på denna bokstav. Din uppgift är att associera dem med fem böcker och/eller författare. Mina svar kommer som vanligt i ett senare inlägg.
Veckans ord är:
yngling
ynklig
ypperlig
yr
yta
När jag sammanställer de bästa böckerna i slutet av december, inser jag ofta att jag minns alldeles för lite av hur de böcker jag läste tidigt under året kändes. Jag kan läsa mina inlägg och se de betyg jag satt, men just den där känslan, den omedelbara som en riktigt bra bok ger, den är ofta försvunnen. Kanske blir det då så att det är de bäcker jga läst senast och inte de som faktiskt är bäst, som hamnar på topplistan vid årets slut.
För några år sedan körde jag en mello-variant, där jag valde ut månadens bästa till en final och ibland några till andra chansen. Jag kallade den lite ödmjukt för ”Den perfekta topplistan”. Problemet med det var att jag ibland läste väldigt få och ibland väldigt många böcker. Att bli bäst av fyra lästa är helt enkelt lättare än att bli bäst bland femton. Någon liknande variant får det ändå bli i år. Målet är att välja en bok varje månad, men om jag läst riktigt många kan jag får välja två. Några älsklingar måste ändå dödas om jag ska lyckas med en 10-i-topp, som jag faktiskt gjorde förra året.
Januari var en riktigt bra läsmånad. Faktiskt hann jag läsa tolv böcker, trots att jag allt som oftast somnade under läsningen. För hjälp vilken trött månad det här har varit!
De här böckerna läste jag i januari:
Där gryningen dröjer, Anna Lihammer
All I ever wanted, Lucy Dillon
De behövande, Helena von Zweigbergk
God Jul, Jonas Karlsson
Hustrun, Meg Wolitzer
Min bror monstret, Mårten Sandén
Ibland mår jag inte så bra, Therese Lindgren
Det är Lotta, förstås!, Merri Vik
Ja, se Lotta, Merri Vik
Vi är en, Sarah Crossan
Truly Madly Guilty, Liane Moriarty
På andra sidan väggen, Shari Lapena
På svenska: 10
På engelska: 2
Romaner: 5
Ungdomsböcker: 4
Spänning: 2
Sakprosa: 1
Omläsning: 3
Sverige: 7
Australien: 1
Canada: 1
Irland: 1
Storbritannien: 1
USA: 1
Och vilken bok är då månadens bästa? Det var ett tufft val mellan Hustrun av Meg Wolitzer och Vi är en av Sarah Crossan, men den senare är lite vassare och väckte helt klart mer känslor.
Månadens bästa i januari är alltså fina Vi är en av Sarah Crossan.
Vilken var den bästa boken du läste i januari?
Vi har väckt upp Kulturkollo från vinterdvalan och första veckotemat handlar om att blicka framåt på det som är nytt och fräscht. Veckans utmaning handlar därför om följande:
Vilka 3 kulturella upplevelser under 2017 längtar du efter?
Just nu längtar jag mest efter ljus. Det överskuggar allt annat. Men visst längtar jag efter kultur också.
I vår har Trollflöjten nypremiär på Göteborgsoperan. Jag har redan sett föreställningen många gånger och det är något av en favoritopera. Nu ska grabbarna O få se den för första gången och det ska bli roligt. Första gången jag såg den var jag inte många år och jag var helt överväldigad. Hoppas att de ska tycka om den också.
Dessutom blir ungarna medtvingade på Laleh i Trädgårdsföreningen. Svärmor ska med också och hon uppskattar det en aning mer. Jag ser fram emot att få se Laleh live för första gången och hoppas på strålande sol.
När det gäller böcker finns det en massa titlar jag ser fram emot, men om jag ska välja en får det bli De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru, som ges ut av Norstedts i mars